Gott Slut - och Gott Nytt!

Kikar som hastigast in mellan hämtning av nyårsladdande liten Alvin i vagnen, packande inför kvällens fesligheter, fikafix och familjepiff. En elak huvudvärk är mitt sällskap i dag men jag maxar tablettdosen och hoppas, hoppas att den ger med sig och stannar på denna sidan året.

Vilma ska ha sin guldklänning för andra nyåret i rad men det gör ju inget när man är så liten och dessutom naggande god i den. Letade strumpbyxor med glitter men de var slut i hennes storlek så hon får glittra lite extra med ögonen i stället :) Resten av familjen blir svart-röd-vita med inslag av en och annan stjärna...

Nu lite kaffe innan duschen väntar!

Hoppas ni får en strålande afton som sedan fortsätter glänsa när fredag blir lördag, 31:a blir 1:a, december blir januari och 2010 blir 2011.

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er alla fina!

Söt

...är den här bodyn som en liten en som är just det - söt - i morgon ska få inviga.

Gjorde i går efter badhusbesök en kvarts försök till reashopping på Lindex med en väntande familj i bilen. Så galet mycket folk att jag inte ens tänkte rea utan gick rakt på en nyhet. Mig likt i reatider.

Detta visade sig bli det helt klart första plagg Alvin blivit synbart förtjust i men så är där också många fina färger. Han har gått runt med den här hemma ömsom viftandes och ivrigt sägandes "Mamma, kolla!" eller "Tittttaaaa!". Ömsom hårt kramandes...

Min lilla söt.

NU ska nattsuddarmamman krypa till kojs. Och jag tror jag struntar i de där arga drömmarna jag skrev om innan och drömmer om något fint i stället. Tiden som nu är till exempel...

Bild lånad från Lindex.

Nu är det krig

Ja, nu är det fucking krig. Föreställ er mig med mina normalt sett ganska snälla ögon svarta. Svarta under sänkta ögonbryn och med en irriterad snörpen mun därunder. Inramad av rufsigt hår, tillrufsat i frustration ;) Det är nog ungefär så jag sett ut då jag i kväll, återigen, haft mailkontakt med Optimalprint. De vi anlitat för julkorten som ännu inte anlänt. Ens till oss. Räkna då ut när de kommer komma till er? Jo, efter nyår till och med. Känns ju skitkul med tanke på all tid, allt fix och alla pengar man lagt ner på dem... Och jag känner återigen hur pulsen stiger. Förbered er på ett långt - och argt - inlägg:

Som jag skrev till dem förstår jag självklart att det inte är Optimalprints fel men det är ju ändå till dem man till slut vänder sig. De man betalat till. Jag kan lätt bli lite hetsig över sådana här "rättvisesaker" och tänka arga ting. När jag sen väl sitter framför tangentbordet blir jag trevligare för att ytterligare en stund senare efter lite bollande med min käre och ack så snälle Erik vara riktigt trevlig i tonen :) Och det är ju faktiskt så det känns bäst måste jag säga. Så. Rent informativt beskrev jag hur jag kände för allt detta. Med en och annan snyftrad om hur viktigt det här ämnet ändå är för mig. Att få önska dem man vill en trevlig jul och på så vis visa att man tänker på just dem i dessa tider. Och att det kanske inte känns helt rimligt att de nu inte ens kommer fram till nyår.

Första svaret jag fick från deras vd kändes som ett allmänt svar han copy-pastat in och såklart förstår jag att det är fler än jag som är irriterade. Dock hade han nog läst mitt mail lite slarvigt då han helt missat att svara på mina frågor om hur de ser på detta och vem som bär ansvaret.

Nästa svar var inte lika trevligt kan jag säga. Riktigt surt mellan raderna och det tycker jag är lite modigt av en vd för ett ganska stort företag som dessutom svänger sig med väldigt fina ord om deras fantastiska kundservice - då inte minst bemötandet dem emot - på sin hemsida. Han började i sitt svar med att typ dumförklara mig som undrade vem som bär ansvar för detta. I hans felstavade och mycket virrigt skrivna förstamening om att det inte var intressant överhuvudtaget, kan jag nästan se framför mig hur han spottade ur sig dessa ord. Jag förstår såklart att detta måste vara en mardrömssituation för dem som de ändå måste lösa på ett snyggt sätt tycker jag.

Grrr... det var då jag gick ut i krig. Men även denna gång lugnade jag ner mig och efter att ha sprungit till brevlådan i dag, för att upptäcka att bara reklam låg där, svarade jag mycket trevligt och förstående men med välskrivna inbakade små pikar om både hans sätt att bemöta och situationen som börjar bli allt mer märklig.

Bland annat har han i ett mail erbjudit oss alla pengar tillbaka mot att vi när korten kommer själva bekostar portot - och - SKICKAR DEM TILLBAKA?! Man kan ju börja undra om han driver med folk. Vad skulle han ha för glädje av 40 julkort på okända barn liksom? Lite fint undrade jag faktiskt detta i mitt svar i kväll. Han har nu svarat tillbaka, ganska kort men ändå bättre än sist och inte så mycket som en stavelse om vad han menade med det eller en eventuell ersättning.

Vad skulle ni ha gjort? Tycker ni jag är helt fel ute som ändå tycker att jag borde få tillbaka åtminstone hälften av det jag betalat (något jag visserligen ännu inte yppat till honom)? Det är ju ändå trots allt nästan två och en halv vecka sedan jag beställde - och betalade.

Här borde ju egentligen ett litet trevligt inlägg om vår mysiga jul haft sin plats men det tar vi en annan dag! Nu ska jag sova och drömma vimsiga drömmar om knasiga personer och pepparkaksgubbar på vift.

Vår julhälsning till er...

...alla fina som läser här. Både er jag känner och vet vilka ni är och även ni andra! Ja, årets julkort lyser fortfarande med sin frånvaro och frustrationen över att inte kunna klaga åtminstone till någon la sig ganska snabbt. För inte kan man väl maila vädergudarna?! Denna version blev i stället den print-screenade från beställningen och trots det oskarpa hoppas jag ni i alla fall kan urskilja vilka de små pepparkaksfigurerna är :)

Jag dammade av mitt pepparkaksrim som jag för några jular sedan plitade ner här på bloggen. I lite uppdaterad version (innehållande bland annat ett barn till och lite ombytta roller) finns det i år på baksidan av våra kort. Jag hoppas innerligt att ni som vet att ni brukar få kort även per post från oss får dem till nyår i alla fall - i skarpare version...!

Nu väntar kocken i köket nere på en assistent och jag ska inte låta honom vänta.

Från hjärtat - en riktigt, riktigt GOD, mysig och fin jul önskar jag er!

Midvinternattens köld är hård...

... och stjärnorna gnistrar och glimmar åtminstone här inomhus. Lysande stjärnor i fönstren, glittrande stjärna i granens topp och så tre små sovande stjärnor i sina sängar. Den minsta totalt omedveten om vilken dag det är i morgon. Den mellersta mycket skeptisk till han med de röda kläderna och det vita skägget (fast hon har lovat att tacka för klapparna, någon kram ska han dock inte räkna med - tomten. Och puss, nej, vid den frågan tittade lillan på mig som vore jag galen). Och så en mycket taggad julälskande liten kille som säkert kommer vakna alldeles för tidigt och som nu i kväll satte ut en tallrik med risgrynsgröt på trappen. Med en rejäl smörklick i och en skumtomte som dekoration :) Han har ju koll på vad det stått på mjölkpaketen nu i december. Att tomten om han inte får denna tallrik med gröt kvällen före kan bli lite grinig och vem törs chansa på en grinig tomte på självaste julafton?! När man dessutom har önskat sig ännu mer smålego... Inte Filip i alla fall ;)

Ute dalar stora snöflingor ner och det blåser snålt. Dock inte så snålt som det verkar blåsa längre söderöver. Tänker på och hoppas det går väl för alla som måste ut på vägarna dessa dagar.

Vi har julår här hemma i år och det är ju så mysigt. Att få vara här. Hemma. Där vi trivs som allra bäst. Bjuda på en massa gott och bara vara. Har varit ovanligt tidigt ute med allt i år (utom ja, ni vet vad då...) och även om man haft fix att göra varje dag senaste veckorna känns det som, så har det ändå varit i lagom dos. Roligt. Och det är ju så det allra helst ska vara. Inte tvingat utan kul!

Jag säger det säkert varje år och jag säger det igen. Jag ÄLSKAR den här kvällen. Lugnet. Dofterna. Det ljuvligt juliga. Det glänsande rena. Förväntan som ligger i luften. Paket som väntar på att ivriga små barnafingrar ska slita upp dess hölje. Finkläder som väntar på att bli förevigade på julaftonsbilderna 2010. Erik och jag i soffan. Den rykande heta glöggen som nu väntar på bordet tillsammans med julgodis i mängder som kanske borde varit mindre...

Jag älskar allt detta, för nu vet man att snart är det jul...!

Lyssna och njut - Merry Christmas to you!

Dubbelsuck...

Neeej... nu är jag knäckt. Det här är det värsta som finns för mig. Att inte hinna i tid med saker. Jag må vara en tidsoptimist av högsta rang och är ganska ofta ute lite väl i sista laget med saker. Något som dock förbättrats avsevärt sedan vi blev fem i familjen.

Julkorten, som det hela givetvis handlar om - vad annars när det gäller oss liksom?! - fixades förra helgen och skickades till tryck på tisdagen, dvs. för en vecka sedan. Jag har ju aldrig för avsikt att skicka med julfrimärken utan brukar köra på vanliga men hur sent de än skickas så har de ju alltid kommit fram till jul vilket är huvudsaken. Utom i år :(

Trots svindyr frakt har vi dock fortfarande inte sett skymten av våra kort och när de heller inte fanns i brevlådan i går började jag bli smått nervös. Har därför skrivit alla adresser på små klisterlappar så att de ska gå snabbt att fixa färdigt när de väl kommer eftersom posten nuförtiden kommer så himla sent och man ska hinna göra i ordning denna giganiska bunt och få iväg den innan de tömmer lådan. För en timme sedan kom dagens post men inga kort i dag heller... Så fick jag syn på avin om stort paket som skulle hömtas ut på Konsum. Erikhjälten, som egentligen jobbar till 17 den här veckan åkte direkt från jobbet ändå, först hem och hämtade avin och sen bort till Konsum där han hämtade ut - en julklapp från mitt jobb...

Säkert jättefin men just nu skiter jag i den. JAG VILL JU HA VÅRA JULKORT!!! Gaaahhh, så frustrerande. Laddade på ordentligt och letade med förhöjd puls och några vassa ord på tungspetsen fram telefonnumret till företaget som inte hållit vad de lovat. Och det är då jag ser det rödmarkerade meddelandet på förstasidan. Att de svåra väderförhållandena gjort att de lokala postdistributörerna har leveransförseningar... Alltså har tryckeriet gjort vad de ska och då kan man ju inte ringa och klaga. Trots att man lagt ut en smärre förmögenhet på julhälsningar som nu inte kommer komma fram i tid. En sorg för en perfektionist som jag. Blir uppriktigt ledsen så jäkla mycket tid som man lägger ner på detta varje år. Nog för att jag inte var tidigt ute men väl i samma tid som jag alltid är och det brukar ju gå. Att dessutom inte ha fått det man beställt för en vecka sedan trots en mer än rejäl fraktslant är ju bara för surt.

Så, alla ni som läser här och brukar få en julhälsning per post från oss. Den kommer - och tills vidare lovar jag att åtminstone bjuda på ett smakprov eller två här så länge.

Nu ska jag dyka ner i en av julgodisburkarna och tröstäta. Känns åtminstone lite bättre nu när jag fått gnälla av mig här och älta detta tråkiga. Det som gör att jag helt enkelt bara får skaka av mig det nu är att ju ingen rår över vädrets makter. En vit jul får vi alla åtminstone i år även om ingen hälsning från familjen Astliden dyker upp i er brevlåda innan dopparedan :)

På återseende lite senare!

I Pepparkakeland

Mitt lukt-, och smaksinne som för en tid sedan var borta is back och jag sniffar och luktar och smakar så jag nästan blir yr. Pepparkakssmak är bland det bästa jag och barnen vet. Erik tycker det är gott men det hamnar nog inte lika högt på hans lista som på vår :)

Pepparkaksfil är både tokigt och gott tycker Filip och Vilma och vinterfrukostarna har än så länge slunkit ner kvickt. Jag är ingen filfantast. Tyvärr. Jag har försökt och försökt och försökt men filsyrligheten faller mig inte i smaken alls. Vad synd att det inte kommit en mild yoghurt med pepparkakssmak också. Som inte är för söt… det vore något att starta dagen med.

Vad vi alla däremot sätter högt betyg på är den pepparkakskladdkaka som jag och lilla bus bakade för ett tag sedan efter recept från en härlig vän. Fantastiskt god! Kladdkaka med pepparkakssmak var en oväntad men mycket lyckad kombination som garanterat kommer göras fler gånger, då dock med lite mindre socker än vad som står i receptet. En klick grädde till och gärna någon frukt som fräschar upp det hela lite så har man ett riktigt mysigt decemberfika att se fram emot.

Och så det lilla gulliga, bruna huset. Här har kavlats och skurits och gräddats och – svurits… Nej, det där sista skrev jag bara för att det rimmade. Det slank faktiskt inte ens ur ett fucking ur min mun. Faktiskt ;) Som på räls gick hela bygget, något vi inte är vana vid när det gäller sådana här grejer. Jag är då ofta lite för het på gröten och tålamodet kan tryta oväntat snabbt men se så sött det blev! Och trevligt var det hela tiden!

Mallar utskrivna från Arla, och efter gräddning och montering körde vi sedan på hela deras koncept med polkakarameller och minimarshmallows i stället för nonstop. Ett supermysigt pyssel där alla kan vara med. Åtminstone som provsmakare, vilket här blev fallet då Filip hade fullt upp med just detta och Vilma stod och kavlade och kavlade och kavlade på den deg som blivit över när det äntligen var dags för garnering ;) Det har nu förgyllt vår köksbänk i flera veckor och skulle det gå i kras i julstöket så har vi i alla fall fått njuta länge av det.

Jag avslutar med att dela med mig av receptet på den där kakan. Kom på att man inte alltid kan säga A men inte B :) Hoppas det är ok att jag sprider detta goda Camilla?!

Ser ni vänner vad klockan är...? Vi kör uppesittarvecka i stället för uppesittarkväll härhemma. Om sex timmar vaknar barnen troligtvis. Jag hoppas få en halvtimme till i alla fall...

Nybakat!

Ingen har väl kunnat undgå dessa godingar till plagg som funnits att köpa på Lindex nu under hösten?! Jag tycker det är kul med ett och annat säsongsbetonat plagg i barnens garderober och just Lindex brukar vara särskilt bra på det - till högst överkomliga priser dessutom.

Dessa med lussebullar och pepparkakor är så söta att jag nästan, om de nu kommer reas ut, skulle kunna köpa till nästa år i större storlekar... Galet kanske, jag vet. Jag är annars inte den som är ute så god tid i förväg - smaken kan ju hinna ändras på ett år, men just dessa bakverk lär nog aldrig bli omoderna i december...

På grund av en oemotståndlig matchning till Eriks gamla discobrallor är det pepparkaksbodyn som Alvin struttar runt i här hemma. Så naggande god är den och måste användas flitigt nu innan pepparkakssäsongen är över ;)

Minnen från en yttepytteliten Filip bubblar också upp när jag ser pepparkaksmönstret... Hans allra första pyjamas var vit med just sådana här pepparkaksfigurer på. I storlek 50. Passade perfekt på en alldeles nybakt liten bebis! Erica, minns du vår shoppingtur den dagen då vi var "utrymda" från jobbet? Min sista jobbdag innan jag skulle gå hem... Jag glömmer den aldrig. Så speciell och så mysigt vi hade det när vi shoppade loss med vår magar!

Älsklingsburkar

Jag har som ni säkert märkt vid det här laget många svagheter när det kommer till detaljer... en av dem är fina kakburkar. Brukar spana på loppisar för att hitta gamla godingar och även emellanåt slänga ett öga på de där fantastiskt fina men ack så dyra som finns i vissa inredningsbutiker.

Årets burkkap gjorde jag dock på Clas Ohlson av alla ställen! Visst har det väl blivit så nuförtiden att man på de mest oväntade ställen kan göra de där riktiga fynden? Visserligen slående lika en viss annan uppsättning burkar från förra årets julsortiment på Ikea, *harkel* men oavsett vad den person som designat Clas Ohlsonburkarna haft som inspiration så är de en fröjd för både öga och plånbok. 99 kronor för dem alla och en kombination av Ikeas och dessa utgör nu min drömtrio på en hylla i vårt vitröda kök!

Långhelg med bak, pyssel och glögg...

NU är det jul igen i vårt hus och inte kalasinriktat som förra helgen. Erik jobbar till fem varje dag nästa vecka och kan inte åka hem tidigare vilket innebär korta kvällar för fix och ingen ledig dag dagen före julafton vilket ju annars brukar vara skönt. Hur van man än är som mamma så är det inte jätteeffektivt att tokfixa när man är själv hemma med tre barn om dagarna... Särskilt inte vad gäller städning... Alvin är nu i den åldern att han alltid tar med några saker när han traskar iväg. Iakktar man honom sedan en stund så ser man hur en sak plötsligt kan komma farande över hans ena axel ganska tätt följd av en annan flygandes över den andra och det är då man inser både vad och vem som är anledningen till att leksaker nuförtiden byter inte bara rum utan även våning... ;)

Hursom är min kära andra hälft ledig i morgon istället! Det ska bli så mysigt med en lång helg. Planerna är förutom lite vanlig veckostädning godisbak, kakbak, pulkaåkning, köttbullsstekning, paketinslagning, storhandling och myskväll med goda vänner. På söndag ska också granen få komma in och det längtar jag nästan mest till... Det är lika stort och lika mysigt varje år. Den riktiga stämningsspridaren som med sitt varma sken skänker det där lugnet julen ändå innebär trots ett digert schema såhär dagarna innan. Det digra schemat beror till största del på en ovanligt hektisk november kom vi i dag på när Erik såg sina övertidstimmar för denna månad då vi även firade två små födelsedagsbarn och kalasade med dem i vad som till sist blev femtioelva olika tillställningar och jag dessutom drog på mig en skum muskelinflammation eller vad det nu var.

Listmänniskor som vi är finns nu i alla fall en lista över alla to-dos. Även om man tror minnet är gott så sviktar det lätt när man blir avbruten av en ivrig 5-åring som bara MÅSTE berätta något, en 3-åring som får panikbråttom till pottan eller en 1-åring som hela tiden rymmer när man ska torka munnen, näsan eller klä på :) Men åhh, vad jag älskar dessa små ljuvliga varelser som avbryter! Och då är det ju tur att man kan ta till den där listan så man inte glömmer vad det var man just gjorde....

Måste till sist knyta an till rubriken. "Får jag se din glugg älskling?", frågade jag ganska snabbt Filip efter att tanden pluppat ut häromdagen och Vilmas applåder avtagit. För ja, lillasyster ropade "Bravo Fillip!!!" och klappade frenetiskt händerna när detta stora skett! "Glögg? Vadå för glögg, var är den?", svarade husets storebror på sitt nya, lite väsande sätt. Det väsande sättet som beror just på den där glUggen och inte glöggen han nu har i sin lilla mun :)

I natt kommer tandfén...

Nu händer här grejer! Jag skrev ju för ett tag sedan att tandläkaren kände att Filip hade två lösa tänder. Den ena har vuxit sig fast lite grann igen medan den andra blivit lösare och lösare och senaste veckan varit så lös att jag nästan ryst när jag vickat på den... Man har liksom kunnat lägga den ner åt ena hållet. Och så i eftermiddags hörde jag plötsligt på köksbänken bredvid mig - "En tand, mamma!" Och där var den ju! "Den bara ramlade ut", sa en förvånad och mycket stolt liten kille som genast insåg att det var tur han inte tappade den en stund tidigare när vi var ute i snön!


Filip har sett fram emot denna premiärtand med skräckblandad förtjusning. Lite spännande att vara så stor att man börjar tappa tänder. Lite skräck efter att vi bad kusin Sara, 9 år, berätta om tandfén och hon i stället drog historien om när hon dragit ut sina tänder så att blodet nästan sprutat :) Tandfén var bara en parentes i den storyn!

Men vem är egentligen tandfén? Saras lillebror som är 7 år trodde sist vi sågs att hon ser ut som en döskalle. Eller möjligtvis en häxa. Då blev Filips ögon ännu större och jag klädde samma kväll ut mig till tandfén. Tryckte i Vilmas bubbelgumsrosa prinsessklänning med tyll i byxkanten, satte ett fjäderdiadem med vajande pärlor på huvudet och tog det vita trollspöt i handen. Sedan skuttade jag med lätta steg in till Filip och kvittrade en snabbt improviserad sång om tänder och guldpengar och även fast han flinade åt sin tokiga mamma (som Vilma tyckte såg "kasig" = knasig, ut) så tror jag nog att han hellre köpte min tandfé än den svarta :)

Förresten såg jag henne nyss. Tandfén. Just i kväll var hon dock väldigt snarlik min Erik. Tanden är nu bytt mot en guldpeng (tur vi hade mynt hemma, tänk om vi fått knöla in en tjuga i en plastpåse och ner i glaset!) och känner jag min äldste son rätt så vaknar han i morgon på tok för tidigt nyfiken som han är.

Och glaset, det fick efter en stunds velande stå kvar i köket. Varken Filip eller Vilma var när det väl kom till kritan sugna på nattligt besök av en främmande fe...

Sankta Lucia...

Vilken härlig och oförglömlig luciadag vi fick ändå! Förmiddagsträffen utökades automatiskt till en heldagsträff och barnen lekte och lekte och lekte så till den milda grad att lucian Vilma somnade på soffan nästan i samma sekund dörren stängdes om de som varit här.

Något organiserat lussande blev det inte - de kom inte riktigt överens om hur de skulle gå och vilken luciasång de skulle sjunga - men tre små bedårande lucior, en morgonrufsig stjärngosse och en pepparkaksgubbe på rymmen fick vi i alla fall beskåda :) Och så har vi fikat gott, lekt, sövt barn, lagat mat och bara umgåtts så där härligt kravlöst hela dagen. Trevligt umgänge och lyckliga barn - mammalivet när det är som allra bäst!

Lucianatt

Kära lilla blogg. Nu är du allt bra eftersatt... Helgen som varit har inte gått i julens tecken alls faktiskt. I går var det kalas hos Sara kusin och i dag har äntligen lilla Vilma haft sitt kalas - tredje gången gillt blev det!

Jag är ledsen om jag gjorde er nyfikna i förra inlägget. Brukar säga B om jag sagt A men nu blev det inte så. Tack för omtänksamma kommentarer dock! De värmer som alltid!

Alldeles snart är det lucianatt. Som sällskap verkar vi få en i-sömnen-pratande liten Alvin som till och från hela kvällen högljutt bubblat och skrattat och sagt både "guggebubbe" och lalalalala" :) Ovanligt gulligt med en 16 månaders som nattpratar så där!

Så sorgligt är det men morgondagens luciafirande tiiidigt på dagis är inställt... Magsjuka härjar visst ordentligt och det är ju såklart inget någon vill hämta frivilligt. Men SÅ tråkigt. De har ju övat i flera veckor. Filip som går i äldsta gruppen skulle till och med läst vers och Vilma, ja ni kan ju tänka er hur laddad hon varit inför sitt livs första luciatåg - som lucia såklart. En sak var dock tur i oturen. Jag blev faktiskt arg bara jag tänkte på hur det kunde blivit. Filip ville absolut vara stjärngosse även i år och när jag nu i kväll packade upp hans nya stjärngosselinne från Ullared, märkt storlek 110/116, så tyckte jag det kändes väldigt bekant i längden med det lucialinne jag precis strukit. Och när jag tittar på lappen bak i ryggen står där mycket riktigt 98/104 - alltså felmärkt på förpackningen... Hajar ni att detta hade varit katastrof?! En stjärngosse med knälångt linne... det hade inte blivit poppis alls. Varken hos mor eller son :)

Nåväl, knälångt får det bli när vi i morgon ändå drar på de små lussemundering. Två mammor med barn på samma dagis kommer i stället hit på lussefika på morgonen och vem vet - har vi tur kanske vi får höra åtminstone en sång?!

Innan dess tänker jag mysa i soffan med tre små godingar intill mig framför tevens Luciamorgon. En mysig tradition som garanterat ger julstämning.

God Lucianatt på er!

Ont

Jag hade egentligen tänkt skriva något lite roligt i dag. Kanske om Filips senaste låttolkning, hans toktoktoklösa tand som nu hänger på trekvart, något julklappstips eller recept på något gott.

Det får dock bli en annan dag. I dag har jag fått uppleva något riktigt tråkigt. Något som surrat runt i både huvud och hjärta hela dagen och jag hoppas en god natts sömn ska göra att det känns bättre i morgon. Tårar har lurat bakom ögonlocken mest hela dagen och mammahjärtat har så vansinnigt ont just nu...

Späckade veckan...

...har tagit sitt slut för den här gången. Veckor av denna kaliber gör ofta sitt avtryck här på bloggen - i form av just inga avtryck alls. En späckad men rolig vecka där allt möjligt har varit inplanerat och bokat på bara några dagar.

Det har varit omvägning av liten Alvin på bvc. Trevlig Idolfredag med goda vänner. Smålandspremiär för numera 3-åriga kompisarna Vilma och Noel. Tillsammans med sina storebröder stod de stolta som tuppar och ivriga som jag vet inte vad, allra först i kön i lördags förmiddag. Småland ja. Kanske är det bara vi i just Småland som förstår vad jag pratar om nu? Tycker det är ett så fyndigt namn på Ikeas lilla lekland. SMÅland liksom. Detta Småländska företag. Men så när vi var i Örebro i höstas såg jag att Ikeas lekställe där hette Leklandet eller något liknande och jag insåg att Småland nog bara finns just i Småland :) Eller?!

Sedan har det varit mysigt och roligt 3-årskalas hos ovannämnda Noel som Vilma efter leklandsturen förkunnade att hon "äsklar" :). Besök hos gulliga och superduktiga tjejerna på Fotografiqa för att beställa förstoringar på liten Alvin... så spännande! Och så en mysig kvällstur till stan med en av favoritmammorna där vi bockade av det ena efter det andra på våra jullistor. Efter mamma-bebisträff hos en annan favoritmamma i dag var det så dags för julavslutning på Filips gympa och de visade stolt och energiskt upp den ena färdigheten efte den andra som de lärt sig under terminen. Resten av kvällen har tillbringats med vänner och vi har nu planerat nyår också. Alldeles strax stupar jag i säng och jag ser fram emot några lugna, sköna hemmadagar med Alvin nu! Helt galet vad man kommer efter när man knappt är hemma på några dagar. Och tydligt hur enormt hemmakär man är när man bara suktar efter att få vara just här...

Måste till sist berätta om vår myssöndag. Vi hade barnvakt till alla tre barnen under några timmar och vi kan inte leta fram i minnet när vi senast var iväg helt själva på något. Bröllop var vi på i augusti men innan dess... i våras någon gång kanske. Nu åt vi lunch och fikade ute. Strosade på stan i ett julupplyst centrum där snöflingor tätt dalade ner från himlen till tonerna av ljuv julmusik. Passade också på att fara runt till lite affärer som ligger utanför och som man inte gärna tar när man är alla i bilen och ska ut och in och spänna fast och loss en massa gånger.

En helt ljuvlig dag där en massa gott samlades under de timmar vi hade för oss själva. Egentid bara vi två. Tid att prata. Tid att äta i lugn och ro. Tid att fixa och så till sist en längtan efter att hämta hem våra små juveler. En lyxdag för oss och den ska jag leta fram och tänka på lääänge framöver!

Snö!

Det är som att leva i ett sagolandskap med all denna snö. Nästan för bra för att vara sant. En än så länge väldigt välregisserad början på julen och jag hoppas SÅ att den får ligga kvar. Nu när den ändå är på plats menar jag. Sådan här snö är ju den perfekta. Den är ren, den är inte blaskig, den är bara gnistrande vacker där den ligger och skänker ett lugn över allt.

I kväll har det dalat ner stora flingor igen men den här gången inga mängder. "Woooouuuw", säger Alvin åt allt det vita och pekar med hela handen och munnen formad till världens minsta "o". Vad han tyckte om pulkapremiären ska ni få se i morgon för i kväll är vi pömsiga här. Sängen kallar NU, en hel timme tidigare än vad klockan brukar bli!

Natti natt!

Vår baksida där kvällen pågår för fullt innanför fönstren. Till helgen måste vi börja skotta fram altanen igen. Det är ju där Alvin brukar stå och sova om dagarna. Nu får han i stället snusa sött på framsidan och jag tror visserligen inte han märker någon skillnad men jag tycker det är mer skyddat och bekvämt att ha lillälsklingen utanför ett fönster så man kan ha koll!

D E C E M B E R och Julkalenderdags

Brrr... en isande kylig start på december blev det. -15 grader i morse tyckte jag var kallt men så hörde vi av en dagisfröken som bor bara ett par mil bort att de haft -25. Dock har det varit vindstilla och mestadels soligt med gnistrande snö, så en härlig vinterdag om man bara dragit ner mössan ordentligt :)

I år är det premiär för ”färdiga” julkalendrar i vårt hem. Ända sedan det år då Filip blev storebror första gången har jag letat och knepat och knåpat ihop små paket, och blandat med diverse upplevelselappar har de utgjort en kalender varje dag fram till jul. En supermysig idé tycker jag om man lägger det på rätt nivå! Det behöver ju egentligen inte vara saker alls, att baka pepparkakor, åka pulka eller pyssla blir nog minst lika populärt.

Förra året var första året Vilma fick och då delade de två och fick paket varannan dag vilket faktiskt fungerade riktigt bra. I år har jag dock insett tidens begränsning och även fast jag tycker det är roligt så infann sig en nöjd känsla i mig då jag på sista Ullaredstrippen hittade Legokalendern till Filip som just nu brinner för dessa små byggbitar. Vilma, hon fick en Hello Kitty kalender och lyckan blev stor även där. Vissa saker behöver man liksom inte införa, de letar sig fram till små barn så bra ändå – som den lilla katten till exempel. För jag menar, vem kan undgå att se henne? Nu finns hon verkligen överallt och många är nog de små tjejer som tycker hon är söt.

Och kalendrarna har de fått så som de ser ut. Hade en liten plan på att trycka ut och slå in men struntade så i det till sist ändå. Det är så extremt mycket paketinslagning denna tid på året härhemma :) Har dock sett finaste paketkalendern någonsin men hittar tyvärr ingen bild så jag kan visa er. Den finns i alla fall på Indiska och är ljuvligt fin… Kanske ska man passa på om den reas ut sedan…?

På tal om julkalendrar – såg ni förresten kalendern på teve? Efter första avsnittet är åtminstone Filip fast och jag får erkänna att jag gärna sällskapar honom i soffan också. Hotell Gyllene Knorren kan nog bli en mysig följetong fram till jul!