Kvällsnöje :)

Sjuklingen Filip var ovanligt kvällspigg ikväll och han är ett väldigt socialt och mysigt sällskap i soffan. Hänga gubbe på telefonen är en av hans favoritsysselsättningar för tillfället - särskilt när vi kör ihop och ska komma på egna ord till varandra.

Och med detta fina ord (eller snarare mening - de kan vara rätt kluriga att komma på!) säger jag tack och slut för idag. Just ganska slut är faktiskt mamman som nyser, tjoar, snörvlar och hostar och som sedan i går kväll har feber - igen. Det borde ju vara förbjudet när man hade det för bara en dryg vecka sedan. Kan det vara pesten som har hittat hit...

Mönster à la Ica

Såhär fina anteckningsböcker finns just nu att köpa på Ica! Mönsterälskare som jag är fick en såklart följa med hem häromdagen. Passar bra till alla mina listor - och i samma stund jag skrev de orden fick jag någon slags igenkänningskänsla från förra inlägget... Sådan mor, sådan son kanske :)


För övrigt är det inte första gången Ica överraskar med fina, egna saker. Har även koppar med fat på span där. Jag tycker det känns mysigt och hemtrevligt att dricka kaffe så ibland i den muggvärld vi lever i. Nu lät det nästan som att jag drar det hela vägen och dricker på fat men icke! Det gör jag bara när jag och barnen leker kafferep ibland när vi förmiddagsfikar på våra lediga fredagar...

Filips sommarlista

Morgonhumöret strålade i morse ikapp med solen som sken utanför och visslande (så gott det nu går utan någon framtand alls, för ja, sedan en vecka tillbaka är han Mr Glugg med stort G) satt familjens storebror vid bordet och skrev en lista.

Efter att ha varit nyfikna en stund fick vi så se vad han pysslat med - en sommarlista! Med saker han vill göra i sommar. Underbara Filip. Det är sådant här man vill bevara och minnas. Stora små tankar på pränt. Några otippade rättstavingar och lika många "vad-står-det-egentligen". Så en blomma och en sol - för det handlar ju om sommaren, som idémakaren själv uttryckte det. Och vilken sommar vi verkar ha framför oss, med Ullared och allt!

Vad han har fått Linas matkasse från har jag ingen aning om! Kanske har TV-reklamen satt sig... Och så vill han ha fest med allas kompisar, god mat, disco och tält i trädgården. Undrar någon vad Marijorka är så är det ju såklart Mallorca och på tal om stavning kan vår 6-åring inte alls stava till "kanske". Det har jag bokstaverat åt honom :) Och så ser jag nu att det ju faktiskt är en punktlista - fast punkterna är sist i stället för först.

Lilla gubben. Som somnade gott i soffan för några timmar sedan och strax därefter började mumla och prata i sömnen vilket han aldrig brukar göra. Detta har fortsatt hela kvällen och det var först nu vi förstod varför när vi kände på pannan. Feber. Så here we go again...

Titta!

Men hallå, HUR snygg var inte den här jackan då?! I mitt tycke jackan med stort J och i morgon bitti vet jag vem som ska få prova sin gamla och se om den är lagom eller om han helt enkelt måste ha en ny i vår.

Alvin är den jag tänker på och jag gissar att han skulle ÄLSKA de olika dragkedjefärgerna... Det enda som möjligtvis är lite synd är att den är svart - hade gjort sig ännu bättre om man köpt den på hösten men å andra sidan kommer ju den här storleken hänga med ett bra tag i så fall. Och så öppnar den upp för snygga gröna eller röda utebyxor till.

På Polarn o. Pyret hänger den och väntar bredvid en röd variant men den svarta är snyggare...

Febern är ur huset *peppar peppar* och endast snornäsor och skvättande nysningar kvarstår. Om några timmar sitter jag förhoppningsvis i en varm salong med rykande morgonkaffe i handen, trevligt sällskap och hår på väg mot guldmellanbrunt - igen. Tror jag har hittat "min" färg, fast denna gång blir det nog några slingor i som ljusar upp det ett par toner. Måste ju hänga med årstiden som jag tycker märkbart nu ger oss lite ljusare eftermiddagar.

Godnatt och hoppas ni får en fin start på helgen!

Lyft!

Det är inte bara marken ute som är vit. Ser ni att något är lite annorlunda här hemma?

Precis som traditionen i vårt hem bjuder så här års är vi inne i värsta "boafasen", vilket jag ju häromdagen nämnde när jag pratade om projekt: övervåningen. Nu är det inte bara övervåningen som håller på att bli vit utan även bloggen drogs visst med av bara farten.

Och jag är nästan lite stolt över mig själv att den inte är klar utan bara lite halvklar sådär. Det är nämligen inte likt mig att visa något som inte är just det. Färdigt. Och det stretar i mig ordentligt inför ett sådant till synes helt oviktigt beslut. Kanske såg ingen ens att något hade hänt? Men för perfektionisten Anna är det ett stort steg att "ta en bit i taget". Har lärt mig att man ibland aldrig blir klar annars...

Nu ska jag smyga in och pussa på liten feberhet panna. Jo, ni läste rätt. I morse vaknade Alvin het som en liten kamin och Erik har varit hemma med de två små. I kväll verkar dessutom Vilma ha blivit förkyld på nytt och den där bacillusken ser ut att ha fått ett rejält grepp om oss.

Så på återseende i morgon. Min hett efterlängtade förmiddag hos frissan blev inställd från två håll då både hon och jag har sjuka barn men världens bästa Lina låter mig komma på lördag morgon i stället. Då är man snäll!

Och onsdagen - den blev...

...hemma även den. Dock med ganska så friska barn så i morgon blir det som vanligt igen. Men visst är det alltid svårt att avgöra på morgonen hur de egentligen mår?

VAB är ju ganska otrampad mark för oss då vi inte varit hemma många dagar sedan vårt nya liv startade. Nu beror det såklart på vad det är för sjukdom och hur sjuka de är men med lite feber och snuva är de väldigt mysiga. Och själv är man ju hemma oplanerat och förutom att man passar på att tvätta undan lite så är det rent ljuvligt att bara vara med sina älsklingar. Vara roliga mamman som HAR tid - hela tiden. Vi har spelat spel, pusslat, pärlat, bakat, tittat på film, läst böcker, lekt docklekar, byggt med lego och haft det så bonusmysigt på något vis. I dag överraskade vi Filip med våfflor när han kom hem och det kändes nästan som en helt vanlig mammaledig dag. Som förr... tänk, så mycket fina minnen man har från den tiden.

Kameran stod bredvid när Vilma vid lunchen fortsatte sitt pärlande - fast med pasta! Skenet var fint, mamman lite för darrig på hand och det söta, lilla sällskapet som var sådär fint naturlig och inte alls "med" på bild lyckades blunda på vartenda kort jag tog. Märkligt, inte sant?! Förevigat blev i alla fall det snygga halsbandet och en gullig liten blekfis. Blunddockan Vilma :)

Batterilös!

Måste slänga in ett tips på värsta smarta prylen. Jag tror de flesta barn gillar ficklampor. Lite spännande att få hålla själva när de är små och mysiga att ha i alla kojor. Sen är det trista att de inte lyser så länge, i alla fall inte här. För hur ofta hittar man inte den där ficklampan timmar efter användandet. Fortfarande lysande...

På Ikea finns ficklampan LJUSA som inte behöver några batterier utan bara en hand som snurrar den runt, runt - och voilá, så lyser den! Först köpte vi en. Sen köpte vi en till och nästa gång vi är på Ikea tror jag vi köper en tredje. Populäraste leksaken härhemma just nu. Smart. Snygg. Rolig. Billig - endast 39 kronor. Och röd!

Toktisdag

Efter mysmåndag kom en toktisdag. Den där hemska huvudvärken jag la mig med försvann inte med drömmarna. Tvärtom eskalerade den under natten och jag vaknade med vad som kändes som ett vägarbete i huvudet. Efter full dos huvudvärkstabletter och det starkaste kaffet jag kunde uppbringa var det dock bara att inse att huvudet med illamående som bihang skulle bli min (o)vän i dag.

Och ännu en gång inser man att man verkligen kan pressa sig till att klara saker och ting om man bara måste, men när mellanmålet var avklarat blev det soffläge för oss alla hemmavarande. Tisdagsbio med Trassel och popcorn var det som vände det hela. Nu efterdunkar det mest men illamåendet kvarstår. Blä för dumma huvuden. Tummen upp för kramar och mys i soffan - mitt på dagen. En helt vanlig tisdag! Undrar nu med spänning hur onsdagen ska bli? Ovanlig, orkeslös eller helt enkelt otrolig...

Mysmåndag

Det blev verkligen tillfälle till mys i dag. Jag kände mig piggelin igen när jag vaknade. Likaså gjorde storebror och lillebror så det blev skola för Filip men hemma för Alvin som jag inte ser någon anledning att skicka till dagis när Vilma ändå är sjuk. Risken är ju ändå ganska stor att han bär på baciller och så är det extra mys för honom att också få vara hemma.

Så Alvin och jag lämnade febrig pappa och syster för att vila och for till stan för några ärenden. Ett av ärendena var att köpa med årets första semlor från favoritstället och det var en sen premiär för att vara oss. Sen men ack så GOD! Älskar verkligen dessa fluffiga mandelmasse- och gräddfyllda skapelser... Vi köpte varsina till oss för man vet ju aldrig med de små men i år verkar det bara vara Filip av barnen som gillar dem (ni ser väl spåret av ett ivrigt finger i grädden?!). Alvin slickade i sig lite grädde, sen var han nöjd och Vilma, hon var ju inte riktigt pigg så där var det svårt att avgöra.

Ikväll har huvudvärk av den elaka typen slagit till på mig och jag hoppas den försvinner när jag sover. Erik är pigg igen och laddar för jobb i morgon. Jag laddar för ännu en hemmadag med tidig hämtning av Filip igen. Han gillar verkligen fritids men i dag märktes det ändå att han tyckte det var lite spännande och skönt att åka hem direkt efter skolan...

Sjukstuga och söt-Filip

Helgen kunde egentligen inte börjat bättre än den gjorde. Vi hämtade Erik lite tidigare från jobbet i fredags och gick sen en ordentlig tur på Ikea - med barnen - och är man bara utrustad med gott om tid går det bra då man hinner stanna till i de olika rummen så de kan leka sig igenom varuhuset! Fredagsmyset blev i form av kvällsmat på ovan nämnda ställe med glass till efterrätt och vi köpte oss därmed ork att även ta oss igenom nedervåningen.

Helt yra av inspiration for vi därifrån med en hel del nya tankar och idéer till vårt pågående projekt: övervåningen! Men mer om det roliga en annan dag.

I går morse vaknade vi av ett ljud. Hörde ganska snart att det var Filip som försökte väcka lillasyster för att han hade fått en idé. De smög så nerför trappan och vi såg hur det började tändas lampor där nere. Så kom Bolibompa på, porslin skramlade och kylskåpet öppnades och stängdes, öppnades och stängdes. Sen öppnades ytterdörren och vi hörde ett huttrande "Shit Vilma, vad KALLT (det var kalsongFilip som sprungit ut i pyjamaströja, stövlar och kalsonger och hämtat tidningen!).

Sedan smygande steg uppför trappan och två små sötnosar som lämnade tidningen till oss. "Mamma, pappa. Ta det lugnt nu. Sen kan ni komma ner till nästa överraskning!", sa storebror som ibland är så söt att hjärtat kniper av all kärlek...

Tänk, att han hade planerat detta. Att gå ner först och duka fram frukosten - såklart med snurrsugrörglas till barnen - är det mysmorgon så är det! Och så till på köpet lurat med sig en totalt yrvaken lillasyster som nog mest var med som rekvisita denna arla morgonstund om jag känner henne rätt :)

Såhär bra hade det gärna fått vara, utan några men. Men - jag kände mig allt lite konstig där när jag vaknade. Varm och frusen och med en kropp som gjorde ont precis överallt. Ni vet när man till och med har ont i håret. Det visade sig sen att jag hade över 39 graders feber... Så med ändrade planer åkte Erik med Filip till simskolan och jag laddade för ett par timmar hemma med två små. Fullproppad med Alvedon gick det jättebra den tid de var borta (jag somnade visserligen framför Dora vid halv elva - då är man inte helt kry!) men när de kom hem igen däckade jag i soffan. Man kan om man måste men hjälp så utslagen man kan bli av hög feber.

Vaknade i dag nästan feberfri men har nu i stället börjat få ont i halsen och åter i kväll ont i kroppen. Och febern, den tog lilla Vilmisen och Erik över i stället. Så nu återstår att se vad som händer med de andra två...

Så kom den till sist. Bacillen. Men vi har då verkligen ingen rätt att klaga. Så förskonade som vi har varit hela hösten med endast två "vabbningar", varav den sista i början av oktober. Och vi klarade oss igenom alla födelsedagar med tillhörande kalas, luciafirande, jul och nyår så vad mer kan vi önska liksom. Så länge det bara är feber tar vi tillfället i akt och myser lite extra i januarikylan!

I´m blue?

Något har hänt. Det började med en blå tunika till mig i höstas som jag nu klassar som ett favoritplagg. Jag vet inte vad som flög i mig när jag köpte den men kanske var det för att jag av en slump höll den framför mig och såg att ögonen blev blåare och min höstbleka hy fick en något varmare ton. Men att jag skulle passa i blått?

Nu är den inte marinblå riktigt utan mer mörkt blå, och tänka sig. När jag i dag var inne på Polarn o. Pyret på lunchen så insåg jag att de plagg bland nyheterna jag tyckte var snyggast var - blå!

Hmm. Mamma Sandra, har du också drabbats? Kan det vara så att en blåbacill härjar? Sånär som på jeans har ju liksom blått inte existerat i vår familj. Sen vidhåller jag fortfarande att jag tycker det kan vara en hemskt trist färg ibland men med rätt färgvänner kan nog familjens små klä riktigt bra i den :)

Kär

Ja. Jag har blivit riktigt kär. I en pryl. Inte så likt mig men sedan jag öppnade min överraskande julklapp från Erik och fann en kritvit liten låda med ett äpple på så är jag helt fast.


Jag har nog egentligen aldrig tänkt att jag kommer ha en iPhone men bara några veckor senare kan jag inte tänka mig något annat och jag använder den så mycket mer än vad jag har gjort med mina tidigare telefoner... Den är helt enkelt som en dröm. Att jag inte har förstått det innan. Känns som att jag missat något där :)

Användarvänlig, smidig, rolig, praktisk. Sa jag att den var väldigt snygg också? Jag är så glad i min nya lilla vän!

Vemod

Det var som att resa dryga sex år tillbaka i tiden när Erik i dag skruvade ner spjälsängen. En känsla av vemod kom över oss och den är svår att beskriva i ord men kanske förstår ni vad jag menar? Det är liksom en epok vi skruvar ner.

Den epok som tog sin början den där mörka novemberkvällen då Erik skruvade säng i det nyrenoverade rummet som skulle bli vårt första barns. Väggarna var målade i en ljus och neutral nyans och det känns så märkligt att se denna bild som jag så väl minns att jag knäppte just den stunden. Märkligt att vi då inte hade träffat Filip ännu. Tre dagar senare skulle han finnas hos oss men det visste vi inte heller den kvällen. Jag slås nu av hur typiskt "första-barns-rummigt" det ser ut. Helt tomt. Knappt en leksak och det är ju inte konstigt alls men oj, vad mycket som har hänt sedan dess.

Sånär som på en grön vägg har de andra i rummet visserligen samma färg men tänk så många ommöbleringar och nytänk som har gjorts där sedan dess och så många timmars lek där har varit. Nya, fina minnen sitter i väggarna och vi har verkligen inget att vara vemodiga över. Jösses, vi har tre friska barn och vi begär inget mer men ibland måste i alla fall jag sätta mig ner och låta tankarna drömma sig tillbaka en stund och den här gången får ni följa med...
Magbilden som togs strax innan vi åkte till förlossningen, de första dagarnas bilder på vår första prins. Jag minns exakt hur ljuvligt gott han luktade när jag borrade in näsan i honom och försökte förstå att han var vår. Bilden på far och son i rummet på BB. Där det såg ut som att de tittade rakt in i varandras ögon. Och så första bilden på Filip i babyskyddet som ser helt gigantiskt ut med denna lilla människa i. Och nu är den lilla människan sex år och nästan tandlös igen :)

Jag är så glad för alla bilder vi har tagit och fortfarande tar. De är så starka minnen och jag tar mig lätt tillbaka till stunder i tankarna med hjälp av dem.

Många drar en lättnadens suck när barnen blir större och jag har full respekt för att man tycker så. Allas situationer och upplevelser är unika. Vi har fullkomligt älskat dessa småbarnsår och ibland funderar man över hur man ska klara ett skolbarn? Men man växer ju liksom med i rollen att hantera de olika åldrarna och man hinner egentligen aldrig reflektera över det. Så plötsligt är man van vid det nya som sker – och tur är väl det! Med risk för att låta överdrivet positiv tycker jag ändå att alla åldrar har sin charm (sen ska gudarna veta att det finns stunder och dagar då jag också har gnällt och beklagat mig...).

Men tänk en tultande 1-åring som blivit så stor sitt första år på jorden. En 2-åring med vilja av stål och charm utan gräns. En 3-åring som kan trotsa som få men som samtidigt börjar bli så förståndig och stor. En 4-åring som vet vad han/hon vill. Som plötsligt ÄR stor och kan allt själv – på riktigt. En 5-åring som börjar fatta hur grejer hänger ihop. Som kan cykla och skriva och är så charmig i sina tankar om livet. Och så en 6-åring som går i skolan och tappar tänder och sakta men säkert har påbörjat sin första frigörelse från tryggheten men som nästa sekund kan vara liten och rädd igen.

Tänk, att allt detta började med det lilla fröet som grodde till en bebis i magen… Och så plötsligt stannade tiden när man stod där med detta nya lilla liv som skulle leva här med oss. Som vår. En obeskrivlig känsla. Ja, bebistiden var verkligen unik och så himla mysig tycker jag och kanske är det därför vemodet kom över oss en stund där i dag.


En kväll nu i veckan kom Filip utsmygandes till mig när jag satt här vid datorn. Jag trodde det handlade om lego när han började sin mening: ”Mamma, jag tänkte på en sak. Jag skulle verkligen vilja ha…” Men det var ingen flygplats eller brandstation som avslutade hans mening. Det var: ”…en liten bebis som är mindre än Alvin”.

Gulle Filip. Man hör ju ofta äldre barn önska sig en bebis men Filip har aldrig gjort det. Han minns ju liksom inget annat än att ha en liten härhemma. Men nu kom han väl på att Alvin också börjar bli stor :)

Jag säger det ofta och jag säger det igen. Vad TACKSAM jag är för allt i livet. Så lycklig över min lilla familj – med eller utan spjälsäng i huset…

Sccchhhh...

Ser ni stoltheten i den lille bagarens ögon? När han bokstavligen "lägger sista handen" på bröddegen! Som om inte detta vore sött nog så tror han alltid att degen ska sova när den jäser så när han har lagt på bakduken tittar han allvarligt på alla runtomkring och sätter fingret till munnen varpå han formar den till pytteliten och säger "sccchhhh". Söt-Alvin :)

Om någon förresten undrar varför det är så rent och fint runt degbunken så är det inte på något vis arrangerat. Det vet ju alla att bakar man med barn så liknar bänken mest en krigszon men det vi bakade till kvällsmaten var rörbröd. Mamma Camillas goda som vi fick receptet på för ett år sedan och har bakat MÅNGA gånger sedan dess. Perfekt att göra med barnen då det går ganska snabbt och man hinner få det klart även om man kommer på det nära inpå. Och som namnet skvallrar - man behöver inte knåda degen och kladda ner sig (vilket visserligen har sin charm) - man bara rör! Och ibland är det ju i ärlighetens namn lite skönt och smidigt...

En dröm

Det är väl knappast en nyhet att något jag på riktigt brinner för är barnkläder?! Tänker jag efter så inser jag att det inte bara är något jag tycker är kul. Det är snarare ett intresse. Tänk, att någon gång i livet på något sätt kunna jobba med det. Jag vet absolut inte på vilket sätt det i så fall skulle vara med tanke på att Filip ritar bättre än mig och har så gjort sedan han var 3 och att mina sykunskaper är obefintliga. Men jag ska erkänna att det är en liten dröm...

Jag älskar att ha span på favoritmärkena och favoritbutikerna och fundera ut fungerande garderober för våra tre små. Med fungerande menar jag då främst funktionella men även snygga då jag väljer även de basigaste basplaggen med omsorg. Att mixa och matcha färger, mönster och stilar är verkligen något av det roligaste jag vet och jag önskar att mina sykunskaper var åtminstone befintliga så jag kunde komplettera med de plagg jag funderar ut i huvudet men som man inte alltid finner att köpa.

Efter att ha handlat barnkläder i sex år har man också fått ganska bra koll på vilka som inte har så bra kvalitet, var man får "mycket" kläder för pengarna och vilka plagg som är värda att lägga lite mer pengar på.

Det finns säkert de som tycker jag är överdriven i mitt driv för detta och kanske tycker jag matchar för mycket i bland men det tar jag gärna i så fall :) För mig är det lika naturligt som ett intresse för matlagning eller träning är för någon annan!

På tal om dröm. Det jag egentligen tänkte visa var denna väldigt "Vilmiga" sommarpyjamas jag hittade på H&M. Deras vårkatalog dimper ju alltid ner så konstigt där mitt i juldagarna men nu har jag i alla fall tjuvkikat på deras webshop. Det här är faktiskt exempel på en modell jag länge letat efter bland tjejnattkläder men aldrig tidigare sett. Piratbyxor och lätt utställd lite längre tunikamodell på tröjan. Dessutom med den härliga mönstermixen av prickar och hjärtan. Och så hittar man den på H&M - för 99 kronor. Kan knappast bli bättre. Klick, klick!

Bild från H&M.

Nu är det fredagsmys...

Ja, nu väntar Erik och film nere i soffan. Godis glömde jag att köpa när jag handlade i går. Jag. Glömde. Köpa. Godis. Förstår ni hur ovanligt det är?! Men har vi tur hittar vi på något i skåpet. Så fort jag hör ordet fredagkväll slår ju nämligen sötsuget till som trycker man på en knapp :)

Årets första vardagsfredag har varit mysig redan från start. Lugn förmiddag med pyssel och en svängom med dammsugaren tillsammans med Vilma och Alvin inledde dagen. När vi hade hämtat Filip i skolan bar det av till mormor och morfar för julgransplundring och åhh, så mysigt och fint de hade ordnat med allt. Julfika, fruktsallad och dans kring granen följdes av skattjakt på rim. Väldigt uppskattat och roligt och vi njöt stunden!

Sedan for vi hem för att lämna Filip på superhjältekalas hos en av bästisarna - det kallar jag lyxdag! Under tiden passade vi på att umgås med vänner som hade barn på samma kalas - också det sann lyx - och man förundras över att så mycket trevligheter ibland samlas på en och samma dag liksom mindre trevliga saker andra dagar (läs, i går morse!) samlas i trupp...

Önskar er alla en riktigt skön helg!

Snark

Jag tror aldrig vi har snoozat som vi gjorde i morse. Erik hade tydligen stängt av klockan i ett medan jag låg och drömde att han försökte väcka mig. Nu var det ingen dröm utan högst verkligt. Jag sov dock som om det var mitt i natten och kunde bara inte vakna vilket gjorde att Erik hela tiden somnade om på min axel. Vilken syn det måste ha varit :)

Till sist slängde vi ett öga på klockan och tog vårt förnuft till fånga. Upp som raketer och snurrade igång dagen med dånande vindar och regnsmatter mot fönstren som ackompanjemang. Barnen var sen lika svårväckta som vi men morgonen blev ändå bra och vi kom iväg i tid. Väl på dagis insåg jag dock att jag glömt påsen med extrakläder och vi fick åka hem igen. Dessa ödesdigra minuter gjorde att vi kom in till stan samtidigt som alla andra och med rött vid vartenda trafikljus, stopp vid vartenda övergångsställe och långa köer vid varenda rondell kom jag försent till jobbet efter att ha parkerat i något som liknade en lerig damm som jag liksom fick kliva rakt i och jag började undra om det skulle bli en sådan där tokdag. Men det blev det inte.

Den blev riktigt bra, om än lite trött och torsdagar är dessutom mina fredagar då jag slutar tidigt och sedan tar helg. Det är så himla mysigt att hämta barnen och veta att man får vara med dem nonstop i flera dagar! Bästa känslan på hela veckan...

Nu snusas, snarkas och andas det tungt från alla håll och det jag hade tänkt skriva om får vänta till en annan dag. Första veckan är till ända för tre av oss och ögonen, de blir tyngre, och tyngre och tyngre...

Vardag

Här går vi ut hårt på vardagsmysfronten såhär första "riktiga" veckan detta år. Det kan förgylla en hel dag att ha något att se fram emot på kvällen tycker jag.

I går var Erik på hockey och jag och barnen körde dansstopp efter teaterföreställning av Vilma :) Det behöver ju inte vara fredag för sånt! Några grupper från dagis hade varit på teater i stan och jag tror att vi fick se en minivariant av den på kvällen. Hon försvann hemlighetsfullt upp efter kvällsmaten för att efter en evighet komma ner - såhär fin... Lilla skruttan. Hon har blivit så stor, så påhittig, så lekig och så tjejig. Tyllkjol och linne och en hel ocean av olika smycken, ni ser bara en bråkdel på bilden. Sedan hälsade hon oss välkomna där vi satt uppradade i soffan och därefter bjöds vi på dansuppvisning och låtsasfika "på scenen".

Ikväll möttes jag av våffeldoft i dörren och tillvaron blev genast ljusare denna mörka och blåsiga januarikväll.

Vardag är inte så dumt faktiskt. Får man det bara att funka med allas tider, hittar på lite lyxiga småsaker nu och då - det behöver verkligen inte vara något stort men bara något extra - och sen kombinerar det med en positiv inställning, då blir det mesta bra tror jag!

Jag älkar määäj!

En lycklig och något sprallig liten Alvin förkunnade nyss med sina små armar hårt fastklamrade runt min hals:

- Mamma, jag älkar määäj!
- Åhh, och vem älskar du mer än dig själv lilla gubben?
- Alin älkar mamma, pappa.
- Någon mer?
- Alin älkar mommo, moffa, fammo, faffa. Alla älkar määäj!
- Ja, alla älskar dig!
- Alin älkar Vimma, Fillip mucket.
- Älskar du Filip och Vilma mycket?
- Jaaa, te gånger!
- Älskar du dem tre gånger?
- Jaaa.

Sen fick jag en blöt puss av världens underbaraste lilla 2-åring vartefter han la sig ner på kudden, kramade Mysan och log sitt allra sötaste leende mot mig. Han må stundtals vara en typisk 2-åring som uttrycker en vilja av stål och en envishet utan gräns men liksom storebror gillar han inte att vara arg eller sur längre än några minuter - sen är han glad igen.

De fyller hela mitt hjärta - tripp, trapp och lilla trull... Vilken lycka det är att vara mamma!

Punkt

Det var ett väldigt prat på mig om jul som dansats ut, julsmulor som städats bort och pepparkakshus som gått ett hammaröde till mötes. Och precis när jag skrivit det sista och med en nöjd känsla inombord tassat ner på rena golv för att öppna kylskåpet och ta med en clementin till teven så såg jag dem. Burkarna med julgodis. Och precis när jag sett dem liksom hörde jag den nästan tomma glöggflaskan på bänken bedjande ropa på mig så... det där nya och nyttiga januarilivet - det börjar jag och Erik med i morgon. För ikväll MÅSTE vi äta upp de sista godisarna och surpla i oss den sista glöggen. Sen. Sen är det slut på julen. Verkar som någon har svårt att släppa greppet :)

Och med detta sagt visar jag också den bild jag glömde ta med i mitt julinlägg. Kanske den finaste av dem alla. På en Vilma som ser så härligt drömmande ut... undrar just vad hon tänker där hos farmor och farfar bara minuter innan det knackar på dörren...

Strand och spa

Det var inte precis några ljumma vindar som smekte kinderna när vi i dag åkte på utflykt till en av de finaste stränderna här i närheten. Vi var där mycket de första somrarna vi bodde i huset men de senaste åren har det inte blivit så ofta då vattnet blir djupt ganska snabbt och inte lämpar sig jättebra för små barn. Men vacker är den. Med utsikt mot Visingsö och där bakom Gränna vilket egentligen är avigt för mig som sedan liten alltid varit van att se ön från andra sidan. Och det är faktiskt fortfarande ovant, även fast vi känner oss så hemma där vi bor.

I dag var det dock inte tal om bad i de isande vindar som blåste våra kinder röda. I stället letade vi bra grillpinnar och kurade vid elden där vi grillade korv och pinnbröd. Det var en mysig avslutning på ett jättehärligt jullov som lämnar många varma minnen att ta fram när vardagen nu knackar på.

Hemma igen stoppade vi små frusna barn i badet där de fick en riktig liten minispastund med olja, skum, lite massage och nagelklippning. Och Vilmisen har sedan tittat nöjt på sina rosa tånaglar hela kvällen :)

Och så fick Alvin avsluta julen 2011 med att med hjälp av sin lilla hammare från verktygslådan gå loss på pepparkakshuset! Fy, så dammigt ett månadsgammalt hus av kakdeg smakar men se det brydde sig inte barnen det minsta om. Och därmed var det sista spåret av denna jul ute... lagom till snön kom!

Ut

Och så var det vitt igen. Inte ute men inne. Alla (tre ;) ) tomtarna, änglarna, pepparkaksgubbarna, de glittrande stjärnorna och ljusstakarna ligger nu i sin låda i förrådet och väntar på nästa jul. Och granen den står där så grön och fortfarande grann och väntar på att fraktas till tippen. Lilla granen som glänste så i år! Knappt ett barr fällde den ens på väg ut och det kändes nästan lite synd att slänga ut den men har man väl börjat att röja så vill man plötsligt ha den där fräscha, ljusa känslan överallt. Med en gång.

Så i dag har här plockats och dammats och fejats och torkats och här är nu skinande blankt och rent. Och vitt. Och plötsligt kommer en liten, liten känsla av vår in i sinnet trots tidig januari i almanackan och vetskapen om att flera vintermånader ännu väntar. Kanske är det de vita tulpanerna som följde med Erik hem från affären som luras? Ja, så är det nog. Älskar traditionen att ersätta julen med tulpaner. Det blir som en liten tröst i det vemod som ändå finns i att städa bort den mysiga, ombonade julen. som jag tycker så mycket om.

Måste också flika in att gårdagens utflykt var den bästa badhusupplevelse vi någonsin haft. Tänk, att vi helt missat att ett så fint badhus ligger så pass nära! Det tar visserligen dubbelt så lång tid som att åka in till badhuset i stan men jag har på känn att vi gärna åker de milen extra framöver. I alla fall när hela familjen ska bada och man stannar länge. Endast två år gammalt och verkligen superduperfint. Så fräscht och annorlunda mot det gamla skruttiga vi är vana vid. Och så ligger det dessutom i en av våra favoritsmåstäder som dräller av mysiga affärer och jag ser genast hur man kan slå två flugor i en smäll...

SOL!

Solen skiner, himlen är blå - vad det är skönt att leva då!

Godmorgon förresten, och vilken ovanligt vacker sådan. Vi färdas över vida västgötaslätter med en klarblå himmel och strålande januarisol över oss. Näsan pekar mot Skövde och deras omtalade badhus som vi aldrig besökt tidigare. Spänningen i bilen är stor...

Ville bara...

...kika in och önska trevlig trettondagsafton! Har lyxsuttit lite vid datorn innan jag strax ska åka iväg och hämta Vilma på kompisen Selmas kalas. Sen väntar myskväll med gott kött, smarrig potatis med pepprig sås och ett stort glas rött. Ljuvliga dofter sprider sig i detta nu från nedervåningen...

Kollade ni The Voice i går förresten? Lite nyfiken på att se i kväll också men samtidigt lockar film. Ja, vi får se. I vilket fall ska vi fortsätta njuta ledighet och beskåda vår otroligt fina gran som fortfarande dricker och knappt har fällt ett barr! Rekord, och det känns nästan vemodigt att den ska ut på lördag...

Jag minns julen...

Trettondagsafton och jag har äntligen flyttat över en massa bilder från de senaste två veckornas härliga och händelserika dagar. Vi har nu sedan några dagar tillbaka äntligen jullov tillsammans alla och det är UNDERBART!

Och ja, julen var så mysig och rolig och lite bilder därifrån bjuder jag nu på. Kanske dock inte de där barnen ser som gladast ut, snarare ytterst tveksamma till den store, rödklädde mannen med det vita skägget :) På Alvinbilden nedan svarar lilleman artigt tomten på frågan om hur gammal han är. Sess åår, säger han blixtsnabbt och håller upp fem fingrar i luften!

Minns ni att jag på julafton skrev att jag skulle försöka fånga tre finklädda barn på samma bild? Det lyckades inte riktigt, eller jo. På en bild är alla tre inklusive pappan med. Den bilden har jag döpt till kaos då ni i suddet kan se hur lillebror tar storasysters ena sko och rymmer med den. Sen vägrar han komma fram från gömstället under bordet och mamman ger upp och förevigar de villiga i stället.

Bio

Om någon händelsevis har kikat in här de senaste dagarna och undrar varför detta inlägg kommer i dag - igen - i ett eget inlägg, så är det bara någon som har varit lite i farten. Här önskar jag nästan att jag kunde säga att det var ett av barnen som kom åt något på datorn men se, det var faktiskt jag själv som satt här och fixade med en bild. På väg upp från stolen halkade jag på ett par piratbyxor i glansigt material och tog emot mig med handen på tangentbordet... Fråga mig inte vad som sedan hände men jag lyckades radera halva inlägget och när jag gick in i det igen hade det tydligen hunnit sparas också. Så här kommer den försvunna halvan - igen :)

Årets första dag har varit precis så skönt lat och lugn som den ska vara. Hela familjen sov till halv nio vilket är storartat för att vara oss. Sen var vi på bio alla fem. Premiär för Alvin som var en mycket stolt och lycklig kille som hade fullt sjå att slicka på snusklubba, äta popcorn och surpla i sig festis samtidigt som han försökte hålla sig kvar i fåtöljen som hela tiden ville vika ihop sig då han var för lätt. Så han satt med benen uppåt hela timmen... Gissa hur gulligt det såg ut! När musiken på Nalle Puh blev för svängig så kunde han dock inte hålla sig utan hoppade ner på golvet och dansade loss. Underbar är vad han är, vår alldeles egna lilla bus.

Hoppas det nya börjat bra för er alla. 2012 - det känns som att det kan bli ett bra år det här!

Tjugohundra12!

Första dagen på första månaden på nya året. Mycket nyare kan det inte bli och alla klyschor stämmer in denna dag. Man pratar oskrivna blad, förväntningar och framtid. Nya tomma dagar, nya möjligheter och nya vackra minnen att skapa!

Ja, allt det nya ligger liksom utbrett framför fötterna och nu ska man ta för sig av januari till att börja med! Dagen till ära fick jag äntligen hänga upp vår efterlängtade familjekalender á la Isa som vi tog en paus från förra året. Eftersom vi är fem vill jag egentligen gärna ha sex kolumner så det blir en över till "familjen" men Granits svartvita blev lite trist nu på slutet och jag glädjs åt den fina, typiska Isa-varianten där Alvin och familjen nu kommer få dela den femte kolumnen. Lillebror är ju inte så uppbokad ännu :)

Det gamla året avslutades med härliga, fina vänner i deras urmysiga hem på andra sidan den stooora sjön! Ett perfekt avslut och en perfekt början. Dock saknades två familjer denna gång då sjukdom hälsat på lagom till årets festligaste kväll och det känns alltid snopet då inte alla är med.

De stora killarna slog nog båda vakenrekord och Filip somnade med ett förnöjt leende i bilen när klockan visade på 00.50. Ett förnöjt och tandalöst för på självaste nyårsafton tappade han sin fjärde tand, den ena framtanden så nu har vi en riktig 6-åring härhemma - även utseendemässigt :)

Den här gången landade inte tanden i magen utan fraktades varsamt hem i en påse och vi hoppas nu på besök av självaste tandfén i natt...

De fina bilderna har jag lånat från Isa Form.