torsdag, oktober 04, 2012

Bakslag

Äsch då. Det här blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Envis, hoppfull och optimist som jag är trodde jag i min enfald att jag var back on track när jag förra onsdagen började jobba igen. För det gick ju så bra den dagen. Och stora delar av dagen efter. Födelsedagen var väldigt svajig i huvudet men lördagen bra. Söndagen dock sämre, ja ni hör. Berg-och-dalbanan som stundtals snurrar runt i huvudet är också något jag kan jämföra dagstillståndet vid.

I måndags var en toppendag. Kände ingenting konstigt utan var vanliga Anna hela dagen - ljuvligt! I tisdags kom det där dumma trycket tillbaka med buller och bång, ebbade ut framåt kvällen men kom tillbaka i går förmiddag. När jag körde hem på eftermiddagen fick jag stanna bilen vid ett tillfälle för att samla kraft och försöka blinka bort det knasiga. Och sådär håller det på. Även i dag kom det smygande på förmiddagen och det känns lite som att en centrifug snurrar runt därinne. När jag sen skulle ut en sväng på lunchen hände det. Har aldrig i mitt liv varit SÅ yr. Envis travade jag dock på och fixade mina små ärenden. Hade svimningskänsla vid några tillfällen och var alldeles matt när jag kom tillbaks till jobbet. Omtänksamma, snälla kollegor och Erik proppsade på att jag skulle ringa vårdcentralen - igen, och det gjorde jag så nu ska jag dit i morgon eftermiddag. Om det inte är bra hela dagen innan dess för då avvaktar jag nog tror jag. Den läkaren jag hade sist skulle inte vara där i morgon och att dra allt det här märkliga för en till känns inte så lockande.

Dock måste jag göra något åt det nu känner jag för såhär kan vi inte ha det. Att varje morgon vakna hoppfull men samtidigt lite rädd för vad dagen har att bjuda på är nog inte så bra i längden. Och även fast jag blev så grundligt undersökt sist kommer såklart oroliga tankar tillbaka på vad det kan vara.

Till på köpet har stackars, stackars Erik gått och fått magkatarr :/ Men annars är allt fint ;) Usch då, inte helt krya just nu alltså och jag hoppas så det vänder snart och att vi får lite medvind när höststormarna kommer...!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Usch och fy.
Hoppas så det vänder nu. Kvickt som katten.

Ha en skön helg!
Kramar Viktoria

Anonym sa...

Anna, fina du. Blir så orolig för dig när jag läser dina inlägg. Så mycket av det du beskriver låter som hur F kände det innan det tippade över helt för några år sedan.
Gå till vårdcentralen och känn dig inte dum eller försök att dölja hur du mår. Prata, prata och prata lite till om de inte lyssnar eller viftar bort det.
Kram Erica

SandraS sa...

Älskade vän!!! Jag tycker absolut du ska gå imorgon ändå. Är orolig för dig. Förstår att det är jobbigt att prata med olika, men kanske det blir jättebra också! Love you! Vi hörs snart igen!!! Kram <3