Nu är det krig

Ja, nu är det fucking krig. Föreställ er mig med mina normalt sett ganska snälla ögon svarta. Svarta under sänkta ögonbryn och med en irriterad snörpen mun därunder. Inramad av rufsigt hår, tillrufsat i frustration ;) Det är nog ungefär så jag sett ut då jag i kväll, återigen, haft mailkontakt med Optimalprint. De vi anlitat för julkorten som ännu inte anlänt. Ens till oss. Räkna då ut när de kommer komma till er? Jo, efter nyår till och med. Känns ju skitkul med tanke på all tid, allt fix och alla pengar man lagt ner på dem... Och jag känner återigen hur pulsen stiger. Förbered er på ett långt - och argt - inlägg:

Som jag skrev till dem förstår jag självklart att det inte är Optimalprints fel men det är ju ändå till dem man till slut vänder sig. De man betalat till. Jag kan lätt bli lite hetsig över sådana här "rättvisesaker" och tänka arga ting. När jag sen väl sitter framför tangentbordet blir jag trevligare för att ytterligare en stund senare efter lite bollande med min käre och ack så snälle Erik vara riktigt trevlig i tonen :) Och det är ju faktiskt så det känns bäst måste jag säga. Så. Rent informativt beskrev jag hur jag kände för allt detta. Med en och annan snyftrad om hur viktigt det här ämnet ändå är för mig. Att få önska dem man vill en trevlig jul och på så vis visa att man tänker på just dem i dessa tider. Och att det kanske inte känns helt rimligt att de nu inte ens kommer fram till nyår.

Första svaret jag fick från deras vd kändes som ett allmänt svar han copy-pastat in och såklart förstår jag att det är fler än jag som är irriterade. Dock hade han nog läst mitt mail lite slarvigt då han helt missat att svara på mina frågor om hur de ser på detta och vem som bär ansvaret.

Nästa svar var inte lika trevligt kan jag säga. Riktigt surt mellan raderna och det tycker jag är lite modigt av en vd för ett ganska stort företag som dessutom svänger sig med väldigt fina ord om deras fantastiska kundservice - då inte minst bemötandet dem emot - på sin hemsida. Han började i sitt svar med att typ dumförklara mig som undrade vem som bär ansvar för detta. I hans felstavade och mycket virrigt skrivna förstamening om att det inte var intressant överhuvudtaget, kan jag nästan se framför mig hur han spottade ur sig dessa ord. Jag förstår såklart att detta måste vara en mardrömssituation för dem som de ändå måste lösa på ett snyggt sätt tycker jag.

Grrr... det var då jag gick ut i krig. Men även denna gång lugnade jag ner mig och efter att ha sprungit till brevlådan i dag, för att upptäcka att bara reklam låg där, svarade jag mycket trevligt och förstående men med välskrivna inbakade små pikar om både hans sätt att bemöta och situationen som börjar bli allt mer märklig.

Bland annat har han i ett mail erbjudit oss alla pengar tillbaka mot att vi när korten kommer själva bekostar portot - och - SKICKAR DEM TILLBAKA?! Man kan ju börja undra om han driver med folk. Vad skulle han ha för glädje av 40 julkort på okända barn liksom? Lite fint undrade jag faktiskt detta i mitt svar i kväll. Han har nu svarat tillbaka, ganska kort men ändå bättre än sist och inte så mycket som en stavelse om vad han menade med det eller en eventuell ersättning.

Vad skulle ni ha gjort? Tycker ni jag är helt fel ute som ändå tycker att jag borde få tillbaka åtminstone hälften av det jag betalat (något jag visserligen ännu inte yppat till honom)? Det är ju ändå trots allt nästan två och en halv vecka sedan jag beställde - och betalade.

Här borde ju egentligen ett litet trevligt inlägg om vår mysiga jul haft sin plats men det tar vi en annan dag! Nu ska jag sova och drömma vimsiga drömmar om knasiga personer och pepparkaksgubbar på vift.