Sötstrut

Det här är bland det sötaste jag någonsin sett! Och det härliga är att det ligger härhemma och väntar på att få pryda en mycket liten stjärngosse. För det är väl klart att lillebror ska axla storebrors roll nu när han inte längre går på dagis och är stjärngosse på deras luciafirande. Lite festligt är nämligen att Filip alltid har varit ensam gosse med strut på huvudet bland andra gossar med luvor och pepparkakshattar. Får se nu om denna lilla stjärngosse också blir ensam eller om de är fler i år!

Hursom har jag funderat över det där med struten och kanske framförallt stjärnan som han nog skulle vifta lite för glatt med. Har letat alternativ bland trollspön och tänkt att man kanske kan hitta en stjärna där men icke. Och så dyker detta ljuvliga set i tyg upp och ropar ”Aaaalviiin!”
Finns att beställa från bland annat Blå Elefant (!) som också har den söta, mjuka luciakronan.

Nu skriker kroppen efter vila så något julklappstips blir det inte i dag. Jag fuskar lite med varje-dag-bloggandet men håller nästan vad jag lovat...

Dagens tips - "Dockkläder" från Tradera

Dagens tips är (kan vara...) både prisvärt och roligt!


En av dockmamman Vilmas absoluta favoritsysselsättningar är att klä på sina små dockor olika kläder. Hon har en del. Dels de som suttit på dockorna från början, dels en del loppisfynd. Och så förstås några godbitar från barnens egna bebislådor.

Att köpa dockkläder är dock hutlöst dyrt. Dessutom är de ofta ganska dåliga i kvalitén har jag märkt. Och snygga är de inte heller. Så – häromkvällen fick jag en idé och en dag senare hade jag vunnit tre av dessa auktioner på Tradera med bebisplagg i storlek 50. För totalt 80 kronor fick jag de superfina plaggen varav två till och med är från Polarn o Pyret… Fint ska det va till dockorna :)

Åhh, det här kommer vår lilla Vilmis bli så glad för på julafton. Storebror har redan paxat att få ge dem från sig!

Dagens tips - Plus plus

Det här är den perfekta presenten till den pillriga, pyssliga lilla personen. Byggklossar som alla ser likadana ut men som har oändliga möjligheter att bli precis vad som helst i byggarens händer. Man kan bygga både i 2D och 3D. Byggnader, bilar, bakverk, prinsesskronor, små koppar och fat eller egentligen vad som helst!

Plus Plus finns i tre olika färgkombinationer och i tre olika storlekar. Mini, midi och maxi. Filip och Vilma fick en låda med mini i födelsedagspresent och de funkar fint att bygga med även för Vilma. Man kan också välja mellan olika förpackningsstorlekar – allt från 100 bitar upp till 3600…

Så ett hett tips, verkligen! Som komplement till lego på något vis och då dessa är lite mjuka i materialet går de ju att forma på ett helt annat sätt. Tror vi får starta ett byggprojekt av något kul i jul, hela familjen!

Finns att beställa från bland annat ABC Leksaker som jag vet ligger bra till i pris.


Nu lite klädplock inför ny vecka. Hoppas på en god natts sömn nu bara... de senaste nätterna har två små hostiga hållit oss vakna i timmar. Så märkligt. De hostar inget på dagarna men massor på nätterna. Får se hur veckan blir. Tokigt om de blir sjuka då jag var hemma nästan hela förra veckan och Erik var hemma en dag "för mig". Samtidigt så styr man ju inte riktigt över detta...

Vrömm, vrrrööööömmmm...

Hihi, det finns inte mycket som slår sådana här söta små kinder. När lurarna är satta liiite för långt fram och all hud liksom bara trycks åt ett och samma håll så lilla munnen som inte var stor innan blir yttepytteliten!

På kalas hos kusin Sara i går hördes plötsligt motorljud och in tågade en mäkta stolt Alvin med kusin Davids motorsåg andäktigt i händerna. Och såklart hörlurar ordentligt på. Viktigminen var på plats och det sågades koncentrerat länge, länge...

Som en söt kontrast såg jag precis halsbandet! Måste vara storasyster som varit i farten innan vi åkte för hon delade noggrant ut fina pärlarmband till oss andra som vi skulle ha på oss. Och så fick lillebror tydligen favorithalsbandet :)

Första advent!

Adventsfrukosten med pepparkakssmoothie är just avslutad på den här bilden. Erik har precis ropat "Titta, tomten!" och pekat mot trädgården. Vilma och Alvin ramlar nästan av stolarna i iver medan Filip ler vant. Han känner sin pappa :) Ett mjölkpaket har vält, Alvin har råkat blåsa på fel håll i sitt sugrör ett antal gånger och den prydliga, mysiga dukningen som en gång var är ett minne blott. Och innan hela frukosten är ett minne blott skyndar sig mamman att knäppa en bild - utan blixt, vilket avslöjar att lillebror av alla är den enda som är skarp - och därmed stilla...

Men - små magar är mätta och belåtna och bilden är skönt oarrangerad. Verkligheten vid vårt frukostbord - här har ni den!

Och det första ljuset, det lyser så fint. Barnen var så glada att de klappade händerna när vi tände det och det är extra mysigt att Filip och Vilma i år är medvetna om allt på ett helt annat sätt.

Hoppas ni alla får en riktigt mysig och stämningsfull söndag. Här blåser stormiga vindar och regnet smattrar hårt på fönstren. Detta trotsar vi om en liten stund då vi beger oss bort mot julskyltning. Man vill ju inte missa tomten! Vi ska även hälsa på en av mina finaste - duktiga, begåvade Anna - som har öppen ateljé på Spinnet. Kan just bara tänka mig hur mysigt hon har fixat det!

Dagens tips - Roliga plåster

Det finns väl nästan inget som tar bort det onda så fort som roliga plåster? Eller åtminstone tanken på det onda. I alla fall är det så för våra små och har alltid varit så plåster är periodvis en förbrukningsvara hemma hos oss. Jag brukar passa på att bunkra upp om jag hittar några extra roliga och av de här har jag lust att klicka hem ett paket av varje!

Även dessa kommer från Blå Elefant och jag kan redan nu avslöja att det kommer fler av mina tips framöver att göra. En av mina absoluta favoritnätshopar vad gäller leksaker. Anmäler man sig till deras nyhetsbrev dyker dessutom fri frakt-erbjudanden upp titt som tätt!

De "vanliga" plåstren kostar 29 kronor per förpackning. Tröstisarna är lite dyrare men kan ju då sparas till extra ledsna, rädda eller blodiga tillfällen... De fungerar som så att man först sätter på ett litet runt plåster och så över, den mjuka, gosiga tröstisen som man kan klappa på!

På tal om plåster - det är inte lite gulligt att vår numera 6-åring fortfarande tror att det heter "klåster" ;)

Dagens tips - Bokstavspärlor

Det pärlas mycket härhemma i perioder. Både på plattor, med eller utan mönster, och på tråd. Älskar charmen med de små arm- och halsband man har fått där olika typer av pärlor och färger blandas hejvilt. Det säger mycket om personen bakom liksom. Både ålder och sätt. Man tar de man tycker är finast helt enkelt. Sen om det färgmatchar eller ej, det är ju struntsamma!

Så märker man skillnaden när de blir lite större. Filip har nu blivit mer noggrann med att pärla enligt något system där likadana pärlor återkommer och gör han något åt en kompis tänker han noga efter vad personen i fråga gillar för färger.

Dessa bokstavpärlor som damp ner i brevlådan häromdagen vet jag en liten tjej i familjen som kommer älska! Det är mycket bokstäver och att försöka skriva dem nu så det känns väldigt passande. I kombination med själva pärlandet kommer nog de här små färgglada göra succé på jullovet!

Finns att beställa från Blå Elefant för 99 kronor.

Landat...

...har vi nu alla gjort. De små astronauterna hemma i sina sängar och Erik och jag i soffan med hämtpizza och rödvin som sällskap :)

Åhh, det blev så himla lyckat!!! Stämningen var på topp, Filip var i sitt esse och alla småkompisar var helduktiga! En skön ålder måste jag säga. Så stora på ett sätt men fortfarande så små att de går att lura lite grann ;) Jag kan säga att "lurarna" som vi använde för att under rymdfärden kunna ha direktkontakt med jorden var det som styrde upp hela kalaset. När det "sprakade" i dem blev det totalt knäpptyst. Åtta små sexåringar stod som orörliga och vi fascinerades över att vi fick dem att lyssna så bra... Och lurarna, de var inget mindre än Vilmas supercoola rosa öronmuffar (för dagen inklädda i aluminiumfolie) som hon fick i födelsdagspresent av finaste Åsa!

The party is over och det är med en varm känsla i kroppen vi avslutar denna dag. Glada barn, såväl våra egna som andras, gör mig på riktigt lycklig!

3, 2, 1…

…och PANG! Snart smäller det och vi far upp i rymden för ett par timmar med åtta sexåringar. Wish us luck ;)

Som vi har laddat och planerat och fixat och vi hoppas att vår nyblivna sexåring och alla hans kompisar ska få en rolig kväll, förlåt jag menar rymdfärd.

En svart duk med strödda silverstjärnor pryder bordet tillsammans med silvertrassel, silvertallrikar, servetter från Mars (sa Filip när han bestämde sig för gröna servetter) och glas med påklistrade stjärnor. I taket svävar ännu fler stjärnor utklippta i aluminiumfolie och ja, som ni hör handlar det till stor del om stjärnor men så är det också en riktig liten stjärna som ska ha kalas!

Vi ska efter paketöppning bänka oss i sofforna, spänna fast oss och titta på en uppskjutning! Väl uppe i rymden blir det en rymdpromenad innan det kommer serveras en utomjordisk kvällsmat bestående av grön spaghetti och köttfärssås från månen. Till detta kan man välja på dricka i olika färger från olika planeter… En rymdglassbuffé kommer sedan avsluta måltiden och därefter har det blivit dags för de små astronauterna att ge sig ut på uppdrag.

Tre uppdrag på tre olika planeter ska lösas och lyckas de kommer det leda dem till godisplaneten… På planeten Flexus ska de i ett mörkt rum få lysa med ficklampor och leta efter reflexer. Bakom ett par av dem finns de första ledtrådarna. På planeten Ballongus är det fullt med ballonger och efter att de har blivit smällda hoppas vi att fler ledtrådar ska ha kommit fram. På den sista planeten – Slemmus – ska de som törs få sticka ner handen i en hink full med spaghetti och vatten och leta efter den allra sista ledtråden… Äckligt, eller hur? Måste flika in att det är Erik som har kommit på alla uppdrag :)

Efter att godiset har anlänt i små aluminiumburkar med en sådan där sprakande liten tårtraket på så hoppas vi att fredagskvällen gör sig påmind i de små kropparna och att de lite trötta (?!) slår sig ner i sofforna framför en film.

Detta är vår dröm – nu återstår att se om den slår in…

Tankar…

…om ett huvud – i ett huvud. Ungefär så har veckan varit. En märklig vecka. Det var som att mitt huvud sa stopp. Som att någon bromsade och sa ifrån. Huvudet har värkt varje dag. Som ett mindre trevligt bihang har då också den där skumma tryckande känslan kommit och gått och varje gång den har varit där har det även tryckt och susat i öronen och käkarna har ömmat och varit stela. I de stunderna har tankarna såklart flugit men samtidigt sa ju doktorn jag var hos i måndags att det inte var något att oroa sig över.

Ju mer jag har tänkt på den grekiske läkaren, desto mer har jag dock tvivlat på om hans bemötande var särskilt professionellt… Jag hade ju fullt sjå med att göra mig förstådd så det var först efteråt som jag kom på vad jag borde ha sagt då. De jag har pratat med i efterhand har reagerat på att han inte ens kollade blodtrycket! Känns som en ganska enkel och faktiskt självklar grej att kolla upp, liksom kanske lite blodprover då jag ju också varit så trött. Men nej, alvedon skulle jag äta och vad beträffar det konstiga jag känner fick man nästan känslan av att han inte riktigt trodde på mig.

Men. Det har helt klart blivit bättre. Hade det fortfarande känts i dag hade jag ringt en annan vårdcentral men nu känns det för första gången ganska bra. Inget snurrigt sus och tryck alls än så länge. Onsdagen var den dag jag fick vila en heldag. Mycket ovant, skönt och säkert välbehövligt. I går fick jag sällskap hemma av liten hostig Vilma och mysigare kan man ju inte ha det. Dock är det lättare att vabba om man själv är frisk… I dag är världens mest omtänksamme och snälle Erik hemma. Han skjutsade Filip till skolan i morse och åkte sedan in till stan med de två små för att gå till frissan Lina med Vilma och sen äta lunch hos mina föräldrar. Snart kommer de hem och jag längtar…

En skrämmande tanke som har slagit mig är att tänk om detta är ett tecken på att jag inte fixar det? Jag är ju så energisk och vill så gärna så mycket. Jag vill prestera inte bara bra på jobbet utan jättebra. Jag vill vara världens bästa mamma och Anna till Erik och jag vill ha det fint och hyfsat i ordning hemma. Jag vill hinna ha lite kontakt med mina fina vänner som betyder så mycket och jag vill hinna tänka på allt och alla. Säkert missar jag mycket men jag försöker verkligen. Skulle jag inte försöka skulle jag inte känna mig nöjd med mig själv.

Och jag känner att hösten har flutit på som jag har fantiserat om och önskat men tänk om det var det höga tempot och bristen på att ta det lite lugnt någon gång ibland - även i tanken - som nu sa ifrån med ett sus och dusigt huvud? Är det så känner jag mig ärligt talat rätt misslyckad och en gnutta orolig. Det här måste ju en trebarnsmamma klara av. Det som är det riktiga livet.

Med ett sting av oro lämnar jag nu dessa tankar. Det kan ju faktiskt också vara så att jag och min kropp klarar det galant och att allt det här konstiga bara var en dum bacill som satte sig i just huvudet. Så får det vara. Nu ska jag njuta av att INTE ha ont och att mysa massor denna en av årets härligaste helger! Men först ska vi tokladda inför en mycket viktig händelse om några timmar…

Dagens tips – Delad glädje är dubbel glädje!

Först ut bland mina små tips till jul är ingen leksak. Inte heller kanske något man ger till ett barn men väl någon vuxen som redan har allt och är svår att komma på klappar till. Gåvan har dock i allra högsta grad med barn att göra och de barn som får del av den får det de allra mest behöver.


Ett barn i skolan i svältdrabbade Kenya får mat och vatten i en månad. Du får ett fint julkort och en påse brödkryddor med tillhörande recept. Och så får man sig en tankeställare över hur olika vi kan ha det och en god känsla i hjärtat över att ha hjälpt. 165 kronor kostar julkortet som både privatpersoner och företag kan beställa här. Jag gillar deras tanke och liknelsen i att en liten deg växer till ett stort bröd samtidigt som gåvan man skänker växer till glädje och liv för många...



Tipset fick jag av min kära vän Hanna som sedan några månader tillbaka jobbar som informatör på Erikshjälpen. Måste vara fantastiskt att jobba i en organisation som ”arbetar för att förändra världen genom att ge liv åt barns drömmar”...

Det gör så ont att tänka att alla små barn inte alls har det bra men här kan man i alla fall göra något för att hjälpa någon. Så hoppa över två uteluncher så har du sparat ihop till denna gåva. Jag ska klicka hem ett kort tillsammans med barnen i morgon. Även om de är för små för att förstå hur svår och hård världen kan vara är det i alla fall bra att prata om det lite nu och då och när passar det då bättre än nu inför julen då önskelistorna är både många och långa...

Filip blev klart påverkad av den insamling de hade i skolan förra veckan. De barn som ville fick ta med sig en julklapp som skulle innehålla en rad med saker som för oss är så naturliga men som är lyx för de barn i bland annat Ukraina och Rumänien som ska få ta del av dem.

Han var väldigt engagerad när vi var och handlade och valde med omsorg Bamsetandkräm och bamsetandborste (i gult, för han visste ju inte om en kille eller tjej skulle få hans paket!), tvål, pennor, ritblock, reflex, tablettask, kritor och andra småsaker till sitt paket. Sen skrev han sitt namn på julkortet med sina allra finaste bokstäver och sa att han hoppades att barnet som får hans julklapp ska gilla det... ♥

Jullängtan och temavecka

Jag ska inte säga att jag alltid längtar efter julen men när november är på väg att bli december, då slår min längtan in på allvar. Och alla mina sinnen trånar efter den. Julen.


Jag vill höra julmusiken. Jag vill borra in näsan i hyacinterna. Jag vill äta lussebullar och (ännu mera) pepparkakor och dricka glögg. Jag vill prassla med papper och pyssla och göra fint. Och så längtar jag så tills jag får se ner i jullådan och äntligen plocka upp de stjärnor och ljusstakar som lyser upp allt det mörka vilket nog blir i kväll för nu kan jag inte hålla mig längre. Jag tycker att jag brukar vara tidig men i år verkar jag snarare vara sen. Visst är det ovanligt många som pyntat redan?!

Åhh… vad jag längtar! Och det härligaste av allt är att min starka ”julgen” är ärvd av alla våra barn :)

För att få tillfälle att ”julfuska” ännu mer redan nu tänkte jag ha en liten temavecka i ämnet. Det kommer handla om klapptips till små människor och förutom att det är roligt i sig att tänka julklappar är det också kul att om några år blicka bakåt och se vad som gällde då och vad de små tyckte om. Tro mig, jag älskar att förlora mig i tillbakablickar härhemma ibland…

Till på köpet hoppas jag kunna bidra med ett eller annat tips till någon av er också! Nu återstår bara att se om jag lyckas hålla det jag nu lovar – att blogga varje dag i tio dagar framöver. För tio är mina tips…Håll utkik så får ni se!

Bilderna är lånade från Ikea. Deras julsortiment försvann snabbt i år och jag är glad att jag lyckades haffa de vita, virkade stjärnorna som det ju står ANNA på :)

Vår fina Filip – 6 år!

Tänk att sex år har gått sedan första gången vi såg dig… Jag kan omöjligt förstå det hur mycket jag än försöker för sex år är ju en lång tid samtidigt som minnena från dig som nyfödd är så klara och tydliga. Men det är nog helt enkelt så att det som är riktigt, riktigt viktigt – det minns man. Och på samma gång som sex år låter länge så kan jag knappt minnas ett liv utan dig. Vår förstfödde. Vår fina kille. Som föddes så pepparkaksbrun att man kunde tro du kom från en annan planet än vi vinterbleka…

Jag är så stolt över att vara din mamma. Att vara en del av dig. Egenskaper har du helt tydligt från både Erik och mig. Ditt långa tålamod kommer till exempel inte från mig vilket däremot ditt tjorviga hår gör. Du blir sällan sur och arg och blir du det går det snabbt över – egenskaper från oss båda. Ditt logiska tänkande som imponerar mig kommer inte alls från mig utan från pappa. Ni är otroligt lika där och ibland känner jag att jag ligger i lä bredvid er två :) Din pyssliga sida, som fortfarande är mer än tydlig har du nog däremot ärvt från mig. Du ritar mycket och fint (just det har du dock verkligen inte från varken pappa eller mig!), och du älskar att pärla och skapa.

Du tycker massor om böcker och ibland hittar vi dig nu med småsyskonen bredvid dig där du sitter och stavar dig fram och läser små böcker för dem! Att skriva tycker du är helkul, liksom att räkna. Leka skola är en favorit och nu sedan du blev en skolkille är rollerna ibland ombytta och det är vi som får vara dina elever när du gör i ordning uppgifter till oss. Och på tal om skola. Det var verkligen dags för dig nu, det där med skolan kom så rätt i tiden och du älskar att gå dit. Fröken är toppen precis som det ska vara och nya kompisar har dykt upp i ditt liv.

Man märker också på språket att du håller till bland större barn nu... Tack och lov så svär du inte - ännu. Snarare är du väldigt medveten om vad man inte bör säga och vi har förstått att detta är något det jobbas mycket med i klassen. Däremot kommer det nya uttryck som är svåra att återge men det handlar om att du ”hajar” saker men fattar ”liksom” inte hur det ”ba” (bara) kan bli knasigt ibland. ”Typ”. Och så kan saker plötsligt vara ”balla” ;)

Jaja, det är klart att du kommer bli stor som alla anda. Du ÄR förresten stor nu. Du är lång med spaghettiben precis som pappan din. Du har på pricken mammas ögon och mammas mun, ja du är nog ganska mycket mig att titta på. I den lilla munnen sitter nu också tänder dinglandes på trekvart lite här och där. Precis som det brukar kunna vara i en 6-årings mun. Snart är du nog ganska tandlös skulle jag tro så det gäller att titta sig mätt på de små söta risgrynsframtänderna innan de faller och ersätts av de för munnen oproportionerligt stooora gaddarna! Typiskt för åldern är också att du plötsligt blivit lite snubblig och klumpig. Och mycket tankspridd ibland :)

Du är fortfarande ganska skraj för vatten trots snart två terminer på simskola. Dock se vi stora framsteg jämfört med innan men att just komma under ytan gillar du inte och jag har full respekt. Jag tror att lite ligger i arvet då vi inte är några baddjur men också att en del bottnar i den där hemska gången för några år sedan då du plötsligt kom under ytan och drev iväg i den strömma delen på badhuset…Men vi jobbar vidare på detta. Du tycker i alla fall att simskolan är kul och det är en bra början!

Det ska bli så spännande att få följa ditt nästa år. Kommer ditt legointresse sitta i och kanske växa sig ännu större (eller är det förresten ens möjligt)? Kommer du fortsätta vara en lugn kille eller kommer det bli en massa mer fart på dig? Kommer du hitta något fritidsintresse som är du? Testade fotboll i somras men det var nog inte riktigt din grej, kanske ändrar det sig eller också är du en friidrottare? Det skulle jag tro passar dig bra så kanske blir det till att pröva på i vår.


Hur allt än blir och vad du än vill och tycker om så älskar vi dig så oändligt mycket. Du är ju Filip och det värmer mammahjärtat att både se och ha fått höra att dina hjälpsamma, empatiska egenskaper finns kvar hos dig. Jag tror att gör de det fortfarande vid din ålder så är de en del av dig och sådana egenskaper är en bra grund att ha. Du är så snäll och för det mesta väldigt tålmodig mot dina småsyskon och kanske är det därför du är så stor i deras värld…

Du ska veta att du är stor i vår värld också. Jag är evigt tacksam över att få vara din mamma. FilipoMamma – tänk, det var ju faktiskt så det började för snart sex år sedan. Mitt bloggliv, där episoder ur era liv finns bevarade i ord och bilder. För varje år som går ser jag det mer och mer som den där skatten i minnen som är värd så ofantligt mycket för mig i dag och förhoppningsvis för er i framtiden!

Grattis vår stora älskling på din dag!

Ingen vanlig dag...

Nej, i dag är det en ovanlig tisdag. Stora älsklingen var för sex år sedan inte kvar länge till i min mage och snart skulle livet för alltid förändras... Lyckopillret Filip är en av de människor i mitt liv som gör det så härligt att leva! Det var han som gjorde oss till mamma och pappa för första gången och det var den rollen som gjorde mig hel. Jag insåg direkt när jag tittade på vår nyfödde att det var ju så här det skulle vara. En lyckans minut...

Men i dag är mamman trött. Huvudvärken har jag skrämt bort med tabletter men det andra konstiga, det sitter där. Som en tryckande hjälm som klämmer och gör tillvaron en smula snurrig. Skit också. Inte nu. Det gör mig stressad men kanske är det läge att gilla just läget och se vad som då händer?

I dag är det mormor och morfars hämtdag och de kommer snart nu. Födelsedagsbarnet blir nog överraskat när självaste mamma är där när han kommer hem! Och barnvakterna har med sig Filips favoritkaka till fikat och ikväll har han fått önska vad han vill äta. Samboosak, blev svaret och inte oss emot. Libanesisk mat slinker lätt ner hos hela familjen!

Mer om födelsdagsbarnet lite senare... Så länge en bild på en veckogammal Filip och mamma. Nära och kära ♥

Mamma huvvä aj...

...sa Alvin ikväll och tog sig för sitt lilla huvud. För ja, det är något konstigt med mitt huvud.

Usch, jag avskyr att få konstiga åkommor som man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Det började för två veckor sedan när jag satte mig ner för att läsa godnattsaga för barnen. Jag fick som ett konstigt tryck i ena sidan på huvudet och det vägrade ge med sig. Jag hade svårt att läsa högt och hela världen kändes ganska konstig för en stund. Naiv som jag kan vara tänkte jag att det nog bara berodde på turbanen jag hade över mitt nytvättade hår men tyvärr blev det inte ett dugg bättre när den åkte av. En timma senare var jag som vanligt igen men tanken på vad det kunde ha varit släppte inte.

Några dagar senare kom det igen, men den här gången bara en kort stund. Dagen efter hade jag tidernas huvudvärk, ja den skrev jag ju om. Sedan har jag känt av det där konstiga trycket eller hur man nu ska beskriva det så gott som hela helgen. Det sitter i en stund för att sedan försvinna men sedan i går kväll har jag känt det konstant. Det susar och spänner och snurrar och trycker ut i öronen och det är en otroligt obehaglig känsla. När jag vaknade av eländet i natt blev jag faktiskt för första gången rädd och tänkte hemska tankar så väl på jobbet ringde jag vårdcentralen. Extra svårt då jag inte riktigt kan beskriva känslan i ord. När sköterskan frågade om huvudvärksläget överlag och jag tänkte efter så insåg jag att jag en ganska lång tid nu knaprat alvedon var och varannan dag... Hon tyckte att en doktor skulle titta på mig vilket kändes både bra och läskigt för helst av allt vill man ju bara höra att det här låter helt normalt.

Doktorn var väldigt trevlig och väldigt grekisk så vi förstod inte varann helt. Jag hörde mig själv prata som till en mycket gammal människa. Högt, tydligt och med lätt framåtlutad kroppshållning :) Efter en massa tester uteslöt han att det skulle vara något farligt och jag drog en stor suck av lättnad. Det som inte är bra är dock att han inte riktigt vet vad det är. Vad beträffar huvudvärken trodde han att den kommer från stela axlar, rygg och högerarm (=jäkla muskelinflammationsskit igen). Han skrev remiss till en sjukgymnast så det där hoppas jag få ordning på.

Men det skumma jag känner i huvudet kunde han inte riktigt förklara. Lite olika teorier fanns om att det skulle vara spänningshuvudvärk som tagit sig sådana uttryck. Annars tyder det på en infektion i kroppen som då har lagt beslag på huvudet. Som tredje alternativ hade han symtom på stress. Att kroppen säger att det är dags att ta det lite lugnare...

Och med facit i hand. Det ÄR ju galet mycket nu. Men på frågan om jag var stressad svarade jag bara ett glatt: "kanske lite, men det är ju positiv stress!". Och det är ju sant. Visst snurrar dagarna i ett fasligt tempo nu men de är ju så till bredden fyllda med roliga ting att jag ändå är glad. Det spelade visst inte så stor roll dock, huruvida man är glad i stressen eller ej. Såklart är det bättre med glad stress men kroppen orkar ändå inte hur mycket som helst.

Doktorn sa att det nog kunde vara klokt att försöka ta det lite lugnare ett tag. Lättare sagt än gjort men jag stannar i alla fall hemma i morgon. Sen trappas veckan upp för varje dag så det gäller att vila ordentligt de förmiddagstimmar jag får...

Nu väntar renbäddad säng men först måste jag stjäla en puss från en förväntansfull liten kille som om bara några timmar ska fira sin sjätte födelsedag... Liten HAR blivit stor!!!

En helgresumé

Det blev en härlig helg. Intensiv som alla i november men ändå en sådan där skön helg som har fyllts med en hel massa må-bra-saker.

Att inleda den med en förmiddag hos världens bästa frisör satte en bra grund. Man är alltid lika glad när man går därifrån. Alltid nöjd och alltid varm i hjärtat efter att ha fått tillbringa några timmar med underbara Lina som inte bara är en superduktig frisör utan också en av de trevligaste och varmaste personer jag känner! Håret blev en blandning av guld, brunt och lite lite rött och jag känner mig helnöjd och lagom höstig i detta. Inte jättemörkt, inte jätteljust, inte jätterött utan någonstans däremellan. Kanske är det där jag trivs som bäst - lite lagom sådär?!

Glada barn hämtades sedan hos mormor och morfar och efter en stund hemma skjutsade vi Filip på kalas medan vi andra åkte till stan ännu en gång och hämtade hem Erik. En snabbkvällsmat på Ikea och inköp av "storkillestol" till Alvin att sitta på vid bordet hann vi med innan det var dags att hämta hem en sockerspeedad och glad storebror!

Gårdagen fylldes av simskola, lite ärenden på stan, och så värsta överraskningen för Filip som ju fyller år på tisdag. Vi kände att det hade blivit tokigt att ge honom vårt JÄTTEpaket där på morgonen så vi smygfirade helt enkelt honom också. Gissa hur lycklig han blev när han ivrigt slet av papperet för att upptäcka att han faktiskt hade fått polisstationen i smålego som han önskat sig så länge nu... Det var knappt att han hann fika mitt i allt byggande och några timmar senare stod den där. Hans alldeles egna polisstation som också är hans nya stolthet. Och huset härhemma, det kryllar för tillfället av dumma tjuvar och duktiga poliser :) Jag tror på riktigt att Filip aldrig har varit gladare. Humöret är hela tiden tipp-topp och han går bara runt och ler... Det är härligt när drömmar slår in!

I dag var vi bjudna till en sprudlande, energifylld familj som vi alltid blir så glad av att träffa. Trevligt sällskap, goda hamburgare och äppelpaj fyllde vår eftermiddag samtidigt som mina ögon frossade i fina inredningsdetaljer i deras urcharmiga och mysiga hus ute på landet! Så varmt och ombonat och fyllt av vackra saker. Alla barnen lekte fint och vi åkte därifrån med en känsla av att helgen avslutats lika bra som den började.

Sedan klippte, klistrade och skrev Filip och jag de sista inbjudningskorten till hans kalas och det var en mycket stolt blivande sexåring som tillsammans med Erik i kväll har gått runt och postat svarta rymdraketer i kompisarnas brevlådor...

Lyxtid!

Alldeles lycklig sitter jag nu och väntar på min fina Lina! Huvudet är mycket bättre och Erik tog lite sovmorgon och åkte med oss in till stan efter skollämning så vi alla fick en mysmorgon.

De två små är lämnade hos mormor och morfar och här sitter alltså jag med värsta lyxförmiddagen framför mig... Nu återstår bara färgfrågan - som vanligt. Tror dock det blir en favorit i repris sedan sist. Guld med lite bruna inslag...

Uppdatering fem minuter senare: Nähä, det blir tydligen guldigt med lite bruna och lite röda inslag?! Jag är verkligen ovanligt lättövertalad här i frisörstolen. Tur jag litar på Lina...

Ont

Det här var ingen bra dag alls. Vaknade i morse med en svag huvudvärk och så snart jag klev innanför dörrarna på jobbet bröt den ut med buller och bång. Tabletter har inte hjälpt och den har allt eftersom dagen gått bara blivit värre och värre. Det har verkligen blixtrat och i eftermiddags kom även illamåendet så en liten migränsläng tror jag allt det var. Till på köpet hade vi kvällsmöte på jobbet och jag skulle åka buss hem. En mindre rolig färd då jag mådde så himla illa.

Ibland är man dumt envis som stannar men nu jag är hemma sedan några timmar. Däckade i soffan så snart jag kom och har sen sovit i nästan tre timmar. Läget är bättre men inte bra och jag är lite orolig för min efterlängtade förmiddag hos frissan i morgon...

När prinsessor fyller år - del 2

Jag ligger efter lite överallt för tillfället men har jobbat hårt för att komma ikapp och jag börjar nu så smått se det härliga skenet av att ha gjort det – åtminstone för en liten stund!

Har man visat bilder från prinsesskalas – del 1 så måste man ju följa upp med del 2 och håll tillgodo, den kommer här...

Vilmisen fyllde ju år förra måndagen, vilket var en helt vanlig lång dagismåndag med inslag av det ovanliga att Erik åkte till Stockholm på kvällen. Med andra ord inte mycket tid över för att fira vår 4-åring. Vi bestämde då att söndagen i stället fick ”bli” hennes riktiga födelsedag och det blev verkligen Vilmas dag på alla vis.

En yrvaken liten fick lyssna på morgonkraxig kör innan frukost med ljus i mackan. Lilla gullhönan sa när vi gick ner till köket att hon ”kommer stlax” och efter en stund kom hon smygande iklädd sin guldklänning även denna dag :) Klart man ska vara fin när man fyller år!



Paketöppning följdes av lek på skolgården till nya och superfräscha skolan som startade upp efter sommaren och Alvin hade hela tiden fullt upp med att vakta, mata och söva Vilmas docka som också var med :) Hon fick till och med smaka av Alvins clementin! Vilken bra barnvakt va?!

Till lunch åt vi kycklingwok som är en av Vilmas favoriter. Därefter fick hon välja vad vi skulle ha till fikat och så bakade hon och Erik kladdkaka. Dagen avslutades med

bio och popcorn i vardagsrummet där hennes nya Barbiefilm visades. En mycket lycklig liten jordgubbsdoftande tjej somnade sedan gott efter kvällsbad med nya prinsesstvålen!

Det var väldigt mysigt att ”fuskfira” så som vi gjorde. Vi har ju varit bortskämda med att jag alltid har varit mammaledig på deras födelsedagar innan så det här får bli vår nya grej. Att de får en helt egen dag på helgen närmast födelsedagen i stället!

111111

Den 11 november 2011 - 111111. Det är inte ofta man kalla ett datum coolt men i dag är en dag då man verkligen skulle ha gjort något stort!

Jag gillar sifferkombinationer som är lätta att lägga på minnet och vi är på flera sätt familjen "lätt" när det gäller just siffror. Allas våra fyra sista siffror i personnumren är enkla, vårt postnr och telefonnummer likaså och med enkla menar jag då samma återkommande siffror på olika sätt. Och så är Vilma född 071107 och Filip 1122 (hans 05 först får inte stå med för då ser det inte lika lätt ut ;) ). Det är egentligen lille Alvin som sticker ut med egna sifferkombinationer!

Hursom. Måste vara otroligt häftigt att få barn just i dag eller att gifta sig. Har hört att många väljer att göra det trots att det är fredag och det kan jag förstå. Attans, att vi inte tänkte på det älsklingen - nu är det lite sent ;)

När prinsessor fyller år - del 1

”Mamma, berätta sagan om mitt kalas”, har Vilma önskat ett antal gånger sedan förra helgen och vad passar väl då bättre än att berätta den även här!

Jag är medveten om att det var lite svårt att läsa texten på inbjudningskortet en bit ner men där stod en kort, liten saga. En saga som handlade om ett vitt slott och prinsessan som bodde där. Och om den glittrande skatten hon hade hört fanns gömd någonstans på slottet…

Så… När prinsessor fyller år, då ska de såklart ha kalas! Prinsessor gillar oftast rosa och prinsessan Vilma hade önskat mycket rosa och guld till sitt 4-årskalas, för ja – 4 år fyllde hon nu. Efter att ha varit duktig och hjälpt sin mamma att duka med guldduk, rosa tallrikar och servetter med prinsessor på var det dags att ta på sig finkläder. Guldklänningen av alla åkte fram. Den som mamman hennes länge tänkt stoppa undan bland för små kläder men fyller man år får man bestämma och då gör det faktiskt inte ett dugg om klänningen är lite kort. Det är rentav bra för då blir man inte lika svettig när man dansar!

Så slog klockan halv tre och första gästen plingade på dörren. Snart vimlade det av små ljuvliga prinsar och prinsessor i det vita slottet. Stiliga prinsarna Noel och Samuel sprang så mantlarna fladdrade i kapp med den otroligt söta prinsessan Selmas blinkande prinsesskrona. Ljuvliga prinsessan Olivia hade lockat håret fint och nästan svävade fram i den vida klänningen som faktiskt kom direkt från Turkiet ;) Och vår lilla Vilma. Hon njöt! Assisterande prins Filip agerade duktig medhjälpare under hela kalaset och lille prins Bus, förlåt jag menar Alvin, agerade just det. Buse ;)

Fina paket med prinsessigt innehåll öppnades och därefter var det dags för de små gästerna att pröva på lite prins- och prinsesspyssel på slottet. Kungen och drottningen hade inte hittat några roliga kalasglas. De var rentav tråkiga så alla barnen fick lov att dekorera dem själva. Vinglasen i plast på fot pryddes snart av klistermärken som glittrade och skimrade i fina färger med motiv av slott, riddare, drakar och såklart – prinsessor. Sedan fick lilla sällskapet pärla varsitt armband innan det äntligen var fikadags!

Man blir hungrig av kalas och chansningen på lite prinsessformade mackor först till fikat gick hem och de försvann i ett nafs! Till det serverades saft eller rosa jordgubbsskum att dricka, bullar och blommiga chokladbollar. Önsketårtan var slottstårta vilket mamman så gärna gjorde till sin lilla firande tjej. Den är både smidig, snabb och blir till på köpet rolig för ögat! En massa glasspaket som man skär på olika ledder och bygger ihop till ett slott. Dekorera med geléhallon och sätt glasstrutar som torn och voilá! Tårtan är klar! Glöm för allt i världen inte bort porten som helst ska prydas med den siffra som passar bäst för dagen. Det var duktiga storebror som med djup koncentration spritsade ut kristyr i form av en fyra på en after eightplatta och sedan hällde på strössel!

Och så måste man ju leka på kalas. Prinsessan och skon (hunden och benet) var aktiviteten efter fikat men först var de små tvungna att leta upp den försvunna skon vi skulle ha med i leken. Någonstans här började sockret komma ut i blodet på alla små kungligheter och stämningen trissades upp lagom tills det var dags för discobal och kröning av alla prinsar och prinsessor (med helroliga kronor från Panduro - hett tips)! Och oj, så det sedan dansades. Vi vuxna var helsvettiga och mamman fastnade med sin krona i taklampan och totalförstörde sin frisyr, men vad gör väl det? Är det disco så är det.

Ett jättejättelångt snöre ledde sedan genom kringelikrokiga vägar de små prinsarna och prinsessorna till den glittrande skatten och de landade i sofforna framför ”Barbie och de 12 dansande prinsessorna”, helt enligt födelsedagsbarnets önskan…

Och snipp, snapp, snut – så var det kungliga kalaset slut!

Slut var även mamman och pappan när de sista gästerna stängde dörren men så nöjda och glada då vi såg lyckan som riktigt glittrade i vår lilla prinsessas ögon! Jag tror kalaset blev precis som hon ville, fast ännu bättre och det var hon så värd. Vi hade också uppriktigt roligt och alla som kom var på sina bästa kalashumör.

Det var så mysigt att planera kalas till henne i år då hon var väldigt medveten och tyckte en hel del själv. Och att som mellanbarn få all uppmärksamhet och få bestämma själv för en stund – bara det måste vara en lycka så stor…

Världens bästa mamma...

Och i dag vaknade jag och allt kändes genast bättre! Mycket piggare än i går med Erik åter vid min sida och då också gladare :)

Som jag skrev, det är sällsynt att humöret och tålamodet sviker mig men när tröttheten kombinerat med lite för mycket att göra når en viss gräns så blir inte heller AnnaPanna mer än människa. Men oj, så jag inte trivs då...

Gosade lite extra med de tre små stjärnorna i morse och längtar nu nästan ihjäl mig efter dem. Vilma kramades hårt och sa att jag var den bästa mamman i heeela vääärlden. Och att vara världens bästa mamma, det är ju det som är min grej!

På lunchen blir det KappAhl. Klubbdag och 30 % på ett helt köp får inte missas…

Skitmamma

Åhh, jag skrev just till en vän att NU ska jag gå upp och blogga om något positivt eftersom jag varit en grinig skitmamma ikväll. Det händer mycket sällan, nästan aldrig, men just i kväll tog tant trötthet över och gjorde mig både lättirriterad och gnällig och man hatar ju hur man låter... Så att skriva något positivt just ikväll känns fel. Bättre att vara ärlig och lätta hjärtat om hur tokigt det kan bli ibland.

Fy. Det dåliga samvetet ligger som en dimridå runt mig och jag kunde inte ens koncentrera mig på Bonde söker fru ;) En sak om man skäller för att det är befogat men när jag tänker efter så var det nog inte det direkt. Ingredienserna till denna gnälliga kväll var nog en blandning av trötta barn, en pappa som varit i Stockholm sedan i måndags och därmed en jättejättetrött mamma som ännu en gång sovit som en kratta ;) och som dessutom har lite för mycket i huvudet just nu. Får inte riktigt ihop dagarna för tillfället men hoppas det ska lösa sig. Det brukar ju göra det på något vis till sist men nu är det mycket. Jättemycket till och med och är det någon som tycker jag är dålig på att höra av mig så är det inte för att jag inte vill utan helt enkelt för att det är lite fullt upp just nu. Det märks också då så väl när man är själv hemma med allt och man egentligen behöver fixa med fler saker på kvällarna än bara det vardagliga.

Till på köpet har jag varit röstlös sedan i fredags... Då fick jag knappt fram ett ljud så bättre har det absolut blivit men det ger ändå inte med sig. Känner mig dock frisk och det är ju skönt men jag funderar på hur länge jag ska låta som jag gör.

Gnäll, gnäll, gnäll. Det här var ju inte särskilt upplyftande för den som läser här. Förlåt för det, hoppas jag inte skrämmer bort någon. Nu ska jag för femtioelfte gången gå och pussa på mina tre små söta älsklingar som ligger där och sover så gott. Det dåliga samvetet lär nog sitta i en vecka. Minst. Tur i alla fall att Erik som jag nyss pratade med, sitter på tåget hem och bör vara i Jönköping i detta nu! Längtar så...

Underbara Vilma - 4 år!

För fyra år sedan befann vi oss i detta nu i ett overkligt lyckorus. Vi hade blivit mamma och pappa till en liten, liten flicka som såklart var det sötaste vi sett sedan storebror kommit till oss! Vi kunde liksom inte se oss mätta på denna ljuvliga lilla minimänniska.

Första året är absolut det år då mest händer med ett barn men sedan tycker jag att året mellan tre och fyra är nästa stora hopp. Det är ju detta år hon har...

- slutat med blöja
- börjat prata helt på riktigt
- börjat rita lite mer ”synliga” motiv
- fått långt hår (!)
- lärt sig skriva sitt namn och en hel massa andra bokstäver
- blivit så stor att hon kan vara med och spela familjespel utan att riva spelplanen
- tagit ett litet kliv ut ur blygheten
- börjat klura och fundera och fråga om saker

Och jag skulle kunna skriva tusen andra saker men det jag egentligen vill ha sagt – det är detta år hon har blivit en stor tjej!

Hon är så mysig och go och sprudlande glad att umgås med härhemma. Det är liksom trivsamt hela tiden. Social precis som sina bröder men också kanske den som leker mest på egen hand.
En hjärtans rar liten 2-veckorstjej som för första gången äntligen sover hemma.

Ena stunden är hon en vacker prinsessa för att nästa ha förvandlats till världens bästa dockmamma med minst tre bebisar (undrar just vem förebilden är...?!). Hon älskar verkligen sina dockor. Att söva, mata, bära, vyssja och köra dem i vagnen. Hon sjunger för dem och och kan klä på och av, på och av, på och av dem hur många gånger som helst på en dag. Vilket hon även gör på sig själv... Tre klädbyten är inte ovanligt och man kan vissa dagar följa hennes färd då de gamla plaggen ligger spridda som Hans- och Gretaspår över hela huset. Andra dagar är hon på vikhumör och viker de kläder hon inte längre ska ha på sig i prydliga små högar.

Hennes värld går i rosa och hon drömmer varje dag om att bli en "danssej" (danstjej) vilket hon nu har sagt nästan så länge hon har kunnat prata. Lilla skruttan. Hon älskar att sjunga, pyssla och pussla och bygger gärna lego med storebror.

Hon har fortfarande mest humör av dem tre och åskmoln kan skymta förbi i ögonen och göra dem än mörkare men just nu befinner hon sig i en fas då livet leker och inga bekymmer vilar. Hon älskar att hjälpa till och man känner sig aldrig ensam med henne i huset.

Att få ha en liten Vilma här hos oss är ren och skär lycka. Varje dag. Varje stund. Varje sekund. Älskar dig så oändligt lilla hjärtat – ännu längre än till Afrika som du sa häromdagen ;) All vår kärlek till dig på din fjärde födelsedag ♥

Och här har liten Vilma inte många timmar kvar i mammas mage... Filip klappar en sista gång. Om några timmar är han storebror!

Tacksamhet

Efter allt kalasande lastade vi i kväll ut tre pyjamasfista barn och en varmbäddad dubbelvagn i bilen och styrde kosan mot kyrkan där vi bor. "Den stooola löda kylkan" ni vet :) Får se om Alvin också kommer kalla den stora röda kyrkan så!

Sedan vandrade vi omkring länge i det vackra ljushavet som kyrkogården denna kväll hade förvandlats till. Fastän timmen var ganska sen var där massor av folk och alla hade de någon att besöka. Vi har lite längre att åka till de kyrkogårdar där våra nära och kära vilar så det här fick bli rent symboliskt. Att tillbringa en stund på en liknande plats och tända ljus till dem där.

Ljuset vi hade med oss lyser nu tillsammans med massor av andra på graven som tillhör den lilla tjej som så tragiskt omkom i en skidolycka i vintras... Vi kände henne inte men vi ser någon i hennes familj varje dag då de bor längre ner på gatan och de har alla funnits i våra tankar så ofta sedan det hemska hände.

Ännu en gång sköljde känslor av tacksamhet över en. Känslor av tacksamhet över att ha fått äran att på något sätt känna alla de vi tänkte på där vi gick. Både nära och kära och mer ytligt bekanta som ändå på något vis gjort intryck på en då de finns i tankarna. En del av dem har försvunnit från detta liv på grund av ålder, andra av sjukdom och några i tragiska olyckor - alldeles på tok för tidigt.

Och man tänkte på att en del av dem faktiskt format de vi är i dag. En märklig och svindlande tanke... och härlig. Att egenskaper från mor- och farföräldrar säkert finns där på något sätt.

Jag vägrar att tro att de stjärnor som envist lyster igenom den dimmiga och molniga novemberhimlen ikväll bara är lysande prickar långt därute. Jag är övertygad om att deras blinkningar är hälsningar från himlens alla änglar. Att det är deras sätt att visa att de finns med oss varje dag. Och liksom Pippi så vinkar jag till dem ibland, där uppe. Jag må som jag tidigare sagt vara naiv men det är min tro. Att de har det bra var de nu befinner sig och att de leende följer oss med sina kaffekoppar i händerna... ♥

Kalasdags!

Och DÄR klickar jag iväg detta inlägg några timmar senare än tänkt...

För the party is over. Och man vet att man har haft prinsess- och prinskalas när Erik hittar serpentiner i diskmaskinen. Jag hittar en hel kula smält glass på en stol. En kula glass som nu flutit ut till en liten sjö såhär några timmar senare. För att inte tala om när jag böjer mig ner för att torka upp en odefinierbar fläck på golvet och därefter försöker gå därifrån. Försöker, för strumpbyxfoten sitter helt fast i en annan typ av rosa-choklad-kladdig sörja. Som sagt, då vet man att man har haft små underbara prinsar och prinsessor på kalas!

Rapport kommer såklart snart! Tills dess får ni se injudningskorten till kalaset i det vita slottet och en glimt av pysselförberedelserna...

Fantastiska fredag!

Fredagsmorgon. Hela familjen ledig. Smoothiefrukost. Packa badväskan. Bada på badhuset med lyckliga barn. Grymt god thailunch. Fixa sista detaljerna inför en viktig dag i morgon. Hem och fika. Storstäda. Tacomys. Lite fredagsdans. Busiga barn som en lika busig pappa försöker söva i rummet härintill. Nu strax Idol med ett glas vin och älsklingen bredvid mig i soffan. En fantastisk fredag!

Med en bild på Alvins special på dansgolvet önskar jag dig en riktigt skön helg!

En drömklänning

Jag måste ju bara visa höstens favorit i Vilmas garderob - en svart dröm från Geggamoja. Den är ovanligt mjuk, den är skön, den behåller sin färg tvätt efter tvätt och den är både cool och fin på samma gång. Antingen man väljer att ha den som klänning, tunika eller långtröja. På Vilma är den mest en klänning då jag gick upp en storlek för att kunna ha den lite längre. Och den snygga pricken ni ser mitt på är såklart ingen detalj på klänningen utan snarare kladd på linsen eller fel på fotografen ;)

Hursom, singoallringning, snygga sömmar och stor ficka på magen. Älskar den! Och likaså gjorde konstigt nog Vilma med en gång fast den inte är färgglad på något vis. Tror hon känner sig lite stor i den :) Vi har en härlig barnaffär här i närheten (och nu menar jag inte den med sura och snäsiga tanterna utan en som ägs av en ung, supertrevlig tjej!) - Gustav & Lillan heter den och där finns både lite billigare märken och så Geggamoja då, som jag faktiskt premiärköpte i och med denna fantastiskt härliga klänning.

Det är det roligaste med barnkläder tycker jag - att mixa Lindex, KappAhl och H&M med lite märkesplagg här och var.

Nu väntar en förhoppningsvis god natts sömn. Har ikväll börjat hosta hejdlöst - kanske straffet för att jag motade bort det där som kom häromkvällen och fick till mysigaste lekträffen och alla tandläkar- bvc- och frisörbesök ändå...

Ränder

Ni har väl sett att Polarn O.Pyret firar 35 år med 35 % rabatt på alla sina ränder?! Erbjudandet gäller 2-4 november på både de klassiska ränderna och den jubileumskollektion de nyss släppt.

Jag har mer och mer börjat gilla deras randiga varianter på tröjor med olika färg på de olika styckena. Härligt rörigt och barnsligt glatt. Och ganska randigt :)

Och så tokgillar jag deras lite "förbjudna" mixer av färger där klassiska pojkfärger blandas med klassiska flickfärger. Unisex på barnkläder är både roligt och coolt.

I morgon bara måste jag springa bort till stan på lunchen och hoppas på att några ränder finns kvar men det är nog inte säkert... Såg att det mesta var slut på webshopen redan :(

Familjen hämtar mig sedan vid 14 och vi tar långhelg tillsammans alla fem. Ljuvligt! Hoppas ni också får lite höstlovsledigt?

Välkommen NOVEMBER!

Äntligen så har en av mina favoritmånader knackat på. Jag trotsar många och erkänner att jag ÄLSKAR november med allt vad det innebär. Mörkret, myset, förväntningarna och fixet inför nästa favoritmånad december.

Att jag tycker extra mycket om den är såklart också för att två av våra tre värdefullaste här i livet har kommit till oss just denna månad och den är därmed förknippad med den största lyckan av dem alla. Det är denna tid jag automatiskt tänker tillbaka på tiden för nu sex respektive fyra år sedan och fortfarande minns känslan så väl...

Ja, november är alltid lika välkommen även om den numera också innebär MYCKET för oss men det har jag ju tjatat ut er på vid det här laget :)

Denna veckan är det höstlov och barnen är hellediga. Gårdagen tillbringades hos mormor och morfar och i dag har farmor och farfar varit här. De har det bra våra små med så snälla mor- och farföräldrar som hittar på så mycket skoj med dem!

I morgon är jag ledig och på torsdag Erik och vi har då lyckats pricka in en hel del viktiga saker såsom Alvin till tandläkaren i morgon och Vilma på 4-årskontroll. Samma blivande fyraåring till tandläkaren på torsdag och Filip till frissan. Men det är faktiskt värt att göra lite sådant när man är ledig för det är ju så mycket smidigare än att ta ledigt och flänga fram och tillbaka.

Enda orosmolnet nu är min onda hals och rinnande näsa som kom över mig här i kväll. Vi har världens viktigaste lekträff inplanerad i morgon mellan alla att-passa-tider och jag får bara inte missa några av mina favorittjejer...

Och sen väntar ledig fredag för oss alla, besök på badhuset, barnkalas på lördag och firande av liten Vilma på söndag då hon ju blir fyra år på en helt vanlig måndag. Ja, ni hör. Dåligt läge att bli sjuk alltså...

Ännu ett bildlöst inlägg blev det här hemifrån. Många bildlösa på rad brukar dock kompenseras så håll utkik :) Natti natt och sov så gott!