Jag minns helgen…

… som var med glädje! En lördag med massor av härlig vårsol på näsan, lekparksutflykt med fika och lite trädgårdsplock som sedan övergick i några timmars trängsel med en massa andra shopppingglada på bytardagen.

Jag höll mig ovanligt lugn och var nöjd med de två filmer till Alvin, den Lasse-Maja bok till Filip och de små ”dockkläder” (eller ja, ni vet bebiskläder i stl 50!) som jag fick med mig hem till Vilma.

Det var rekordmycket folk där och högen jag hämtade hem var liten och nätt medan förtjänsten var desto större… Så härligt när det fungerar så bra och alla blir nöjda och glada. Känns ju så bra att ha de slantarna att ta av när nu alla vårplagg ska inhandlas till små ben som växt och till långa ben som blivit ännu längre :) För att inte tala om alla fötter som bara växer och växer och växer…
Gårdagen i Göteborg var så mysig att den numera har en egen liten vrå i hjärtat. Den där vrån där jag gömmer undan alla må-bra-saker jag gör, som att umgås med härliga, fina vänner som sprider sådan glädje omkring sig! Baby & Barnmässan var ett mycket trevligt ställe för mammor som vi och det slank med både en och två – och tre saker därifrån. Kanhända var det rent av fyra.

Vi koncentrerade oss hårt på ”pryl-och klädmontrarna” då vi ju passerat barnvagnsprovning, blöjtips och amningssvängen (sedan ska erkännas att vi alla fick en liten bebislängtan när vi gick där…)


Mysiga Kameleontbyxor slog följe med hem till Alvin, sötaste mössan någonsin till Vilma och pruttlera i form av små söta Minifisburkar till alla små stjärnorna (att dessa gjorde succé behöver väl knappast nämnas med tanke på ett inlägg från förra veckan;) ). Prinsessan Vilma fick även en lååång vit slöja med en krona på toppen och så en väska med småböcker som introducerar en ganska oerfaren prinsessa på området. Det är sådana där små tjocka böcker som man egentligen har till små barn men samtidigt var där ganska mycket text i dem och de blir en perfekt lära-känna-alla-prinsessor-väska för lilla V som nu är helt fast i den världen. Och som de har lästs sedan jag kom hem. Vilma har med dem vart hon än går så jag gjorde nog rätt i att lägga otroligt billiga 65 kronor på dem!


En nöjd och glad mamma full av intryck från helgen somnade sedan som ett barn – på ett barns arm (Filips) - i soffan i går kväll vid kvart över åtta! Den ni. Det har nog typ aldrig hänt kan jag säga. Jag som är kvällsugglan personifierad. Men ibland blir även gamla ugglor trötta och det var en desto piggare mamma som vaknade upp till en hemmamysdag med alla små i dag. Filip är tokförkyld och de små fick sällskapa oss då magsjuka tydligen cirkulerar på dagis nu… Huanamej.

Åhh, det här är mysigt. Att måndagsblogga fastän timmen börjar bli sen. Alldeles snart väntar en för dagen renbäddad säng och i morgon ännu en kureringsdag hemma. Känns nästan som att vara mammaledig igen när man så snabbt faller in i gamla invanda rutiner.

Helgfokus: B A R N

En härlig fredag innehållandes massor lider mot sitt slut och det är oftast den tiden, som ni vet, jag tar min lilla stund här vid datorn! Otroligt egentligen hur mycket man hinner göra på en dag. Känns nästan som det var i går vi vaknade och låg i sängen och planerade dagen men se, det var faktiskt imorse. Visserligen sisådär en 17 timmar sedan men ändå :)

Den här helgen har ett tydligt fokus, nämligen barn. För ovanlighetens skull får jag dock inte träffa dem så mycket som jag är van vid men det ska nog gå bra. Konstaterade just i kväll för Erik hur galet ROLIGT det är att bara vara med dem. Det finns verkligen inget bättre i hela världen och ingenstans jag hellre vill vara än här hemma. Med familjen.

Hursom, i morgon är det i alla fall Bytardag här där vi bor och för andra gången ska jag vara med och sälja. Upptäckte i höstas att det har en mängd fördelar:

- man gör en rejäl och välbehövlig rensning i barnens garderober samtidigt som man får en överblick över vad som finns och vad som behöver införskaffas
- man tjänar förhoppningsvis en slant samtidigt som man gör någon annan glad, OCH
- man blir inte så ivrig att shoppa själv då man ju vill gå plus samt måste se till att bevaka sina egna plagg och se så de inte hamnar nederst i högarna ;)

En spännande händelse brukar det vara där man alltid kommer hem med åtminstone något trevligt fynd...

Sedan väntar Baby & Barnmässan i Göteborg på söndag tillsammans med två fina och härliga mammor! Det ska bli så himla roligt - både att besöka mässan och att ha en dag att umgås på bara sådär!

Enda orosmolnet är ikväll väääldigt trötta och hängiga barn men vi hoppas på att det bara är helt vanlig fredagströtthet som är som bortblåst i morgon...

M A R S !

Hej i torsdagkvällen! Oj, kanske drabbades jag av vårtrötthet i dag för musten gick helt ur mig när barnen somnat. Och jag som skulle ha städat och fixat... Dammtrasan fick sig visserligen en svängom runt huset men mer än så räckte orken inte till. Brukar annars tycka det är så skönt och rofyllt att på lediga fredagsmorgonen vakna upp i ett nystädat hem och ha all tid i världen för barnen. I morgon blir det all tid i världen minus den det tar att svischa runt ett varv med dammsugaren. SEN är det helg!

Erik hade hockeybiljetter i kväll och tog med sig det mysigaste av sällskap. Filip, som ju fått smak på skridskoåkning och även börjat intressera sig för hockey studsade ur sängen i morse och visste precis vilken dag det var. Kan just tänka att det är en trevlig pappa-son-grej att göra!

Veckan har annars flugit fram som vanligt och vi är glada för varje dag vi får vara friska för nu verkar riktigt elaka baciller härja mest överallt... Helgen som kommer är dock uppbokad med så mycket roligheter att det verkligen inte får plats att peta in så mycket som en endaste liten bacill. Måtte de hålla sig borta!

Nej, hörni. Första vårmånadens första inlägg får bli bildlöst. Det drar i kroppen av trötthet men kanske ses vi igen i morgon?! HÄRLIGT är det i alla fall att våren närmar sig med stora steg och bara det faktum att vi i dag fick vända almanacksblad till mars är ett vårtecken i sig!

Natti natt!

Biss och Kajs

Dagens tips kommer här. Vi (läs barnen) har ett nytt favvoprogram på Bolibompa. På allvar har vi aldrig sett Alvin så fascinerad av något. Han sitter blick stilla under tio minuter och råkar man prata hörs ett irriterat "Sccchhhh" från lilleman. Han vill liksom inte missa en sekund av detta hemskt roliga - och lärorika program. Biss och Kajs.

Förutom Biss och Kajs får man även träffa intressanta kroppsdelar såsom rumpan, örat, håret, nageln eller tungan för att nämna några. Mycket smart programidé då de små öronen står rakt ut för att fånga in alla spännande saker som sägs. I dag var till exempel snoret ute på stan och intervjuade folk om spott. Det hela avslutades sedan med en trudelutt av Rumporkestern.

Ja, ni hör ju. Det kan liksom inte bli annat än succé :)

Söndag och semlor

...och Blogger har fått spel. Ännu ett publicerat inlägg som inte visas förrän nu. Typ ett dygn senare. Hmm. Skumt. Om jag bara orkade skulle jag byta publiceringsverktyg men, nej. Det är bekvämt och smidigt med det man kan.

Nåväl, i går var det i alla fall söndag och semlor :) I dag är det måndag och MYCKET har det varit att göra på jobbet hela dagen. Härligt med en tempofylld start på veckan!

Gårdagens semlor bakade vi efter det här receptet som var vansinnigt gott! Vilma och Alvin som kämpade tappert med degen ratade dock de färdiga semlorna och ville hellre bara ha en ofylld bulle - med en gräddklick bredvid. Men vi andra, vi njöt. Av semlor och av solen som sken så vackert in genom fönstret....

Och så blev där lite ord som vanligt, trots att det jag i går försökte få ut faktiskt bara var bilder! Det är nog helt enkelt inte meningen att jag ska blogga ordlöst ;)

♥ Estelle ♥

En liten stjärna... så otroligt sött - och oväntat! Och roligt att de går sin egen väg lite grann här tycker jag. Gamla namn som Christina och Margareta i all ära (era namn är också fina mormor och farmor!) men på en alldeles nybakt liten prinsessa 2012 tycker jag att Estelle passar mycket bättre. Faktiskt alldeles perfekt! Måste varit jätteroligt för hennes mamma och pappa att följa alla spekulationer vad gällde namnet...

Tydligen finns det i dag inte ens 1000 kvinnor i Sverige som har Estelle som tilltalsnamn. Undrar just hur många det är om ett år?!

Nu ska vi strax fixa lite lunch här och sen hämta Filip i skolan. I eftermiddag blir det mys hos mormor och morfar med prinsesstårtefika :)

En liten prinsessa!

Vilken underbar dag det blev! Tänk att få vakna till så fantastiskt glada nyheter... Jag tror inte bara det är jag i vårt avlånga land som varit extra glad och lycklig i dag?!

Vi har pratat lite om det den senaste tiden härhemma. Att prinsen och prinsessan som gifte sig ska få en liten bebis och när vi i morse berättade att bebisen hade kommit ville Vilma absolut ha sin tyllkjol på sig på dagis. Lilla gumman. Och värsta hawaiihalsbandet fick hon dessutom på sig i sista sekunden innan vi åkte. Och diademet med en blomma. Extra allt skulle man kunna säga men så är det inte heller varje dag en liten prinsessa föds!

Och när Erik lämnade Filip i skolan fick vi andra höra den spännande nyhetssändningen från presskonferensen. När han kom tillbaka fick han en privat nyhetsuppläsare i form av Alvin som så fort han öppnade bildörren ropade "liiiten sessa, pappa!". Gulle Alvin.

Att sedan den stormiga och regniga februarinatten gick över i en strålande vårdag med drippdropp och sol från klarblå himmel var nästan magiskt. Hela världen firade på något sätt. Folk log i sina bilar i morse, flaggor vajade, man hörde om prinsesstårtor som sålde slut och om salut i vår huvudstad. På radion på väg hem förstod jag att de ägnade hela dagen åt detta glada som hänt och lite här och var har man kunnat se om butiker som haft prinsessrabatt. Ingen kan väl tycka något annat än att det är härligt när folk glädjs så tillsammans åt något?

Det är precis en sådan här varm och god nyhet jag tror vi alla behöver. Eller, inte riktigt alla då men så är det väl alltid. Att smaken är som baken.

Jag tycker i alla fall att det är trevligt med ett kungahus. I det snabbt snurrande samhället behövs något som alltid funnits där, som bryter mönstret och ger oss en glimt av en sagovärld. Just nu är prinsar och prinsessor stort härhemma och då är det härligt att kunna säga att visst finns de på riktigt!

Ja, det är alltid fantastiskt när ett barn föds. Magiskt, stort och alldeles, alldeles underbart. I dag har två lyckliga föräldrar fått en liten flicka. Och så började ännu en saga. Om en riktig prinsessa...

Nu är det spännande...

Prins eller prinsessa? Jag gissar på en liten prins denna soliga, härliga februarimorgon! Åh, vilken bebislycka!

Till små stjärnor...

När inte vårens Villervalla-stjärnor var de jag hade hoppats får man vara glad att Lindex (som "härmar" många märken nu...) överraskar med godbitar som den här! Jag nästan kastade mig över två av dessa härligt vårgröna mössor till killarna i veckan och Filip tycker så mycket om sin att han knappt vill ta av den inne. Alvin ville dock inte alls ha sin först men när han såg att Filip hade en likadan lät det annorlunda. Plötsligt älskar han sin väldigt mycket, eller är det kanske storebror han älskar mest? :)

Vi har haft en otroligt lyxig inledning på helgen med sällskap av goda vänner här i går kväll och lyckliga barn som lekte så fint. Och så på det spontansällskap av andra godingar för familjens pojkar på badhuset i förmiddags och drömsällskap för mig och Vilmisen på A6! Så avslutade vi med Sibyllalunch innan vi for hemåt och möttes av ett par som ville köpa vårt på-Blocket-utlagda-skötbord. Känns som om vinden har vänt efter vår skittisdag...

Nu börjar den sena gårdagskvällen göra sig lite påmind och vi ser fram emot en lugn och skön afton i soffan. Jag älskar de Melodifestivaltider som råder och jag kan lova att kvällens gotteskålar blir stora så vi håller oss pigga :) Vill så gärna orka se svenska filmen "Kyss mig" i kväll också. Har ni sett den?

Hoppas ni har en riktigt skön - och frisk - helg alla fina!

Hockeykillen Filip :)

"Stoltast i stan" kan man nog titulera Filip just nu. Han har i veckan fått sina första skridskor, klubba och hjälm med galler och i dag var det världspremiär på is. Skridskorna har han "gått" in i veckan då han stapplat fram i hallen (på vårt fruktansvärt fula klinkergolv som nästan ser ännu värre ut på bild och som vi skulle göra nästan vad som helst för att byta ut... Eller tänk om man åtminstone kunde vända alla plattor så de låg RAKT...).

En lång parentes där :) Hursom, vår ivrige 6-åring var inte lite taggad och vi försökte tona ner det hela en smula då vi båda minns frustrationen från när vi var små och ville kunna direkt. Men tänk, skridskor verkade vara lite Filips grej! Han fattade galoppen nästan direkt och på den lilla stund Erik och han åkte på den sjölika isen så gick det ganska bra!

Tänk, vad många saker de har att pröva på här i livet. Vissa tar tid att lära, andra går snabbt. Vissa tycker de om direkt, andra inte alls. Simskolan är ju ett exempel på något han inte direkt tycker är superkul men han gör det och har blivit så mycket modigare än innan men där är det lååångt kvar. Vi är så glada att skridskoåkadet gick lite lättare - i alla fall på premiärturen!

Upp-och-ner-vända dagen

I dag har jag varit sportlovsledig med barnen och jag hade verkligen sett fram emot att Alla Hjärtansmysa hela dagen lång. I går kväll fick vi veta att vårt himlans trevliga och roliga sällskap för dagen hade halsfluss och det är kanske inget vi borde hämta nu efter vår sjukmånad men så tråkigt att missa denna efterlängtade träff.

Dagen i dag började med en avancerad ”tappolycka” bakom vår säng som satte några spår på nymålade väggen. En stund senare välte Alvins mjölkglas och exakt 30 sekunder senare välte Vilmas – helt fyllda – då hon snällt skulle hjälpa mig i torkandet genom att lyfta på sitt underlägg. Där räknade jag till tio för andra gången i dag men sen vände vinden tack och lov och vi fick en jättehärlig förmiddag i pulkabacken (där jag stod rejält på näsan och landade rakt på min arm – igen – och där barnen skrattade så de kiknade då jag tittade upp med mössan nere vid näsan. Filip tyckte jag liknade en rumpnissse ;) ).

När maten stod i ugnen kom jag på att jag kunde passa på att baka den där kladdkakan vi skulle ha till fikat. Lyckades då med bedriften att tappa ett ägg från längst upp i kylskåpet och detta landade med en explosion på nedersta hyllan och resulterade i ett numera väldigt rent kylskåp…

Sen kom i alla fall en del från den saknade familjen och lekte med Filip och Vilma och jag fixade gott fika. Tänkte att NU blir dagen bra samtidigt som jag skulle lägga folie över kakan. Då tappade jag den nyöppnade aluminiumfolierullen så HELA rullades ut över köket och vi har nu ett antal meter skrynklig folie i lådan.

Just då ringde Erik och föreslog att vi skulle skjuta på hjärtedagen till i morgon och jag nappade innan jag ens visste varför. Jo, varför var för att han satt på bussen hem i stället för i bilen där han hade tänkt ha med blommor och hämtmat. Bilen, som skulle in på svindyr service samt fixning av två tvåor från besiktningen i dag, var inte klar vilket innebär att jag som verkligen hade behövt bilen till jobbet i morgon måste ta bussen och Erik, som har sin enda lediga dag denna vecka måste ta med alla barnen på bussen in till stan och fixa och trixa innan han kan hämta bilskrället. Och inte nog med det. I stället för 8 000 kommer det gå på nästan 14 000… Så där kan man se sig om i stjärnorna efter Filips nya säng som vi hade tänkt köpa snart.

Trippelsuck. Därför fick det här bli en helt vanlig tisdag. I kväll har vi pratat om perspektiv på det hela och det där ovana i när saker inte blir som man tänkt sig. I morgon hoppas vi på en rosaskimrande onsdag med massor av kärlek och en kanske några hundralappar billigare nota på Mekonomen…

Tjejmys

Det måste ha varit svajsing på Blogger i går för jag upptäckte just att det jag då publicerade aldrig hade kommit ut - så håll till godo en dag försent!


En hostig men i övrigt piggelin liten Vilma har förgyllt min dag så i dag – och jag hennes tror jag. Evigheter sedan jag hade en heldag med bara henne och som vi har myst. Och pratat. Och fnissat. Hon känns så stor nu men så är hon ju fyra och några månader och fullt av tankar snurrar i det lilla huvudet.

Klart det brukar kännas lockande att passa på att slänga in en tvätt eller vika en annan en hemmadag som denna. Fixa disken eller ta en svängom med dammsugaren men i dag gjorde det faktiskt inte det. Jag tyckte lilla mellanbarnet var värd en hel dag med full uppmärksamhet utan några som helst ”Snart, jag ska bara…” när bröderna ändå var hos mormor och morfar (som vi inte ville ge hennes hemska hostbaciller).

Långfrukost i lugn och ro gick över i pussel och en stunds pyssel. När hostläget ändå var stundvis ganska lugnt bestämde vi oss för att baka bullar och Vilma visade sig vara en fena på att snurra dem och sedan lämna över till mig som fick ”knyta” dem. Teamwork som resulterade i ljuvliga dofter och i galet goda bullar. Sen stekte hon korv när jag gjorde potatismos och efter lunch testade vi hostan och gav oss ut på en liten promenad i det fina och soliga vädret. Dockan Selma var med i docksulkyn och mamma Vilma slirade fram så gott det gick i snömodd med dessa små skramliga, icke snö-promenad-tänkta hjul. Det hela slutade med att jag bar både docka och sulky men mysigt var det och gunga fick även Selma göra i lekparken :)

Hemma igen dukade Vilma fika framför teven och så njöt vi av våra nybakade bullar, dumlekolor och mangosmoothie samtidigt som vi följde med Tingeling på äventyr. Lillskruttan hade till och med dukat med prinsesservetter och det riktigt lös om henne när hon leende tittade mot sin mamma och sa: ”Tycker inte du också att det har varit helt uuunderbart i dag?”.

Mycket mysigare än så kan man nog faktiskt inte ha det. Och med en sällskapssjuk och pratglad liten filur som Vilma i sin närhet behöver man då aldrig känna sig ensam ♥

I halsgropen...

...fastnade hjärtat och sitter nog fortfarande kvar där när jag känner efter. Om Vilma nu låter som en gammal farbror så beter jag mig som en för vet ni vad jag nyss gjorde? Ramlade nerför trappan. Här inne. Jösses, så jag bar mig åt. I strumpbyxor såklart och jag måste liksom ha hamnat fel någonstans där i mitten för sen lät det bara "tamtadamtadam" och så var jag plötsligt nere för nästan hela trappan. Som en klumpig flodhäst halvlåg jag där, och givetvis tog jag reflexmässigt emot mig med armen som nu dunkar fint. Får hoppas det går över när jag sover. Jag är glad att alla ben är hela och att hjärtat inte hoppade ur mig för hjälp, vad rädd man blir...

Solig söndag

Vilken härlig dag! Strålande sol från klarblå himmel och jag försökte lapa åt mig den sköna luften med alla sinnen när jag drog killarna på varsin snowracer till pulkabacken i förmiddags. Det var länge sedan man kunde vara utan vantar en stund utan att händerna domnade och vi satt där på backens topp och mumsade i oss fika med värmande solstrålar på oss som sällskap - ljuvligt!

När Filip efter en stund träffade på en klasskompis gjorde Alvin och jag snöänglar och låg sen kvar där i snön med ansiktet mot solen och berättade sagor för varandra. "En gång, pöke, uuuhhhh. Otäck pöke, Alin pinga fott". Hängde ni med? Han sa typ såhär: "Det var en gång ett spöke, uuuhhhh. Otäckt spöke, Alvin sprang fort". Efter en sådan berättelse är han så stolt att han klappar händerna hysteriskt och visar upp hela tandraden varpå man får minst ett dussin pussar i hela ansiktet. Lille Alvin är så go att man nästan kan äta upp honom ibland :)

Erik och Vilma fick däremot stanna hemma då lillan hostar som en gammal farbror och dessutom nyser och är snorig på nytt... Var kommer allt ifrån? Dock var hon ganska hostfri och piggelin i går så hela dagen flöt på som planerat till hennes stora lycka. I dag däremot har hon varit lite skruttig så i morgon - tadaaa, då blir det VAB igen. Min tur denna gång och M Y S är det enda som är inplanerat för dagen!

Gick en runda i trädgården när jag la ut en trött Alvin och plötsligt kom en sådan stark vårlängtan över mig. Fåglar kvittrade, inte ett moln syntes på himlen och solen kastade så fina skuggor på allt. Där stod sandlådan, tom och täckt med snö och man vet att om bara några veckor pågår full aktivitet där. Åhh, vad jag längtar efter dripp-dropp och snödropp och öppen altandörr och glada barnskratt utifrån och rosiga leka-ute-kinder och vårblommor på bordet och fika på trappen... ja oj, vad jag plötsligt längtar!

Here we go again...

Neeej. Jag tror Vilma har blivit sjuk - igen... Efter att vi hämtat Filip i skolan i dag åkte vi till stan för att Vilma skulle klippa sin lugg och Alvin sitt (lååånga) hår. De somnade båda i bilen och när det var dags att väcka dem var den tidigare så glada Vilmisen så ledsen. Tänkte att hon bara var trött och yrvaken men väl inne på salongen började stackaren hosta hejdlöst. Som från ingenstans kan man säga att det kom och sedan dess har hon hostat typ konstant. En riktigt elak rethosta och man ser hur ont den gör.

Min stackars lilla prinsessa. De har haft nog nu våra små och jag skulle göra vad som helst för att ta det åt dem. Låtsades fånga en host från en vaken, ledsen Vilma nyss och stoppa den i min mun och sedan började jag också hosta. Det tyckte hon i alla fall var kul och det var skönt att se ett leende på en annars ovanligt allvarlig och märkbart påverkad liten tjej i kväll.

Nu hoppas vi på underverk i natt då morgondagen egentligen ska vara fylld av en massa roligheter. Simskola, kalas för Vilma hos kompisen Smilla och sen Mellokväll här med goda vänner. Måtte det inte bli något stort av detta nu bara...

Rörbröd

Bättre sent än aldrig kommer här receptet jag har lovat. På mamma Camillas fantastiskt goda, smidiga och framförallt snabba rörbröd! Det här är grundreceptet. Jag har testat att baka det på en mängd olika vis men favoriten är när jag använder Icas ekologiska rapsolja som ger en riktigt god, nötig smak och dessutom tillsätter massor av solrosfrön... Sedan brukar jag ta hälften rågsikt, hälften vetemjöl men har även testat med grahamsmjöl vilket också blir gott.

Vill man ha brödet till mat är det gott att pensla med olivolja och strö på lite flingsalt innan gräddning och kanske smyga i lite soltorkade tomater för den som gillar det. Ja, det kan nog varieras i det oändliga skulle jag tro och med det här grundreceptet törs jag nästan lova att ni inte blir besvikna!

Vägen mot vitt - del 1

Ja, det lär inte bli någon lång utläggning för jag sitter nästan här och snarkar. Ute blåser och snöar det och sällan har sängen lockat mer... Sängen ja! För det är i dess rum vi började projekt övervåningen. Nu är det absolut inget jätteprojekt men det kommer göra stor skillnad. Våra ljust nougattonade väggar som vi tyckte var så fina när vi målade dem sommaren 2005 ska nu bli vita överallt och även fast den gamla färgen också var ljus blir det en enorm skillnad att få det just vitt.

Egentligen skulle vi byta sänggaveln också men det får faktiskt vänta ett tag. Det blev plötsligt inte så bråttom längre när den står där på gröna lurviga, mysiga mattan och bryter lite lagom mot allt annat som är vitt.

Ska försöka få till att dokumentera resten av rummet sedan. I kväll blev det bara en slarvigt bäddad säng som en liten person minuten innan hade gått bananas i :) och så nya fräscha gardinerna, det vårliga tyget från Åhléns (tack för smakrådandet Camilla!), favoritlampan i fönstret och såklart den i taket (fast den har hängt där innan - fick dock även den nytt liv i sin nya, vita tillvaro).

Tänk, vad lite färg och nya små detaljer kan göra. Underverk - och vi är nu taggade till tusen för resten!

Kurr

Precis som i boken om lille Totte säger min mage just nu ”kurr kurr”. Sen lunch denna veckan, det vill säga 12.30, och man hungrar nästan ihjäl… Är fortfarande klockad att äta senast 12 sedan tiden som mammaledig.

I dag blir det kycklingwok med nudlar sedan i går och jag önskar jag hade haft en stor chokladbit till efterrätt för att mota den huvudvärk som börjat smyga sig på. Förkylningen satte sig som vanligt lite grann på bihålorna och jag misstänker visserligen mer att huvudvärken kommer därifrån än från sockerbehovet ;)

Annars en härlig onsdag på jobbet! Jag älskar verkligen mitt ”nya” jobb och är så otroligt tacksam över att varje dag känna att jag gör något som både är roligt och känns bra den tid jag inte får spendera med tripp, trapp och trull därhemma. Det är verkligen värdefullt med arbetsuppgifter och arbetskamrater man trivs bra med - en lyx som gör att man ständigt lever i den bästa av världar just nu.

I kväll ska vi påbörja del 2 i projekt övervåningen därhemma. Tanken gör mig lite matt eftersom den innebär att vi nu en tid kommer få leva i en smärre röra i vissa delar av huset men den som väntar på något gott... Kanske en liten glimt kommer ikväll från del 1...!

Dyr vår!

Jag blir lycklig på riktigt när jag ser alla dessa fina, färgsprakande plagg som Villervalla lovar i vår. Pepitarutorna är ju helt ljuvliga och lite oväntade för att vara Villervalla (och de jag längtar mest efter...). Molnen behöver jag väl inte ens säga att jag tycker om och de enfärgade basplaggen har alltid en given plats i barnens garderober.

Nyfiken var jag på jackorna i canvas - är dock inte övertygad om modellen efter att ha sett dem i helgen. Men snygga är de! Liksom kjolarna och klänningarna som Vilma nog helst skulle vilja ha en av varje av... Ja, dessa plagg är favoriter såhär långt.

Fick mig en liten smygtitt i deras katalog över kommande kläder och tyvärr tyckte jag inte riktigt om stjärnplaggen för första gången... Men kanske är de snyggare när man får se dem på riktigt - annars nöjer vi oss med glada rutor, ränder och moln i vår!

De fina bilderna är lånade från Villervalla.

En timma efter...

Äsch, tänkte jag när jag i morse sömnigt lyfte på huvudet, petade hårrufset från ansiktet och kisade mot klockan. Det stod något med :10 och jag insåg att jag måste ha stängt av klockan i sömnen och sovit en kvart extra. Det var då jag insåg att det inte alls stod en sexa först utan en sjua - jag hade inte sovit en kvart extra utan EN TIMMA och en kvart. Härlig måndagmorgon. Jag som nästan aldrig har försovit mig i hela mitt liv. Saken är den att i vanliga fall är Erik den som sköter väckarklockan i vårt hem men han skulle ju vara hemma med Filip i dag och sov på min sida så det var helt och hållet mitt fel.

Så - upp som en raket, slog benet i sängkanten, tappade linsen på golvet och bestämde mig efter denna minut för att inte stressa utan bara skynda mig. Att allt i dag skulle bli försent var ju liksom redan ett faktum och då är det väl egentligen bara att göra det bästa av läget. Att dessutom stressa med små barn brukar inte vara någon bra kombination och tack vare att Erik väckte, klädde på dem och fixade mackor åt mig så var jag faktiskt på jobbet 8:15 - trots att jag vaknat den tid barnen skulle ha lämnats på dagis...

Att dessutom en parkeringsplats väntade på mig trots min sena ankomst blev tecknet på att det här nog skulle bli en bra måndag ändå. Och det blev den. Världens bästa besked på jobbet i morse fick mig att stråla ikapp med den sol som har strålat på himlen! Tänk va, att en knasmorgon så snabbt kan vändas!

Festligt är dock att den har förföljt mig - den där timmen. Jag har liksom känt tiden flåsandes i nacken hela dagen så nu ska jag snabbt hoppa in i en varm dusch och ta lite kväll innan det plötsligt är midnatt :)

Gott slut!

Vi är hemma - vilket betyder att vi alltså kom iväg på den där hett efterlängtade Göteborgstrippen trots alla monsterbaciller som cirkulerar. Det blev dock onödigt spännande kvällen innan då Erik kom hem med en sjuk Vilma från dagis. Och här hemma låg jag i soffan, fortfarande febrig och öm i hela kroppen. Men med lite Alvedon fick vi ner både lillans och min feber och chansade på att packa. I fredags vaknade hon sedan pigg som en liten mört och ja, då chansade vi igen och åkte!

Och vilken TUR att vi gjorde det för en bättre vitamininjektion än en hel helg tillsammans hela tiden, hela familjen - det finns inte. Planlöst, kravlöst och lugnt. Inga måltider att laga, ingen tvätt att tvätta, ingen smuts att städa. Bara vara och umgås - underbart!

Dock blir det ännu en hemmadag för Filip och Erik i morgon då lilleman hostar något kopiöst så fort han rör sig lite även inomhus. Känns då inte som något bra alternativ att skicka honom till skolan med mycket utelek och -13...

Sen vore det kul att få testa på att vara lite friska ett tag. Om det går att ordna?!

Lite bilder från helgen kommer traditionsenligt så fort jag hinner! Hoppas ni får en fin start på ny vecka!

Ordning & Reda

Sällan stämmer väl ett namn så bra som detta på en butiks saker. Jag älskar Ordning & Reda. Tyvärr har vi ingen butik i vår stad men så fort vi åker någonstans smiter jag gärna in en sväng och njuter av alla fina färger och saker. Och av ordningen såklart!

När Erik och jag var i Stockholm i höstas stod jag länge och fingrade på den röda plånboken och på det flerfäragde "kortfodralet" eller vad man ska kalla det. Min nuvarande gamla och mycket slitna plånbok borde verkligen få sig en genomgång och jag vet ju att det som efter en storrensning blir över är just alla dessa kort man bär runt på. Så jag skulle nog egentligen behöva en av varje där. Särskit när jag ser hur snygga de är - ja, då behöver jag verkligen en av varje :) Dessutom blir man ju alldeles glad av de fina färgerna, inte sant?!


Och så är jag väldigt sugen på ett fodral till min nya telefon också... Har hört att det ska finnas jättesnygga, jättepraktiska och jättebilliga i Ullared men tills vi kommer dit måste jag köpa ett och då ligger helt klart något av dessa nära till hands.

Måste också såhär i Alla Hjärtanstider passa på att tipsa om nyckelringen i form av ett litet hjärta. Ett sådant fick jag i alla fall med mig hem från trippen i höstas. Ett rött. Som en symbol för att det som finns i dess ring är något mycket kärt och oerhört viktigt. Nyckeln till vårt hus ♥

Aaatjooo...

Det är inte ofta jag tänker höga tankar om mig själv men i skrivande stund känner jag mig faktiskt som en supermamma. För så här är det. Det är inte nog med att jag i måndags kväll kände att febern var på väg tillbaka. Erik höll då på att packa inför ett par jobbdagar i Stockholm och sjukdom kunde inte ha kommit mer olägligt. Så för första gången i mitt liv har jag nu roddat allt vad det innebär härhemma med tre små, matlagning, disk och tvätt som vanligt fast med den lite ovanliga detaljen att jag har haft feber som snabbt som tusan pipit upp mot 39 grader så snart alvedonen varit på väg ur kroppen.

Alvedonen som varit min bästis de här dagarna :) Kan inte annat än småle då jag tänker att jag tiden innan barn i det här läget hade legat i sängen eller soffan och varit sjuk. Eller förresten bara om allt varit som vanligt den här veckan och jag varit hemma själv. Då hade jag också tillåtit mig att faktiskt vara sjuk. Nu har det liksom inte funnits på kartan och dessutom har jag ju velat pyssla om Filip som också är dålig. Vilma och Alvin har fått gå på dagis mellan 9 och 14 i går och i dag eftersom de ju har klarat av sitt. I går var de tydligen tre barn på Alvins avdelning så det cirkulerar nog lite baciller nu...

I dag har tyvärr både jag och Filip varit sämre än i går. Näsan har runnit som en kran och den känns stor som en ballong för tillfället då jag hela tiden ser något som inte brukar synas i synfältet. Vi hostar som tokar och dessutom väger mitt huvud ungefär 100 kilo. Och så har febern inte riktigt velat försvinna trots maxdos Alvedon och Ipren i kroppen hela dagen. Kanske i och för sig inte så konstigt då jag inte riktigt betett mig som man bör när man är sjuk...

Är nu mer än lite orolig för att något mycket, mycket efterlängtat ligger i farozonen för att behöva ställas in. Måtte det inte bli så.

Det som är härligt just nu är i alla fall att Erik i kväll sätter sig på tåget, och innan första februari blir andra äntligen kommer hem igen. Äntligen, äntligen. Kanske har han aldrig varit SÅ efterlängtad!

Kanske bäst att tillägga att det här inte var tänkt som något "slå-mig-på-bröstet-och-skryta-inlägg". Nej, det ligger inte riktigt för mig. Snarare är det något jag tänker kan vara bra att gå tillbaka till om jag känner mig lite trött och gnällig någon dag. För då vet jag att det kan vara värre!

Och där nös jag för kanske sisådär femtionde gången i dag. Suck...

Kvällsnöje :)

Sjuklingen Filip var ovanligt kvällspigg ikväll och han är ett väldigt socialt och mysigt sällskap i soffan. Hänga gubbe på telefonen är en av hans favoritsysselsättningar för tillfället - särskilt när vi kör ihop och ska komma på egna ord till varandra.

Och med detta fina ord (eller snarare mening - de kan vara rätt kluriga att komma på!) säger jag tack och slut för idag. Just ganska slut är faktiskt mamman som nyser, tjoar, snörvlar och hostar och som sedan i går kväll har feber - igen. Det borde ju vara förbjudet när man hade det för bara en dryg vecka sedan. Kan det vara pesten som har hittat hit...

Mönster à la Ica

Såhär fina anteckningsböcker finns just nu att köpa på Ica! Mönsterälskare som jag är fick en såklart följa med hem häromdagen. Passar bra till alla mina listor - och i samma stund jag skrev de orden fick jag någon slags igenkänningskänsla från förra inlägget... Sådan mor, sådan son kanske :)


För övrigt är det inte första gången Ica överraskar med fina, egna saker. Har även koppar med fat på span där. Jag tycker det känns mysigt och hemtrevligt att dricka kaffe så ibland i den muggvärld vi lever i. Nu lät det nästan som att jag drar det hela vägen och dricker på fat men icke! Det gör jag bara när jag och barnen leker kafferep ibland när vi förmiddagsfikar på våra lediga fredagar...

Filips sommarlista

Morgonhumöret strålade i morse ikapp med solen som sken utanför och visslande (så gott det nu går utan någon framtand alls, för ja, sedan en vecka tillbaka är han Mr Glugg med stort G) satt familjens storebror vid bordet och skrev en lista.

Efter att ha varit nyfikna en stund fick vi så se vad han pysslat med - en sommarlista! Med saker han vill göra i sommar. Underbara Filip. Det är sådant här man vill bevara och minnas. Stora små tankar på pränt. Några otippade rättstavingar och lika många "vad-står-det-egentligen". Så en blomma och en sol - för det handlar ju om sommaren, som idémakaren själv uttryckte det. Och vilken sommar vi verkar ha framför oss, med Ullared och allt!

Vad han har fått Linas matkasse från har jag ingen aning om! Kanske har TV-reklamen satt sig... Och så vill han ha fest med allas kompisar, god mat, disco och tält i trädgården. Undrar någon vad Marijorka är så är det ju såklart Mallorca och på tal om stavning kan vår 6-åring inte alls stava till "kanske". Det har jag bokstaverat åt honom :) Och så ser jag nu att det ju faktiskt är en punktlista - fast punkterna är sist i stället för först.

Lilla gubben. Som somnade gott i soffan för några timmar sedan och strax därefter började mumla och prata i sömnen vilket han aldrig brukar göra. Detta har fortsatt hela kvällen och det var först nu vi förstod varför när vi kände på pannan. Feber. Så here we go again...

Titta!

Men hallå, HUR snygg var inte den här jackan då?! I mitt tycke jackan med stort J och i morgon bitti vet jag vem som ska få prova sin gamla och se om den är lagom eller om han helt enkelt måste ha en ny i vår.

Alvin är den jag tänker på och jag gissar att han skulle ÄLSKA de olika dragkedjefärgerna... Det enda som möjligtvis är lite synd är att den är svart - hade gjort sig ännu bättre om man köpt den på hösten men å andra sidan kommer ju den här storleken hänga med ett bra tag i så fall. Och så öppnar den upp för snygga gröna eller röda utebyxor till.

På Polarn o. Pyret hänger den och väntar bredvid en röd variant men den svarta är snyggare...

Febern är ur huset *peppar peppar* och endast snornäsor och skvättande nysningar kvarstår. Om några timmar sitter jag förhoppningsvis i en varm salong med rykande morgonkaffe i handen, trevligt sällskap och hår på väg mot guldmellanbrunt - igen. Tror jag har hittat "min" färg, fast denna gång blir det nog några slingor i som ljusar upp det ett par toner. Måste ju hänga med årstiden som jag tycker märkbart nu ger oss lite ljusare eftermiddagar.

Godnatt och hoppas ni får en fin start på helgen!

Lyft!

Det är inte bara marken ute som är vit. Ser ni att något är lite annorlunda här hemma?

Precis som traditionen i vårt hem bjuder så här års är vi inne i värsta "boafasen", vilket jag ju häromdagen nämnde när jag pratade om projekt: övervåningen. Nu är det inte bara övervåningen som håller på att bli vit utan även bloggen drogs visst med av bara farten.

Och jag är nästan lite stolt över mig själv att den inte är klar utan bara lite halvklar sådär. Det är nämligen inte likt mig att visa något som inte är just det. Färdigt. Och det stretar i mig ordentligt inför ett sådant till synes helt oviktigt beslut. Kanske såg ingen ens att något hade hänt? Men för perfektionisten Anna är det ett stort steg att "ta en bit i taget". Har lärt mig att man ibland aldrig blir klar annars...

Nu ska jag smyga in och pussa på liten feberhet panna. Jo, ni läste rätt. I morse vaknade Alvin het som en liten kamin och Erik har varit hemma med de två små. I kväll verkar dessutom Vilma ha blivit förkyld på nytt och den där bacillusken ser ut att ha fått ett rejält grepp om oss.

Så på återseende i morgon. Min hett efterlängtade förmiddag hos frissan blev inställd från två håll då både hon och jag har sjuka barn men världens bästa Lina låter mig komma på lördag morgon i stället. Då är man snäll!

Och onsdagen - den blev...

...hemma även den. Dock med ganska så friska barn så i morgon blir det som vanligt igen. Men visst är det alltid svårt att avgöra på morgonen hur de egentligen mår?

VAB är ju ganska otrampad mark för oss då vi inte varit hemma många dagar sedan vårt nya liv startade. Nu beror det såklart på vad det är för sjukdom och hur sjuka de är men med lite feber och snuva är de väldigt mysiga. Och själv är man ju hemma oplanerat och förutom att man passar på att tvätta undan lite så är det rent ljuvligt att bara vara med sina älsklingar. Vara roliga mamman som HAR tid - hela tiden. Vi har spelat spel, pusslat, pärlat, bakat, tittat på film, läst böcker, lekt docklekar, byggt med lego och haft det så bonusmysigt på något vis. I dag överraskade vi Filip med våfflor när han kom hem och det kändes nästan som en helt vanlig mammaledig dag. Som förr... tänk, så mycket fina minnen man har från den tiden.

Kameran stod bredvid när Vilma vid lunchen fortsatte sitt pärlande - fast med pasta! Skenet var fint, mamman lite för darrig på hand och det söta, lilla sällskapet som var sådär fint naturlig och inte alls "med" på bild lyckades blunda på vartenda kort jag tog. Märkligt, inte sant?! Förevigat blev i alla fall det snygga halsbandet och en gullig liten blekfis. Blunddockan Vilma :)

Batterilös!

Måste slänga in ett tips på värsta smarta prylen. Jag tror de flesta barn gillar ficklampor. Lite spännande att få hålla själva när de är små och mysiga att ha i alla kojor. Sen är det trista att de inte lyser så länge, i alla fall inte här. För hur ofta hittar man inte den där ficklampan timmar efter användandet. Fortfarande lysande...

På Ikea finns ficklampan LJUSA som inte behöver några batterier utan bara en hand som snurrar den runt, runt - och voilá, så lyser den! Först köpte vi en. Sen köpte vi en till och nästa gång vi är på Ikea tror jag vi köper en tredje. Populäraste leksaken härhemma just nu. Smart. Snygg. Rolig. Billig - endast 39 kronor. Och röd!

Toktisdag

Efter mysmåndag kom en toktisdag. Den där hemska huvudvärken jag la mig med försvann inte med drömmarna. Tvärtom eskalerade den under natten och jag vaknade med vad som kändes som ett vägarbete i huvudet. Efter full dos huvudvärkstabletter och det starkaste kaffet jag kunde uppbringa var det dock bara att inse att huvudet med illamående som bihang skulle bli min (o)vän i dag.

Och ännu en gång inser man att man verkligen kan pressa sig till att klara saker och ting om man bara måste, men när mellanmålet var avklarat blev det soffläge för oss alla hemmavarande. Tisdagsbio med Trassel och popcorn var det som vände det hela. Nu efterdunkar det mest men illamåendet kvarstår. Blä för dumma huvuden. Tummen upp för kramar och mys i soffan - mitt på dagen. En helt vanlig tisdag! Undrar nu med spänning hur onsdagen ska bli? Ovanlig, orkeslös eller helt enkelt otrolig...

Mysmåndag

Det blev verkligen tillfälle till mys i dag. Jag kände mig piggelin igen när jag vaknade. Likaså gjorde storebror och lillebror så det blev skola för Filip men hemma för Alvin som jag inte ser någon anledning att skicka till dagis när Vilma ändå är sjuk. Risken är ju ändå ganska stor att han bär på baciller och så är det extra mys för honom att också få vara hemma.

Så Alvin och jag lämnade febrig pappa och syster för att vila och for till stan för några ärenden. Ett av ärendena var att köpa med årets första semlor från favoritstället och det var en sen premiär för att vara oss. Sen men ack så GOD! Älskar verkligen dessa fluffiga mandelmasse- och gräddfyllda skapelser... Vi köpte varsina till oss för man vet ju aldrig med de små men i år verkar det bara vara Filip av barnen som gillar dem (ni ser väl spåret av ett ivrigt finger i grädden?!). Alvin slickade i sig lite grädde, sen var han nöjd och Vilma, hon var ju inte riktigt pigg så där var det svårt att avgöra.

Ikväll har huvudvärk av den elaka typen slagit till på mig och jag hoppas den försvinner när jag sover. Erik är pigg igen och laddar för jobb i morgon. Jag laddar för ännu en hemmadag med tidig hämtning av Filip igen. Han gillar verkligen fritids men i dag märktes det ändå att han tyckte det var lite spännande och skönt att åka hem direkt efter skolan...

Sjukstuga och söt-Filip

Helgen kunde egentligen inte börjat bättre än den gjorde. Vi hämtade Erik lite tidigare från jobbet i fredags och gick sen en ordentlig tur på Ikea - med barnen - och är man bara utrustad med gott om tid går det bra då man hinner stanna till i de olika rummen så de kan leka sig igenom varuhuset! Fredagsmyset blev i form av kvällsmat på ovan nämnda ställe med glass till efterrätt och vi köpte oss därmed ork att även ta oss igenom nedervåningen.

Helt yra av inspiration for vi därifrån med en hel del nya tankar och idéer till vårt pågående projekt: övervåningen! Men mer om det roliga en annan dag.

I går morse vaknade vi av ett ljud. Hörde ganska snart att det var Filip som försökte väcka lillasyster för att han hade fått en idé. De smög så nerför trappan och vi såg hur det började tändas lampor där nere. Så kom Bolibompa på, porslin skramlade och kylskåpet öppnades och stängdes, öppnades och stängdes. Sen öppnades ytterdörren och vi hörde ett huttrande "Shit Vilma, vad KALLT (det var kalsongFilip som sprungit ut i pyjamaströja, stövlar och kalsonger och hämtat tidningen!).

Sedan smygande steg uppför trappan och två små sötnosar som lämnade tidningen till oss. "Mamma, pappa. Ta det lugnt nu. Sen kan ni komma ner till nästa överraskning!", sa storebror som ibland är så söt att hjärtat kniper av all kärlek...

Tänk, att han hade planerat detta. Att gå ner först och duka fram frukosten - såklart med snurrsugrörglas till barnen - är det mysmorgon så är det! Och så till på köpet lurat med sig en totalt yrvaken lillasyster som nog mest var med som rekvisita denna arla morgonstund om jag känner henne rätt :)

Såhär bra hade det gärna fått vara, utan några men. Men - jag kände mig allt lite konstig där när jag vaknade. Varm och frusen och med en kropp som gjorde ont precis överallt. Ni vet när man till och med har ont i håret. Det visade sig sen att jag hade över 39 graders feber... Så med ändrade planer åkte Erik med Filip till simskolan och jag laddade för ett par timmar hemma med två små. Fullproppad med Alvedon gick det jättebra den tid de var borta (jag somnade visserligen framför Dora vid halv elva - då är man inte helt kry!) men när de kom hem igen däckade jag i soffan. Man kan om man måste men hjälp så utslagen man kan bli av hög feber.

Vaknade i dag nästan feberfri men har nu i stället börjat få ont i halsen och åter i kväll ont i kroppen. Och febern, den tog lilla Vilmisen och Erik över i stället. Så nu återstår att se vad som händer med de andra två...

Så kom den till sist. Bacillen. Men vi har då verkligen ingen rätt att klaga. Så förskonade som vi har varit hela hösten med endast två "vabbningar", varav den sista i början av oktober. Och vi klarade oss igenom alla födelsedagar med tillhörande kalas, luciafirande, jul och nyår så vad mer kan vi önska liksom. Så länge det bara är feber tar vi tillfället i akt och myser lite extra i januarikylan!

I´m blue?

Något har hänt. Det började med en blå tunika till mig i höstas som jag nu klassar som ett favoritplagg. Jag vet inte vad som flög i mig när jag köpte den men kanske var det för att jag av en slump höll den framför mig och såg att ögonen blev blåare och min höstbleka hy fick en något varmare ton. Men att jag skulle passa i blått?

Nu är den inte marinblå riktigt utan mer mörkt blå, och tänka sig. När jag i dag var inne på Polarn o. Pyret på lunchen så insåg jag att de plagg bland nyheterna jag tyckte var snyggast var - blå!

Hmm. Mamma Sandra, har du också drabbats? Kan det vara så att en blåbacill härjar? Sånär som på jeans har ju liksom blått inte existerat i vår familj. Sen vidhåller jag fortfarande att jag tycker det kan vara en hemskt trist färg ibland men med rätt färgvänner kan nog familjens små klä riktigt bra i den :)

Kär

Ja. Jag har blivit riktigt kär. I en pryl. Inte så likt mig men sedan jag öppnade min överraskande julklapp från Erik och fann en kritvit liten låda med ett äpple på så är jag helt fast.


Jag har nog egentligen aldrig tänkt att jag kommer ha en iPhone men bara några veckor senare kan jag inte tänka mig något annat och jag använder den så mycket mer än vad jag har gjort med mina tidigare telefoner... Den är helt enkelt som en dröm. Att jag inte har förstått det innan. Känns som att jag missat något där :)

Användarvänlig, smidig, rolig, praktisk. Sa jag att den var väldigt snygg också? Jag är så glad i min nya lilla vän!

Vemod

Det var som att resa dryga sex år tillbaka i tiden när Erik i dag skruvade ner spjälsängen. En känsla av vemod kom över oss och den är svår att beskriva i ord men kanske förstår ni vad jag menar? Det är liksom en epok vi skruvar ner.

Den epok som tog sin början den där mörka novemberkvällen då Erik skruvade säng i det nyrenoverade rummet som skulle bli vårt första barns. Väggarna var målade i en ljus och neutral nyans och det känns så märkligt att se denna bild som jag så väl minns att jag knäppte just den stunden. Märkligt att vi då inte hade träffat Filip ännu. Tre dagar senare skulle han finnas hos oss men det visste vi inte heller den kvällen. Jag slås nu av hur typiskt "första-barns-rummigt" det ser ut. Helt tomt. Knappt en leksak och det är ju inte konstigt alls men oj, vad mycket som har hänt sedan dess.

Sånär som på en grön vägg har de andra i rummet visserligen samma färg men tänk så många ommöbleringar och nytänk som har gjorts där sedan dess och så många timmars lek där har varit. Nya, fina minnen sitter i väggarna och vi har verkligen inget att vara vemodiga över. Jösses, vi har tre friska barn och vi begär inget mer men ibland måste i alla fall jag sätta mig ner och låta tankarna drömma sig tillbaka en stund och den här gången får ni följa med...
Magbilden som togs strax innan vi åkte till förlossningen, de första dagarnas bilder på vår första prins. Jag minns exakt hur ljuvligt gott han luktade när jag borrade in näsan i honom och försökte förstå att han var vår. Bilden på far och son i rummet på BB. Där det såg ut som att de tittade rakt in i varandras ögon. Och så första bilden på Filip i babyskyddet som ser helt gigantiskt ut med denna lilla människa i. Och nu är den lilla människan sex år och nästan tandlös igen :)

Jag är så glad för alla bilder vi har tagit och fortfarande tar. De är så starka minnen och jag tar mig lätt tillbaka till stunder i tankarna med hjälp av dem.

Många drar en lättnadens suck när barnen blir större och jag har full respekt för att man tycker så. Allas situationer och upplevelser är unika. Vi har fullkomligt älskat dessa småbarnsår och ibland funderar man över hur man ska klara ett skolbarn? Men man växer ju liksom med i rollen att hantera de olika åldrarna och man hinner egentligen aldrig reflektera över det. Så plötsligt är man van vid det nya som sker – och tur är väl det! Med risk för att låta överdrivet positiv tycker jag ändå att alla åldrar har sin charm (sen ska gudarna veta att det finns stunder och dagar då jag också har gnällt och beklagat mig...).

Men tänk en tultande 1-åring som blivit så stor sitt första år på jorden. En 2-åring med vilja av stål och charm utan gräns. En 3-åring som kan trotsa som få men som samtidigt börjar bli så förståndig och stor. En 4-åring som vet vad han/hon vill. Som plötsligt ÄR stor och kan allt själv – på riktigt. En 5-åring som börjar fatta hur grejer hänger ihop. Som kan cykla och skriva och är så charmig i sina tankar om livet. Och så en 6-åring som går i skolan och tappar tänder och sakta men säkert har påbörjat sin första frigörelse från tryggheten men som nästa sekund kan vara liten och rädd igen.

Tänk, att allt detta började med det lilla fröet som grodde till en bebis i magen… Och så plötsligt stannade tiden när man stod där med detta nya lilla liv som skulle leva här med oss. Som vår. En obeskrivlig känsla. Ja, bebistiden var verkligen unik och så himla mysig tycker jag och kanske är det därför vemodet kom över oss en stund där i dag.


En kväll nu i veckan kom Filip utsmygandes till mig när jag satt här vid datorn. Jag trodde det handlade om lego när han började sin mening: ”Mamma, jag tänkte på en sak. Jag skulle verkligen vilja ha…” Men det var ingen flygplats eller brandstation som avslutade hans mening. Det var: ”…en liten bebis som är mindre än Alvin”.

Gulle Filip. Man hör ju ofta äldre barn önska sig en bebis men Filip har aldrig gjort det. Han minns ju liksom inget annat än att ha en liten härhemma. Men nu kom han väl på att Alvin också börjar bli stor :)

Jag säger det ofta och jag säger det igen. Vad TACKSAM jag är för allt i livet. Så lycklig över min lilla familj – med eller utan spjälsäng i huset…

Sccchhhh...

Ser ni stoltheten i den lille bagarens ögon? När han bokstavligen "lägger sista handen" på bröddegen! Som om inte detta vore sött nog så tror han alltid att degen ska sova när den jäser så när han har lagt på bakduken tittar han allvarligt på alla runtomkring och sätter fingret till munnen varpå han formar den till pytteliten och säger "sccchhhh". Söt-Alvin :)

Om någon förresten undrar varför det är så rent och fint runt degbunken så är det inte på något vis arrangerat. Det vet ju alla att bakar man med barn så liknar bänken mest en krigszon men det vi bakade till kvällsmaten var rörbröd. Mamma Camillas goda som vi fick receptet på för ett år sedan och har bakat MÅNGA gånger sedan dess. Perfekt att göra med barnen då det går ganska snabbt och man hinner få det klart även om man kommer på det nära inpå. Och som namnet skvallrar - man behöver inte knåda degen och kladda ner sig (vilket visserligen har sin charm) - man bara rör! Och ibland är det ju i ärlighetens namn lite skönt och smidigt...

En dröm

Det är väl knappast en nyhet att något jag på riktigt brinner för är barnkläder?! Tänker jag efter så inser jag att det inte bara är något jag tycker är kul. Det är snarare ett intresse. Tänk, att någon gång i livet på något sätt kunna jobba med det. Jag vet absolut inte på vilket sätt det i så fall skulle vara med tanke på att Filip ritar bättre än mig och har så gjort sedan han var 3 och att mina sykunskaper är obefintliga. Men jag ska erkänna att det är en liten dröm...

Jag älskar att ha span på favoritmärkena och favoritbutikerna och fundera ut fungerande garderober för våra tre små. Med fungerande menar jag då främst funktionella men även snygga då jag väljer även de basigaste basplaggen med omsorg. Att mixa och matcha färger, mönster och stilar är verkligen något av det roligaste jag vet och jag önskar att mina sykunskaper var åtminstone befintliga så jag kunde komplettera med de plagg jag funderar ut i huvudet men som man inte alltid finner att köpa.

Efter att ha handlat barnkläder i sex år har man också fått ganska bra koll på vilka som inte har så bra kvalitet, var man får "mycket" kläder för pengarna och vilka plagg som är värda att lägga lite mer pengar på.

Det finns säkert de som tycker jag är överdriven i mitt driv för detta och kanske tycker jag matchar för mycket i bland men det tar jag gärna i så fall :) För mig är det lika naturligt som ett intresse för matlagning eller träning är för någon annan!

På tal om dröm. Det jag egentligen tänkte visa var denna väldigt "Vilmiga" sommarpyjamas jag hittade på H&M. Deras vårkatalog dimper ju alltid ner så konstigt där mitt i juldagarna men nu har jag i alla fall tjuvkikat på deras webshop. Det här är faktiskt exempel på en modell jag länge letat efter bland tjejnattkläder men aldrig tidigare sett. Piratbyxor och lätt utställd lite längre tunikamodell på tröjan. Dessutom med den härliga mönstermixen av prickar och hjärtan. Och så hittar man den på H&M - för 99 kronor. Kan knappast bli bättre. Klick, klick!

Bild från H&M.

Nu är det fredagsmys...

Ja, nu väntar Erik och film nere i soffan. Godis glömde jag att köpa när jag handlade i går. Jag. Glömde. Köpa. Godis. Förstår ni hur ovanligt det är?! Men har vi tur hittar vi på något i skåpet. Så fort jag hör ordet fredagkväll slår ju nämligen sötsuget till som trycker man på en knapp :)

Årets första vardagsfredag har varit mysig redan från start. Lugn förmiddag med pyssel och en svängom med dammsugaren tillsammans med Vilma och Alvin inledde dagen. När vi hade hämtat Filip i skolan bar det av till mormor och morfar för julgransplundring och åhh, så mysigt och fint de hade ordnat med allt. Julfika, fruktsallad och dans kring granen följdes av skattjakt på rim. Väldigt uppskattat och roligt och vi njöt stunden!

Sedan for vi hem för att lämna Filip på superhjältekalas hos en av bästisarna - det kallar jag lyxdag! Under tiden passade vi på att umgås med vänner som hade barn på samma kalas - också det sann lyx - och man förundras över att så mycket trevligheter ibland samlas på en och samma dag liksom mindre trevliga saker andra dagar (läs, i går morse!) samlas i trupp...

Önskar er alla en riktigt skön helg!

Snark

Jag tror aldrig vi har snoozat som vi gjorde i morse. Erik hade tydligen stängt av klockan i ett medan jag låg och drömde att han försökte väcka mig. Nu var det ingen dröm utan högst verkligt. Jag sov dock som om det var mitt i natten och kunde bara inte vakna vilket gjorde att Erik hela tiden somnade om på min axel. Vilken syn det måste ha varit :)

Till sist slängde vi ett öga på klockan och tog vårt förnuft till fånga. Upp som raketer och snurrade igång dagen med dånande vindar och regnsmatter mot fönstren som ackompanjemang. Barnen var sen lika svårväckta som vi men morgonen blev ändå bra och vi kom iväg i tid. Väl på dagis insåg jag dock att jag glömt påsen med extrakläder och vi fick åka hem igen. Dessa ödesdigra minuter gjorde att vi kom in till stan samtidigt som alla andra och med rött vid vartenda trafikljus, stopp vid vartenda övergångsställe och långa köer vid varenda rondell kom jag försent till jobbet efter att ha parkerat i något som liknade en lerig damm som jag liksom fick kliva rakt i och jag började undra om det skulle bli en sådan där tokdag. Men det blev det inte.

Den blev riktigt bra, om än lite trött och torsdagar är dessutom mina fredagar då jag slutar tidigt och sedan tar helg. Det är så himla mysigt att hämta barnen och veta att man får vara med dem nonstop i flera dagar! Bästa känslan på hela veckan...

Nu snusas, snarkas och andas det tungt från alla håll och det jag hade tänkt skriva om får vänta till en annan dag. Första veckan är till ända för tre av oss och ögonen, de blir tyngre, och tyngre och tyngre...