Hemmamåndag

Helt otippat blev så denna måndag årets första VAB-dag. En kalasglad kille som kanske såhär i efterhand höll sig pigg i går kväll tack vare sockerkicken kalas hos småkompisar brukar ge... Hursom var han precis som vanligt när han somnade. Men så fick vi några timmar senare nattligt besök av en liten kamin som kröp ner mellan oss. Som förutom att han frös också hade ont i tänderna och pannan... Lille vännen. Inte lätt att förstå hur febern kan göra ont mest överallt.

 

Så det har varit en väldigt soft morgon och förmiddag här. Mys i soffan bredvid liten ynklig, sällskapssjuk lillebror. Lite böcker, film och fruktsallad är vad han har orkat med. Nyss sa han att han nog måste vila ögonen lite så jag ska passa på här att bädda och fixa lite lunch. Pasta till åtminstone Alvin är ett säkert kort.

 

Och utanför fönstren är världen alldeles vit! Hoppas, hoppas det får ligga ett litet tag nu. Allt blir ju så mycket vackrare och lugnare och roligare då. Inte precis så att det vräker ner men det snöar lugnt och stilla och har så gjort hela morgonen.

 

Skickade med lappar till skolan så att syskonen går hem själva när de slutar. Skönt att slippa dra ut lilla sjuklingen i detta väder. Sen ska vi skjutsa Filip till spelningen i eftermiddag för ja, det har jag ju såklart inte yppat ett ord om här så fåordig som jag varit hela hösten men han började spela keyboard i höstas. Så mysigt med lite musik i huset och än så länge tycker han det är superkul!

 

Nej, nu blir det ner till köket och se vad jag hittar. För min del blir det matlådan jag skulle haft med till jobbet och som i dag innehöll rester från gårdagens lunch. Det blev en gammal goding som vi helt hade glömt bort och inte lagat på massa år - Indonesisk kyckling. Väldigt enkelt, gott och lite annorlunda i smaken. Kan inte hitta att jag delat med mig av receptet här tidigare och har tyvärr inte heller någon bild på det. Lovar att försöka komma ihåg det här nästa gång vi lagar.

 

Kanske hörs vi lite senare igen!

Lugn och ro och prinskorv med namn

Det blev en ovanligt lugn och skön första "vanlig" helg på det nya året för familjen A. Som alltid förvånas vi denna tid över hur otroligt lugnt allt är. Alla födelsedagar, kalas, jul med allt kul men också många to-dos är ju liksom förbi för denna gång och det blir alltid en lika stor aha-upplevelse varje januari när vi inser att vi faktiskt kan ha en gnutta tid över emellanåt.

Efter en minst sagt stormig kväll och natt for i morse Erik och de två stora till ishallen för att åka skridskor. Alvin och jag tog det lite lugnt innan vi paltade på oss en massa kläder och begav oss ut i snöyran för att lämna honom på 5-årskalas med julgransplundring. Underbar idé!

Sen kröp vi alla upp i soffan efter lunch och tittade på bilder från sommaren. Och så dök där visst även upp lite äldre bilder och det blev många skratt åt både mammas hår, pappas tokiga mössa, Alvins rumpchock i havet på vår första Mallorcaresa för två år sedan och diverse andra knasigheter. Så roligt att höra hur barnen tänker och ser på saker och hur små de tyckte de var - och hur gullig Alvin (och såklart vi andra) själv tyckte att han var. "Åhhh, vad SÖT jag var!" Och ja, det är omöjligt att inte hålla med. Titta bara på den här bilden. När lillebror minsann också laddade för fotbollsmatch på teve. Lite trött, men vad tusan. Är det EM så är det och då måste man ju gå all in :)

Och så har vi gjort lite läxor, spelat spel, läst böcker som vi lånade på bibblan i fredags, lagat massa god mat och faktiskt också funderat på hur vi (vuxna) i familjen ska lyckas vända på detta goda liv man levt under julledigheten. Tur kanske att vi inte äger någon våg... Så i morgon ska jag försöka bli lite duktig. Det brukar jag nog vid närmare eftertanke alltid tänka just denna söndag på året och det brukar väl hålla i snitt januari ut men bättre än inget och tanken är ju god.

Ja, så får det nog bli. Måste bara innan jag avslutar här berätta om när vi tittade på Året med kungafamiljen. Eller, såhär är det. Jag tycker att det är lite roligt så jag brukar se. Erik är inte så rojalistisk av sig och hade ipaden i knät och barnen blev sittande kvar vid teven. Särskilt efter det att de insåg att man skulle få se glimtar från kronprinsessans födelsedagsfirande vid Borgholms idrottsplats i somras. Där vi var - i ösregnet. Det måste ju innebära att man även kunde se glimtar av oss. Genomblöta, med drypande, stripigt hår och mascara mer i ansiktet än runt ögonen på mamman. Så medan barnen höll sina tummar för att vi skulle synas höll jag i smyg mina för att vi inte skulle det. Som tur var föll min önskan in.

Plötsligt började Alvin fnissa för sig själv och utbrast: "Heter han verkligen prinskorv Filip?". Hihi, prins Karl Filip sagt lite snabbt blev i hans öron i stället prinskorv Filip :) Lite senare frågade Vilma Erik varför en del vill ha en assistent i stället för kung i Sverige... Mycket krångliga ord och just Vilma har ju alltid varit mästare på att höra fel så det blir knas. Det händer inte lika ofta nu som förr så extra underbart när det gör det. President eller assistent liksom :)

Nej, nu är det snart dags att krypa ner i den där mjuka, sköna sängen. Första hela jobb-, förskole-, och skolveckan på länge väntar...

God natt och sov så gott!

En jul

När man har bloggat i ganska många år, som jag ju faktiskt har – trots den ”lucka” förra året blev, då har man liksom skapat en del bloggtraditioner. Årets julkort är en, ett par bilder från julen är ett annat och när nu julen i dag har städats bort för den här gången, passar det ju väldans bra att avsluta städningen med dem så sätter vi punkt för julen 2014 sen!

Att vädret på julafton byttes från vårlikt med ösregn och små solglimtar när vi åkte till Eriks föräldrar på förmiddagen, till stora vita flingor som gjorde hela världen vit bara ett par timmar senare - det var nästan för bra för att vara sant... en juldröm som verkligen satte extra stämning på årets allra mysigaste dag.

Tomten har aldrig varit större för Alvin som denna jul var mer än överladdad kan man säga. Dessutom brukar vi ju alltid ha förmånen att träffa tomten två gånger på julafton och efter ett ganska blygt möte som uppladdning hor farmor och farfar växte självförtroendet och förvandlade lillebror till tomtens egna lilla hjälpreda hemma hos oss på kvällen :)

Nyfriserade, förväntansfulla och ja, vi lyckades fånga en av de sekunder Alvins underbara lilla fluga satt på :)

Mycket liv på dessa bilder som ni ser men här är vår julälskande lille 5-åring på hans hitintills allra gladaste jul. Ett sant lyckopiller och ja, den tidigare blygheten för tomten är nu som bortblåst (för det här är ju inte den riktiga tomten, visade han till mig, den riktiga tomten har ju faktiskt inte klätt ut sig...)

Liiite mer skeptisk storasyster men jodå, tomten fick minsann både en och två kramar även av henne innan han gick. Och visst var det väl något bekant med honom...

Mycket och god mat, överlyckliga barn så nöjda med alla klappar, sagobokssnöfall utanför fönstret och granen, ljusen, dofterna och stjärnorna... Tänk om man bara kunde få åtminstone ett par extra timmar denna härliga dag. Lite ovanligt var att vi på eftermiddagen åkte hem till oss för att fira med mormor och morfar här på kvällen. Det gjorde också att vi var obokade på både juldagen och annandagen som i stället fylldes med spel, pussel och massa snölek. Som balsam för en under hösten väldigt stressad mammasjäl som nu åter har fyllt på den där fina, värdefulla minnesvrån.

 

Innan vi tar lördagskväll måste jag ju också visa vår turkiska efterrätt från nyårsafton! Eller snarare vår slingrande undanflykt till den... Så. Typiskt. Oss. Att liksom knixa oss ur omöjliga lägen och klara oss i alla fall hyfsat med hedern i behåll :) 

Nyår blev som alltid en fantastisk upplevelse och maten... Mums alltså, på riktigt turkiskt till både förrätt och varmrätt med massor av gott. Efterrätten intogs under väldigt turkisk stämning i alla fall med turkisk musik på Spotify i bakgrunden. Och ni ser ju dessertens egna meny på bilden. Bildar tydligt ordet TURK om ni tittar på varje menings första bokstav... Men nej, någon sötsliskig baklava åt vi inte. Vi körde i stället på en grym fryst cheesecake med hyvlad choklad i själva "glassen" och ett segt tryffeltäcke ovanpå. Recept kommer jag dela med mig av framöver för den här måste absolut göras igen och igen och igen!

Ha en riktigt mysig kväll nu och håll er inne från stormen Egon om ni kan. Vi blir nog förskonade jämfört med många men såg precis att det faktiskt har uppgraderats till klass 2-varning även här och det knakar och viner ordentligt nu.

Där nere lagar duktiga älsklingen fläskfilé och potatisgratäng, barnen spelar spel och titta - mamman tog sig en liten bloggstund igen! Törs inget säga men att det här blir en ny trend för i år är något jag önskar så...

En dag på stranden

God fortsättning på det nya året, hoppas ni har det bra där ni är!

Som vi njuter detta jullov. Njuta är vi visserligen alltid rätt duktiga på men en mer välbehövlig, efterlängtad och välförtjänt ledighet än denna kan jag inte minnas...

Trettondagsafton i går blev en sådan där lugn och skön familjedag. Lite ändrade planer mot vad som först var tänkt men ibland blir det ju till något bra! Vi packade kylväskan full med grillgott, tog på oss en himla massa lager kläder och åkte till en av favoritstränderna. Alldeles ensamma var vi där och till skillnad mot hur det brukar vara kunde vi välja och vraka plats :) En plats i solen blev det, nära stranden och sanden där Vilma och jag gjorde sandkonst medan killarna fixade eld och letade bra grillpinnar. Filip täljde, Alvin gjorde ytterligare några fynd till sin enorma pinnsamling härhemma och Erik var den som såg till att vi hade något att sticka korvarna på.

Gissa vems pinnbröd :)

Det var nog första gången vi prickade in en vintergrillning där i solsken och Vilma och Alvin la sig till slut på varsitt liggunderlag med näsorna mot solen. Frisk klar luft, rykande varm saft i muggarna och vågskalp i bakgrunden – svårt att ladda batterierna på ett bättre sätt tror jag. Efter korven blev det som traditionen bjuder pinnbröd med smördipp och såklart marschmallowspett. Dessa mjuka, vita sockerbomber var dock slut på Ica så Filip tog de vi hade som snödekoration på pepparkakshuset och lät dem få sällskap av de sista skumtomtarna i stället.

Sen blev det skumbad härhemma innan fika och julfilm. God mat och lite spel avslutade kvällen innan vi sedan hade planer på att få några av de som vänt på dygnet i säng liiite tidigare än vanligt. Inte lätt men vid 22 sov nog alla och Erik och jag kunde kolla senaste avsnittet av svenska serien Blå ögon – hjälp, vad bra den är! Ser ni?

I dag är det inte familjedag utan lekdag och huset är just nu proppfullt med barn så vi ska nog passa på att krascha pepparkakshuset till fikat! Hade egentligen tänkt städa ut julen men… julgranen är fortfarande både grön och grann, fäller knappt ett barr och dricker ännu så nej. Vi njuter ett par dagar till, allt det juliga lyser ju verkligen upp mörkret och efter kortvecka blir lördag en perfekt dag att städa bort det juliga och förvandla hemmet till lite mer vårlikt!

Årets sista...

...och det första på väldigt, väldigt länge. För inte trodde jag att det skulle dröja fyra månader och sju dagar innan jag skulle kika in här igen... Sist ni såg ett livstecken härinne var en ovanligt god och solig morgon i Alcudia. Passande är det även nu en ovanligt god dag och solig med för den delen, men solen är inte lika varm, marken är vit och det återstår bara knappa tio timmar av det här året!

Året som visade sig bli ett ganska tungt år mot slutet men som i början och många stunder såklart även har varit fyllt med roligheter och fina stunder. Det blev också året då tiden sprang så fort att min eviga ”lilla bebis” fick stå tillbaka för att allt annat skulle hinnas med. Det ångrar jag för det är ju egentligen bara en fråga om prioritering men ni ska veta att när jag inte har lagt någon energi alls på den – då har det varit lite för mycket runt oss.

Vi kan nu bara hoppas att 2015 sveper in med massa positiv energi i kväll och då också drar med sig mycket glädje, skratt och framför allt och viktigast av allt – god hälsa för alla. Särskilt för den vi oroat oss mest över de senaste månaderna.

Jag önskar er nu några riktigt glada, festliga och strålande timmar som sedan fortsätter sprida sin glans när aftonen åter blir dag, onsdag blir torsdag, 31:a blir 1:a, december blir januari och 2014 blir 2015! Här är huset just nu alldeles tomt och tyst. Erik och barnen är i pulkabacken och jag fick inte följa med - min kära andra hälft tvingade mig att i stället göra just det jag gör nu för han vet hur lycklig det gör mig!

Strax tänker jag lyxa till det med ansiktsmask och hårinpackning innan nyårsduschen. Sen gissar jag på att resten ramlar in där efter mig, finkläderna ska på och somliga av oss glittras till lite extra. Det blir en afton med turkiskt tema hemma hos våra nyårsvänner och vår del i år är vin och efterrätt... Lovar att visa er den turkiska sådana vi till sist äntligen kom på :)

Nu återstår bara att önska ett riktigt Gott Slut och ett Gott Nytt År!

KRAM på er!

Så blev det i alla fall ett sista litet inlägg på årets sista dag och det är jag så glad för. Traditioner är nämligen inte till för att brytas – tvärtom- och att inte visa årets julkort, det går ju inte!

Här är de. De tre ständigt lika lysande stjärnorna i våra liv. Större, äldre, lite klokare, somliga säkert liiite busigare, godhjärtade som alltid och framför allt det finaste vi har ♥♥♥

Buenos dias!

Goood morgon! 

För ja, det är en ovanligt god morgon... Att mötas av denna utsikt när vi vaknar är absolut något vi kommer stå ut med denna vecka :)

Vi kom fram hit till Alcudia vid lunchtid i går och hann ju faktiskt nyttja mycket av dagen trots att det var vår resdag. Nu ringde visserligen klockan 02.20 hemma så det blev en lååång dag men inte ett endaste litet gnäll från barnen - bara ren och skär lycka! 

Väderprognosen för veckan ser väldigt lovande ut och vi ska alldeles strax ta vårt pick och pack och gå ner till stranden. Den här platsen är verkligen nypa-sig-I-armen-vacker och vi NJUTER av att vara tillbaka.

Nu kurrar fem magar här så dags att styra kosan mot frukosten!

Önskar er en fin start på veckan!

Uppdatering många timmar senare - och DÄR publicerades visst morgonens inlägg, sisådär 15 timmar senare! Man får helt enkelt vara tacksam att det överhuvudtaget går att blogga ;)

Nära...

Så var vardagen plötsligt tillbaka och då flyger ju tiden som bekant. Extrakläder som ska med, lappar som ska fyllas i, gummistövlar här, skolväskor där och vips, så är man inne i det igen. Ännu är det dock lugnt med barnens aktiviteter, bara fotbollen som har startat efter sommaruppehåll. 

Och mitt i allt kom visst Herr Höst på tidigt besök. Som över natt var sommaren förbi och plötsligt en morgon svepte kyligare vindar runt näsan när man gick ut. Inget att klaga på dock för sommaren var ju så fin och så lång.

Men...vi är faktiskt inte riktigt klara med sommaren ännu. Tidningen ni ser på bilden beställde vi från för flera dagar sedan och det betyder att det är nära nu. Riktigt nära! Snart är vi tillbaka på drömplatsen. Den som etsade sig fast på våra näthinnor för två år sedan och varifrån jag fortfarande kan förnimma dofter då jag tänker tillbaka. Det turkosblå vattnet. Den vita sanden. Palmerna, värmen, paraplydrinkarna. Maten, plasken och alla lyckliga, avslappnade människor. Och semesterlunket. Det sköna lugnet.

Och nu är vi snart där igen. Ingen av oss kände sig klar med den platsen när vi åkte därifrån sist så vi kör helt enkelt en mycket efterlängtad favorit i repris och säger Mallis, here we come!

Som vanligt ligger jag efter med en del så den där skoltjejen, henne får ni se och höra mer om framöver :) Liksom han den där killen som började trean (!) i veckan. Och den där lille killen som nu är stjärnkille på riktigt och har börjat i gruppen för de äldsta på förskolan!

Men först så ska vi njuta av den där sommaren som vi inte vill ska ta slut riktigt ännu...

Lilla skruttan som själv har målat och pyntat naglarna ♥

Fotbollskillen

Nämen, ser ni vad klockan är? Tror minsann vi har blivit familjen-som-vänt-på-dygnet-en-smula... Kanske dags att börja vända tillbaka till rutintid igen. Och det har vi faktiskt under veckan som gått. Så smått i alla fall och när det gäller barnen. Det är lite värre med mig som ofta har en liten dygnstopp såhär dags och kan få för mig att fixa en stund innan sängdags.

 

Överlag har det varit en småfixvecka, denna Eriks första jobbvecka och min och barnens sista sommarlovsvecka. Mycket lek och mys, kompislek, bakning inför kalas i morgon, bibliotekstripp, frisörbesök x 3, garderobskoll och prova-kläder-maraton för tappra små som tålmodigt provat tröja efter tröja och byxa efter klänning. Saker som hängts tillbaka efter att vi konstaterat att de ju var riktigt bra. Men såklart ännu fler för korta byxor, för små tröjor och för snäva tunikor som sorterats i olika högar - spara, skänka, sälja... Vi är nästan i mål, bara Alvin som har en hylla kvar i sin garderob och sen allas skor, stövlar och vinterkläder som ska provas i helgen. Älskar att ha koll på allt när vardagen drar i gång och man vet hur mycket annat kalendern plötsligt fylls med.

 

I kväll var vi bara tre till kvällsmaten. Filip blev bjuden på fredagsmysmat hos kompis, Vilma var på disco och kvar var bara Alvin, Erik och jag! Alvin var i sitt esse och lilla munnen gick ovanligt mycket. Det gäller att passa på :) Så var han också riktigt adrenalinkickad efter att ha varit på fotbollsträning á la 5-åringar. Boll-i-bompa. SÅ roligt! Han gick ett par gånger före sommarlovet och så kör de några gånger nu i slutet av sommaren. Mest lek med och utan boll och så match sista kvarten.

 

Bilden på stoltaste killen tog jag innan första träningen i maj. Taggad till tänderna och sååå stolt - minst sagt. Två minuter in i matchen stod det 1-1 och Alvin hade gjort båda målen ;) Sötnöten! Först gjorde han mål där han skulle och lyckan var total. "Det var jaaaaag", skrek lilleman med armarna upp i luften. Bara sekunder senare fick han så en chans igen, målet var helt öppet. Problemet var bara att det denna gång var fel mål. Man såg hur han tittade till, tvekade... men sen, vad tusan, det lockade för mycket och han gjorde mål igen. Hihi!

Men vet ni, nu somnar jag nästan här över tangenterna så bäst att krypa ner! Hörs snart igen!

En härlig dag!

Vissa dagar sticker ut lite grann.

Vi har i dag hängt med gamla och mycket kära vänner som vi inte träffar jätteofta men när vi väl ses... Åhh, det är alltid lika härligt, roligt, smidigt och alldeles, alldeles underbart. Alla klaffar med alla och bryr sig om alla. Barnen leker och leker och alla är sams och snälla och man tror knappt det är sant :)

 

Eftersom vädret verkade bli väldigt ostadigt har dagen bestått av allt från Smålandslek på Ikea till lunch på samma ställe, lek i rolig och annorlunda lekpark med en hisnande gunga (som ni ser på den härliga bilden mamma Sandra fångade), spring till skydd i bilen för plötsligt hällregn (och molnet det kom från ser ni också på bilden...) och så fortsatt lek på innelekställe där mammorna fick sig en välbehövlig latte och en stunds prat innan det var dags att säga hejdå för den här gången.

 

Det finns något speciellt i det där när man träffar vänner som man känt länge och som funnits i barnens liv sedan de var små. Att även fast det går månader ibland mellan träffarna så halkar alla liksom in där de var sist man sågs. Barn är så enkla där. Och vi vuxna har ju knappast några problem att få tiden att gå vi heller! Hihi, så ivriga och babblandes och flamsiga att vi alldeles glömde min Ikeapåse i deras bagage... Så kan det gå :)

 

Så tacksam för alla finingar vi omger oss med. Sommaren är ju en tid då man umgås extra mycket med andra familjer och vi kan bara skatta oss lyckliga som hamnade där vi hamnade. Pratar ofta om det faktiskt, vilken tur vi har haft och hur mycket det betyder att man vet att barnen har det så bra även när de är hos andra!

 

Med de orden är det bäst att jag kryper ner. Regnet smattrar åter mot rutorna och visst var det höstvindar man kände genom de öppna dörrarna i kväll? I morgon ska vi alla öva på att gå upp tidigt. Jag har fått ändrad frisörtid och ska vara på plats där klockan 8.00 *snark*. Min fina Lina har sjuka barn så det blir till att testa en ny frisör - fast på samma ställe, så förhoppningsvis finns det nya färgreceptet från förra gången bevarat...

 

Natti natt!

Fem - och finast i hela världen!

 Älskade lilla stjärna! Tänk, att det i dag är din femte födelsedag... att vi för exakt fem år sedan säkert inte hade somnat ännu utan låg med dig mellan oss och log sådär nyförälskat som man bara kan göra mot en alldeles ny och ljuvlig liten varelse. Den där kärleken som träffar en som en blixt och som liksom är maxad från början, men sen ändå på något vis bara växer och växer och växer.

 

För du är inte svår att älska du. Som en levande vitamininjektion omringar du oss varje dag och dina gosiga kramar och blöta, bestämda pussar... man kan inte få nog!

 

Nu råkar mamman här vara lite trött men såklart ska jag skriva några fler rader till dig - en annan dag. Nu nöjer vi oss med att säga att den här måndagen i augusti, den blev bra.

 

Nästan hela familjen har varit hemma, lediga, och pappan som jobbade sin första dag skyndade hem så att han också hann fira dig. Vi andra, vi har ätit gott (helt efter dina beställningar - pasta och köttfärssås till lunch och pannkakor till kvällen!). Till frukost blev det jordgubbssmoothie och Vilma fixade minitunnbrödsrullar med små svenska flaggor i och till och med du åt för att du ville samla så många flaggor som möjligt.

 

Sen var jag i bråk med, nej, inte i bråk men vansinnigt irriterad på JP som hade missat att sätta in din bild i tidningen idag. Tyvärr var det Snorkfröken själv som svarade på mitt mejl men hon lovade till sist att publicera bilden i morgon i stället, trots att det strider mot deras principer att inte publicera på själva födelsedagen... Trots att de missat, grrr...

 

Jag förträngde dock henne och vi lekte på rummet hela förmiddagen när vindarna blåste lite kyligt, precis så som de alltid gör på dina födelsedagar. Och så strax före lunch så plingade det på dörren och där överraskade mormor och morfar dig med att bli våra gäster hela eftermiddagen. Så kom solen plötsligt fram och innemys byttes mot vattenkrig i badkläder. Snabba vändningar ibland. Sen kom värsta åskskuren lagom tills vi skulle äta - igen. Nu var det tårtdags och med regnsmatter mot uterumstaket och tända ljus var den där badstunden snabbt ett minne blott.

 

Du fick öppna alla dina paket i sängen i morse men ett, det sparade vi tills pappa kom hem. Och det var det stooora vi hade sparat. Som en inslagen resväska i modellen men i dolde sig något helt annat. En bilbana, och lyckan var stor. Säkert minst lika stor hos storebror också :)

 

Efter byggande och en stunds provkörning somnade du sen, med först pappa bredvid dig och sen mamma. För där låg vi och kliade-klappade din lilla rygg tills du somnade. Gott och nöjt på din femte födelsedag.

 

Grattis älskade lillstjärnan. Du är så fin och du anar inte hur mycket du betyder för oss ♥

Hastig mobilbild och suddig som få men SÅ mycket Alvin! För här är du ju, precis som du ser ut på riktigt. Med Alvinblicken, håret på ända och risgrynständerna på rad :)

Solen och Vindarnas Ö!

Alltså, vår Ölandsvecka... Den hade inte kunnat bli bättre och så många bilder som tömdes från kameran efter de dagarna! Det gick liksom inte låta bli att klicka här och där, mest i förbifarten sådär men det var så många ögonblick och vyer man ville spara i minnet. Ni fick ju en liten sneak-peek på stugan när vi var där men nu kommer resten.

 

För ja, jag gör nu något så ovanligt som slutar skriva. Strax :) Haha, det är ju inte min starkaste sida precis - att vara tyst, men jag låter faktiskt bilderna tala den här gången. Ibland behövs liksom inga ord. Öland har numera en plats i våra hjärtan för att inte tala om söta lilla stugan som vi vet att vi kommer åka tillbaka till ♥

Att i så fint väder ha en egen pool precis utanför dörren var nog ändå det allra bästa och lyxigaste! Det var nog också tack vare den som en viss liten dam lärde sig simma under veckan...

Han som vi hyrde stugan av hade verkligen gått "all in". Palmer och olika sorters gräs i kruka förhöjde verkligen känslan av att man var betydligt längre söderut.

Jagad av någon med tungan på vift - och en puff?!

Tänk, så vattenrädd som denna kille var tills för bara något år sedan. Och nu är han så mycket modigare och tuffare i vatten än vad Erik och jag någonsin varit eller kommer vara (särskilt jag då!). Fisken Filip, that´s his name :)

Stugan var, som ni ser, inte jättestor men eftersom vår familj så gott som alltid ändå befinner sig på samma kvadratmeter hade det bara varit onödigt med något större ;) Skämt åsido, kvadratmetrarna var extremt väl nyttjade och vi levde compact living när det är som allra bäst. Varenda millimeter kändes genomtänkt och man upplevde allt som väldigt smidigt.

Alvin och giraffen Sean. Det nya radarparet. Så högt älskad och vi fasar för den dag det går hål i detta söta lilla flytdjur. Och gud nåde den som inte behandlar honom väl. När vi har varit på stranden i sommar har Sean (döpt efter herr Banan) oftast fått ligga på stora picknickfilten - "Så han inte ska bli sandig", som Alvin säger... :) 

Ordet långgrunt fick en ny innebörd vid badet i Köpingsvik. Till och med snäppet mer långgrunt än Alcudia. Och SÅ varmt!

Första två dagarna var mulna och lite regniga. Killarna passade då på att testa crosscart och där ser man deras olikheter. Filip tog det...hur ska jag formulera mig - nästan väl lugnt första varvet. Hihi, kloka storebror som gärna kollar läget först. När han sen visste hur banan gick gasade han dock på lite mer. Lillebror däremot, saknar ju helt förstånd och känsla i dessa lägen. Det var gasen i botten från början, visserligen i minivarianten men ändå. Givetvis körde han ju ganska bra också men så roligt att se två killar bete sig så olika!

Alvin, hjälmen och spaghettibenen :)

Mysiga Sandviks Kvarn där vi åt det som hade blivit utsett till Ölands godaste pizza och faktiskt var den godaste vi ätit. Extra lyxigt var det kanske också för att det var vår måndagslunch! Spännande var det att sedan klättra våning efter våning upp i kvarnen och avsluta med att skriva i gästboken.

En kväll på Böda! 

Sand, sand, sand. Alvin var HELT full av sand efter denna galna stund på mjukaste stranden och hade så kul att han inte ens blev ledsen när den kom i ögonen! Inte hela stranden men en hel del av sanden :)

Split, sa Vilma. Ajaj, sa vi...

Filip o Mamma ♥

 Vilma o Mamma ♥

Och lillälsklingen ♥
Varför inte mamman eller pappan passade på att ta en bild på honom med någon av oss? Ni ser det nästan, han var omöjlig att fånga ;)

I väntan på After Beach, vilket var anledningen till att vi for upp till Böda just den kvällen. Markoolio var ju där. Succé, vilket ös - inte just på bilden kanske men så hade det heller inte börjat än!

 Vilma är på andra äventyr och killarna och jag matar hönor. Inte svårt att bli poppis där!

...och här är vad syster gjorde. Hon var inte så sugen på crosscart utan ville hellre rida häst. Kaffe hette den lilla sötnosen.

Kvällspromenad nedanför stugan.

 Stenkonst.

 Och här hittade Erik en stenfamilj. Som ett pussel med fem bitar som hör ihop. Häftigt tyckte familjen på fem!

Vid Ölands raukar i Byrum. Väldigt mäktigt och den vackra sommarkvällen gav nog en extra känsla.

Klättrar.

Alvin och jag samlade massor av fina stenar och Alvin snöade in på att hitta hjärtformade. Sådan mor, sådan son ♥

 Helt magiskt. Mina fina! 

 Och så får solnedgången över Blå Jungfrun avsluta denna lilla bildkavalkad. Ville så gärna ta med er på ett litet hörn av vår resa och jag vet, den blev ju inte bara bilder som jag först tänkte. Det såg så tomt ut tyckte jag :)

Fixar och donar

Tänk att få längta efter en regnig och lite gråmulen dag - då har man haft en skön sommar! Och i dag vaknade vi till just en sådan och har sedan mest strosat omkring och fixat lite här och donat lite där.

Som ofta har vi haft ett litet minifritids här som under dagen har sysselsatt sig med allt från pyssel till docklek till hundlek till tv-spel till legobygge till regndans (!) men nu är bara Vilmabästisen kvar och jag tycker mig höra att hela gänget hänger i sofforna där nere och ser på film. Något det inte har blivit mycket av detta sommarlov så med gott samvete har jag nu suttit här en stund och äntligen, äntligen sorterat bilderna från en av sommarens höjdpunkter...

Ska nu ta en svängom med dammsugaren och sen skutta in i duschen innan maten. Förhoppningsvis kommer ni lite senare i kväll att mötas av ett litet bildregn härinne, annars i morgon!

Har ni förresten sett vilken fin växt? Som hjärtan på tråd modell stooora och gröna och mot en vägg i Linköping där vi var i början av sommaren. Någon som vet vad de heter?

På återseende då :)