Allvar på riktigt

Så var det på riktigt till sist. Den där vardagen som vi liksom är nybörjare på. Och därav bristen på livstecken härinne :) Förra veckan var Alvin så ledsen på kvällarna. Ledsen och trött men kunde ändå inte somna. Och vi, vi är rustade med världens längsta tålamod och all förståelse i världen för både tårar och trötthet. En omställning som denna måste få ta lite tid. Den här veckan har han dock varit sig mer lik hemma och det är skönt att ha tillbaka sin glada lillskrutt igen!

Man förstår redan att veckorna kommer gå fort nu. Jag jobbar 75 procent men har valt att lägga det som tre heldagar måndag till onsdag. Detta innebär att jag kommer hem 17 en dag och 17.30 två dagar och då får man inte se så mycket av sina små ögonstenar… Men sen, sen slutar jag 14 på torsdagar och är ledig på fredagar och jag tror detta kommer passa oss perfekt.

Och de där långdagarna för mig är inga långdagar för barnen då mor-, och farföräldrar hämtar tidigt en dag och Erik hämtar tidigare en annan. Det är bara måndagar som blir lite längre då de kommer gå till 16 och det känns helt okej då alla just den dagen nog är pigga efter helgen.

Lämnas tidigt gör de dock alltid men hellre det än att de får gå för länge om man kan välja tycker jag...

Alvin är ledsen när vi lämnar. Ju fler ytterkläder som åker av, desto allvarligare blir uppsynen, desto snabbare tuttas det på nappen och desto hårdare trycks den lilla kroppen mot våra… Sen kommer krokodiltårarna men vi har fått veta att detta är snabbt övergående och det känns ju extra tryggt att han har storasyster där.

Storasyster som tycker dagis är jättekul nu, särskilt som bästisen O den här veckan har börjat igen efter sommarlovet!

Och skolkillen, han hinner knappt vakna förrän han frågar om han ska till skolan :) Och så längtar han efter läxor. Det är gulligt. Och det gäller nog att njuta så länge det varar. Misstänker att det är lite nyhetens behag än så länge!

Ja, en liten bildlös rapport blev det här. Efter en bloggfri vecka är huvudet fullt av inlägg som vill ut så om bara tid ges ska här bloggas så det ryker.

Stjärnor till en stjärna

Visst är den "snugg", som Filip alltid sa när han var liten?! Den här godbiten hänger nu i hans garderob och väntar på höstkyliga dagar med långärmsväder.

Finns på KappAhl (även i blå nyanser) för 99 kronor.

Första

Till vänster - Filip på väg till sin första dagisdag. Till höger - Filip på väg till sin första skoldag. Och visst ser man vissa likheter med lillebror på den första?!

Här sitter jag, lätt gråtmild över tider som går. Självklart är det i nuet man vill befinna sig för nu är ju oftast bäst men när jag letade fram bilden som heter DagisFilip och stötte på en massa kort från hans inskolning på dagis befann jag mig plötsligt på en tidresa bakåt för en stund. Mindes hur ledsna de där stora ögonen alltid var när vi lämnade honom och hur glada de var när vi hämtade. Och att det faktiskt är fyra år sedan. Ännu utan syskon, helt ensam med mig och Erik. Nu världens finaste storebror till två lyckligt lottade, och så som jag skrev i går – en stor kille. En skolkille! Men det är ändå lätt att fälla några tårar när man tänker tillbaka på allt. En för alla hans tårar, en nostalgisk för tider som inte kommer åter och så en av tacksamhet för alla de fina år som gått.

Hursom, i går kväll när jag stoppade om familjens storebror och frågade hur det kändes blev svaret ”Mamma, jag har ju längtat så länge efter skolan nu. Det ska bli jättekul!” Ändå tror jag en fjäril eller två fladdrade omkring i hans lilla mage i morse. Det blev bara tre bett på favoritmackan. Tröjan kom bakofram (kan visserligen haft ett samband med att han tävlade mot Bolibompakillen i Klädracet). Och så stod han där och kammade håret noggrant och länge. ”Jag vill vara fin när jag börjar skolan.”

Efter lämning av småsyskonen smög en liten hand in i min, en hand som snabbt slank ur när han såg alla barn och föräldrar som trängdes på skolgården. Ju närmare vi kom, desto hårdare höll dock den där lilla handen som åter smugit in i min igen :) Som många säger, störst på dagis men minst på skolan...

I dag var föräldrarna med hela tiden. Efter upprop fick barnen i uppgift att göra i ordning sina namnskyltar, sen en stunds pyssel innan storsamling med resten av skolan och glassfika. I kväll har Filip gjort sitt livs första läxa – en sida om sig själv där de skulle skriva sitt namn, när de är födda, vilken årstid och så ett självporträtt i årstiden. Filip står på sin bild och håller ett gult löv i handen samtidigt som det snöar. ”Jag fyller ju på hösten men nästan vintern”, förklarade han och visst är det så. Höstmånad men nästan alltid snö på just hans födelsedag.

Sen firade vi första skoldagen med smaskfika…

En sammanfattande kommentar från min sida är att det hela i dag har känts lite som att se på en film om någon annan. Att Filip har börjat skolan kan jag faktiskt inte förstå riktigt än men det gör man säkert så småningom. Lite läskigt är det att ha lämnat den trygga dagisvärlden med många fröknar och den mysiga miljön. Nu blir det stora grupper, större ansvar och ett annat klimat skulle jag tro. Men det är tidens gång och det går säkert bra. Kan nog vara så att vi föräldrar oroar oss mer än de små.

Någon som ser vad klockan är? För mycket – igen :)

Traderakväll

Hej och gonatt, kanske egentligen borde vara det enda jag skriver här och nu.

I morgon är en STOR dag. Första morgonen vi ska lämna både Vilma och lille, lille Alvin på dagis. Lämna. Usch, det knyter sig faktiskt i hjärtat vid tanken. Inskolningen gick bra - de två första dagarna. Alvin sken som en sol, skuttade som en kalv på grönbete och var allmänt glad. Sista dagen var han ledsen, redan från start. När jag sa att vi skulle gå till dagis darrade lilla läppen, varpå han sa "Nä-ä, Alin emma". Ni förstod va - Alvin hemma... Och så kröp han uppför trappan, la sig i Vilmas säng och drog upp täcket över sig.

Sen var han så himla ledsen nästan hela vägen till dagis och även under frukosten. Resten av dagen fortsatte ostadigt. Ena stunden var han ledsen, men inte länge. Nästa var han glad, och då jätteglad. Han kunde sitta och leka med något med blicken någon annanstans och så plötsligt kneps munnen ihop och vändes upp och ner och tårarna kom. Man kan ju undra vad som snurrar runt därinne... Vår hjärtans käre lille Alvin. Tur att han har sin Vilma där. En stor trygghet för honom. Och så alla kompisar såklart.

Den andra stora saken i morgon är att Filip ska börja skolan! Förskoleklass. Snart 6 år. Är det någon mer än jag som inte hänger med i svängarna? Jag kan ju fortfarande så tydligt förnimma vår första kväll med Filip. Hela hans fina uppenbarelse, den oslagbara doften av nyfödd och den stora känslan av att vi då hade ett helt nytt och oförstört litet liv att ta hand om. Och nu är han en stor kille. En skolkille!

Kvällen har ägnats åt Tradera. Rensade och röjde faktiskt redan innan sommaren för att lägga ut några plagg nu inför höst och vinter. En overall, en PO.P-jacka, en kappa och några andra plagg. Det tar mycket tid (i alla fall för mig som petar och donar och fixar och trixar) men jag tycker det är kul någon gång ibland. Om det var värt mödan, det får man dock se...

Natti natt!

Ikea 2012 – Kvadratsmart

Nästa vecka börjar äntligen nya Ikeakatalogen delas ut men redan nu kan man smygtitta i den digitala versionen… Jag ska försöka hålla mig. Gillar känslan av att öppna den sprillans nya, gott doftande, katalogen som man vet att man kommer bläddra i åtskilliga gånger under det närmaste året. Det måste vara den snyggaste katalogen någonsin att titta på - hoppas innehållet lovar lika gott.

Fokus i årets katalog verkar vara att göra mer av den plats man har. Att hitta dolda utrymmen och nyttja dem väl. Att våga och ge liv åt sina idéer och drömmar. Hmm… vare sig idéer eller drömmar råder det någon brist på i mitt huvud. Ständigt snurrar nya projekt, stora som små. Oftast blir det inget av dem direkt men bara det att få gå runt och fantisera om och komma på saker ger en slags tillfredsställelse. Kanske slutar det med en ny detalj – en lampa, en kudde eller nya gardiner. Inget stort alltså men ändå en liten förändring och så är man nöjd :).

Just nu går vi dock i stora förvaringsplaner. Hade vi bara råd skulle drömmen vara nya garderober i alla sovrum. Med snygga skjutdörrar som ger mer utrymme och smarta lösningar där innanför.

Så länge blir det åtminstone en ny lösning i vår hall därnere och jag kan knappt vänta… I helgen ska befintlig garderob rivas, i nästa vecka kommer rörmokaren och kopplar bort element som inte används och sedan går bilen mot Ikea!

Har ni förresten smygläst katalog och hittat något snyggt?!

Ha nu en skön fredagkväll! Regnsmatter och mörka moln ger hög mysfaktor...

Alvins första dag på dagis

Han är en dagiskille nu. Vår minsting. Mycket overkligt måste jag säga. Att komma till dagis och där står det Alvin A på en hel massa ställen i stället för Filip A som innan. Vilma A finns där som tur är också och det var en mycket stolt storasyster som i dag presenterade lillebror med en trygg arm om hans axlar ♥

Alvin var verkligen helglad i morse där han stod med nalle hårt i famnen och poserade för mamma i den numera traditionella ”första-dagen-på-dagis-bilden”. Han har sin viktigmin på också såg jag när jag flyttade över bilderna. Den han har när han känner sig stor. Som när han åkte karuseller på Liseberg. Eller när han sitter och äter på vanlig stol (fast då syns visserligen knappt munnen över bordskanten). Eller när han ska ut och ”kyckla” (cykla). Och så i dag då. Hans första dag på dagis.

Efter varmt välkomnande av alla goa fröknar hördes ett glädjetjut och farande kom en välkänd, strålande liten sol och slängde sig på mig med öppna armar med sådan fart att jag nästan ramlade bakåt där jag balanserade på huk. Sedan skrek det lilla solskenet på sin storebror som nu äntrat slutmålet på dagis – avdelningen för de största barnen – och även han kom sättande och drog genast med sig både Vilma och Alvin in bland leksakerna. Sedan hämtade lille S pallar och satte dem vid bordet där de degar och det var väldigt noga för de bägge bröderna att Alvin skulle sitta mellan dem. Därefter lämnade lillkillen inte Alvins sida mer än på samlingen då de går i olika grupper. Utomhus skjutsade han runt nykomligen på en liten cykel och jag kan inte säga vem av pojkarna som strålade mest :)

Helt underbart med så härliga och omtänksamma barn. Jag vet att dessa två godingar i kombination med storasyster Vilma och två till välkända småtjejer som snart också ska börja, kommer vara en trygghet för vår Alvin på dagis och det värmer mammahjärtat!

De kör en ny inskolningsform från och med den här terminen som går ut på att det är föräldrarna som skolar in barnen och därmed ska ge en slags grundtrygghet som visar att dagis är ett ställe där även vi trivs och där vi vet hur allt fungerar. Så under tre dagar ska en av oss vara med hela tiden och inskolningsfröken ska hålla sig lite i bakgrunden och försöka lägga märke till små detaljer i hur vi sköter vårt barn så att de sedan kan göra på ungefär samma sätt.

Lite orolig kan man ju vara för hur det ska gå på måndag, efter tre dagar ledigt, när vi för första gången plötsligt ska lämna och åka därifrån… Dock är denna modell väl vedertagen på många håll och den fungerar säkert bra på somliga. Mindre bra på andra (vet vi av erfarenhet hos vänner). Hur det kommer gå för Alvin, det vet vi inte än men så länge vi är där går det nog jättebra. Sedan kan vi bara hoppas och självklart tror vi på det här - det måste vi ju.

Glad har han i alla fall varit sin första dag på dagis. Blev livrädd för skötbordet som var som en hiss och för den stora ludna spindeln fröknarna tog fram på sångsamlingen (kan väl aldrig tro att han förknippar den med mig och min reaktion på den typen av åttabenta kryp…).

I morgon ska Erik vara med. Lyckost. Det var verkligen mysigt i dag och också kul att se verksamheten inifrån en hel dag samt att få smyga lite på Vilma och se vilken stor tjej hon har blivit!

Tips - Dagispåsen!

Inskolning med start klockan 9.00 i morgon innebär lite sovmorgon jämfört med i dag och här sitter jag. Sådär klassiskt på-väg-till-sängen men så skulle jag ju bara stänga av datorn och då kunde jag ju lika gärna passa på att kolla det. Och det. Och så det. Och då var jag ju till sist tvungen att sätta mig ner och plötsligt var ögonen inte lika trötta längre!

Stötte precis på ett erbjudande på Åhléns som jag måste tipsa om. Fyll bara i namn, mailadress och mobilnummer på anmälningssidan och du kan hämta ut en gratis "dagispåse" på närmaste Åhlénsvaruhus i slutet av månaden.

Påsen är fylld med lite av varje - utflyktsmugg, en dvd, mellanmål från Sempers ekologiska serie samt rabattkuponger och information.

Här kommer du till anmälningssidan!

Bild lånad från Åhléns.

Prickigt

Två av de saker jag är svag för är barnkläder och prickigt. Dessa i kombination, i detta fall i en urmysig bebisoverall, är väldigt gulligt.

Och nej, vi väntar ingen liten fyra :) Kunde dock inte låta bli att visa denna om någon med liten i passande storlek händelsevis skulle kika in här!

Overallen finns nu på Lindex i storlekarna 56-80 och kostar 249 kronor.

Jag kan varmt rekommendera denna modell på overall därifrån. I mysigaste fleece, rymliga storlekar och dessutom den praktiska vika-över-funktionen för små händer och fötter. (Alvin hade en i storlek 80 som sova-i-vagn-overall ända till mars i år och då var han drygt 1 1/2 år.)

Allvar på låtsas

Så var det dags. Semestern – den ljuvliga – är till ända för den här gången och vi har verkligen njutit. Så härliga har dessa veckor varit och det kommer vi leva på länge…

För nu drar karusellen igång. På allvar men ändå lite på låtsas de kommande två veckorna. På tisdag börjar vi skola in Alvin på dagis, nästa måndag Filip i skolan. Att säga att dessa veckor är som ett enda stort pussel är ingen överdrift. Tider och packlistor snurrelisnurrar just nu i huvudet men det ska nog ordna sig. Jag tror det blir enklare sedan när de ska gå de tider som är tänkta. Nu blir allt lite annorlunda. Eftersom Filip fortfarande är ledig veckan som kommer ska han hänga med mormor och morfar några dagar, med farmor och farfar en. Erik och jag ska vara lediga några dagar var dessa veckor och det känns ändå som en mjukstart vilket är skönt. Det faktum att augusti blir september den veckan det sedan drar igång på riktigt känns också bra. Hösten blir inte lika lång då.

Optimisterna i oss är på topp just nu och det enda viktiga är att det här nya livet med båda oss jobbande och alla barnen på dagis/skola/fritids ska bli så bra som möjligt. Helst för alla men i första hand våra små.

Som tur är ligger skolan och dagis väldigt nära varandra men det är ändå ganska trixigt att få tiderna att stämma med lämning-, och hämtning och beräkning av restid på en väg som till viss del ska byggas om nu i höst. Och så vem som ska lämna, vem som ska hämta, vem som ska ha bilen och vem som ska åka buss. En till bil drömmer vi om ibland men vi är glada att vi i alla fall har en, sen får vi se vad som händer framöver. Vi börjar såhär i alla fall.

Jag kommer jobba 75 % vilket innebär att jag slutar tidigare på torsdagar och är helt ledig fredagar vilka vi ändå måste upp tidigt på då ju Filip går i skolan som vanligt. Känns lite orättvist mot Vilma och Alvin att kanske behöva väcka dem och dra ut dem så tidigt på deras enda lediga dag men så är det ju. Sedan kommer Erik hämta tidigare en dag och våra föräldrar turas om att hämta tidigare en så faktiskt är det bara måndagar som blir riktigt långa för dem. Ända blir det ganska många timmar när man räknar… jag får inte ihop det men verkligheten kommer förhoppningsvis se bättre ut då det gäller att ta till ordentligt med tiderna för just lämning och hämtning så man inte sätter fröknarna i klistret.

Ja, du milde tid. Jag hoppas innerligt att mitt något svaga huvud som lätt drabbas av värk när det kör ihop sig kommer klara detta galant liksom de där musklerna på höger sida som också har visat sig vara klena på mig...

En bra höst. Det står högt på önskelistan just nu och vi siktar på att försöka få det att slå in!

I morgon ringer väckarklockan 6.00. Dags att lägga sig nu...

New sweet shoes

Hur gulliga är de inte, Vilmas nya skor?! Jag är normalt sett inte typen som köper på mig barnkläder/skor ett år i förväg men då dessa inte fanns i lillans storlek slog jag till och köpte ett par som nog kommer vara perfekta nästa sommar. Det gick bara inte att låta bli, ni förstår mig va?

Roligt med ett finalternativ till sandaler och foppisar och Vilma var mäkta stolt när hon i dag invigde dem när vi var på Sommarsalong på Spinnet. Vår otroligt duktiga vän som dessutom är mamma till barnens kompisar, har ställt ut sina fantastiska saker där hela sommaren och vi är glada att vi upptäckte att i dag var sista dagen att titta på den fina utställningen.

Psst... det är förresten Anna som har virkat den fina ramen jag fick på min födelsedag förra året :)

Tre nonstop i blåbärsskogen

Regngrå men varm och skön söndagsmorgon i blåbärsskogen. Hela familjen i regnställ och gummistövlar. Praktiskt och smidigt, särskilt för den lille gulingen som hade blåbärssnår upp till rumpan och låg ner mer än vad han gick.

En mycket hjälpsam och snäll storebror agerade sol då den riktiga inte syntes till. Filip var på sitt allra bästa humör och plockade mest blåbär av oss alla samtidigt som han hjälpte lillebror att ta sig fram. Vilma var inte en lika aktiv plockare men hon sjöng fint och blev alldeles till sig när hon hittade något avvikande - tre röda blåbär :)

Skogsluft är skön att andas och blåbär är gott. De ligger nu alla i våra magar efter paj till eftermiddagsfikat!

Jag slogs där bakom vår lilla trio att de såg ut som små nonstop där de travade fram, inte sant?!


(Filips och Vilmas regnställ kommer från Lager 157 och kan varmt rekommenderas. Superbra och slitstarka (och enfärgade - me like) och inte alls dyra. De båda har haft sina ett år nu och de är inte det minsta slitna någonstans trots att de använts mycket i både skogen och på dagis.)

Vi skördar

En liten skål. En tur i bärhörnan. Och se vad Alvin skördade och sedan balanserade in med koncentrerad min åt pappa som stod i duschen efter springtur! Sockerärtan bjöd han snällt på (samtidigt som han sa "blä") vartefter de tre bären i snabb följd slank in i den egna munnen. Sicken buse :)

Vår bärhörna är en en mysig plats i vår trädgård. Barnen vattnar och går och småäter och där trängs hallon med krusbär med fläder med stooora amerikanska blåbär och så pallkragarna med årets misslyckade skörd av sockerärtor... Morötterna ser dock ut att må hyfsat och salladen har varit god.

En del av smultronen är nästan stora som jordgubbar medan jordgubbarna själva inte har synts till alls. Vart kan de ha tagit vägen?!

Förresten, trängs och trängs. I vanliga fall brukar de olika bären trängas med varandra men i år är det ärligt talat glest på alla buskar förutom hos smultronen då.

Kanske var det ett smart drag av Alvin att äta det han kom över!

Like candy!

Har ni sett dessa strumpbyxor till små flickor på H&M? Det var nära att ett litet glädjetjut lämnade min mun då jag såg dessa hänga på rad likt godisbitar. Enfärgade och inte så tjocka som en del kan vara. Kommer garanterat bli höstfavoriter på Vilmisen.

Förutom dessa färger finns de även i turkos, orange och lila. 49 kronor kostar de bara så skynda fynda!

Älskad och underbar – och 2 år!

Vad är det för en dag? Jo, det är ingen vanlig dag för det är Alvins födelsedag hurra, hurra, hurra!

Jag kan bara inte riktigt förstå att det redan är ett år sedan sist och att vår minsta älskling nu är två. Två år - är det möjligtvis någon som har sett tiden springa förbi?

Jag vet att jag har skrivit det förut, flera gånger, men vissa saker tål att upprepas. Den här lilla filuren är en sådan enorm glädjespridare i våra liv. Hans leende som oftast är på plats får hjärtat att smälta många gånger varje dag och han lockar alltid till skratt med sina tokigheter.

Hans personlighet är nu tydlig och mycket lik syskonens på flera plan. De låter ganska lika på rösten och så har han också det där varma lilla hjärtat som man blir så glad över. Tycker om att hjälpa till, sätter ofta huvudet på sned (åt små barn och då även de som är huvudet högre än honom…), ler gulligt och säger ”heeej bebbe” med extra ljus röst :) Och så är han så tillgiven och kramig och rättvis med sina pussar. Får jag en, ja då ska även resten av familjen ha varsin. Råkar en docka eller två befinna sig i närheten blir också de pussade i turordning. Det är noga, det där.

Vad gäller lek är han tydligt inspirerad av både bror och syster. Maskinintresset är stort, liksom det för verktyg och lego. En annan av favoritsysslorna är att stå i det lilla köket och röra och vispa och servera kaffe och han är alltid frivillig att ställa upp i Vilmas mamma-pappa-barn-lekar där han tröstar dockor på löpande band vartefter han luktar där bak, håller för näsan, säger ”bläää, bajs” och lämnar dockan till mig. Kan till skillnad mot storasyskonen veva till någon av dem när han blir arg. Inte utan anledning men blir han av med något han sitter och leker med så händer det och de drabbade blir då alltid lika förvånade eftersom de inte gjort så mot varann.

Han älskar att gunga och hoppa på studsmattan, köra bobbycar och kämpa för att försöka nå ner till de där fördömda tramporna på trehjulingen som sitter lite för långt ner för att han ska kunna hänga på storasyskonens cykelparad. Tur då att man får åka med pappa i stället!

Frukt är toppen – liksom ”dodis” och ”gass”. Även ”tåta” är poppis såhär i kalastider men det slår inte ”gass” och av det sistnämnda har han i dag fått stora lass. Pratar alltmer, gärna och ofta i leksakstelefonerna och då med samma betoningar som vi. Kallar storebror för ”Pillip” och storasyster för ”Mimmi”. Far-och morföräldarna går alla fyra under namnet ”Mommo”. Smidigt och aningen förenklat :). Han sover (jätte) bra. Han äter (ganska) bra. Han väger mindre än de andra vid samma ålder men är längre. Och så luktar han fortfarande sådär ljuvligt småbarnsgott…

Jag är så tacksam, varje dag, för att du lilla vän kom till oss. Någon gång när du var liten skrev jag att jag var övertygad om att vår värld blev en vackrare plats när du föddes och att stjärnorna för oss lyser än starkare. Att en så liten människa kan sprida så mycket kärlek är stort och du är för oss större än du anar vår hjärtans lilla prins...

Grattis på din andra födelsedag lillälsklingen! Jag vet att du har haft en jätterolig födelsedag och ni andra ska få ta del av den ni med – en annan dag. Nu ska Erik och jag födelsedagsmysa med film och ett gott glas vin och lyssna till smattret av regn mot fönstret.

Drömmer om morgondagen...

Små nöjda grymtanden och gnyenden hördes nyss inifrån sovrummet och där låg denna ljuvliga lilla varelse, hårt kramandes kudden, och smålog i sömnen. Kanske drömde han om "kyckelturen" (cykelturen) som Erik och barnen gjorde tidigare i kväll. Kanske drömde han om morgondagen. Fast det är klart, han förstår ju inte vad som väntar.

Det gör dock storebror som var vaken extra länge i kväll och slog in paket så det stod härliga till - riktig snits börjar han få på det. Han valde hjärtpapper på sitt paket - "för att jag tycker så mycket om Alvin", sa storebror med det varma hjärtat samtidigt som mamman nästan svävade i väg på ett rosa moln efter den gulliga kommentaren ;)

"Fyller du år i morgon, Alvin?", har vi frågat i dag. "Aaaa, ett!", har lillebror triumferande svarat och viftat med ett finger i luften så nej, han har inte koll än. Tur då att vi har det. Två ballonger hänger där nere, paketen väntar på att öppnas och vi väntar alla på att åka iväg på Alvins födelsedagsutflykt! Mer om den i morgon!

Bjuder på en bild av sovande Alvin - suddig men gullig! Nu måste jag sova effektivt innan klockan ringer...

Bustips!

Den här lilla leksaken fick barnen på vår Skånesemester och den har roat dem många timmar sedan dess kan jag lova. Soundmachine, är namnet på den lilla saken som har knappar med 16 olika ljud. Alltifrån glas som krossas till busvissling till trumvirvel till gapskratt till pruttljud och det är säkert inte så svårt att räkna ut vilken knapp det tryckts mest på :)

Dålig humor kanhända, men det VAR kul när Filip nyfiket tryckte sig igenom de olika knapparna på Malmös gator och prickade rapknappen precis när vi passerade en elegant dam. Hon ryckte till och tittade sig besvärat omkring som för att säga "det var INTE jag". Och det var det ju inte heller!

Den lilla manicken passar en 6-åring perfekt och finns att köpa på Lagerhaus för 99 kronor.

Det blåser höstvindar...

Visst gör det väl det? Plötsligt en kväll i helgen kom den där kylan som inte direkt är jobbigt kall men ändå på ett annat sätt än en sval sommarkväll. Var det kanske hösten som tog sig en sväng förbi bara för att påminna om att snart...

Jag har ju som bekant inga problem med den årstid som väntar runt hörnet. Snarare tvärtom. Jag älskar den med allt vad den innebär av mys inomhus, äppelpajer och vackra färger såväl ute som på kläder. Dock hade jag heller inte sagt nej till bara några dagar till av varm och solig sommar. De där stranddagarna blev alldeles för få i år. De dagar som har varit riktigt fina på semestern har vi varit på vift så besöken vid vatten har varit på kvällstid vilket visserligen är väldigt mysigt men EN dag på stranden hade varit fint att få på en hel sommar!

Den där hösten som har dröjt sig kvar i luften flera dagar nu påminner ju också om att det är dags att inventera barnens garderober och kolla vilka ben som har växt ur vilka utebyxor och om några armar eventuellt inte längre får plats i den där jackan. Och så ska ju snyggjackan ha en ny snyggmössa och skorna, ja de lär garanterat vara urvuxna för åtminstone familjens två pojkar...

Något som redan är klart och avbockat på listan är i alla fall fleecejackor. Filip fick en ny i våras. Alvin fick en ljuvligt fin grön i present av farmor och farfar och till Vilma köpte vi en bara just för att hon aldrig har haft en PO.P fleece innan (och för att vi hade ett presentkort där som täckte nästan hela jackan!). De är i ärlighetens namn ett par hundralappar för dyra men jag vet att de också har ett bra andrahandsvärde och vad gäller Filips kläder så vet vi att de kommer gå i arv till lillebror. I alla fall sådana snyggingar som PO.P-ytterkläder :) Och just fleecejackorna ÄR faktiskt otroligt bra plagg. Lekvänliga, tåliga och funktionella.

Jag gillar förresten en hel del av de höstiga nyheter som så sakteliga börjar plockas fram i affärerna och känner jag mig rätt kommer ni få se flera av mina favoriter här inom kort!

Afrika

Usch, så hemskt svårt det är att titta på och höra om den katastrofala situationen i Afrika. Att se bilder på en utmärglad 2-åring samtidigt som Alvin sitter och äter yoghurt med hela ansiktet blir skarpa kontraster och på samma gång som man är så innerligt tacksam för att vi har det så bra värker hela hjärtat över att alla inte har det.

Har nu skänkt pengar för andra gången då en situation uppstod på Liseberg som gav tillfälle att försöka vidga perspektiven för vår blivande 6-åring. Svårt, men han lyssnade och har frågat nästan varje dag sedan dess om jag har flyttat de där pengarna. Familjens storebror blev nämligen sur över att han och Vilma skulle dela på en tacotallrik där till kvällsmat. Med tanke på tallrikens storlek var det inte så svårt för Erik och mig att lista ut att det skulle bli över även om de två delade men Filip tyckte ändå det var orättvist att de inte fick varsin tallrik när jag och Erik ju fick det.

Egentligen helt omöjligt att förklara så att han skulle förstå men någonstans tändes ändå ett ljus då han som sagt frågat om och funderat över barnen som inte ens har vatten att dricka, än mindre något att äta. Vi bestämde där och då att pengarna en portion till skulle ha kostat plus lite till skulle vi i stället ge till de små barnen där i Afrika som har det så svårt nu, och genast var diskussionen avslutad och Filip nöjd över att dela med lillasyster.

Att detta händer under sommaren då många av oss lever extra gott med mycket mat, utflykter och resor, då vi köper på oss nya kläder inför hösten och vintern och kanske betalar in avgifter för barnens aktiviteter - det blir ju egentligen helt bisarrt. Att skänka efter egen förmåga är ändå något gott man kan göra. Och om alla gör det blir det till sist mycket pengar och vad jag förstod gav satsningen i dag gott utbyte - att jobba för Afrika en timma.

Det gör verkligen ont att världen är så orättvis ibland. Att som förälder se andra barn lida gör att hjärtat ömmar extra.

Skratt

VILKEN rolig film!

Aldrig någonsin tidigare har vi skrattat så mycket när vi sett en film. Det är ju inte jätteofta man går över den där gränsen då man skrattar så man gråter och omöjligt kan sluta. Och nu gjorde man det flera gånger under två timmar.

Underbart att få skratta så och kul att ha sett en film med så bra humor i! Se den om ni inte redan gjort det - förlängar ett gott skratt livet så blev det nog flera veckor längre efter den här kvällen :)

Nu väntar sängen och en hel veckas härlig ledighet till... Natti natt!

Biokväll

Om en stund kommer farmor och farfar hit och Erik och jag far för andra gången på två dagar iväg ensamma till stan - den här gången för lite mat och bio! Som jag skrev häromdagen, så sällan vi gör något själva och nu blev det plötsligt två gånger tätt. Inte mindre lyxigt för det dock...

Sist vi var på bio var märkligt just för två år sedan exakt. På söndagen, med magen mer än i vädret och en Alvin som sakta men säkert började göra sig startklar när vi satt där i biomörkret. Härliga, mysiga och speciella minnen...

Det kändes som att det inte fanns så många alternativ att välja på i dag vad gäller film men den här kan ju omöjligt vara dålig med tanke på alla goda recensioner?! Någon som sett den?

Strunt samma, det är upplevelsen som räknas och tanken på en regnig söndagskväll med Erik i ena handen och popcorn i den andra gör plötsligt filmen mindre viktig :)

Kvällsdopp

Kanske var det kvällsdoppet häromkvällen som var botemedlet mot min envisa huvudvärk?! Den där ljuvligt somriga, soliga kvällen då vattnet låg nästintill spegelblankt och värmen gick ända in i själen. För inget kan få en att må bättre än glada, lyckliga barn med vattenstänkta kinder och lysande blickar. Jag älskar verkligen det här livet. Familjen. Sommaren. Ledigheten.

Och ja, det har hänt något med våra badkrukor till barn denna sommar. Filip tycker fortfarande att det kan vara lite bökigt med vatten i ögonen men annars är han så mycket modigare än innan. Simlekskolan han gick på i våras gjorde nog mycket där skulle jag tro.

Vilma, hon plaskar och springer och hoppar som en tok och varifrån hon plötsligt har fått det har vi ingen aning om men gullig är hon och roligt har hon. Hennes upp-och-ner-vända värld som också kan vara ut-och-in och bak-och-fram var denna kväll upp-och-ner vad gällde bikinins ena del, vilket gjorde att den stundtals satt som en polokrage på henne men vad gör väl det när livet leker och man är kung av sand - eller snarare prinsessa av strand ;) Värre hade det varit om det var mamman som hade snott till det med bikinidelarna!

Och Alvin. Han går bananas så fort han hör ordet vatten. "Badaaaa", skriker han och sen har han fullt upp med att hälla vatten i hinkar och anordna olika sandrätter. Tills han hör något med motor och hjul. För då stannar hela hans lilla värld upp, han sätter fingret för munnen, säger "sccchhh" så det skvätter. Sen pekar han och söker med blicken det han hör. "Biiil mamma", viskade han andäktigt denna kväll då en traktor körde förbi på vägen en bit upp :)

Tänk om man kunde få några till sådana här dagar att ladda med inför den stundande hösten, bara några...

På tu man hand

Mormor och morfar har sovit över och är redo för en dag med barnbarnen. Erik och jag ska alldeles strax hoppa in i bilen och åka till stan för en heldag tillsammans. Först blir det frukost på Ikea, sen en inspirationsrunda där för att samla idéer till kommande projekt i huset. Därefter lunch innan vi förhoppningsvis hittar lite nya höstkläder att ta med hem.

Det här känns SÅ lyxigt! Det var länge sedan vi gjorde något bara Erik och jag och extra roligt blir det när man inte är trött utan bara mitt i sommaren och ledigheten och man har en hel dag på tu man hand framför sig...

Hemma igen...

Go´kväll alla fina! Tillbaka igen efter några soliga och stekheta dagar i Göteborg. Liseberg tillsammans med mormor och morfar har aldrig varit bättre! Åkband och inte så mycket folk utan helt överkomliga köer gjorde att barnen kunde åka tills de var nöjda. Filip har nu dessutom tagit steget ut i storvärlden och lockas alltmer av de vuxenattraktioner han har längden inne för och vi följer så gärna med. Så länge det inte snurrar om ni frågar Erik... :) Själv förvånas man över hur galet FORT alla saker går. Jag blev inte illamående som Erik i slänggungan men väl så yr att jag fick hålla i Filip när vi gick av... Är det åldern månne?!

Vilma rattade farfarsbilar åt alla möjliga håll och kanter, höll sig livrädd i när Rabalder satte fart och åkte leende och storögd igenom sagoslottet flera gånger. Alvin, han var i extas över allt som snurrade och gungade men darrade på läppen då Lisebergskaninen kom för nära och ville ha en kram!

Efter en natt på hotell gjorde vi sedan en heldag i Göteborg med shopping och Paddantur! Barnen var lyriska över båtfärden och vi friskade upp våra Göteborgskunskaper en smula ;)

Sedan helgen har tyvärr en envis huvudvärk förföljt mig och den vägrar släppa men nu verkar den börja ge med sig lite grann i alla fall. Så trist att inte riktigt känna sig på topp.

På topp hoppas vi vara i morgon dock då firandet av liten Alvin tar sin början med 2-årskalas för närmaste familjerna! Ovant men mysigt med sommarkalas för familjen som annars samlat alla födelsedagar under hösten och vintern...