Älskad och underbar – och 2 år!

Vad är det för en dag? Jo, det är ingen vanlig dag för det är Alvins födelsedag hurra, hurra, hurra!

Jag kan bara inte riktigt förstå att det redan är ett år sedan sist och att vår minsta älskling nu är två. Två år - är det möjligtvis någon som har sett tiden springa förbi?

Jag vet att jag har skrivit det förut, flera gånger, men vissa saker tål att upprepas. Den här lilla filuren är en sådan enorm glädjespridare i våra liv. Hans leende som oftast är på plats får hjärtat att smälta många gånger varje dag och han lockar alltid till skratt med sina tokigheter.

Hans personlighet är nu tydlig och mycket lik syskonens på flera plan. De låter ganska lika på rösten och så har han också det där varma lilla hjärtat som man blir så glad över. Tycker om att hjälpa till, sätter ofta huvudet på sned (åt små barn och då även de som är huvudet högre än honom…), ler gulligt och säger ”heeej bebbe” med extra ljus röst :) Och så är han så tillgiven och kramig och rättvis med sina pussar. Får jag en, ja då ska även resten av familjen ha varsin. Råkar en docka eller två befinna sig i närheten blir också de pussade i turordning. Det är noga, det där.

Vad gäller lek är han tydligt inspirerad av både bror och syster. Maskinintresset är stort, liksom det för verktyg och lego. En annan av favoritsysslorna är att stå i det lilla köket och röra och vispa och servera kaffe och han är alltid frivillig att ställa upp i Vilmas mamma-pappa-barn-lekar där han tröstar dockor på löpande band vartefter han luktar där bak, håller för näsan, säger ”bläää, bajs” och lämnar dockan till mig. Kan till skillnad mot storasyskonen veva till någon av dem när han blir arg. Inte utan anledning men blir han av med något han sitter och leker med så händer det och de drabbade blir då alltid lika förvånade eftersom de inte gjort så mot varann.

Han älskar att gunga och hoppa på studsmattan, köra bobbycar och kämpa för att försöka nå ner till de där fördömda tramporna på trehjulingen som sitter lite för långt ner för att han ska kunna hänga på storasyskonens cykelparad. Tur då att man får åka med pappa i stället!

Frukt är toppen – liksom ”dodis” och ”gass”. Även ”tåta” är poppis såhär i kalastider men det slår inte ”gass” och av det sistnämnda har han i dag fått stora lass. Pratar alltmer, gärna och ofta i leksakstelefonerna och då med samma betoningar som vi. Kallar storebror för ”Pillip” och storasyster för ”Mimmi”. Far-och morföräldarna går alla fyra under namnet ”Mommo”. Smidigt och aningen förenklat :). Han sover (jätte) bra. Han äter (ganska) bra. Han väger mindre än de andra vid samma ålder men är längre. Och så luktar han fortfarande sådär ljuvligt småbarnsgott…

Jag är så tacksam, varje dag, för att du lilla vän kom till oss. Någon gång när du var liten skrev jag att jag var övertygad om att vår värld blev en vackrare plats när du föddes och att stjärnorna för oss lyser än starkare. Att en så liten människa kan sprida så mycket kärlek är stort och du är för oss större än du anar vår hjärtans lilla prins...

Grattis på din andra födelsedag lillälsklingen! Jag vet att du har haft en jätterolig födelsedag och ni andra ska få ta del av den ni med – en annan dag. Nu ska Erik och jag födelsedagsmysa med film och ett gott glas vin och lyssna till smattret av regn mot fönstret.