Att förlänga sommaren...

Det är olikt mig att inte ännu ha pratat höst här och gått loss inför en av mina favoritårstider som ju närmar sig med stormsteg. Men det beror på att något annat som närmar sig med stormsteg är en resa till sommar och med en sådan i sikte vill man ju inte riktigt erkänna att hösten typ är här.

För länge, länge sedan, närmare bestämt vid årsskiftet bokades tillsammans med farmor och farfar denna resa och snart drar vi till Mallorca (fast Vilma säger stolt till alla hon möter att hon ska till Mallimorca!) och vackra Alcudia... Stället med den vita sanden och det turkosblå vattnet. Om vi längtar? Så vi nästan spricker! Kan inte riktigt förstå att vi inom räckhåll har semester tillsammans - igen. Värme, bad och paraplydrinkar varje dag. Marknadsbesök, goda middagar och sand mellan tårna. Lata stunder, massa lek och alldeles färska frukter. Tid för varandra. Tid med familjen. Alldeles, alldeles lovely och nej, jag kan faktiskt inte förstå det...

Det blir också första gången vi åker på den här typen av resa med barn. Innan den tiden var Erik och jag iväg till solen nästan varje år men nu är det NIO år sedan sist och därför blir det extra lätt att känna barnens iver då vi själva känner densamma. Och för våra små... det är ju liksom inte bara Mallorca som är målet utan alla detaljer på vägen, små som stora, blir så stora för dem. Flygpremiär som exempel på en stor. Flygplansmat som exempel på en liten :)

Och medan Filip och Vilma räknar dagar och river bort lappar från sina egenhändigt nedplitade små kalendrar pratar Alvin på om att han ska tugga tuggummi på flygplanet - utan att svälja det :) Och så övar lilla Vilmisen spanska på ett dataspel där man kan räkna fiskar på olika språk - hon räknar nu till tio!

Ja, det känns verkligen som att vi är på väg in i en sanndröm snart och som vi LÄNGTAR!

Nära drömshopping...

Det är knappt så man tror det är sant men vi har fått en helt otrolig butik. Här. I Habo! Mitt i centrum i det charmiga blå trähuset vid torget har en drömbutik slagit upp portarna för shoppingsugna och sugen, det kan jag lova att man blir.

Där var en klädbutik även innan men tjejen som har tagit över har totalrenoverat lokalerna och allt är nu i vitaste vitt. Flera roliga klädmärken på damsidan, bland annat Vila, som jag gärna köper. Och så lite inredning och smycken. Och barnkläder… Name it hade även den gamla butiken men de som köpte in plaggen hade inte samma smak som jag. Det har däremot den här tjejen då jag hade kunnat shoppa loss på mycket när jag var där öppningsdagen förra veckan. Och så finns där ju även VILLERVALLA!!! Och Nova Star! Gissa hur lycklig jag ÄR :) Höll mig dock i skinnet och har bara köpt finaste luvtröjan från Nova Star – i blått, till pojken med de blå ögonen… Och då menar jag den stora av dem. Han är helnöjd och jag önskar just nu att kassan var jättestor så man bara kunde släppa lös mig därinne!

Så mitt hetaste tips i dag är att göra ett besök på Per & Lisa. Och då även passa på att ta en fika på mysiga Briljanten rakt över gatan för att sen orka med Gustav & Lillan (den andra barnaffären), Fröken Frö (finaste blomsteraffären), skojiga bok- och presentshopen och såklart leksaksaffären som har allt.

Är verkligen så lycklig för där vi bor! Vi kunde inte ha valt en bättre plats att sätta bo på och efter sju år och tre barn senare känner man sig så rotad man kan bli. Det är så kul att varje gång man handlar stöta på minst några man känner från dagis, skolan, fotbollen, området där man bor, BVC, baletten eller Öppnis. Man känner sig så hemma, folk är så trevliga, barnen tycker att det är den bästa platsen på jorden liksom vi. Tacksamhet är ordet!

På tal om tacksam. Tack ni omtänksamma som kommenterat och hört av er angående det jag skrev i går om det skumma som hänt mig den senaste tiden... Omtanke gör mig alltid glad och det värmer så mycket med några ord ibland - tack ♥

I dag har varit en bra dag  sånär som på lite huvudvärk men det har känts som helt vanlig sådan. Funderar mycket på vad det kan vara och det några av er har skrivit om stress kanske till viss del kan vara en sanning även om jag har väldigt svårt att erkänna det. Känner mig ju så lugn men som ni vet har mycket oro snurrat i huvudet hela sommaren och kanske är det det som nu bubblat över vid några tillfällen när det varit mycket runt om med allt annat. Hursom - ni gjorde mig GLAD i dag!

Tip top!

Näsa med dripp-dropp men tänder som är tip-top! Ungefär så kan man väl sammanfatta mig idag :) Besöket hos tandläkaren gick finfint och jag fick för första gången på år BERÖM! Det får jag alltid såtillvida att jag inte brukar ha några hål, däremot har jag de senaste åren alltid haft irriterat tandkött. Nu har jag verkligen legat i med tandtråd mellan mina extremt täta tänder och äntligen hade det visat resultat. Sen är det ju inte precis billigt, som du Anna sa i en kommentar här nedanför... Kommer nog aldrig upphöra att förvånas över hur glatt man betalar och med hur lätta steg man ändå lämnar tandläkardoften bakom sig och tänker att nu ses man förhoppningsvis inte på ett år!

Som sig bör firar jag detta med godisfrosseri i kväll. Bilar och choklad med mandlar och havssalt har varit mitt sällskap en stund och nu är jag lite sådär ångermätt ni vet. När man känner att man kanske borde ha ätit en banan i stället...

Nåväl. Bacillen verkade "peppar, peppar" vara en ganska snäll sådan och redan efter lunch i dag var Vilma som vanligt igen. Inga näsor har heller runnit sedan dess (förutom på mig då) och nu kan vi bara hålla tummarna vidare för att killarna ska klara sig från tjejbacillen.

Sen är jag förutom förkylning lite "skum". Jag hoppas det bara är tillfälligheter men de senaste dagarna har minnet svikit - och det rejält - några gånger. Till exempel mindes jag inte var jag hade parkerat bilen i lördags när jag var borta på Ica i samhället - och då menar jag inte mindes alls. En sak om man är lite disträ men då brukar man ju komma på sen att "just det, det var ju här jag ställde mig". Nu är som tur är inte stället så stort och jag visste såklart att jag skulle hitta bilen men att den stod där den stod, det kan jag fortfarande inte förstå eller komma ihåg.


Sen har minnet svikit ännu ett par gånger, jag har fumlat och vält saker (inte likt mig) och i går kväll svimmade (!) jag i köket. Som ett kraftigt blodtrycksfall fast utan att jag hade rört mig ur fläcken. Jag stod vid en köksbänk när hjärtat plötsligt rusade och känslan blev att det liksom rusade upp i huvudet som i sin tur kändes kokvarmt och sen blev det svart. Jag fick ur mig ett ynkligt "Erik" och sen satt jag där på golvet. Det var en väldigt kort stund jag var borta, säkert bara sekunder, men ändå känslan. Just när man inte brukar vara sådan. I dag har det dock inte hänt något konstigare än vanligt så min förhoppning är som sagt tillfälligheter. Dock är det ju så obehagligt när saker inte är som de brukar...

Status: Hängigt

Ja, vår status för i dag ser ni här och jag gissar att bilden talar sitt tydliga språk... Ett paket näsdukar för mamman, ett för Vilma och ett för lillebror. Fast i ärlighetens namn sympatisnorar han mest och vi lite hängiga njuter av hans pigga och glada sällskap :)

Morgonen och förmiddagen har bestått av mannagrynsgröt som gjort små magar varma och sen på det bokmys och pusselbuffé - som Vilma så fint kallade det. Vi har pusslat nästan alla pussel vi har (och det är många) så nu kommer man knappt in i rummet där de ligger. I skrivande stund ligger två små i soffan och tittar på film och jag varierar mellan att titta med dem, slänga i lite tvätt och fundera över vad det kan tänkas bli till lunch...

Vad snabbt det gick till höstens första VAB-dag var här. Det verkar som om väldigt många redan är förkylda och man kan ju fundera på om det har med den lite knackiga sommaren att göra? Hoppas dock på snabb återhämtning. Om ett par timmar kommer Erik hem och löser av och jag far mot tandläkaren som jag ska till på årlig kontroll i dag. Måtte det bli billigt...

Otajming...

Ohh, no... Halsen bränner, näsan dripp-droppar och jag är omgiven av ett berg av hopskrynklade näsdukar. Höstens första förkylning kom sent i går kväll smygande och har sedan brakat loss ordentligt. Jag har slagit nysrekord på jobbet, papperskorgen där är översvämmad och jag har svarat "Adda" i telefon hela dagen.

I eftermiddags fick jag rapport från mormor och morfar som hämtat barnen att Vilma var skruttig och i ett liknande tillstånd. Kanske är det en tjejbacill?!

Vad det nu än är så bara måste den vara snabbt övergående och helst inte smittsam. Vi har andra, mycket viktigare saker för oss än att vara hängiga. Ska pröva mysmetoden nu i det höstlika vardagsrummet därnere där ljusen fladdrar och skvallrar om att kallare tider närmar sig. En stooor kopp te och något gott till får bli min medicin ikväll. I morgon får vi se om det funkade...

Ute på tur

Om ni ser något blått som far förbi så kan det vara Alvin Polis som är ute på en runda för att se så allt går rätt till. Hans nya fordon kan vara både snabbt och ganska långsamt. Ibland hänger liksom lilla sparkbenet upp sig och han tar sig fram i en myras tempo men sen så kommer han på det igen och svischar fram så stolt!


Behöver man bärhjälp är han också väldigt villig att frakta saker i sin korg. När jag på förra rundan frågade om han kunde hjälpa mamma att bära hennes nycklar så nickade han allvarligt, la nycklarna omsorgsfullt i korgen och gled iväg med viktigminen som innebär helt stängd mun och lilla näsan en bit upp i vädret :)

Hoppas helgen varit god för er förresten! Svooosch, sa det och så var det sen söndagskväll. Igen. Konstigt det där hur helgerna flyger. Vår har varit väldigt social med folk hemma både fredag och lördag och så mysigt kusinkalas i dag. Nu lockar sängen och vi går i morgon in i en för oss väldigt ovanlig vecka - i positiv bemärkelse, men mer om den en annan dag. Nu säger jag natti natt!

Filip, 1a

I måndags var en stor dag. Första dagen på dagis efter sommarlovet för de små. Första dagen för Vilma som Stjärntjej, det vill säga i äldsta gruppen! Vår lilla Vilma... Första dagen för Alvin som Strålenkille, det vill säga inte längre minst på dagis. Och så var det första dagen i riktiga skolan för Filip. Nu är han en ”etta”, en ”förstaklabbare”, en skolkille. I klass 1a.

Förväntan har inte varit enorm inför denna dag hos Filip men visst var det väl så att när dagen väl var kommen slank frukosten ner ovanligt snabbt? Och nog klädde han på sig fortare än han brukar och utan en enda liten påminnelse. Till och med håret var ordentligt kammat när han kom ner – klar, och vi fortfarande satt och åt frukost. Jättekammat med vatten till och med för han hade visst ”sovit snett” på det som han sa :)

Känslan efter uppropet var bra. Jättebra till och med. Fröknarna verkar så goa och gav ett varmt och bra första intryck. Och så alla välbekanta, söta små ansikten som man känner väl igen nu. Nya ämnen som bild och musik kommer till. I andra klassrum och med andra lärare. Även gympan är med annan fröken och så är lekstunderna under lektionerna borta och leken hör endast till rasten.

Ja, han är verkligen en skolkille nu. Och en STOR kille. Som vi är så stolta över varje dag. Som kan så mycket och vill så mycket och funderar så mycket och leker så mycket. ”Min bästa Filip”, som Alvin säger. Det här med ettan blir nog super tror jag, och spännande är det onekligen att som mamma och pappa få följa sitt barn i detta skede av livet!

Ser ni förresten att han poserar på bild! Hihi, så festligt. Hörde just från hans tjejkompis mamma att hon också gör det nu (kompisen alltså, inte mamman vad jag vet ;) ) så kanske hör det åldern till?!

Att räkna kameler

Här sitter jag och försöker blogga för andra kvällen i rad. Men jag är så trött att jag nästan tror det är något fel på mig... Totalt orkeslös och helt utan energi.

Någon som inte är så trött är Filip. Nyss kom han smygande hit till mig:
- Mamma, jag kan inte somna - och jag har testat allt...
- Kan du inte somna gubben? Men du, har du räknat får?
- Jaaa...
- Har du räknat igelkottar?
- Vad menar du?
- Jo, igelkottar som är ute och går på vår gräsmatta!
- Jaaa, det har jag också.
- Har du?
- Jaaa, jag har till och med räknat kameler fast det där gamla knepet funkar ju inte. Man bara räknar och räknar och räknar tills man inte kan räkna längre. Och sen är man ännu piggare för att man har räknat så länge.

Den diskussionen vann Filip :) Han såg så uppgiven ut att jag började skratta åt hans kamelräkning och till slut fnissade trötta mamman och pigga sonen så tårarna rann. Och jag erkände att det där gamla knepet aldrig hade funkat för mig heller!

En födelsedag!

Det lilla födelsedagsbarnet vaknade såklart först av alla förra lördagen men smög som han och storebror planerat in till Filip. Där sov han sedan räv – ordentligt – och han var den allra sötaste lilla rävsovare jag någonsin sett. Efter att ha vaknat, hurrat med efter vår morgonkraxiga sång och gjort indianljud med handen för munnen var det dags för paketöppning. Poliströjan blev mycket poppis, liksom lilla tjattrande igelkotten från Vilma.

Vår nyblivna 3-åring var sedan på ett strålande humör hela långa dagen. Medan han och Erik tog en cykeltur på förmiddagen bakade Filip och Vilma Äckelmuffins till kalaset. Äckelmuffins smakar inte alls som de låter, tvärtom är de bland de godaste muffins jag ätit – kanske för att det härhemma alltid är små barnahänder som häller i ingredienser, med tungan koncentrerat utanför munnen häller smet i formarna och sedan går loss med garneringen i form av strössel. Det enda jag la mig i förutom smörsmältning var just denna dag ihällandet av själva ”äcklet”, det vill säga den gröna karamellfärgen. De blir nog annars lätt mörkgröna i nyansen skulle jag tro ;)

Alvin fick själv välja mat denna stora dag och det blev hamburgare till lunch och spaghetti och köttfärssås till kvällsmat. Denna gjorde vi de luxe med färsk pasta och godaste tillbehören och med lite gott rött vin till blev förvandlingen från klassisk lunchrätt till lyxig middag något vi ska lägga på minnet till kyliga höstkvällar.

Kalaskillen Alvin blev sen överlycklig en gång till då han i nästa paketskörd överraskades av önskade duplobilar och en alldeles egen sparkcykel...

Kvällen avslutades med att vi tittade på bilder och filmer av våra små som bebisar. Vilken underhållning! Dock blev Alvin ledsen när han inte kunde hitta sig själv i filmerna då Vilma var bebis… Inte lätt det där.

Det må vara en del fix kring dessa födelsedagar men så är de också något mycket stort och mycket viktigt att fira. De är ju faktiskt årsdagar av en av de allra bästa stunder vi upplevt. Stunder som för alltid kom att förändra och förgylla våra liv!

Redo!

Måste bara ge ett tips såhär innan sängen ropar efter mig. Vi brukar alltid vara tidiga med ytterkläder till barnen. Så skönt att slippa trängas, jaga storlekar och kunna släppa tankarna på det när allt drar igång och framförallt skönt att bara kunna plocka fram när den där första kalla morgonen kommer. För att inte tala om snön... men det lär ju dröja såklart!

Skulle det mot all världens förmodan komma septembersnö (!) så är i alla fall våra barn nu rustade för det. Redan förra veckan inhandlades overaller till Vilma och Alvin och nu har jag span på en jacka till Filip. Det gäller ju att passa på när rabattkupongerna duggar tätt i brevlådan. Nästan 200 kronor billigare blev varje overall och det man då sparar på två overaller räcker till storebrors jacka - med rabatt då ;)

Hursom blev KappAhl vårt val. För andra året i rad. Deras Kaxs Proxtec-plagg, som brukar få mycket bra betyg i tester, visade sig vara de bästa ytterplagg våra små har haft. Killarnas overaller därifrån förra vintern var till och med bättre än Vilmas från PO.P. som varken höll vätan ute eller var lika slitstark. Med tanke på den smutsiga och blöta vintern och att Filip då var en klättrande eller bandyspelande 6-åring är vårt betyg det allra bästa då det inte finns en skråma på den overallen. Inte heller blev någon av killarna blöta igenom någon enda gång. Det är bra!

Vilma ville - såklart - ha en cerise overall i år och lillebror, han fick den galet fina multifärgade som jag var både tveksam till och nyfiken på efter att ha sett på bild. I verkligheten är den fantastisk och på vår lilla gladfis kändes den just det - väldigt glad. Glad är också Alvin som tyckte jättemycket om den!

De har också fått in supersnygga enfärgade mössor med vita stjärnor på... Alvin valde en grön men till den overallen hade nog vilken som passat :) Bjuder på ett par suddiga mobilbilder på rörligt objekt i provrumsbelysning - men ni ser i alla fall overallen på!

Så till tipset: Alla klubbmedlemmar har 25 % rabatt på ett helt köp på KappAhl 16-17/8. I morgon ska jag och barnen ta med mormor till Växjö och hälsa på en släkting över dagen och på lunchstoppet i stan lär det bli shop utan stopp är jag rädd...!

Annorlunda

God morgon tisdag! Sista sommarlovsveckan har inletts och i går hade vi en ljuvlig dag med goda vänner och faktiskt en hel del värme ute. Även bad för somliga samt strandlek och kamp mot envisa getingsvärmar. Sedan blev allt minst sagt annorlunda! Jag blev rejält överraskad av en kär vän och vi tillbringade kvällen ute med god mat, tappa-andan-utsikt och såklart trevligaste sällskapet!

Sen hem till - Erik. Sånär som på honom var huset nämligen tomt då barnen skulle premiärsova över hos farmor och farfar. Så konstigt att lägga sig i ett helt tyst hus utan djupa andetag och små snarkningar från rummen bredvid... Huvudet är dock fortfarande fullt av stressiga tankar blandat med oro för krasslig pappa och jag kunde inte somna. Vaknade sen dessutom tidigt så i dag är mamman trött. Önskar jag hade haft lite tid att fixa hemma med allt som väntar på att göras men barnen ska strax hämtas så det får vänta till en annan gång. Längtar vansinnigt efter bloggtid också. Så mycket roligt har hänt den här sommaren som jag vill bevara och kunna minnas här. Någon som har några bra trolla-med-tiden-tips? ;)

Fick precis en rapport om glada barn som somnat gott och sovit gott. Kan tänka att det varit en spännande upplevelse för dem! Tänkte att vi skulle köra en lugn fixdag på stan i dag. Långt tittbesök i leksaksaffären och lek i leklandet blandat med lite presentköp till blivande 7-åring och kanske inköp av ett höstplagg eller två. Och så lunch med finaste pappa Erik som ju jobbar igen.

Nej, nu hopp in i duschen och sen iväg! Hoppas ni får en härlig dag!

Lugn

Det är så lugnt ute i dag. På sätt och vis en typisk söndag fastän vi ännu har lite sommar kvar. Vi var på sparkcykelutflykt i förmiddags och såg inte en människa ute fastän solen sken och det var riktigt varmt. Kanske börjar höstterminen för många i morgon och man liksom laddar och förbereder och fixar och donar. Precis som vi ska göra nästa söndag. Men innan dess har vi sommarlov en vecka till. Erik börjar jobba i morgon men vi andra ska försöka roa oss på egen hand :)

Här råder just nu skön eftermiddagslunk. Barnen myser med ditten och datten i uterummet och jag har faktiskt läst ut en bok! Det ni, det händer då inte varje dag längre. Har alltid läst mycket men de senaste sju åren kan jag nästan räkna på en hand de böcker jag läst. Sen är jag en snabbläsare när jag väl börjar så den här som dessutom var väldigt lättläst gick på ett kick. Det var omtänksamma Camilla som lämnade över sin sommarläsning till mig och av tre böcker återstår nu alltså bara två!


Om jag rekommenderar boken med den vackra titeln? Att jag gör! Verkligen till och med. Omöjlig att sluta läsa och man får en ny bild av mannen bakom. "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" är en berättelse om sann kärlek och då kan det ju inte bli annat än bra!

Hihi, precis när jag skrev sista raden för några timmar sedan stormades huset och plötsligt var här åtta barn i stället för tre - och dessutom en supertrevlig mamma som kikade förbi på spontanbesök och det blev en stor hejarklack som tittade på den sista rafflande stunden av handbollsspänning. Nu en rejäl röjning härinne i lekland och dusch av sommarsmutsiga barn innan vi tar kväll!

Alvin 3 år och charmigast i världen!

En mycket nöjd, nybliven liten 3-åring är nu på väg mot drömmarnas land iklädd nya poliströjan som du fick i dag :) Kanske kommer du drömma om den blå lilla sparkcykeln du ska inviga i morgon. Eller allt roligt duplo du fått. Eller den gula bilen som kan köra jättefort eller lilla igelkotten som låter så knasigt när man trycker den på nosen?

Din tredje födelsedag har varit så mysig och vi har för första gången sedan du kom till oss fått uppleva att vi faktiskt har ett sommarbarn! Solen både sken och värmde under kalaset och tårtan var full med jordgubbar. Det är verkligen vid 3-årsdagen som man märker att ett barn har blivit stort. Du förstod att det var din dag i dag och du öppnade tålmodigt alla paket och blåste tårtljus som om du aldrig gjort något annat. Ja, du sov till och med räv i Filips säng när vi sjöng för dig i morse. Så pass rävigt att vi rentav fick sjunga två gånger för att lyckas "väcka" dig :)

Du är alldeles, alldeles underbar och en så tydlig liten personlighet nu. Att du i dag fyller tre, det är helt omöjligt att förstå... Att vår minsting har blivit stor. Stor och charmigast i hela världen!

Din 3-årsbild är verkligen du. Glad och lycklig! (Och i vår knasiga tidning alldeles grå... Kan inte förstå hur de kan få bilder så konstiga i den blaskan. Så om någon såg dig där, eller snarare inte såg dig då det knappt gick att urskilja ansiktets konturer får ni i stället kika i veckans gratistidning som dimper ner hos alla häromkring. Där är bilden skarp och man ser dig!)

Här nedanför ser ni Alvin 1 år och Alvin 2 år också. Visst ser man ganska tydligt att det är samma barn?!

För 1097 dagar sedan…

Precis som sig bör såhär dan före dan frossar jag en stund i minnen. Minnen i form av både bilder och ord här hemifrån. Det är en härlig och häftig känsla att så enkelt dras tillbaka till stunderna som varit de viktigaste i hela ens liv. De viktigaste och de största.

Det slog mig dock när jag letade mig bakåt i tiden att jag aldrig skrivit om min tredje förlossning. Skräckupplevelsen. Yppade nog om jag inte minns fel bara något alldeles flyktigt i ett inlägg om att den var en mardröm som tack och lov slutade lyckligt. Den satte dock spår kan jag säga såhär tre år efter. Tänker fortfarande på den ofta men har nog aldrig tänkt mig helt igenom den. Det räcker med valda delar men kanske att jag en dag ska försöka få ner den på pränt och därmed se den som ”avklarad” på riktigt?

Det kan verkligen fortfarande kännas snöpligt att jag blev snuvad på den fina upplevelse det ändå kan vara mitt i allt det onda. Jag hade ju en fånigt romantisk bild om att den skulle bli ännu bättre än den med Vilma som ju var ljusår bättre än den med Filip. Här fick jag istället en mer än isande kall insikt om att man inte kan lite på vården. Inte heller människorna som finns där för att ta hand om en. Att inte bli trodd på vilket var en av sakerna som hände mig är nog bland det värsta man kan uppleva i den situationen. Usch ja, någon gång ska jag dela detta.

Men. Det dolde sig något mycket vackert därinne i stora magen. En av de två ljuvligaste små pojkar vi sett. Mer lik storebror då än nu och mitt mammahjärta blev med ens förlorat. För tredje gången ♥

Att läsa det sista inlägget innan det första som trebarnsmamma är nästan magiskt. Jag var så väl medveten om att något stort hade startat långt innan dagen hade det. Jag minns att jag verkligen fångade stunden och det är jag så tacksam för då jag minns det tydligt än i dag. Det enda jag inte visste var att det skulle ta mer än ett dygn till innan jag fick se min hjärtans lilla prins. Inte visste jag heller att det var just du, lille prins Alvin som skulle komma till oss och ge livet en extra stjärnglans. Då och för alltid.

I morgon blir det kalas. I garderoben ligger dina paket och väntar. Där nere hänger tre ballonger. Tre små ljus ligger framme, redo att sättas i frukostmackan och du har lovat att inte gå upp om du vaknar först i morgon :) Får väl se hur det går men jag hörde nog hur storebror innan ni somnade gick in och viskade till dig att du skulle komma och lägga dig hos honom om du vaknade först. Så kunde ni ligga och mysa och han skulle berätta en saga för dig!

I morgon är ingen vanlig dag för då är det Alvins födelsedag…

Inspiration

Vi kände det nästan på oss och ja, kryssning var verkligen vår grej! Jag ligger ju som ni både märkt själva och dessutom hört mig upprepa, ljusår efter i mitt bloggande så jag törs inte lova (bara nästan) att ge den ett eget inlägg men jag hoppas hinna få till det.

När vi kommit i hamn i går var det fikadags och vi hade planerat att göra detta på Ikea i Kungens Kurva. Vi sanna Ikeafanatiker har aldrig varit där tidigare men kommer garanterat planera in fler stopp för oj, vilket ställe! Man fick liksom en stooor portion Ikea med extra allt. Extra våningsplan, extra många fina miljöer och extra inspiration. Till och med extra uppspelta, nyfikna och springiga barn med myror i varsin bak fick vi vilket vi inte är helt vana vid. Tjatföräldrar kände vi oss som vilket inte är kul men så är det ju ibland. 

Hursom tog det inte många minuter på vår runda förrän vi sprang på den här spegeln. Nu var det inte den jag ville åt även om den också är väldigt fin. Nej, det var ljusslingan som hängde runt. Lovely och jag placerade ut den på en handfull tänkbara ställen i vårt hus och längtade mig igenom hela varuhuset tills jag äntligen skulle få se paketet, greppa det och lägga det i tryggt förvar i vår vagn. Bara det att när vi äntligen nådde lampavdelningen var hyllan den skulle ligga på alldeles tom... Jag letade över och under, kröp på golvet och kilade in armen bredvid hyllan för att se om någon fastnat. Det stod ju att det skulle finnas fem stycken i lager. En anställd hjälpte mig, ringde och sprang för att leta i hörnet de har med folks ”ångersaker” men ingen ljusslinga. Jag blev på riktigt lite knäckt. Kan verkligen förälska mig i ting och den här blev jag nästintill besatt av. Den var liksom extra fin.

Nu tänker ni nog att jag kan köpa en här hemma men det var ju just det. Den visade sig bara säljas på vissa Ikea-varuhus. Helt otroligt ju. Så är det någon som händelsevis skulle ha vägarna förbi ett av dem och där råka springa på den så får ni hemskt gärna, ja rent av jättegärna köpa en… Den heter GLÄNSA och jag skulle gladeligen betala både slingan, porto och lite extra för den :)

Kolla förresten in snygglampan VIDJA i flera nya, fina färger!

Till sjöss

Efter att ha kollat väder i både öst och väst men bara hittat regn eller risk för regn la vi ner planerna på en sista kusttripp denna semester. Men så kom Erik på vad barnen var så imponerade av under hela vår Stockholmsvistelse för några veckor sedan.

Från hotellet hade vi nämligen utsikt över Stadsgårdskajen och en massa stooora båtar. Nu är vi åter på väg till vår vackra huvudstad men bara som hastigast. Om några timmar hoppar vi på en av de där båtarna och far till Åland! Inte för att vi ens kommer se Åland då jag tror vi vänder där någon gång sent i natt men vi ska njuta av färden och hoppas att den är det paradis Birka Cruises lovar :) Bada i varma pooler ska vi i alla fall få göra och titta på havet genom fönstret i vår lilla hytt innan vi somnar!

Tjejtjusaren

Mmm, det ska börjas i tid. Alvin har alltid varit en riktig tjejtjusare och flera är de små sötnosar han kallas sina "bättisar". Här med en av favoriterna. Underbara lilla Clara. De är verkligen förtjusta i varandra ♥. Dessutom snudd på uppväxta tillsammans då de började "umgås" när Clara var nyfödd och Alvin ett halvår. Sen, några månader senare kom en till liten flicka in i hans liv - Rebecka, och dessa två är hans tryggheter på dagis, hans favvortjejer och hans "bättisar", som han själv uttrycker det!

Pling, sa det i mobilen häromdagen och så dök denna bild upp - från ena tjejens mamma. Gulligt, var ordet!

Snurrelisnurr

Tankar som snurrar och en kropp som säger stopp var något jag skulle berätta mer om en annan dag. Den andra dagen blev i dag nu när huset för en stund är tomt sånär som på jag då resten av familjen är i stan för att fixa det sista inför nattens tältning (!). Ja, ni hörde faktiskt rätt. I natt ska vi sova i t ä l t. I skogen. I mööörka skogen. Det ni! Gaaahhh, det blir säkert jättemysigt då det är trevligast tänkbara sällskap vi ska ha i form av vår föräldragrupp men någon skogsmulle, det är jag ju inte direkt. Tycker det är så mysigt att gå i skogen och leta bär, sparka i löv eller bara leka men sova i den… Hajar ni hur många faror som lurar där, åtminstone i min fantasi? Så om jag inte blir uppäten av mygg eller några andra läskiga varelser där i natt lovar jag att höra av mig igen i morgon :)

Annars har jag mitt i den härligaste ledigheten plötsligt drabbats av någon hemsk stressgrej. Förstår inte detta men tankar snurrar, idéer surrar och ingenting blir gjort. Eller jo, jättemycket blir gjort men inte det jag vill hinna för tiden räcker inte till. Det skulle den säkert göra om man maxade sig men det är kanske det man inte bör göra nu när man äntligen är ledig. Det är så otroligt frustrerande att hela tiden ha för höga krav på sig själv. Jag är nog dessvärre född sådan och det är inte något man bara ändrar på sådär. Oftast flyter också allt på och då är det frid och fröjd men just nu har orken tagit helt slut och kroppen likaså. Kände förra veckan när vi jobbade hur en alltför välbekant värk gjorde sig påmind i hela min högersida. Denna har nu smugit sig fram mer och mer och i går, när vi för första dagen på den här delen av semestern tog det lugnt så brakade den loss ordentligt. Är i dag så stel att jag knappt kan röra mig och vänder jag huvudet utan att vända med resten av kroppen så blixtrar det i hela ryggen. Och högerarmen är knappt rörbar. Suck.

Jag som är van att planera och fixa och få till det får nu inte det. Tankarna snurrar huller om buller och huvudet är sprängfyllt av en salig röra av saker som jag MÅSTE hinna på att-göra-listan, vetskapen om att det är NU som det man hela våren längtat efter ÄR, tankar på allt jag vill hinna göra med barnen, önskan om att kunna hitta på något bara Erik och jag, en gnagande oro för min stackars pappa som åter varit rejält krasslig, dåligt samvete över saker man inte hunnit, vänner man inte har hört av sig till. Ja, ni vet. Allt blir överdrivet för man kan ju inte hinna allt men jag vill ju samtidigt vara alla till lags såsom jag alltid brukat. Men tiden börjar komma ikapp mig och jag inser att hur gärna jag än vill så hinner jag inte det längre och det har jag svårt att förlika mig med.

Jag vill ju vara den bästa och roligaste mamman, den snälla vännen, den perfekta Anna… Men Anna har jag nog glömt någonstans på vägen för att göra egna saker, det existerar inte riktigt. Inte heller har jag behovet såsom en del andra, det där är ju så olika. Men jag inser att min kropp inte längre tycker om mitt tempo och det måste jag nog göra något åt. Det funkar ju liksom inte att den brakar ihop så snart det har varit lite för mycket en period. Och jag börjar inse att även om allt man omger sig med och gör är roligt, man är lycklig och man trivs med tillvaron, så räcker det inte om man inte stannar upp ibland och tillåter sig att ta det lite lugnt men jag förstår inte hur jag någonsin ska lyckas med det. Och då blir det också en stressande tanke i sig... Till på köpet så är jag sämst i världen på att erkänna när något inte är helt bra men bäst i världen på att le och vara glad ändå så att jag nu tar steget och skriver detta är väl ett slags erkännande antar jag.

Sen är det frustrerande för jag vet ju hur snabbt tankar kan vända. En dag med bara Erik och mig härhemma skulle innebära att en stor del av den där listan kunde betas av. Man är ju extremt effektiv de stunder man nuförtiden är utan barnen. Klart man fixar även med dem hemma men det blir liksom inget flyt i det hela då mat och fika ska fixas, disk ska plockas, kompisar plingar på dörren och huset fylls av några små till. Då blir jag lätt sådan att jag inte tar i de stora projekten för de vill jag helst göra utan för många avbrott och det är väl så att för många projekt av det slaget nu har släpat efter... Sen vet jag att världen inte faller om allt inte är perfekt härhemma men i min själ är allt så mycket bättre när jag trivs och det gör jag ju som allra bäst när jag hunnit det jag vill.

Och som grädde på moset har jag så dåligt samvete över bloggen. Har de senaste dagarna fastnat i gamla inlägg. Barnen har velat se bilder på sig som bebisar och jag har läst högt om deras födelsedagar, tokiga saker de gjort, semestertripper vi varit iväg på och helt vardagliga stunder vi upplevt. De har skrattat högt och velat höra mer och fastän jag har gjort det så många gånger förr slås jag ändå av känslan hur stor och viktig den börjar bli för oss alla i familjen. Min blogg. Och den här sommaren har jag missat att få ner så många saker vilket gör mig uppriktigt besviken på mig själv då jag ju vet hur snabbt det egentligen går och hur värdefullt det sedan är...

Oj, vad jag babblar på och så rörigt det blir. Ni förstår ju då att det är rörigt också i huvudet :) Ibland är det dock skönt att få ur sig saker, få ner det på pränt och läsa sig till vad man känner. Har någon ett bra knep får ni gärna dela med er. Jag misstänker att jag inte är den enda mamman med prestationskrav högre än bra som har kört fast och inte räcker till.

Ja, det här blev långt och inte särskilt upplyftande. Du som orkat läsa ända hit är tålmodig och säkert uttråkad och jag hoppas vara lite roligare nästa gång du kikar in här hemma!

Blomkruka

Ett litet hej från sommarlovslediga kommer här! Det har varit en härligt varm, nästan het dag och efter lunch förvandlades vår trädgård till playa. Vi har latat oss i hängmatta och solstolar (för första gången i sommar!) och bara myst och låtit dagen rinna i väg utan ett enda måste. Ljuvligt, underbart och jag vill bara ha mer av detta. Har en lyckokänsla i magen efter en härlig dag och kväll i går och kanske var det därför dagen i dag blev extra lat :) Också en dag då tankar snurrat och kroppen sagt ifrån men mer om det en annan dag...

Vilma tyckte efter kvällsmaten på altanen att jag var en riktig "blomkruka" som inte doppat hela mig i poolen än i dag men det fixade omtänksamme Erik till så fint strax därefter... Och blomkruka, lilla snorpan. Det finns nog ingen i hela världen som får till det så knasigt med orden ibland som vår lilla Vimsagumsa!

Några minuters intensivt fotande på blivande 3-åring resulterade i en hel mängd knasiga, söta, lyckliga och helgalna bilder här innan läggdags. Och perfektionism är inte det viktiga då. Det är när ögonen lyser av lycka och skrattet kluckar som det blir som allra bäst och bara jag hinner ska ni få se några glimtar på den för dagen Villervallarandiga och helt oemotståndliga lilla tornadon härhemma.

Tills dess och av varierande kvalitet - tornadon in action :)