lördag, december 31, 2011

Årets sista...

Oj, vilket uppehåll det blev härinne! Och inte beror det på att vi totalt gett oss hän till julen och efterföljande ledighet för se, det enda av de bägge vi hittills hunnit med är julen. Och den var både god och sådär härligt mysig som julen alltid är. Lyckliga barn, snäll tomte, omtänksamma och många klappar som lämnade leenden och varma hjärtan efter sig på alla håll, fantastiskt god mat och trevligt umgänge med våra familjer.

Som en liten chock kom sedan mellandagarna som varit just sådana i år. Dagar mellan ledigheter. Så lite bakoframvänt sådär så börjar mitt och Eriks jullov tillsammans med barnen NU! Eller jo, Erik skulle visst jobba på måndag en liten stund men sen äntligen är vi en samlad, ledig skara och det ska bli så obeskrivligt skönt...

Sedan har den här jobbveckan gått bra tack vare snälla mor- och farföräldrar som varit med våra små. Jag har dock jobbat heltid så de fyra dagarna borta har varit långa. Har passat på att snabbspringa ner på stan några luncher och då haffat med mig några ynka reaplagg och några vårnya... som traditionen bjuder :) Och på kvällarna har vi träffat vänner så det har ändå varit en vecka olik en vanlig jobb-sådan.

Till skillnad från säkert många är vi INTE trötta på julen, vi har liksom bara nosat på den. Nu längtar jag efter att tillbringa många kvällar i soffan med min Erik, se bra filmer och njuta den glittrande granna granen som vi inte sett så mycket av än. Vi ska mumsa i oss julgodiset och dricka upp glöggen och sniffa på de sista vita hyacinterna jag köpte i dag. Och så ska vi spela barnens julklappsspel, och läsa böcker, åka på utflykter och bara vara.

Men vi vill också hinna med att summera det gamla året som varit, hänga upp finaste nya kalendern och så smått börja planera för det år som om bara några timmar tar sin början...

Nu återstår bara att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!

lördag, december 24, 2011

Från oss alla till er alla...


Ute är mörkt och kallt…
Härinne viftas det överallt

Med stjärnor i guld av två gossar med strut
Och ännu en gång vi undrar hur årets julkort ska bli till slut

Men så sprider sig ett lugn när lucian skrider in, för se
Ett par magiska sekunder – still står alla tre

Ögonblicket försvinner dock lika snabbt som det kom
Minsta stjärngossen rymmer, kvar är bara två som…

Ler fint och vänt så mamma bilder kan knäppa
Han som rymde vill dock inte sin stjärna släppa

Så slänger han sin strut och faller bakut med ett skratt
Och mamman, hon konstaterar glatt

Där fångades även lilla bus på den bild som fick bli hans
Och därmed fanns plötsligt en rimlig chans

Att vår julhälsning till nära och kära i år skulle
komma fram i tid efter att för första gången ha varit riktigt kul
Med detta vill vi nu önska er alla en riktigt God Jul!


Och med detta nödrim på självaste julaftonsmorgon ska vi nu bara njuta av dagen som är! Jag erkänner att jag fällde en tår till sista delen av julkalendern som vi följt varenda dag i år. Tjuvarnas Jul har varit väldigt omtyckt av oss alla och lyckliga slut är det bästa jag vet! Nu ska vi rada upp tripp, trapp och lilla trull som springer runt i sina nya, fina julaftonskläder och spanar efter tomten. Har vi riktig tur lyckas vi fånga in dem på ett och samma kort :)

En strålande julafton önskar jag er alla!

fredag, december 23, 2011

Magiskt

Tänk, nu är den här igen... Så efterlängtad och så älskad. Jag riktigt känner hur jag blommar upp denna tid på året. Allt är så mysigt och härligt och trevligt och roligt att jag bara vill stoppa tiden eller i alla fall få den att gå långsammare.

Tid har dock en förmåga att rusa så det gäller att i stället njuta nu när favorithögtiden är här. I år är första året sedan vi flyttade till huset som jag inte är mammaledig i december... Det låter helt galet men jag har faktiskt med tre barn lyckats pricka in sex jular hemma! Det har passat mig perfekt och ska jag välja sommar eller vinter hemma så väljer jag faktiskt vinter.

Men som sagt, i år har vi båda jobbat och man har på något sätt varit så inställd på att det ska bli stressigt att man nog legat steget före hela tiden. Vi har haft "uppesittarkvällar" eller snarare "uppefixarkvällar" de senaste två veckorna minst så när vi i dag äntligen var lediga kände vi oss ganska så - klara! Så ovanligt och så skönt. Vi gick på fik på förmiddagen innan vi städade det där sista. Det som får känslan att komma i samma stund som dammsugare åker in i städskåpet. Den välbekanta känslan som sakta men säkert sprider lugnet i hela kroppen.

Som bortblåst är allt julstök och plötsligt sitter man där med ett fånigt leende och en skinkmacka i handen. Ljus fladdrar lite varstans, varenda liten legobit ligger på sin plats (det där var ljug - eller önsketänkande kanske jag ska kalla det), alla barnen är nybadade, den ljuvliga doften av hyacint trängs med clementindoft och pepparkakshusdoft och granen står där så grön OCH grann... Ja, ni läste rätt! Vi har en fin gran i år. Riktigt snygg rentav. Den är sådär... vad ska jag kalla den? Lagom. Inte för stor och inte för liten. Inte för vid och inte för smal. Den är dessutom spikrak i stammen ch saknar inte ett endaste grenverk - nej, det verkar snarare som att vi i år kompenseras för alla tidigare julars saknade sådana ;)

Barnen klädde den under högtidliga former i går. Filip är nu stor och klok och klär den med snits. Vilma är på god väg, snöar dock in på sina favoriter och vill helst bara hänga upp de glittriga kulorna. Och lille lillebror, han tror att kulorna ska hängas över ljusen... sötnosen. Och gärna flera kulor på samma ljus dessutom :)

Ja, det enda som saknas är det där vita, gnistrande täcket på marken. Jag är dock lycklig ändå. Lugnet har sänkt sig, stämningen är här. Mörkret vilar tungt över taken och endast mamman är vaken... Glöm nu inte titta på allt fint, lyssna på allt vackert, dofta så mycket näsan kan ta in och smaka omsorgsfullt på alla julens godsaker. Njuter man helhjärtat så tror jag julens härliga känsla stannar kvar länge, länge...

Från favoritjulskivan kommer den här - och visst är den underbar, världen just nu!

Dan före dan...

Den här ljuvliga lilla varelsen hittade vi nyss i puffen framför teven. Medan vi städade och fejade det sista tog någon annan sig en liten tupplur! Undrar just vilka drömmarna var? Djupt koncentrerat sov hon i alla fall och det kan nog vara bra för en liten fyraåring att ladda med extra sömn såhär dan före dan...

onsdag, december 21, 2011

Sneak...

En liten glimt av årets julkortsbilder kommer här. De oskarpa. De för mörka. De för ljusa. De för busiga. De kaosartade. De med något ofokuserad liten gosse. De med bara ett halvt barn på bild. De utan barn på bild alls. De med blundande objekt. Men ändå ett ämne som det har varit ovanligt tyst om denna jul, inte sant? Gissa också varför bara ett barn är med på de flesta av dessa tjuvkiksbilder (som för övrigt inte är de som fick representera familjens yngsta medlem…)?

Mycket bus i den lilla stjärngossekroppen kan man säga…

Och så en liten papparapport innan läggdags. Han fick komma hem i går! Jag tog ledigt på eftermiddagen och åkte och hämtade honom. Hemma väntade mamma med nystädat hus och fika och sen satt vi där, bara vi tre och fikade framför granen. Det var så mysigt och vi är så glada och lättade men samtidigt oroliga. Jag tror aldrig den oron kommer släppa helt…

Jag säger det ännu en gång – han är beundransvärd. Att med alla hans krämpor lyckas hålla det goda, glada humör han gör och den positiva inställningen till allt – det är faktiskt helt otroligt. Han är världens busigaste morfar och världens mest underbara pappa. En hjälte, och vi vill inget hellre än att han ska få vara lite friskare nu.

Nu väntar sängen, sen en dag kvar innan JULLEDIGT!!! Sov gott och dröm söta drömmar!

måndag, december 19, 2011

Hemma

Alvin kom i kväll släpandes på en stor IKEA-påse, pekade ivrigt på texten och sa ”Hemma, mamma. Hemma”.

Det är bra Alvin! Alltså ännu ett barn som har fallit för detta härliga ställe - för visst känns det lite som hemma att flanera runt där?!

Jag önskar så innerligt att jag också kunde säga att min pappa har fått komma hem, men inte. Han är kvar på sjukhuset och så mycket mer kring allt vet vi inte. Han är dock piggare och det känns fantastiskt skönt. Under helgen har egentligen inget hänt förutom att han har blivit flyttad till en avdelning. I dag har de gjort lite undersökningar men det är ju hela tiden denna väntan... väntan på undersökningar och sen en evig väntan på svar.


Hemma är dock det ställe vi vill se honom på SNART och jag hoppas så att det ska bli så också. Det är hemskt att gå i denna ovisshet och oro och man kan ju bara tänka hur det är för honom…

TACK från mitt hjärta för alla fina tankar ni skänkt, tummar ni hållit och sms som pipit. Är säker på att de hjälpt till att göra honom lite bättre!

fredag, december 16, 2011

Oro

En sedan länge efterlängtad fredag började som planerat. Filip hade ledigt från skolan och vi åkte tidigt till mormor och morfar för att klä granen, göra julgodis och pyssla. Efter tomtegrötfrukost klädde små lyckliga barn i tomteluvor granen och sedan skapades den ena marsipanfiguren efter den andra (i Alvins fall: ÅTS den ena marsipanfiguren efter den andra ;) )

Morfar hade tid på vårdcentralen för mer än knackig rygg mitt i allt och precis när jag gjorde mig redo för att åka och hämta honom ringde han. Hjärtat hade visa sig må allt annat än bra och han fick akutremiss till sjukhuset. Och sedan dess har dagen inte varit sig lik mer. Läget är nu i kväll bättre men fortfarande inte helt bra så han är kvar där. Mitt hjärta mår heller inte bra. Det värker av oro över finaste, älskade pappa som drabbas av all eländes skit hela tiden. Jag har aldrig någonsin mött någon som är så positiv som honom. Rakt igenom beundransvärd då han aldrig gnäller över något fast han har all rätt i världen. Den gnistan han har går inte att med ord beskriva. En riktig kämpe är vad han är. Och så råkar han ändå bara ut för mer och mer konstiga saker, ja, skulle jag rabbla upp allt skulle inte många tro mig. Hans journal är nog många romaner tjock.

Så, snälla. Hjälp oss att hålla en tumme eller skänka en tanke att det här ska gå bra. Det finns inget värre än när de käraste, närmaste inte mår som de ska...

En sedan länge inplanerad tjejkväll för mig och Vilma blev sedan genomförd trots allt och den lovar jag berätta mer om en annan gång. Inte nu. Nu ska jag bara hoppas, hoppas, hoppas på allt gott med alla värden på en av de värdefullaste personerna i mitt liv.

torsdag, december 15, 2011

KappAhl goes Villervalla?

Harkel. Påminner inte denna tröjan väldigt mycket om ett här hett ombloggat barnklädesmärke? Annars tycker jag mest det är Lindex som apar efter andra märken men den här gången kör allt KappAhl kör sin variant på Villervalla. Inte lika fin som originalen men ändå en glad och uppiggande dagis/skoltröja som jag glatt köpte med hem till pojkarna i veckan.
Faktiskt ännu finare på till jeans och knapparna vid halsen är en rolig detalj. Finna i butik nu för bara 99 kronor!

Dagens tips - Magnetbokstäver

Det här är en riktigt rolig present! Filip fick den i julklapp för två år sedan när han var fyra och den har använts ganska flitigt sedan dess. Nu är den väldigt intressant för Vilma som liksom storebror tycker mycket om att skriva.

Tavlan är magnetisk och på den kan man bygga ord och tal av bokstäverna och siffrorna. Väldigt fiffig och kul idé måste jag säga och även praktisk då en massa smådelar inte blir liggandes överallt eftersom de ju sitter fast!
Magnettavlan från Jabadabado finns på Blå Elefant (som lovar varorna innan jul om man beställer senast på onsdag nästa vecka).

tisdag, december 13, 2011

Ljuvligt...

Morgonens luciatåg var ljuvligt... Ljuvligt juligt och så näpet, sött och vackert att jag fick torka ögonvrån både en och två gånger.

Alla ingredienser fanns med. Lucior i mängder, ljusen, pepparkaksgummorna- och gubbarna, värmen, tomtarna, lyckan och skratten, den lilla ledsna lucian som ville till mamma, tärnor med glitterprytt huvud, tindrande barnaögon, stjärngossar, ätande på små ljus och såklart allra bästa fröknarna. Allt detta tillsammans gav den där stämningen som sen har suttit i hela dagen och gärna får stanna flera dagar till.


För första gången hade det lilla följet i år stor plats för sitt framträdande. En kyrka i närheten var lånad för tillfället och gott om plats och mikrofoner gjorde att alla fick plats och alla hörde. Tyvärr såg vi dock inte så mycket av vår egna lilla lucia då hon hamnade längst bak med en stjärngossestut framför sig. Men jag vet att den lilla munnen sjöng med i alla sånger av hjärtans lust för som de har övat alla små.

Stjärngossen Alvin kan vara det gulligaste jag någonsin sett. Med slak strut som mest liknade en luva stod han där, nästan blick stilla, under hela stunden. Med sin stjärna i ena handen och Vilmas ljus i det andra. Så fascinerade och förundrade var de minsta barnen över allt att de helt glömde bort att sjunga men när mössens julafton kom, då tog även de i så taket nästan lyfte.

Vi har inte hunnit kolla än men med lite tur har vi hela morgonen filmad av den här stora killen! Han var stolt över sina småsyskon och kände sig nog större än någonsin då han fick förtroendet att hålla i filmkameran. Våra bilder, de är tagna utan blixt då det var en önskan från fröknarna. En klok sådan då en massa fotoblixtar nog annars hade kunnat få de små ur balans. Och huvudsaken är att ha några glimtar från morgonen dokumenterade inte bara i hjärtat utan även här. I mitt framtida minnesbibliotek!

lördag, december 10, 2011

Mammas hjärta

Här sitter jag i min ensamhet. Men det är inte tyst i huset precis. Två av tre barn (Vilma och Alvin) sover alltid "högt" och i kväll gör även Filip det. Dessutom sover de i otakt just nu alla tre - låter extremt gulligt!

Erik är på den omtalade utematchen och ser HV ihop med många tusen andra. Hoppas det inte är alltför ruggigt och regnigt för dem... Själv måste jag erkänna att jag hellre sitter här i värmen med stora godisskålen och en massa fina nobelklänningar på teven. Har lovat honom rykande varm glögg när han kommer hem. Till det blir det nog "Så mycket bättre" innan det är nattadags för oss.

Stötte på bilder tagna på en nyklippt Vilma för två veckor sedan som jag ju bara måste visa. Det var den veckan då jag var sjuk och Erik följde med till frissan Lina i stället. Och hem kom han med denna hjärtans rara lilla flicka. Finaste uppsättningen och sprayade hjärtan med glitter i på sidorna. Gissa vem som var stolt?! Och så hade hon fått välja vad hon ville när de var på H&M efter. Det blev ett Hawaiihalsband som ni ser... :) Älskar den raka, lite kortare luggen som ramar in och låter de mörka ögonen komma fram!

En förundrad tjej beskådade sedan sitt "fluff" morgonen efter. Inte riktigt den fylligheten finns ju annars...

fredag, december 09, 2011

Dagens tips - Rubens Barn

Jag fortsätter på docktråden i mitt tips i dag! Lillebror i familjen gillar att leka med det mesta. Är han med Filip blir det mycket lego och han lånar gärna alla stora maskiner och brummar runt med dem. Leker han själv hittar man honom nästan alltid i det lilla köket där han lagar ”kössärssås och patta” och fixar kaffe såklart ;) När han leker med Vilma, då förvandlas han till pappa Alvin och han är så duktig med dockorna tycker storasyster. För det mesta... Han kramar dem, sjunger för dem och kör runt dem i vagnen tills de somnar. Och oftast är det okej men så kan ju Vilma plötsligt få för sig att det är hennes dockor. BARA hennes och då blir lillebror så ledsen, så ledsen.


Så till jul ska han faktiskt få en docka. En egen. Det var på Eriks och min tripp till Stockholm som vi sprang på den och med sitt mjuka material kändes den som en passande ”pojkdocka”. En blandning av gosedjur och docka liksom.

Nu i efterhand har jag förstått att det bara verkar vara jag i hela världen som aldrig hade hört talas om Rubens Barn innan - e
ller?! Hade ni? Tydligen en jättepopulär docka som finns både som bebis och lite ”större” barn. Olika hudfärger och hårfärger finns det också. Som tur var (för Erik!) fanns det bara fyra olika att välja på där vi var och då valde jag helt enkelt den med finast kläder :) Det roliga var att tjejen i kassan, precis när hon hade slagit in den i paket, frågade om jag valt en kill- eller tjejdocka? Detta hade jag ingen aning om så ända tills för bara några dagar sedan har julafton på något sätt känts som dagen för beräknad förlossning... Pojke eller flicka?! :)

Men nu vet vi. Och jag har inte tjuvkikat. Jag har bara sett bilder på dockorna och känt igen kläderna...

Det är något med dem som får mig att ömma lite för dem. Och jag vet vad det är. Det finns en slående likhet i deras ansikten med kåldockorna som fanns när jag var liten. Någon mer som minns dem? De var egentligen inte särskilt bebislika i ansiktet men de var så himla gulliga och omöjliga att inte älska för ett litet barnhjärta. Har nu förstått att Rubens Barn är den svenska motsvarigheten och de liksom kåldockorna har också redan namn och - på bebisvarianterna - tydliga kön! Ni kan ju tänka hur intresserad Alvin kommer att vara... Den stackars dockan kommer nog mest vara byxlös till en början :)

Till Vilma, som ju nyss fyllt år, hade vi inte kommit på någon riktigt bra julklapp - förrän för bara några dagar sedan. Det är väl klart att hon också ska få en sådan här docka! Dockor har hon visserligen innan men ska man tänka så kan man ju knappast köpa mer lego till Filip... Och är det nu det de leker allra mest med som man köper mer av så tycker jag att det är helt okej. Vad beträffar mamma Vilma så har hon plats för många små. Både i sitt dockmammahjärta och i sitt rum!

torsdag, december 08, 2011

Snöstorm...

...råder utanför fönstren. Snön vräker ner och det blåser så det knakar i huset. Mysfaktorn är hög och sängen lockar mer än någonsin. Det är äntligen helg och det ska bli så skönt med en ovanligt obokad sådan. Det behöver vi alla nu. Tiden har sprungit den senaste veckan men nu hoppas jag kunna stjäla mig några stunder här och slänga ut mina sista julklappstips.

I morgon har jag och de två minsta ledig fredag och bakning står på schemat. Sedan har jag lovat storebror pyssel efter skolan. Åhh, vad jag gillar julen! Ikväll har jag förresten suttit framför datorn i flera timmar och gjort ett årligt pyssel - gissa vad?!

Stort TACK ni fina som har tagit er tid och skrivit så snälla kommentarer en bit ner. Jag tror ni vet hur mycket jag uppskattar dem!


tisdag, december 06, 2011

Vintermorgon

Utanför har dagen knappt vaknat - och inte heller jag... Att skumpa fram i en buss med mysbelysning så här dags kan ju få den piggaste trött. Men så mycket mysigare allt blev med ett vitt täcke över det mörka ute. Plötsligt känns det i hela kroppen att det snart är jul

Mitt huvud är med mig i dag. Spår från gårdagen finns men jag hoppas kunna hålla det där

Erik ska med Filip till tandläkaren nu på morgonen och sen ska han vara med i skolan och hälsa på i dag. Jag vill också... Och tänker göra det nästa termin!

Hoppas ni får en fin tisdag - var försiktiga i halkan!

måndag, december 05, 2011

Huvudbry

En nästan värkfri vecka och så slog den till igen. Med buller och bång. Huvudvärken from hell som fullkomligt slår ut mig och får mig att sluta fungera. Innerst inne. Fast den envisa i mig stretar emot in i det sista och är glad och trevlig mot kunderna på jobbet ändå. När så jag och en tjej till skulle iväg och lära oss lite nytt i eftermiddags och man plötsligt satt där och lyssnade började hela världen snurra igen. Illamåendet kom över mig och efter en timmes plåga åkte jag med Erik hem en liten stund tidigare än jag skulle åkt hem med bussen. Kände att kombinationen huvudvärk, illamående och buss i mörker inte var något som lockade...

Väl hemma blev jag omstoppad av Vilma i hennes säng. Hon pussade mig på pannan, klappade mig på kinden och sa med sin mjukaste röst "Sov nu lilla mamma så väcker jag dig om en halvtimma" :) Sötsnorpan. En halvtimma passade mig perfekt att vila ögonen och jag vaknade av en annan liten stämma som i ett mantra upprepade "väcka mamma, väcka mamma, väcka mamma. Ont huvvä, ont huvvä, ont huvvä".

En doft av nybakade scones och nykokad blåbärssoppa lockade mig ner till köket och blev det som vände min dag. Huvudet känns bättre och bättre och endast en aning om vad som var finns kvar. Jag förstår inte var detta kommer ifrån? Dessutom efter en rekordmysig helg med trevligt umgänge och en heldag på stan i julklappsland med bara Erik... Jag kunde liksom inte varit mer glad och nöjd när jag la mig i går.

Mitt i allt ska jag erkänna att det också finns ett bloggtvivel. Om min kära, kära bloggs vara eller inte vara i framtiden. Anledningen till tankarna är flera och jag ska inte gå in på dem alla närmare nu.

En är dock att jag faktiskt inte har den blekaste aning om vad väldigt många av mina läsare tycker om den - eller ens vilka de är. Antalet varje-dag-läsande ökar smygande och det känns ju jätteroligt och borde vara ett tecken på att det finns något som lockar tillbaka. Samtidigt känner jag att jag ger ganska mycket av mig själv här - utan särskilt mycket respons - och det får mig ibland att tappa gnistan och undra varför i hela friden jag gör det så öppet? Och lägger så mycket tid på det som jag ibland faktiskt gör. Det betyder så mycket att få något litet tillbaka ibland - om det så bara är någon enstaka gång - så jag vet att någon finns där och läser och tycker. Och många av er är jätteduktiga på just det! Att synas lite nu och då. Jag är säker på att ni vet vilka ni är ♥


Sedan ska jag villigt erkänna, som så många gånger förr, att jag i perioder kan vara hemskt dålig själv på att kommentera hos andra. Nu har jag haft en tid då jag inte bara varit dålig på det utan även varit dålig på att läsa hos andra överhuvudtaget. Men jag håller fortfarande med en av mina kärastes ord om att man om man har tid att läsa egentligen också har tid att bara skriva en rad. Lämna ett litet spår efter sig.

Envägskommunikation blir trist i längden och när jag nu sitter här och gnäller sträcker jag samtidigt på mig och säger åt mig själv - igen - att skärpa mig på fronten när jag är hos andra och läser... Jag vill ju "leva som jag lär". Jag tycker verkligen att livet blir så mycket roligare om man är snäll mot andra och säger det man tänker och tycker om dem - till dem. Alla är värda att få höra det de är bra på eller få bekräftat att den där tröjan ju var himla snygg. De senaste åren har ganska många människor i vår närhet försvunnit och jag påminner mig ofta om att fånga dagen, njuta varje minut - ja alla de där klyschorna som ju är så sanna.

Oj, vad jag babblar på nu. Äsch, vad jag vill ha sagt - det skulle vara en sorg för mig att sluta med det här och jag försöker hitta ett alternativ som skulle funka men har inte kommit på något bra ännu. Så tills vidare fortsätter jag! För det är ju ändå min egna lilla grej. Det jag gör den lilla egentid jag har. Och jag vill verkligen inte "skälla" på någon, det hoppas jag att ni förstår? Men jag hoppas och tror även att ni kanske innerst inne också förstår hur jag menar?

Nog om detta. Kanske mer om det en annan dag. HÄRLIGT var det i alla fall att i morse vakna upp till en gnistrande vit vintervärld! Så oväntat och fantastiskt roligt att få väcka de små och bära dem till fönstret... Ett snabbt uppvaknande kan man säga att de fick :) Och tänk, att ett mammahjärta kan bli så varmt av att se sina barns lycka!

söndag, december 04, 2011

Glögg

Vi hade ju fått en favorit bland glöggsorter härhemma i år. Många små muggar har värmt oss om kvällarna. Men den är besegrad! I helgen fick vi av goda vänner en flaska Herrljungaglögg med smak av mocca och choklad... Och visst hör man nästan hur mjukt och fylligt det smakar? Helt underbar och jag kan inte nog rekommendera den!



Njuter glögg gör vi ur för året nyköpta muggar från Åhléns. Ville ha några som alla i familjen kan dricka ur utan att det gör det minsta om både en och två går i kras. Alltså helst billiga men ändå fina. Dessa små vita, hjärtprydda är både fina och så pass billiga att man kan köpa på sig några extra i reserv (15 kronor styck). Det enda som först störde mig lite var att de såg ut som små pottor men jag har kommit över det och tycker nu enbart att det är lite sött. Och faktum är att formen är väldigt bra att dricka ur då man kan hålla den utan att bränna ihjäl sig om händerna!

torsdag, december 01, 2011

Glugg

Filips ena lösa tand blev inte direkt mindre lös efter att den blivit träffad av en lian på gympan i går kväll... Den stod liksom ut när han kom hem men satt ändå ganska fast så att försöka dra lite lätt var inte att tänka på. I stället har tandens ägare det senaste dygnet pratat sluddrigt och knappt kunnat äta. Det är tufft med lösa tänder. Och jättelösa tänder är jättetufft ;)

Men. Ja, ni ser ju! Nu är tanden ersatt av en glugg. Och tanden, den ligger i Filips mage... Vi åkte och fikade efter skolan/dagis i dag och när jag kom till bordet med min kaffekopp hade han precis tagit ett bett i en fralla. När han så öppnade munnen igen såg jag gluggen men tanden hade redan slunkit ner...

Sötnosen. Ordet paff fick ett ansikte. Sen kom det: "Vi MÅSTE ta ett kort och skicka till tandfén, mamma! Så hon SER att den är borta." Det gjorde vi såklart. Och tandfén var extra generös och hade stoppat en tjuga under kudden i natt :)

Det var tredje tanden. Lite konstigt att han tappade de två första redan för ett år sedan och nästa först nu! Med tanke på hur ena överframtanden hänger och dinglar lär det nog dock inte dröja ett år till nästa den här gången. Tippar på en till glugg innan jul. Eller "glögg" som han själv säger.