Höstlovskul

I dag har hela familjen varit lediga! Vi började med att bowla och det var ju just en spännande historia... Så. Jädrans. Retfullt.

Tänk, för en gångs skull hade jag segern som i en liten ask men jag sjabblade bort den. Nerver, tror jag det kallas. Efter tre strike och två spärr - i rad - var jag på så gott humör att jag liksom dansade fram på banan. För älsklingen gick det inte riktigt lika bra - just då. Sen hände något och jag lyckades träffa rännan både en och två och fasansfulla TRE gånger och då passade någon på att spela bra, så ja... Det hela slutade rafflande spännande men den där ledningen på 24 poäng som jag hade någon gång där i mitten, den vände till att jag förlorade med sju poäng. Bitter, jag? Nejdå :) På fullaste allvar är det ju bara så himla kul att bowla! Fast det hade också varit bra kul att vinna över E i dag...

Barnen tyckte verkligen det var jättekul och hade koll på läget sedan premiärbowlingen i våras. "Jag åka bobbla nu", sa Alvin i morse. De två små får spela "i lag" och till Filips förtret blev han besegrad av småsyskonen i dag. Det var inte många poängs skillnad men jag förstod mer än väl att han var en smula irriterad ;)

Sen myste vi till det med lunch på Jensen´s innan Filip blev fin i håret hos frissan. Därefter lite ärendefix för Erik och Vilma medan jag och killarna fixade deras presenter till systeryster som ju snart har födelsedag.

I kväll har vi roat oss med att öppna dörren, svarat "godis", hämtat godis och vinkat av spöken, liemän, monster, häxor och andra svartklädda små figurer... En del blyga, en del pyttesmå, en del stora och brummiga och en del så pass artiga att de presenterade sig. Någon bajsnödig djävul hade vi dock inte i år. Det besöket glömmer vi aldrig :)


Men rekord i besök blev det nog med säkert tio pling på dörren. Pluspoäng till de som lämnade en fin halloweenteckning, ett litet minus till de som glömde säga det lilla ordet "tack" efter att Filip lämnat godis i deras påsar... Jag är högst kluven till denna tradition måste jag ärligt erkänna men nästa år har vi säkert en läskig figur härhemma också! De tycker ju onekligen att det är väldigt spännande...

FilipOMamma

I dag har det varit bara vi. Filip och mamma. Som det en gång begav sig. Så otroligt sällsynt nuförtiden och jag kan lova att inte en minut gick till spillo denna måndag då jag stannade hemma med min hostiga storkille. Nu var han inte jättesjuk men har hostat hela helgen och så även ordentligt i morse. Eftersom han sa att han inte kände sig pigg i går lät vi det säkra gå före det osäkra vilket visade sig vara helt rätt. Och jag som älskar att pyssla om har som vanligt gått all in!

Det är underbart att ibland få känna känslan av att man hinner med. Man är totalt närvarande i stunden och man pratar och lyssnar utan att bli avbruten. Nu är vi visserligen noga med att försöka lyssna klart även annars men det är inte alltid helt lätt ;)

Filip fick bestämma frukost och lunch och däremellan läste vi bok i nästan en timme (!), spelade Monopol tills vi tröttnade och löste kluriga detektivfall. Allt till ljudet av regn och vinande vindar utanför och vi njöt av innemyset och de tända ljusen. Sen en stunds pyssel och lite film innan lyxfika framför teven. Man kan inte ha det mysigare än med supersociala och sällskapssjuka Filip och jag har verkligen njutit av hans sällskap i dag - och han av mitt!

Annars händer det så mycket nu att det inte ens är någon idé att börja berätta. Jag skulle nog tappa bort mig innan jag ens kom i gång. De senaste veckorna har inte haft många lediga kvällar och jag är tacksam och samtidigt en smula rädd för hur och om mitt huvud ska orka. Peppar, peppar har det dock gått ganska bra den senaste veckan och jag hoppas det är en god trend... Det där med vila är faktiskt helt omöjligt just nu med allt vad hösten innebär.

Extra skönt är det då med en vecka som bryter av lite nu. Från och med i morgon har barnen höstlov och vi är lediga alla tillsammans på onsdag och fredag. Ska bli ljuvligt... I morgon väntar mys med mormor och morfar och på torsdag med farmor och farfar. Vi uppskattar verkligen lyxen i att ha dem så nära! Hur gör ni? Lediga eller inte?

Bästisar på bio

Vissa dagar är lite extra bra. I går var en sådan. För somliga :) Erik har jobbat hela helgen lång, dock hemifrån, så på förmiddagen styrde vi kosan mot stan där vi lämnade killarna hos mormor och morfar. Vilma och jag körde vidare mot en sedan länge inplanerad tjejträff på stan med Vilmas bästis Olivia och finaste mamma Camilla!

Välkommen att följa med på en snabbresumé med suddiga men härliga mobilbilder:

Lunch på Jensen´s med målande tjejer, hickande mamma Anna och en mycket märklig utsikt över vad som måste varit delar av en rollspelsträff med den ena annorlunda kreationen efter den andra vandrandes förbi utanför fönstret, inledde innan vi fortsatte mot huvudmålet - nya Tingelingfilmen på bio. I 3D. My gosh!

Förväntan var enorm hos oss alla (då Tingeling är en av mina filmfavoriter i barnvärlden!) och jag tror ingen av oss blev besviken. Tvärtom! En helt fantastisk film som drog med små som stora på ett hisnande äventyr i vackra landskap och en fantastiskt fantastieggande värld! Många var nog de älvor som lämnade biosalongen…

Och så var det 3D-premiär för mig vilket den som eventuellt såg mig säkert kunde lista ut då jag i början satt och drog upp och ner glasögonen på både mig och Vilma. Mammor alltså… Som sig bör på bio dippade vi snusklubbor i popcorn på äkta Filip-vis och väl ute förkunnade våra små älvor efter en stunds viskande att de numera var Tingeling (Vilma) och Vinterlilja (Olivia). Sen dansade de arm i arm på gatan och pussades fnissandes innan vi vinkade hejdå.

Bästisar och numera även låtsassystrar. Livet är bra härligt. Älsklingstjejerna ♥

Det blev ingen sen kväll för Vilma sen... Undrar just vad hon så koncentrerat drömmer om...

Bullbak!

Vilka gråa, mörka dagar vi har nu. I dag har vi haft tända lampor inne hela dagen och jag ska erkänna att jag myser i och njuter av höstmörkret.

I går kväll hade vi barnvakt och Erik drog med mig på restaurang i stan. Fantastisk 3-rätters, tända ljus och stora glaset rödvin gjorde vår kväll. På tu man hand med mannen i mitt liv är alltid lika mysigt och det var så skönt att få äta i lugn och ro och hinna prata massor. Om stort och smått och livet som just nu rullar så fort, så fort. Som extra krydda till vår middag satt ett gäng bakom oss som på pricken påminde om Kvarteret Skatan-gänget! Så festligt. Alla var liksom där. Det ordentliga paret med Johan Glans som ena halvan och en riktig David Batra look-a-like. Efter lite gott i baren tog vi sen tåget och promenerade hem genom samhället i den sena oktoberkvällen och väl hemma var det extra mysigt att få borra ner näsan i håret på sovande små änglar och pussa varma små kinder.

I dag har det känts tillåtet att vara inne hela dagen. En liten tur till Ica och en till leksaksaffären har det blivit sen har vi hemmafixat, barnen har lekt, Erik räfsat mellan regnskurarna och jag bakat bullar. Frågan är om det finns en mer hemtrevlig, god doft än nybakade bullar-doft i huset? Jag tror faktiskt inte det. Medan degen jäste fick lilla Vilma baka hallongrottor och i dag både rullade hon och sprutade i sylt själv. Vår stora, lilla flicka!

Har också passat på att lyssna på bästa spellistan under mina kökstimmar i eftermiddag och skrålat med en massa grymma tjejer. Vad sägs om Sarah Dawn Finer, Ane Brun, Petra Marklund och Linnéa Henriksson för att nämna några?! En favorit just nu är den här.

Så otroligt vacker med den spröda rösten och ovanliga klangen. Och den vemodiga melodin. Gillar mycket på den.

Snart är kycklingen i ugnen klar och efter middag väntar soffnys för hela slanten. Lugna helger är underbart - hoppas ni också har sköna dagar!

Drk Apple by Villervalla

Mycket Villervalla nu men åhh, jag kan verkligen inte motstå dessa gröna skapelser från deras höstkollektion! Jag har ju alltid varit en grön pojkmamma men så i våras blev jag plötsligt lite blå för första gången. Det är jag fortfarande men denna härligt äppelgröna färgen är ju bara så snygg - rentav bland det finaste jag sett! Lite murrigare, lite mörkare men ändå sådär snyggt ärtig i nyansen. En vinnare helt enkelt.

Kanske inte helt otippat finns den nu både här och där i olika konstellationer i pojkarnas garderober, några av dem ser ni här ovan. Och så är jag bra sugen på twillkjolen till Vilma...

På tal om äpplen. Senaste nytt - tröjorna med äpplen har även de stark dragningskraft... Stoppa mig den som kan!

Bilderna är lånade från Villervalla.

Måndagsrusk och myskväll

Men oj, vilket uppehåll det plötsligt blev här! Jag får nog erkänna att jag inte är fullt så på hugget som jag egentligen vill men jag gör mitt bästa. Jag tror att jag som så många andra just nu dessutom verkar ha "fastnat" i att hela tiden inte ligga bara ett utan flera steg efter och då tenderar det - åtminstone för mig - ibland varken bli hackat eller malet.

Och så är vardagssnurren sannerligen i gång på riktigt men det inte sagt med negativ ton. Tvärtom gillar vi vardag. Massor. För att inte tala om helgerna då förstås… Nej, men på fullaste allvar så har jag nog alltid gillat vardagen också. Den härliga känslan av att få ihop det (när man får det!) och när alla är nöjda och glada. Större barn innebär dock också mer att göra i form av aktiviteter och läxor och kompisar som mer och mer smyger sig in i det redan ganska fulla schemat. Men man växer in i det och lär sig prioritera, trixa och fixa så att det ska bli bra för alla.

Och bloggen, kära lilla bloggen... Jag skulle vilja lägga SÅ mycket tid på dig! Jag ligger ovanligt mycket efter och på något märkligt vis stressar det mig en smula. Jag förstår om det låter konstigt då den ju är en så högst frivillig sak men den ligger mig också så varmt om hjärtat och jag värnar så om den. Har de senaste kvällarna i stället för att skriva roat mig med att läsa bakåt månad för månad och oj så vi har rest tillbaka i tiden, skrattat och mints. Och kanske att det var ”moroten” som får igång mig igen. Jag hoppas det. Ofta önskar jag dock att jag behärskade konsten att skriva kort och rappt, slänga ur mig många små inlägg - ofta men jag vet inte. Det vore ju inte riktigt jag. Så äsch, vi får se. Kanske dyker här framöver upp sommarminnen och bilder. Kanske inte.

Vilket härligt höstrusk vi har nu förresten! Efter förra veckans vackra och soliga dagar tycker jag det är helt okej med lite regn och rusk igen. Särskilt nu på kvällen när man får mysa in sig härhemma. Måndagar är alltid galet hektiska på jobbet – men också roliga. Och så är det så härligt att få längta hem till sina små - och sin store såklart! Höstkvällar här blir efter kvällsmat ofta myskvällar i soffan framför Bolibompa. Och så passar vi på att ladda med en massa pussar, kramar, gos och mys innan tandborstning och bokläsning. Det är obeskrivligt mysigt och jag hoppas den tiden varar länge än...

Nu ska jag strax ner och fixa te och lite goda kex inför Homeland. Ni tittar väl?! Fick i somras tipset om första säsongen av vänner och vi fastnade mer än vi gjort på länge för en serie. Så. Bra. Då var det lyx att kunna kolla när man ville. Nu får man snällt vänta och längta men det har såklart sin charm det med!

Som sagt, det är mysigt med vardag. Hoppas er vecka också har börjat bra! Förhoppningsvis på återseende SNART...

Randig fullträff

Snyggare än såhär blir inte en tröja i mina ögon (kolla in den på killen på bilden)! Villervalla blir bara bättre och bättre och jag är inte lite nyfiken på hur deras nya kollektion för större barn som kommer till våren ser ut… Filip älskar fortfarande deras tröjor. Enfärgat, ränder och stjärnor funkar ju liksom alltid!

Den här godbiten finns i flera färgställningar och jag tänkte först köpa olika till bröderna men vem skulle då fått den snyggaste? Det var en för mig omöjlig nöt att knäcka och jag klickade snabbt hem två likadana i stället. Jag gillar ju som ni vet syskonmatchning och dessa går dessutom utmärkt att matcha med enfärgat.

Barnens höstgarderober börjar så sakteliga fyllas på i de finaste av färger... Åhh, vad roligt detta är!

Vilma sparar...

Vilma och Alvin satt i kväll på golvet och fick stoppa ner några enkronor var i sina spargrisar. Alvin sa att han sparar till lego (vem kan ha påverkat honom där?!). Vilma sa "Vet du vad jag sparar pengar till? En riktig bebis som ska ligga i din mage mamma och sen komma ut. Det sparar jag till!" Så stoppade hon ner sista kronan och ställde tillbaka spargrisen på sin plats.

Lilla gumman då. Men tänk, allt kan ju inte köpas för pengar :)

Kom och köp!

Jag har flera gånger bara den senaste veckan slagits av hur tydlig utvecklingen är på ett barn när det gäller vissa saker. Just nu gör Alvin ALLT som hans storasyskon också har gjort när de var i hans ålder.

Jag kommer inte på så många bra exempel men han har plötsligt börjat rita "duttigt". Ni vet när de låtsasskriver. Han har även fått till några teckningar som på riktigt liknar något och detta gör honom såklart mycket stolt! Han hittar på egna sånger. Han vill plötsligt hjälpa till mer än någonsin - med allt. Och han leker affär. Så fort han får en stund över hör man "KOM OCH KÖÖÖP!!!" Eller ja, kom och söp, låter det väl mer och självklart kan ingen motstå denna lille bagare eller ICA-handlare eller vad han nu för tillfället har gått in i rollen som. Fantastiskt roligt är det i alla fall med aha-upplevelsen denna gång. Tredje gången gillt liksom. När man inser att det kanske inte bara är en slump att de gör vissa saker utan snarare en del i utvecklingen...

Den här helt oemotståndliga lille caféägaren möttes jag av i trappen för några dagar sedan. Hade festligt nog kameran i handen och kunde inte låta bli att föreviga. Och tur var det för ett minne blev den evighetslånga fikastund jag sedan hamnade i där bagaren och hans storasyster hade bullat upp med allt som fanns i lilla miniköket. Lägg förresten märke till själva "disken" - en totalt livsfarlig leksaksstrykbräda som brakar ihop vid minsta tryck på den. Och samtidigt som den brakar ihop bryter Alvin ihop över raserad butik men som tur är fixar man ju snabbt upp den igen!

Lite kärlek

Först – innerligt TACK för så många omtänksamma och fina ord och råd och tankar som de senaste dagarna pluppat upp lite varstans. De värmer ofantligt mycket ska ni veta. Omtanke gör hjärtat varmt och ett varmt hjärta kan man i alla fall inte må sämre av!

Rent bildligt får Alvins potatis tala för det jag menar att jag känner. Nu råkade fokus hamna liiite bakom själva potatisen då men kanske ser den skarpsynte att det i potatisen är ett skalat hjärta? Det var familjens lillebror som hjälpte mamma med lunchen i dag. Efter att ha pluppat potatis efter potatis i vattnet ville han i stället skala en. Efter sisådär en tio försök fick han så av lite skal först en, sen två gånger. Han tittade nöjt ner på sin lilla knöl varpå han förvånat visade den för mig: ”Ett hjärta det blev, mamma!”

Ja, tänk. Alvin fixade ett hjärta på sitt livs första skalade potatis och ännu en gång såg man kärleken titta fram där man minst anade det. Potatismoset blev jättegott och kanske var Alvin o mamma de som åt allra mest :)

I morgon blir det hemmadag för mig och Vilma. Lillan började så smått bli förkyld i går och i dag har hon varit riktigt ynklig. 39 graders feber och som vanligt på henne – en hemsk hosta. Ni ska höra hur hon låter. Hon hostar visserligen ofta på nätterna även då hon inte är förkyld och när hon väl är det låter det förskräckligt. Erik googlade nyss på krupp, eller falsk krupp och jag törs nog utan att vara läkare skriva under på att det är det hon lider av. Stackars lilla gumman. Hon låter som en hel farbror med en skällande hosta som liksom skär och inte vill ebba ut…

Brukar alltid ha syskon hemma om någon är dålig men såvida inte Alvin åker på något i natt får det nog bli några timmars dagis för honom i morgon. En förmiddag i lugn och ro med total uppmärksamhet från mamma, det är en sjuk liten Vilma värd!

Bakslag

Äsch då. Det här blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Envis, hoppfull och optimist som jag är trodde jag i min enfald att jag var back on track när jag förra onsdagen började jobba igen. För det gick ju så bra den dagen. Och stora delar av dagen efter. Födelsedagen var väldigt svajig i huvudet men lördagen bra. Söndagen dock sämre, ja ni hör. Berg-och-dalbanan som stundtals snurrar runt i huvudet är också något jag kan jämföra dagstillståndet vid.

I måndags var en toppendag. Kände ingenting konstigt utan var vanliga Anna hela dagen - ljuvligt! I tisdags kom det där dumma trycket tillbaka med buller och bång, ebbade ut framåt kvällen men kom tillbaka i går förmiddag. När jag körde hem på eftermiddagen fick jag stanna bilen vid ett tillfälle för att samla kraft och försöka blinka bort det knasiga. Och sådär håller det på. Även i dag kom det smygande på förmiddagen och det känns lite som att en centrifug snurrar runt därinne. När jag sen skulle ut en sväng på lunchen hände det. Har aldrig i mitt liv varit SÅ yr. Envis travade jag dock på och fixade mina små ärenden. Hade svimningskänsla vid några tillfällen och var alldeles matt när jag kom tillbaks till jobbet. Omtänksamma, snälla kollegor och Erik proppsade på att jag skulle ringa vårdcentralen - igen, och det gjorde jag så nu ska jag dit i morgon eftermiddag. Om det inte är bra hela dagen innan dess för då avvaktar jag nog tror jag. Den läkaren jag hade sist skulle inte vara där i morgon och att dra allt det här märkliga för en till känns inte så lockande.

Dock måste jag göra något åt det nu känner jag för såhär kan vi inte ha det. Att varje morgon vakna hoppfull men samtidigt lite rädd för vad dagen har att bjuda på är nog inte så bra i längden. Och även fast jag blev så grundligt undersökt sist kommer såklart oroliga tankar tillbaka på vad det kan vara.

Till på köpet har stackars, stackars Erik gått och fått magkatarr :/ Men annars är allt fint ;) Usch då, inte helt krya just nu alltså och jag hoppas så det vänder snart och att vi får lite medvind när höststormarna kommer...!

Rosa månad – Rosa armband

En för mig självklar sak under oktober månad är att skänka en slant till forskningen om bröstcancer. Rosa Bandet-kampanjen gör att det dessutom blir så enkelt att bidra på något sätt. Förutom möjligheten att sätta in pengar direkt finns ju så många rosa prylar att köpa där en del går direkt till forskningen.

Genom att köpa det här rosa armbandet, som är ett samarbete mellan Lindex och Missoni, får man både något väldans snyggt att ha runt handleden och gör en god gärning på samma gång.

Armbandet finns att köpa på Lindex för 100 kronor. I morgon blir det jag som tar en promenad dit på lunchen!