... - here we come!

Sånär som på necessärerna är vi nu färdigpackade inför helgens äventyr och i morgon bitti bär det av mot hemligt mål (inte för oss och min mamma men för pappa som fyller 60 på lördag). Vi har försökt lura i Filip ett felaktigt resmål för att han skulle säga detta till morfar och leda honom på villovägar men när morfar i går tillbringade hela dagen här var det enda Filip några gånger sa "Vi ska på hemlis med dig!". Pålitlig alltså, vilket visserligen är en långt mycket bättre egenskap än den vi försökte pracka på honom :)

Det ska bli så kul och skönt avkopplande med en hotellhelg. Kanske återkommer jag om var vi är då datorn redan står nerpackad... Lite filmtittande för Filip, lite *harkel* bloggläsande för mig kanske och såklart en titt på nya me&i-kollektionen som ju släpps i morgon!

Så - so long så länge! Och sorry pappsen - vet att du säkert är härinne och snokar och tror du ska finna svaret men du får hålla dig liiite till ;)

Vem tänder stjärnorna?

Vet ni det egentligen? För annars kan jag tala om att jag precis har fått veta det. Vem som tänder alla stjärnorna på himlen när det blir kväll alltså.

När vi satt och mellismumsade jordgubbssmoothie och dubbelrån hörde vi en av Eva Dahlgrens gamla dängor. Något i låten fångade Filips intresse för han slutade plötsligt surpla, lyssnade uppmärksamt och frågade med pannan i djupa veck:

”Vad sjunger hon om, mamma?”
”Hon frågar vem som tänder stjärnorna – vet du det?”
”Stjärnorna på himlen? Ja, de tänder Sandra (en av mammorna vi träffar mycket)!”
”Gör hon??? Det visste inte jag!”
”Men du vet mamma, hon klättrar upp för en stege i deras trädgård – ända upp i himlen. Och så trycker hon på en knapp så alla stjärnorna tänds...”

♥ Det är i sådana stunder man blir lite extra kär och lycklig som mamma. Jag tror att jag för resten av livet kommer tänka på just Filip och Sandra när jag blickar upp mot en stjärnklar himmel. Vilken underbar fantasi en 3-åring kan ha, vilken gullig tanke och inte minst vilken komplimang till mamma Sandra! Och var det måhända en försmak av en romantisk ådra hos sonen vi fick höra där…? :) ♥

Vilken kärlek!

Någon mer än jag som suttit med rörda tårar trillandes nerför kinderna i kväll?

I höstas "skulle" vi inte titta på Bonde söker fru sa vi men såklart kunde inte jag hålla mig från det. Det har en charm, helt klart. Och charm för många har ju det lyckliga och oerhört söta paret jag rördes av i kväll... Visst kan man misstänka att TV4 haft både ett och två fingrar med i spelet gällande själva bröllopet men oj, vad vackert allt var. Ordentligt giftasssugen blir man av att se sådant...

Och vilken kärlek sen...den går inte att ta miste på. Så sann och innerlig och totalt oregisserad!

Nu ska jag somna gott bredvid min blivande - dock varken datum eller år bestämt här ;)

H&M våren 2009

Skam den som ger sig. Förra våren var jag såå förväntansfull inför paketets ankomst. Paketet fyllt med snygga vårkläder från H&M. Bara det att byxorna satt som klistrade, kjolen gav rumpan en märklig form, tröjan var för kort, skorna var för stora… Jag skickade snopen tillbaks allt.

Jag skulle bli ytterst förvånad om det blir likadant i år. Koftan i ursnygg modell och i en av mina absoluta favoritfärger KAN ju inte bara bli fel. Den bruna kjolen verkar mjuk och skön och i den får man nog helt enkelt acceptera bakdelen som den är men i alla fall inte göra den konstigare ;) Linnet är jag nyfiken på, ser härligt sommarfräscht ut (om ni nu lyckas urskilja det uppe i vänstra hörnet av bilden). Och så skorna, som fanns i år igen. Dock var de bruna slut i rätt storlek när jag beställde så det fick bli ett par naturvita i stället. Spelar egentligen ingen jättestor roll eftersom de ändå inte var tänkta som lekparksskor…

Och så får Vilma en söt top som kanske rentav kommer matcha mammas nya kofta samt bruna capribyxor att ha under klänning/tunika.

Och gulbruna till färgen, det är gärna både mina vårar, somrar, höstar och vintrar - två favoritfärger i garderoben. Denna vår hoppas jag färgerna även får symbolisera en gult lysande sol som ger vinterblek hy en gyllene brun lyster...

Åhh, vad det är spännande att ha saker att vänta på - både vad gäller årstider och klädpaket till brevlådan!

Tre Traderafynd

På en dag! Och jag som inte shoppat där ännu i år. Men idag har jag legat i och dessutom haft turen på min sida. Inte mindre än tre nya klänningar/tunikor till lillan kommer snart till vår brevlåda och för alla dessa betalar jag bara 170 kronor – och då är två av dem i nyskick! Shoppingglädje framför datorn när den är som bäst. Dessutom i mysbyxor och okammat hår :)

Hoppas ni får en mysig lördagkväll!

Dagens kanske största kap. En Urban Elk-klänning använd endast två gånger. Känner på mig att den kommer sitta som gjord på Vilma, som vi märkt går i resten av familjens fotspår och klär bra i jordiga naturfärger. Den här längtar jag verkligen efter!

Mysig Me&I-klänning i modell jag gillar. Färgen ser lite väl knallig ut på bilden men jag vet att den är mildare i verkligheten. Orange är en annan av Vilmas favvofärger och den här blir nog en hemmafavorit i vår.

Och så ett rykande färskt kap! Omtänksamma och gulliga mamma Sandra ringde för en stund sedan där hon satt framför datorn. "Har du Tradera uppe?" Jag bokstavligen sprang till datorn då jag trodde det var akut men jag hann både titta, fundera och höja budet ett par gånger innan den blev Vilmas. Ursnygg och mamma Sandra har gjort det igen - hittat Traderafynd åt lilla Vilma. Vi handlar ibland åt varandras barn då vi alltid springer på samma saker! Så kul att ha någon med exakt på pricken samma smak. På pricken ja - det var verkligen den här ;)

Årets första – och största maskros

Den där nyheten jag sett och som jag lovade återkomma till lite senare – den lät vänta på sig... Filips och Vilmas snorsöndag stannade vid just det och i måndags morse var de friska och krya igen. Det var däremot inte Erik som vi misstänkte fått influensan. Hög feber i kombination med huvudvärk men inga förkylningssymtom brukar ju kunna tyda på det men i går försvann febern lika plötsligt som den kommit så frågan är vad det var. En släng av den kanske? Hursom, här har varit fullt upp i veckan och datorn har knappt ens varit på… mycket ovanligt och ovant. Man har ju ett visst beroende :)

Kärlek vid första ögonkastet blev det när jag kikade på den nya IKEA PS kollektionen. Flera fina saker men en stack liksom ut i mängden. Lampan MASKROS, designad av Marcus Arvonen, skulle gärna få flytta hem till vårt sovrum på direkten. Fast det går inte, först 1 februari finns kollektionen på varuhusen i Stockholm och Älmhult. Vi andra får vänta ytterligare ett par månader till 1 april…

Fantastiskt stilren och säkerligen mäkta effektfull lär den vara tänd en mörk kväll och jag kan just tänka mig de häftiga skuggor den skapar i rummet. 799 kronor kommer den att kosta och som sagt – vill-ha-begäret är starkt!

Bild från Ikea

Vitaminkick och lyxlunch

Två små näsor med lite, lite snor mötte oss i morse. Konstigt hur det kan flyga på så. Det har dock stannat vid just lite, lite snor så vi hoppas det är något tillfälligt. Annars kan vi nog snart kalla oss familjen förkyld då vi innan vi gick upp och såg näsorna tog emot rejält blöta och långa munpussar från de små yrvakna...

Filip och jag stod för dagens frukost och inte mycket smakar bättre en sömnig och råkall söndagsmorgon än alldeles färskpressad juice från saftigt söta apelsiner. Förhoppningsvis skrämmer alla pigga vitaminer nu bort de framtågande bacilluskerna också.

Vilma fick en egen mugg med sugrör och visade sitt allra hetsigaste humör mot mig när jag försökte visa henne att hon inte behövde hälla med muggen när ett sugrör satt i... Efter att hon lugnat ner sig och fått en droppe i munnen rådde dock ovanlig tystnad från hennes håll. Macksmaskande blandat med ett nöjt surplande ur sugröret var det enda som hördes. Och en och annan liten rap följd av ett förtjust fniss :)

Nu lagas det lunch därnere. Jag ska strax hoppa in i duschen för att sedan bara sitta med som sällskap när de andra äter. För mig blir det lunch på restaurangen en bit härifrån tillsammans med allra bästa mammorna lite senare! Riktig lyx för fyra mammor att få sitta ned alldeles själva och äta och prata utan att jaga små godingar med myror där bak.

Återkommer lite senare. Måste bara visa vilken snygg nyhet jag sett...

Sådant som värmer

Ibland händer saker i precis rätt läge. Som nu. Två av mina favoritbloggare har gett mig fina utmärkelser och ni ska veta Sandra och Anna att de träffade precis där de skulle! Jag blev så uppriktigt GLAD och det värmer mitt hjärta att ni gav mig dem trots den tråkblogg jag för tillfället driver. En tråkblogg med extremt glest mellan inläggen. Förhoppningsvis blir det ändring om ett tag :)

Jag väljer att ”dela upp” er, mina allra käraste bloggvänner, så att ni får antingen den ena eller den andra utmärkelsen av mig. Båda dock lika mycket värda – direkt från mitt hjärta till er. För att jag älskar att läsa era bloggar. För att det varje dag är spännande att gå in och se om där står något nytt. För att om det gör det få ett litet extra lyckoslag i hjärtat av glädje. För att ni alla inspirerar mig på ett eller annat sätt. För att ni är mina absoluta favvosar och de jag prioriterat att ”hänga” hos i tider med brist av just tid!

Sen måste jag tillägga att eftersom alla de jag kommer nämna är mammor, så finns där även några andra mammor därute som jag vet kikar in här då och då, men i avsaknad av egna bloggar. Ni hade annars också varit självklara för mig och jag vill att ni ska veta att även ni har en egen plats i mitt hjärta för att jag tycker om er så… Sandra, Jenny, Hanna, Viktoria, Pernilla, Annika!

Så - ”ta daaa…”:

TACK finaste Anna!
Den här skickar jag vidare – från mitt hjärta till ert :)

Snäckan, Sandra och Lotta

*************************************************************************************

Reglerna för Awarden är enkla.Jag som har mottagit Awarden, lägger upp den på min egen blogg, länkar till bloggen som jag har fått den ifrån. I min tur delar jag den vidare till Mammabloggar som jag tycker förtjänar den! Och lämnar såklart ett meddelande inne hos dem, om att de har fått den!

*************************************************************************************

Och... "ta daaa" igen:

TACK finaste Sandra!
Den här skickar jag vidare – från mitt hjärta till ert:
Isa, Anna, Erica

*************************************************************************************

"Reglerna" för denna är som följer: Har man mottagit en utmärkelse ska man:
-Lägga upp en bild
-Länka till den du fått den av
-Ge vidare till 7 andra (här blev jag lite Fröken Tvärtemot och skapade en egen regel ;) )
-Lämna ett meddelande på deras bloggar så de får veta att de fått en utmärkelse.

*************************************************************************************

Efterlängtad premiär

Ja, nu ligger den där i magen. Årets och säsongens första semla. Den första får gärna i mitt tycke vara den bästa för att starta semleperioden bra så Vilma och jag tog det säkra före det osäkra och körde en omsväng när vi i dag skulle fika hos mormor och morfar. Just dessa semlor var omtalade när min mamma var ung så ni kan ju tänka er hur gott ryktet är! Med det inte sagt att min lilla mamma är gammal ;)

Luftig bulle, lättvispad äkta grädde och finmald mandelmassa i lagom mängd och som inte är för söt gör den till den perfekta semlan. Ska man vara kräsen, som alla riktiga semletestare är, så tycker jag egentligen att en semla ser finare ut med litet trekantigt lock. På denna är det dock tur att locket är stort och runt. Man vill liksom ha mesta möjliga av den!

Filip åt bara grädden och mandelmassan, la sen huvudet i mitt knä och sa ”Jag mår lite, lite illa mamma men bara lite. Det går snart över.” Vad konstigt :) Med en sådan gräddchock i den lilla magen…

Bilder från helgen

I brist på livstecken och inlägg kommer här några bilder som berättar lite av vad vi gjorde i helgen:

Badhuset är en riktig höjdare. Ändå blir det att man far dit för sällan men det får det bli ändring på nu i vår. Filip är lite badkruka och behöver nästan en timme innan han plötsligt byter stil och blir modig. Vilma, däremot uppträdde som en liten fisk och visade med hela sig att hon stortrivdes i vattnet.

Lämnade sen Filip en liten stund hos farmor och farfar som dagens isgata till ära hade letat fram den yttepyttelilla sparken som fick Filip att glida fram som en blixt på vägen. Jag hade nästan glömt hur mysigt det är med spark och sörjer att vi inte har klimat att åka oftare…


Kalas avlöser den här tiden kalas och i går var vi på det tionde sedan Vilmas i början av november! Kvar är nu min pappas i slutet av månaden och Eriks i början av nästa innan vi tar en tårtpaus ända till april. Hursom, i går var det kalas hemma hos Eriks föräldrar för hans pappa som i dag fyller 65! Alla skrattade när hela familjen ställde sig runt bordet för att sjunga och Filip, 3 år och 1 meter hög, var den som tog ton till ”Ja må han leva” (eller ”Ma må hOn leva” som han alltid sjunger). Han blev även den som sa ”Ett fyrfaldigt Melker för farfar, hon leve hurra, hurra, hurraaaa!” Måste här tillägga att Filip förutom de tio kalasen även var med på ytterligare sex inom loppet av två veckor på dagis i slutet av november. Och ett fyrfaldigt Melker har han sagt ända sedan bästisen på dagis fyllde år i maj förra året och han lärde sig hela grattisceremonin :)

Glömde ju säga att han i sin grattissång ackompanjerades av en koncentrerad lillasyster vid pianot som under fikat underhöll oss med soft och lugn bakgrundsmusik...;)

Gnistrande snö och pulkapremiär

I går vaknade vi till en sådan där fantastisk vinterdag vi inte har många av per år här i södra änden av landet. Ett nyfallet snötäcke ackompanjerat av klarblå himmel och strålande sol! Ut packades två michelinformade barn och en lika påbyltad mamma för en förmiddag ute i kylan. Filip, som varit ganska snöskeptisk de två senaste åren har nu bytt köl och älskar det vita som får honom att fara fort nerför pulkabacken. För att inte tala om hur kul han tycker det är att ta sin gula lilla spade och skotta, precis som pappa brukar göra. Och gudnåde den som råkar ”finskotta” hans område… Festligt är vilken dålig uppfattning en 3-åring fortfarande har (i alla fall vår) när han sitter i pulkan och den plötsligt svänger tvärt. Ingen som helst förmåga att försöka parera utan platt fall ur pulkan med ansiktet i snön vilket leder till en förfärad Filip som gråtande frågar VARFÖR mamma gjorde så…!

Vilma, hon satt som förstelnad vid sin pulkapremiär. Rörde inte en fena på 45 minuter. Blick stilla och fascinerad satt hon där i stället som en röd liten prick, med matchande näsa och overall ;) och blickade ut på den stora, vita världen… Sen kom hon till slut på att kroppen faktiskt fungerade även i en pulka och ganska snabbt gick hon samma öde som storebror till mötes – med ansiktet i snön. Dock blev reaktionen en annan hos tuffinglillasyster som i stället fnittrade förtjust och pruttade med munnen så snön sprutade.

Erik gjorde bara ett snabbt gästspel på jobbet i går för att sen vara ledig tillsammans med oss resten av veckan. De andra är nu ute på nya pulkaäventyr i ett väder som inte är fullt så strålande som det i går. I dag viner det i träden, himlen är grå och stora snöflingor virvlar omkring i luften. Men härinne är det varmt och skönt! Nya ugnen värmer just nu köket och dagens lunch. När denna är avklarad ska jag testa om den klarar av att grädda frallor lika bra som den gamla. Städningen som svischat bort alla julspår är just avslutad och hörnet där granen stod gapar nu tomt. Tavellisten i hallen saknar sin knubbiga stjärngosse och alla vackra änglar har svävat ner i jullådan tillsammans med runda och smala tomtar. Filip fällde en tår åt det hela men blev glad igen när han såg vilket återseende jag fixade för alla i jullådan. Saker som inte ”setts” på flera veckor blev överförtjusta åt att se varann igen och när jag förklarade att de nu ska leka med varann till nästa jul, då blev allt bra igen :)

Julig som jag är tycker jag det känns lite tomt, även fast vi pyntar ytterst sparsamt. Det är nog mest granen med dess milda sken jag saknar. Det enda som vittnar om vilken tid på året vi just passerat är nu stjärnorna och ljusstakarna i våra fönster. De får faktiskt lysa upp vintern några dagar till…

Ett gott slut och en god början

Äntligen tillbaka efter vad jag tror är tidernas längsta blogguppehåll. Hoppas ni alla har haft en skön jul med snälla tomtar, ett gott slut på det gamla året och en strålande inledning på det nya – antingen det firades i goda vänners lag, på tu man hand i tevesoffan, i feststassen, i mysbyxorna eller med en av världens allra finaste små nybakade pojkbebisar i sin famn…!

Här har njutits av tindrande jul, god mat, lata lediga dagar och ett alldeles ovanligt lyckat nyår. Både julafton och nyårsafton har firats här hemma och det är helt klart en av anledningarna till att jag inte ens hann in och önska er ett gott nytt år här. En annan anledning är den lilla bloggsvacka med tunghäfta eller kanske snarare ”fingerhäfta” som tyvärr funnits inom mig i några veckor men som jag verkligen hoppas hitta tillbaka till snart, snart… Ni vet, när huvudet är alldeles fullproppat med inlägg av de mest skiftande slag men fingrarna i kombination med huvudet inte låter dem blomma ut. Och det känns faktiskt som en liten sorg att det aldrig blev av att jag delade med mig av alla våra julbestyr, mina julklappstips (som kanske får dyka upp framöver i form av presenttips i stället!), julbaket och glimtar av vårt julpyntande hem… Om varje decemberdygn bara hade haft en extra bloggtimma!

Tomten var som vanligt väldigt snäll och givmild mot både oss och barnen. Filip var i sitt allra lyckligaste tillstånd då han uppenbarade sig på vår baksida och pratade artigt med honom under julklappsutdelningen. Dock märkte jag hur fundersam han blev när tomtefar lite diskret försökte rädda kuddmagen från att välla ut ur tomterocken… Eller hur han spetsade de små öronen i går när vi tittade på film från julen 2007 och farfars speciella och lite pipiga tomteröst med extra bred Närkedialekt vällde ut ur högtalarna och ganska tydligt avslöjade att den där tomten lät ruskigt lik riktige farfar...

Snyggaste påslakanen pryder i alla fall snart vår säng (återkommer till detta) och mjuka, sköna handdukar i passande naturfärger pryder vårt badrum. Våfflor kan återigen gräddas i vårt kök (vilket inte varit möjligt sedan i somras då vår gamle trotjänare lämnade oss), Erik kommer nu somna med nya böckerna på magen varje kväll i månader framöver och jag har ett litet kuvert som låter mig shoppa nya kläder till våren. Och ett annat mycket värdefullt kuvert som viskar om en stunds avkoppling på skönhetssalong… Och så har jag ju en ny parfym!

Jag hann aldrig gå den där luktrundan jag hade planerat så det fick bli en jag som hastigast läst om i höstas och som jag sedan provduschat på handen och fallit för direkt. Nya Amor Amor Tentation. ”En fräsch och mystisk kombination”, läste jag i den där tidningen och det stämmer. Inte för att jag vare sig är eller vill vara mystisk. Lite åt det tunga hållet tycker jag beskriver den bättre, fast ändå sådär fräsch som en parfym ska kännas. Kul att ha en ny. Filip älskar den och kommer genast med sina lilla hand för att gnugga av lite mammadoft på sig när jag sprutat på den :)

Filip och Vilma fick sina paket uppdelade på två tillfällen då vi firade just så i år och det visade sig vara ett lyckat drag. Många nya fina saker att leka med på julafton och juldagen och så ännu ett lass på annandagen. Bland favoriterna måste nämnas bondgårdslegot, en SOS-station med brandbilar, nya böcker där Halvan kör sopbil och flygplan, alfabetspussel och den bedårande Tummenmorgonrocken för Filips del.

Och Vilma, hon har nu en ny röd kofta från PO.P, söt hjärtpyjamas från samma ställe, klosslåda i trä, bowlingspel med djurkäglor i plast vilka är omåttligt populära, fina enfärgade nappar från Tyramyra (vilka är om möjligt än mer poppis!) samt jättefina stapelbara klosslådor som storebror älskar mest!

Och just det. En ny stekpanna, en ny dammsugare och en ny spis (!) finns nu också i vårt hem… (dock tyvärr inte från tomtens säck utan påtvingade nya köp på grund av trasiga föregångare *grymt*) Spisen är inte här riktigt än men så gott som på väg och anländer på måndag. Fram till dess får vi fortsätta klara oss utan ugn, något man egentligen använder mycket mer än man tror har vi märkt nu sedan dagen före julafton då den började krångla och inte ville gå igång. Precis när skinkan skulle in. Dock fick vi på den till slut, så även på julafton med sedan dess har den varit helt livlös. Kul. Särkskilt som den är en superspis med två ugnar som vi varit så nöjda med men som tyvärr visade sig kosta nästan lika mycket att laga som en ny spis kostar. Så nu är alltså en ny på väg. Ibland händer saker sannerligen vid ovanligt fel tidpunkt.

Jag önskar så att jag hade haft tid och fingerfärdighet (läs, huvud i samarbete med fingrarnas dans över tangenterna) till en årskrönika. Det är nog de inlägg hos andra som är allra roligast att läsa och jag ska snart frossa hos er, kära bloggvänner! Dock blir det ingen sådan härhemma detta årsskifte.

Det vi konstaterade här hemma på nyårsaftons kväll, det var i alla fall att året 2008 kretsat kring två saker - familjelivet och vår föräldragrupp. Vänner som detta år vuxit sig starkare och starkare. Vänner, vars betydelse lagt sig som en skyddande hinna runt hjärtat och som man nu inte skulle klara sig utan. De mest värdefulla. Ni tre alldeles underbara familjer vet ju förstås precis vilka ni är och ni ska veta att ni förgyller vårt liv. Vi är så otroligt lyckligt lottade som funnit er, och våra små som också de funnit varann.

Det var alltså de, våra allra käraste vänner, som vi hade glädjen att ha runt oss detta nyår och bättre än så kan ett nytt år inte ta vid. Det är jag säker på.