I´m blue?

Något har hänt. Det började med en blå tunika till mig i höstas som jag nu klassar som ett favoritplagg. Jag vet inte vad som flög i mig när jag köpte den men kanske var det för att jag av en slump höll den framför mig och såg att ögonen blev blåare och min höstbleka hy fick en något varmare ton. Men att jag skulle passa i blått?

Nu är den inte marinblå riktigt utan mer mörkt blå, och tänka sig. När jag i dag var inne på Polarn o. Pyret på lunchen så insåg jag att de plagg bland nyheterna jag tyckte var snyggast var - blå!

Hmm. Mamma Sandra, har du också drabbats? Kan det vara så att en blåbacill härjar? Sånär som på jeans har ju liksom blått inte existerat i vår familj. Sen vidhåller jag fortfarande att jag tycker det kan vara en hemskt trist färg ibland men med rätt färgvänner kan nog familjens små klä riktigt bra i den :)