tisdag, november 22, 2011

Vår fina Filip – 6 år!

Tänk att sex år har gått sedan första gången vi såg dig… Jag kan omöjligt förstå det hur mycket jag än försöker för sex år är ju en lång tid samtidigt som minnena från dig som nyfödd är så klara och tydliga. Men det är nog helt enkelt så att det som är riktigt, riktigt viktigt – det minns man. Och på samma gång som sex år låter länge så kan jag knappt minnas ett liv utan dig. Vår förstfödde. Vår fina kille. Som föddes så pepparkaksbrun att man kunde tro du kom från en annan planet än vi vinterbleka…

Jag är så stolt över att vara din mamma. Att vara en del av dig. Egenskaper har du helt tydligt från både Erik och mig. Ditt långa tålamod kommer till exempel inte från mig vilket däremot ditt tjorviga hår gör. Du blir sällan sur och arg och blir du det går det snabbt över – egenskaper från oss båda. Ditt logiska tänkande som imponerar mig kommer inte alls från mig utan från pappa. Ni är otroligt lika där och ibland känner jag att jag ligger i lä bredvid er två :) Din pyssliga sida, som fortfarande är mer än tydlig har du nog däremot ärvt från mig. Du ritar mycket och fint (just det har du dock verkligen inte från varken pappa eller mig!), och du älskar att pärla och skapa.

Du tycker massor om böcker och ibland hittar vi dig nu med småsyskonen bredvid dig där du sitter och stavar dig fram och läser små böcker för dem! Att skriva tycker du är helkul, liksom att räkna. Leka skola är en favorit och nu sedan du blev en skolkille är rollerna ibland ombytta och det är vi som får vara dina elever när du gör i ordning uppgifter till oss. Och på tal om skola. Det var verkligen dags för dig nu, det där med skolan kom så rätt i tiden och du älskar att gå dit. Fröken är toppen precis som det ska vara och nya kompisar har dykt upp i ditt liv.

Man märker också på språket att du håller till bland större barn nu... Tack och lov så svär du inte - ännu. Snarare är du väldigt medveten om vad man inte bör säga och vi har förstått att detta är något det jobbas mycket med i klassen. Däremot kommer det nya uttryck som är svåra att återge men det handlar om att du ”hajar” saker men fattar ”liksom” inte hur det ”ba” (bara) kan bli knasigt ibland. ”Typ”. Och så kan saker plötsligt vara ”balla” ;)

Jaja, det är klart att du kommer bli stor som alla anda. Du ÄR förresten stor nu. Du är lång med spaghettiben precis som pappan din. Du har på pricken mammas ögon och mammas mun, ja du är nog ganska mycket mig att titta på. I den lilla munnen sitter nu också tänder dinglandes på trekvart lite här och där. Precis som det brukar kunna vara i en 6-årings mun. Snart är du nog ganska tandlös skulle jag tro så det gäller att titta sig mätt på de små söta risgrynsframtänderna innan de faller och ersätts av de för munnen oproportionerligt stooora gaddarna! Typiskt för åldern är också att du plötsligt blivit lite snubblig och klumpig. Och mycket tankspridd ibland :)

Du är fortfarande ganska skraj för vatten trots snart två terminer på simskola. Dock se vi stora framsteg jämfört med innan men att just komma under ytan gillar du inte och jag har full respekt. Jag tror att lite ligger i arvet då vi inte är några baddjur men också att en del bottnar i den där hemska gången för några år sedan då du plötsligt kom under ytan och drev iväg i den strömma delen på badhuset…Men vi jobbar vidare på detta. Du tycker i alla fall att simskolan är kul och det är en bra början!

Det ska bli så spännande att få följa ditt nästa år. Kommer ditt legointresse sitta i och kanske växa sig ännu större (eller är det förresten ens möjligt)? Kommer du fortsätta vara en lugn kille eller kommer det bli en massa mer fart på dig? Kommer du hitta något fritidsintresse som är du? Testade fotboll i somras men det var nog inte riktigt din grej, kanske ändrar det sig eller också är du en friidrottare? Det skulle jag tro passar dig bra så kanske blir det till att pröva på i vår.


Hur allt än blir och vad du än vill och tycker om så älskar vi dig så oändligt mycket. Du är ju Filip och det värmer mammahjärtat att både se och ha fått höra att dina hjälpsamma, empatiska egenskaper finns kvar hos dig. Jag tror att gör de det fortfarande vid din ålder så är de en del av dig och sådana egenskaper är en bra grund att ha. Du är så snäll och för det mesta väldigt tålmodig mot dina småsyskon och kanske är det därför du är så stor i deras värld…

Du ska veta att du är stor i vår värld också. Jag är evigt tacksam över att få vara din mamma. FilipoMamma – tänk, det var ju faktiskt så det började för snart sex år sedan. Mitt bloggliv, där episoder ur era liv finns bevarade i ord och bilder. För varje år som går ser jag det mer och mer som den där skatten i minnen som är värd så ofantligt mycket för mig i dag och förhoppningsvis för er i framtiden!

Grattis vår stora älskling på din dag!