Hemma

Alvin kom i kväll släpandes på en stor IKEA-påse, pekade ivrigt på texten och sa ”Hemma, mamma. Hemma”.

Det är bra Alvin! Alltså ännu ett barn som har fallit för detta härliga ställe - för visst känns det lite som hemma att flanera runt där?!

Jag önskar så innerligt att jag också kunde säga att min pappa har fått komma hem, men inte. Han är kvar på sjukhuset och så mycket mer kring allt vet vi inte. Han är dock piggare och det känns fantastiskt skönt. Under helgen har egentligen inget hänt förutom att han har blivit flyttad till en avdelning. I dag har de gjort lite undersökningar men det är ju hela tiden denna väntan... väntan på undersökningar och sen en evig väntan på svar.

Hemma är dock det ställe vi vill se honom på SNART och jag hoppas så att det ska bli så också. Det är hemskt att gå i denna ovisshet och oro och man kan ju bara tänka hur det är för honom…

TACK från mitt hjärta för alla fina tankar ni skänkt, tummar ni hållit och sms som pipit. Är säker på att de hjälpt till att göra honom lite bättre!