Gott Slut och Gott Nytt!

Här hemma pågår just nu en härlig blandning av barn huller om buller i duschen, en pappa som styr upp det hela med tvålhala små och bubblor och skum både högt och lågt. Storebror väntar på sin tur och föredrar en dusch i lugn och ro :) Och mamman, hon sitter i linne och blött hår som väntar på att fixas och passar på att plita ner en snabb hälsning såhär årets sista dag.

Nu väntar finkläderna på att hoppas i, naglarna ska få bli glittrigt nyårsfina på lillan och mig, och så ska sista handen läggas på förrätten som föll på vår lott i år. Det blir tapasbrickor, en barnvariant och en vuxenvariant och oj, så kul det är både att planera och fixa i ordning smårätter. Alla har varit involverade i dag och vi hoppas nu att det ska smaka lika fint som det börjar se härligt ut!

Hela högen är nu på väg uppför trappan och innan jag stänger datorn för det här året vill jag önska er alla fina därute ett riktigt Gott och festligt slut på det gamla året och en minst lika festlig och god start på det nya!

KRAM på er!

God fortsättning!

Godkväll i stugan! Kikar bara in som hastigast för att önska er en god fortsättning på julen! Hoppas att juldagarna har varit mysiga, varma och alldeles fulla av glädje för er!

Här njuter vi för fullt av allt det juliga och av att äntligen få vara tillsammans i lugn och ro, utan måsten som pockar på. Jag älskar verkligen detta och smyger titt som tätt in fina stunder och roliga ögonblick i mitt hjärta där de nu tillsammans börjar bilda den fina Minnen av Julen 2013-vrån :)

I morgon blir det till att göra ett litet gästspel på jobbet för både Erik och mig. Barnen ska upp tidigt och med in till farmor och farfar och vi är ganska säkra på att de som hittills varit väldigt morgonpigga dessa lediga dagar, i morgon kommer vara små tröttisar som det blir svårt att få liv i... Men vad gör det när det långa jullovet sedan börjar på riktigt - då ska vi nog hinna komma in i lite andra rutiner!

Nu blir det film och glögg i soffan framför granen. Åhh, jag tröttnar aldrig på detta liv!

Stunden är inne...

Åhh, denna ljuvliga kväll! Men vad snabbt den kom i år. En vanlig dag på jobbet och så vips var det kvällen före julafton - en av mina favoriter på hela året! Jag har verkligen saknat att vara med mina finaste i dag men oj, vad jag ska mysa med dem nu de närmaste veckorna.

En liten pepparkakspojke med ögon som tindrade i kapp med alla ljus härinne kunde absolut inte somna i kväll och alldeles nyss slog han igen sina blå. I storasysters säng med armarna hårt om dockan Molly som jag hörde att han sjöng en julsång för innan han ivrigt förklarade att i morgon, då kommer tomten!

Jag älskar vår tradition vid jul och vill helst inte ändra på något. Den här kvällen alltså... mer magisk än andra kvällar och man kan nästan ta på känslan av att det ligger något i luften. Något som blandas med alla julens dofter. Pepparkaka, gran, apelsin, hyacint och mitt bland det... kan det vara... ja, visst är det förväntan man känner!

Och just nu kan jag ärligt talat också känna suget efter glögg och smaskande på godis och clementiner. Som jag skrev i går blev det här en ovanligt lugn kvällen före. Inga paket att slå in. Inget fix kvar att göra. Här hemma är det precis lika fint som det brukar vara dagen före julafton och lika välstädat som det väl aldrig annars är. Så rofyllt. Så mysigt. Så juligt.

Och granen! Hoppas ni får en uppfattning om hur fin den är där den står och sprider sitt mjuka, varma sken. Så fyllig och jämn och rak. Ja, den har faktiskt allt i år. Till och med barren sitter kvar allihop än så länge. För att inte tala om hur otroligt kärleksfullt den är klädd! Bland de röda kulorna och vita hjärtanen och stjärnorna ser man nu också en tomte här och en smällkaramell där. Och där en ängel med kristyr och titta, där hänger en... liten dockbyxa :)

Nu ska jag bara hänga fram allas julaftonskläder och sen, sen blir det frosseri därnere. Glöggen, godiset, julfilmen, Erik... nu kommer jag!

Var rädda om er nu därute. Njut så mycket ni bara orkar och kan, var ni än är, vad ni än gör. Ta ett djupt andetag och andas in julen för alldeles snart, bara ett par timmar bort, så är den här! Dagar att bara umgås, luta sig tillbaka och finnas till. Och glöm inte att pussa lite extra på dina käraste för de är ju faktiskt det värdefullaste vi har!

Dan före dan...

...före dopparedan (och det där är faktiskt tillagt en dag efter publicering. Någon behöver visst jullov tror jag bestämt!)

Tänk, en dag kvar. Sen är julafton här igen! Barnen längtar verkligen mer och mer för varje år. Det är så härligt att riktigt känna deras förväntanj och ju äldre de blir, desto mer koll har de ju såklart på hur vår tradition brukar se ut.

I dag har varit stora städdagen härhemma och som alltid den här kvällen önskar man att man kunde frysa allt så som det ser ut just nu. Ni vet, totalt dammfritt och skinande rent :)

Och jag vet, trots all tidsbrist jag har pratat om är vi klara tidigare än någonsin och förklaringen till det är den enkla att mamman i huset jobbar i morgon... Det har faktiskt aldrig tidigare hänt dagen före julafton men så blev det i år. Erik är dock ledig men sen jobbar vi båda på fredag också innan vi tar jullov på riktigt. Dock känns två dagar helt överkomligt, fast hade man kunnat önska hade vi såklart helst varit lediga hela tiden...

Det goda det för med sig är i alla fall att vi har låtsat att det är julafton redan i morgon så jag tror vi kommer få en lugnare kvällen före än vanligt och det känns väldigt lyxigt! Nu ska vi premiärsmaka skinkan och sen blir det inslagning av de allra sista klapparna framför teven. Och sen har snällaste familjen som behöver bilen i morgon lovat att skjutsa mig till stan på morgonen så jag slipper åka buss. Det är kärlek det!

I kväll är också kvällen då jag ska gå all in på det här söta paketet som jag fick tidigare i höstas av en kär och mycket omtänksam vän. Både hår, ansikte och fötter ska packas in, vilket känns passande i dessa tider :) På mer än ett sätt. Kan de få en höstsliten mamma att se liiite piggare ut skulle jag bli väldigt glad!

Lördagsgott

Hej på er i decemberkvällen!

I den mörka, kylslagna och ruggiga decemberkvällen ska jag kanske tillägga även om jag önskade att jag i stället hade kunnat skriva i den gnistrande, vita vinterkvällen där stora snöflingor dansar virvlande utanför fönstret... Jag lovar att upprepa de orden den dag det sker - OM det sker i år. Nåväl, om inte på den här sidan året så hoppas vi i alla fall på ett snöigt jullov. Måtte det vända snart det här milda, blåsiga, höstlika.

Tur då att det är så juligt och ombonat mysigt härinne! Hemma. Som ni ju vet har månaden varit brokig men efter ett nära sammanbrott i förrgår och en väldigt vimsig morgon i går har lugnet kommit till mig och det känns så skönt. Hoppas innerligt det håller i sig. Jag brukar i vanliga fall hålla lugnet och inte låta det hemska ordet stress ta över men det var precis vad som höll på att ske och jag visste på riktigt inte hur jag i går morse skulle ta mig upp ur sängen. Om jag ens kunde det. Jag har sakta börjat inse att jag den senaste tiden har pressat mig mer än vad som är nyttigt och när jag i går omöjligt kunde samla tankarna och få stopp på det snabbtåg som i en hisnande hastighet rusade runt i huvudet, då förstod jag att det var läge att stoppa. Att jag hade kommit till en gräns. Och jag är glad att det gick. Det var min och Alvins lediga fredag och den ägnade vi bara åt vad han ville. Baka :) Sen hämtade vi två jullovslediga storasyskon tidigt på skolan och gick hem och fortsatte vår mysdag med önskelunch, julpyntning och pepparkakskladdkaka framför julfilm på teven. Precis vad jag behövde tror jag. En dag nära mina små älsklingar. Sakta kände jag under dagen hur huvudvärken släppte och hela jag kändes lättare. Jag bestämde mig för att försöka finna mig i tanken på att jag inte räcker till och göra det bästa av det.

Det sköna lugnet har fortsatt i dag med småpyssel härhemma. Vilma och jag har startat en girlangklubb :) Ja, det är mycket klubbar nu i skolan och på förmiddagen efter att vi hade klippt en massa olika girlanger och målat dem bildades alltså en klubb! En massa köttbullar har vi också hunnit steka och så blev där visst ett besök i godisfabriken också.

Har inte hunnit tipsa om dessa gulliga små hus med sött innehåll som blev lördagsgodis här för ett par veckor sedan. De finns att köpa i de flesta mataffärer (jag tror jag betalade 20 kronor styck på Ica Maxi.) Innehållet är mer än vad våra barn är vana att få till lördagsgodis och redan där är det ett lyckat koncept :) Det festliga var att ingen orkade äta upp när de väl fick men oj, så uppskattat det var med något lite annorlunda. Husen har sedan använts till pyssel och innehållet då? Jo, där fanns allt från tablettask, till liten kexchoklad, till skumtomte till minipåse med bilar. Supermysig idé tyckte jag och det får nog bli ett hus till framöver på jullovet. Kanske varsitt till mamman och pappan också :)

Och med det tar vi kväll här. Mys i soffan med lite gott och en julfilm blir det snart till ackompanjemang av smattrande ösregn mot rutorna. Tur vi har världens finaste gran (ja, ni läste rätt. Gissa hur glad jag är?!) att vila ögonen på så vi påminns om vilken tid vi nu befinner oss i. Den bästa av dem alla. Juletiden.

Hoppas ni också finner julefriden och njuter av allt det underbara runt omkring!

Glögg, vänner och bio

God söndagkväll på er!

De senaste dagarna har passerat i ett rasande tempo men så har de också varit nästan över bredden fyllda... Det är svårt det där jag skrev en kortare roman om häromdagen - att ta det lugnt. Särskilt svårt är det att säga nej till trevligheter och det har den här helgen verkligen varit fylld med.

Förskolan som Alvin går på hade i torsdags premiär för kvällsluciafirande och vilken succé det blev! Det är såklart också mysigt att gå upp tidigt på luciamorgonen men det var faktiskt skillnad att ha det på kvällen. Alla små söta lucior, nissar, tärnor och pepparkaksfigurer klämde i från tårna i alla inövade sånger och fikat efter kändes så mycket lugnare då ingen behövde hasta iväg till jobb och skolor. Ett underbart minne och vår lille pepparkaksgubbe är än så länge i kameran så vi får se om det dyker upp en bild på honom en annan dag!

På själva luciadagen passade fredagslediga mamman och Alvin på att hälsa på mitt jobb och kolla in luciatåget vi brukar gå till där. Alvin är väldigt fascinerad av stjärngossar och det var med stora ögon han beskådade de tonårsgängliga varianterna med brummiga röster ;)

I går morse efter frukost bar det iväg mot stan och bio - klockan 10! En tokigt mysig tid att sjunka ner i biofåtöljerna med popcorn i knät (för somliga ) och spana in förhandsvisningen av nya Sune-filmen som vi hade lyckats få gratisbiljetter till. För er som tyckte om filmen där de åker till Grekland kan jag absolut rekommendera denna som är precis lika tokig - fast i bilsemestervariant! När den var slut åkte vi sedan direkt mot en efterlängtad träff med vår gamla föräldragrupp. Alltid lika kul med våra träffar där barnen, fast de inte ses lika ofta längre, snabbt hittar varandra och ramlar in i lek precis som förr!

I dag har vi varit på kusinkalas och vi kan därmed konstatera att vi "klarade" höstens alla födelsedagar, kalas, avslutningar och andra tillställningar utan att behöva ställa in. Tacksamma, är ordet! Och i ärlighetens namn följer ännu ett ord på det - trötta, i alla fall en aning :) Tur då att vi har haft så trevligt på vägen.

Men nu ska vi faktiskt sjunka ner en stund i soffan innan sängen kallar. I morgon efter jobbet har vi barnvakt några timmar då vi ska ut på en liten julklappstur så nu ska listor summeras och tänkas igenom en sista gång. Vore så skönt att bli klara med den biten i morgon... Jag tror bestämt att en liten kopp glögg sedan får sällskapa till kvällens avsnitt av Solsidan!

På bilderna ser ni de som är våra favoriter i år. Blossas årgångsvariant i snyggaste flaskan och så den som gömmer sig i den andra fina flaskan - Lucia! Första gången köpte jag den på grund av att flaskan var just så fin, och glöggen däri är... Mmmm, helt gudomlig. Mörk, nästan lite "tjock" i smaken och med en tydlig aning av choklad.

Med andra ord raka motsatsen till Blossas som ju i år varit hemlig men som nu har avslöjats kom jag på i skrivande stund! Ska bli spännande att se om min gissning på tranbär, eller Eriks på rönnbär stämde... Får kolla upp det sen. God är den i alla fall och fint, ljus roséfärgad och inte alls särskilt söt. Tyckte ni inte om den direkt så ge den en chans till. Den blir helt klart bättre när man vänjer sig och då menar jag inte nödvändigtvis efter flera muggar på raken ;)

Bilder: lånad från Blossa och egen.

 

Juliga saker

Jag lovade ju lite juligare saker i mitt inlägg tidigare i dag. För även fast den nästintill lyst med sin frånvaro här på bloggen tror jag minsann vi har julat mer än någonsin tidigare – såhär tidigt i alla fall. Jag förstår egentligen inte varför många envisas med att vänta preciiis till dagarna innan jul med mycket. Som om jag inte skulle göra det själv med vissa saker…hihi, jag är expert på att slå in julklappar i sista stund kvällen före julafton och varje år är det samma visa. Det tar SÅ mycket längre tid än jag har trott och så lovar jag mig själv att nästa år, då ska jag vara tidigare ute. Med tanke på att det mesta nu är köpt och klart borde det faktiskt inte vara omöjligt i år men vi får väl se hur det blir…

 Jag menar, det där med att njuta innan är ju nästan det allra bästa. Att lyssna på julmusiken, smaka julgodiset, lukta sig alldeles vimmelkantig på alla hyacinter, kort och gott mysa som om det vore jul hela månaden. Detta jobbar vi på i år och december kunde inte ha börjat bättre än med julbord på samma mysiga ställe som förra året med Eriks föräldrar och systerfamilj och sen på det julskyltning härhemma.

Nej, det här är inte vårt pepparkakshus utan faktiskt en miniatyr av stället vi åt julbord på...

Och ett par dagar innan dess hade Alvin och jag hunnit mysa på tu man hand och bakat en hel massa smaskiga lussebullar med den godaste mandelmassefyllningen i. Jag är väldigt traditionsbunden där annars och tycker framförallt att det är så kul att snurra lussekatter men i år körde vi på bullar för att komma åt fyllningen. Den där fyllningen alltså, mmmm  - den är så god…

Att dessutom få göra detta i sällskap av den mest omtänksamme lille bagaren jag vet, det är en lyx i sig! Om ni minns så är han ju så mån om degen och tycker fortfarande att man ska prata tyst så den får sova i fred (när den jäser) :) Och så stoppar han om den ordentligt med bakduken! Kanske var det därför bullarna blev extra goda!

Nu blir det in i duschen och sen samma procedur för tripp, trapp och trull. Någon måste ju vara ren i morgon när han på kvällen ska uppträda som pepparkaksgubbe…

I 190...

Nej, det är ingen ny kameramodell – I 190 :) Såg på rubriken att det nästan såg så ut. Kanske borde jag skrivit I hundranittio i stället och vad det är, det är vårt liv just nu. Eller snarare vad livet har varit en längre tid och det är nog också det som är anledningen till tystnaden här och till att jag sitter här och skriver nu i stället för att hjälpa kunder på jobbet. Så vill ni läsa något juligt, mysigt är det bäst att sluta läsa här och vänta på nästa inlägg i stället :)

Höstarna är alltid hektiska och vi fyller ju på med några ytterligare, men ack så trevliga, ingredienser i och med barnens födelsedagar och allt runt dem. Men sen är det ju som jag skrivit allt det vanliga också och det är märkligt för det är inte bara jag som tycker att det har varit extremt denna höst. Jag undrar vad det beror på… är det mer än vanligt eller är det kraven runt om som ökar i takt med utveckling inom alla områden, alla sociala medier och all reklam som öser över oss? Det blir liksom inte några lediga luckor någonstans.

Som jag vet att många av er som läser här vet, är jag en av få som aldrig hakat på Facebooktrenden. Det beror inte på att jag är gammeldags och mossig, jag var ju ändå tidigt ute med min blogg ;) Nej, jag tog det beslutet för flera år sedan och har lyckats hålla fast, även om jag många gånger varit snubblande nära och även fast jag oftast läser på Eriks flera gånger i veckan. Men jag känner mig själv och vet att jag skulle lägga för mycket tid där vilket i sin tur skulle leda till att det här stället absolut inte skulle hinnas med, och det är ju ändå här jag samlar våra minnen... Vi äger vår tid och det är bara vi själva som kan prioritera allt runt omkring oss och många hinner nog med alltsammans men för mig känns det ärligt talat bara skönt att lite stå utanför det där. Och med det menar jag såklart inte att jag inte vill ha kontakt med mina vänner, det vill jag ju självklart fast då blir det på andra sätt och där är jag medveten om att man ibland tappar den där enkla, snabba uppdateringen om vad andra har för sig. Att man inte har någonstans att ”gilla” det någon har gjort. Jag hoppas dock att ni vet att jag gillar er ändå ;)

Instagram däremot… åhh, det är jag bra sugen på men så när jag skulle öppna ett konto där i somras var min mejladress redan upptagen! Helt extremt att någon annan med samma namn som jag lyckats skriva in en felaktig mejladress. Försökte några gånger fylla i ett formulär för den här typen av problem men tjänsten funkade inte så jag gav upp. I alla fall tillfälligt.

Nu blir det mycket blurr här men ibland behöver jag få ner mina tankar på pränt och ingen plats är då bättre än denna! Måste bara tillägga innan jag lämnar de sociala medierna att jag ibland känner att jag är ute på lite hal is och jag törs därför sällan prata högt om min inställning som där lätt kan misstolkas. Jag menar ju absolut inte att de som är aktiva inte skulle vara bra föräldrar! Självklart har det inte med saken att göra men i mitt liv, just nu, finns det inget mer utrymme helt enkelt. När jag kommer hem på kvällarna vill jag bara vara med barnen. Äta, prata, göra läxor, läsa böcker och känna att jag har tid de dagar jag lägger dem. Att sen kunna plocka lite, förbereda nästa dag, och så kanske hinna slå sig ner en liten stund framför teven bredvid min Erik. Det är så värdefullt att kunna göra det utan att ha en känsla av att jag borde kika in här och skriva något där, eller kanske uppdatera något viktigt som hänt. Det skulle vara jättekul, jag vet, men jag funkar så att det blir som ännu fler ”måsten” i mitt liv och det får jag helt enkelt inte plats med nu. Så – jag beundrar alla som hinner med allt men hoppas ingen tycker jag är otrevligt som har valt att stå utanför den världen. Vem vet, en dag är jag säkert där också. Eller i någon ny, framtida variant :)

Mitt i allt annat är det något som tynger mig oerhört och det är min stackars pappa som ju inte alls är pigg och som nu har åkt på ännu fler sjukdomar. Hans lista är så lång att jag tror han börjar få något slags rekord i vården. Det är så synd att rättvisan inte är med honom alls. Har man varit sjuk hela sitt liv borde man inte bara få det ena efter det andra nya men tyvärr är så fallet för honom och nu väntar han på nya besked. Detta är självklart något som hela tiden finns i tankarna och som endabarn finns ju heller inga syskon att dela oron med. Känslan av att inte räcka till är på gränsen till outhärdlig och nattsömnen de senaste månaderna har varit allt annat än god. Ibland förstår jag inte hur man kan vakna så många gånger på en natt fastän man är tröttare än någonsin men jag börjar förstå att det är huvudet som jobbar fast jag sover och antagligen är också det anledningen till att jag tappar massa hår och känner mig helt tjorvig i frisyren, att jag har fått fula utslag mellan kind och haka på ena sidan som jag förra veckan fick veta hette stressutslag och att jag allmänt börjar tappa kollen på en del saker. Det känns som att huvudet är överfullt och det var faktiskt därför jag nu gav upp tillfälligt ett par dagar för att försöka komma ikapp lite. Svårt det där eftersom jag ju älskar mitt jobb. Det ger så mycket tillbala och blir oftast en frizon där man är helt inne i det man gör och inte kan tänka på något annat.

Jag är så tacksam över en egenskap jag så tydligt ärvt hemifrån och är uppvuxen med. En obotlig optimist bor i mig och för det allra mesta ser jag saker från den ljusa sidan, tror på det goda och gör det med gott humör och ett leende. Det enda farliga med den sidan är att jag som en bieffekt av den goda egenskapen också är väldigt duktig på att mota bort det dåliga och att nog väldigt få i min närhet har sett de tecken jag haft på slutet. På utsidan verkar jag nog inte särskilt stressad (förutom de där fula utslagen då ;) ). Detta i sin tur leder till att jag får en smula dåligt samvete över att sitta här nu, plikttrogen som jag är, men mitt i allt det snurrigt stressiga vet jag ändå vad som är viktigast och det är ju de närmaste och käraste. Så mamman här gör nu allt hon kan för att komma i kapp lite grann. Och som en god hjälp har jag tack och lov tiden som är just nu. Den bästa av dem alla och jag njuter varje dag av allt det juliga!

Vad som står högst på önskelistan detta år? Det är inget materiellt. Inget som kan köpas för pengar och det kan vara väldigt svårt att få inser jag. Det är nog snarare något man får se till att skaffa sig. Jag gör dock ett försök och säger Kära Tomten, den här mamman önskar sig bara en sak i år. Tid. Mer tid.

Med detta lovar jag att försöka komma med lite mer juliga inlägg framöver som jag ju brukar och inte sådana här tråkiga, milslånga utan bilder :) Fast förresten, en bild ska jag ändå bjuda på, på tal om rubriken… Stötte nyss på bilder, tagna för exakt tre år sedan. Det år vi skulle fånga en liten pepparkaksgubbe som då hade en fart i ungefär hundranittio! Tänk, vad mycket som har hänt sedan dess – så stora de börjar bli...

Nedräkningen har börjat...

Välkommen ljuvliga, juliga december! En av de allra bästa månaderna och jag tycker hela ordet utstrålar värme, mys och glädje.

Dagarna sedan jag kom hem har gått i ett men den tydliga röda tråden har varit jul! Äntligen får man frossa i julmusik, pynt, godis och pyssel :)

Dagen i dag, första advent, har vi gått all in med julkalenderpremiär (efter sovmorgon för hela familjen till 8.30 - händer kanske max två gånger per år!), kalenderpaket till de små, julbord på vackra Gyllene Uttern och så som avslutning, julskyltning här hemma.

En nöjd liten skara sover nu sött och det kan jag meddela att den äldre skaran snart också gör. Sömn ger sömn heter det visst?!

Är så otroligt glad - både för tanken och det fina som låg i paketet jag fick av en saknad, kär vän i går. Hösten i år har verkligen sprungit snabbare än alla andra höstar jag upplevt och man har inte alls hunnit träffa alla fina vänner man vill. En av dem var dock här som hastigast i går - och gav mig det som jag länge tänkt beställa hem själv men som inte blivit av. Märkligt och stort det där med vänner, banden till dem och alla lika tankar man kan ha!

Kan verkligen rekommendera det till alla - även er som inte gillar doftljus för doften, den är så svag och doftar bara fräscht. En lätt juldoft som i min näsa mest påminner om gran. Och hur snyggt är det inte att bara titta på... En underbar detalj som dessutom hjälper till att hålla ordning på dagarna fram till jul!