Sjukstuga och söt-Filip

Helgen kunde egentligen inte börjat bättre än den gjorde. Vi hämtade Erik lite tidigare från jobbet i fredags och gick sen en ordentlig tur på Ikea - med barnen - och är man bara utrustad med gott om tid går det bra då man hinner stanna till i de olika rummen så de kan leka sig igenom varuhuset! Fredagsmyset blev i form av kvällsmat på ovan nämnda ställe med glass till efterrätt och vi köpte oss därmed ork att även ta oss igenom nedervåningen.

Helt yra av inspiration for vi därifrån med en hel del nya tankar och idéer till vårt pågående projekt: övervåningen! Men mer om det roliga en annan dag.

I går morse vaknade vi av ett ljud. Hörde ganska snart att det var Filip som försökte väcka lillasyster för att han hade fått en idé. De smög så nerför trappan och vi såg hur det började tändas lampor där nere. Så kom Bolibompa på, porslin skramlade och kylskåpet öppnades och stängdes, öppnades och stängdes. Sen öppnades ytterdörren och vi hörde ett huttrande "Shit Vilma, vad KALLT (det var kalsongFilip som sprungit ut i pyjamaströja, stövlar och kalsonger och hämtat tidningen!).

Sedan smygande steg uppför trappan och två små sötnosar som lämnade tidningen till oss. "Mamma, pappa. Ta det lugnt nu. Sen kan ni komma ner till nästa överraskning!", sa storebror som ibland är så söt att hjärtat kniper av all kärlek...

Tänk, att han hade planerat detta. Att gå ner först och duka fram frukosten - såklart med snurrsugrörglas till barnen - är det mysmorgon så är det! Och så till på köpet lurat med sig en totalt yrvaken lillasyster som nog mest var med som rekvisita denna arla morgonstund om jag känner henne rätt :)

Såhär bra hade det gärna fått vara, utan några men. Men - jag kände mig allt lite konstig där när jag vaknade. Varm och frusen och med en kropp som gjorde ont precis överallt. Ni vet när man till och med har ont i håret. Det visade sig sen att jag hade över 39 graders feber... Så med ändrade planer åkte Erik med Filip till simskolan och jag laddade för ett par timmar hemma med två små. Fullproppad med Alvedon gick det jättebra den tid de var borta (jag somnade visserligen framför Dora vid halv elva - då är man inte helt kry!) men när de kom hem igen däckade jag i soffan. Man kan om man måste men hjälp så utslagen man kan bli av hög feber.

Vaknade i dag nästan feberfri men har nu i stället börjat få ont i halsen och åter i kväll ont i kroppen. Och febern, den tog lilla Vilmisen och Erik över i stället. Så nu återstår att se vad som händer med de andra två...

Så kom den till sist. Bacillen. Men vi har då verkligen ingen rätt att klaga. Så förskonade som vi har varit hela hösten med endast två "vabbningar", varav den sista i början av oktober. Och vi klarade oss igenom alla födelsedagar med tillhörande kalas, luciafirande, jul och nyår så vad mer kan vi önska liksom. Så länge det bara är feber tar vi tillfället i akt och myser lite extra i januarikylan!