Happy Halloween!

God kväll i stugan!

Sist jag skrev skulle vi packa och nu har vi packat upp! Två mysiga dygn i Örebro är till ända och det var ett riktig skönt avbrott i vardagen för oss alla. Jag älskar den där sköna lunken man hamnar i när man plötsligt inte omges av några måsten eller tider att passa...

I går lekte vi på Lek och Buslandet och när vi kom ut därifrån satt en riktig lyckoträff på rutan. Ett litet reklamblad från Sveriges största legobutik som bara låg en kort biltur därifrån. I en gammal lada mitt ute i ingenstans. Där träffade vi på en riktigt härlig kille som minst sagt brann för de små färgglada byggklossarna och det är också han som driver klossbutiken.se.

Därinne kunde man förutom att titta på allt tänkbart lego också bygga själv i ett rum, spela tevespel i ett annat, titta på legoutställningar, komponera sin egen minifigur, ja kort sagt FROSSA i lego! Som ni säkert förstår ett paradis för särskilt två små personer i familjen och vi har nu ett nytt stående ställe att besöka när vi framöver åker till Örebro!

Efter en lugn morgon strosade vi i dag i affärer några timmar innan vi åkte hemåt så att Filip kunde premiärspöka med sina kompisar... Och vilken läskig skara monster och spöken det var som rasslade i väg! Det otäcka dämpades dock av välbekanta små snälla ögon bakom maskerna och ljusa, ivriga pojkröster som i vanlig ordning hade så mycket att prata om :)

Vad passar väl förresten bättre såhär innan läggdags denna kväll, än att bjuda på den spökhistoria Filip knåpade ihop när vi var i väg. Och ta ett djupt andetag för den innehåller inte så många punkter ;) (Lägg också märke till cliffhangern i slutet av kapitel 1...!)

Lugnet före stormen?

Sitter på bussen en hel halvtimme för tidigt då vi uppmanades gå hem före klockan 16 från jobbet. Inställda tåg och många stressade människor på resecentrum. Vilken märklig grej! Vi hade liksom missat hela stormen och det var först i går kväll som mamma nämnde det i telefon.


Sen är man så van vid att media blåser upp (...!) det hela och det blir inget av det men vi får se. Helt klart finns det ju en anledning till allt detta och vi får hoppas att det bara blir lite lagom sådär - utan hemska olyckor och skador...

Just nu var det nästan konstigt lugnt ute. Ett guldgult sken på himlen, stilla regn och nästan helt lugnt. Kanske är det lugnet före, vi får se.

Höstlovsvecka redan och barnen är hellediga - så skönt för dem. Vi jobbar i morgon också, sen blir det lov även för oss sånär som på ett litet gästspel för mig på fredag. Snart går vi dessutom in i månadernas månad. November väntar bakom knuten och massor av fix - och kul - med den!

Nu blir det lite ärendefix i centrum för mig i väntan på resten av familjen som är på simskola. Sen hem och fixa hamburgare och varva kvällsmys med packning... Var rädda om er nu och håll er för säkerhets skull inomhus i kväll!

Den där känslan

Ett litet snabbt hej och ett livstecken såhär på kvällskvisten. Det känns som att det är kvällskvist och morgonstund mest hela tiden just nu och den här hösten slår verkligen alla rekord i att rusa fram... Känns som att många säger samma sak och jag kan känna att det är lite oroväckande. Att det hela tiden fylls på med mer och mer saker runt omkring oss. Just nu längtar jag bara efter lugn och ro.

Den där känslan ja. Många känslor är det nu. Som ni vet finns det någon i vår absolut närmsta närhet som inte alls har varit pigg de senaste åren och nu har det varit en extra tuff period. Det är hårt när kroppen hela tiden säger ifrån på olika sätt och just nu är den så dum, så dum men personen däri ändå så envis och stark. En riktigt äkta kämpe som vi är så stolta över. Att orka skratta och skoja trots allt är nog en tillgång starkare än någon annan. Som en läkare vi träffade förra veckan sa, att det positiva kan göra så mycket mer än man anar. Jag är oerhört tacksam och glad för att ha ärvt den sidan. Jag är liksom uppfostrad i en positiv anda där man alltid har sett saker från rätt sida.

Oron kan man dock inte mota bort eller hejda. Dessutom känner man sig ju så hjälplös när man inte kan påskynda sjukvården och alla enorma väntetider samtidigt som man ser någon vara så dålig. Inte lätt det där så jag ska inte gå närmare in på det.

Så mycket tankar som snurrar samtidigt som allt runt om också snurrar på - som vanligt. Just i kväll känner jag mig alldeles mosig och nästan vimmelkantig. Kroppen värker på alla möjliga ställen, huvudet är ömt och det fattas bara en förkylning på detta nu. Hoppas en god natt ska göra underverk.

Men så är det den där andra känslan också. Den ständigt närvarande. Lyckan. Är så tacksam varje dag för livet vi lever. Att våra små har det så himla bra på dagarna och att vi trivs så bra på våra jobb. Att helgerna kommer då vi får vara tillsammans. Jag vet att jag har sagt det förut men det är verkligen det som betyder något. Att ha varandra. Ytliga saker spelar liksom ingen som helst roll då. Tänk om bara önskan om att alla skulle få må bra och vara friska slog in också...

Mitt i alla detta, en riktigt happy Vilma förra helgen - i ett av fynden från mammas och min utflykt! Hon blev så kär i sina nya fleecefodrade regnkläder att hon hade dem på sig inne hela förmiddagen :) Sen har de blivit väl invigda - ute - denna regniga vecka. Bra tajming där!

Sugen på något gott?

Ja tack, det är vi alltid här hemma. Eller om sanningen ska fram - jag, är (nästan) alltid sugen på något gott. Och då särskilt såhär fram på kvällskvisten när de små sover sött, kläder är framlagda tills i morgon, tvätten hängd, disken plockad och man dimper ner i soffan. Egentligen räcker det bra med en frukt men... det ÄR ju så gott med något mer. En stor kopp rykande te är standard nu på hösten och till det får det gärna bli några kex med ost.

Dock är jag något av en expert på att hitta saker att "fira" och uppmärksamma, som måndagar till exempel. Då går en av våra favoritserier Homeland och då får man faktiskt mysa lite extra så i kväll kör vi nötmix bestående av massa goda blandade nötter, torkade tranbär och torkade blåbär. Sen på onsdag är det ju lillördag och det betyder att det i morgon, tisdag, är dagen före lillördag men nej, dagen före kanske man inte får uppmärksamma. I morgon får det nog bli den där frukten i stället :)

Hur gör ni? Kvällsfikar eller inte?

Nej, nu måste jag ner och fixa de där tekopparna för alldeles strax börjar det. Hoppas ni har en fin start på veckan!

Ullared, here we come!!!

Wiiiihooo! SOM vi har längtat. Äntligen sitter mamma och jag i bilen på väg mot det gulblå paradiset! Det har blivit dags för vår årliga inför-födelsedagar-och-jul-tur och stämningen är på topp - och listorna lååånga :)
Nu håller vi tummarna för lite mindre folk än förra året då vi köade in en timme :/ Ha en härlig dag nu, det lovar vi ha!

En familjetripp!

Precis i rättan tid kom denna ganska spontana tripp som Erik hastigt bokade strax innan min födelsedag. Vi har pratat om att vi måste åka till favoritbadhuset i Skövde nu snart och det var också dit vi styrde kosan efter att de stora slutat skolan i fredags. Kom sen fram till ett alldeles lugnt badhus utan köer eller trängsel någonstans. Och åhh, så vi uppskattar det! Att kunna pussla och trixa ibland och inte alltid behöva besöka populära ställen samtidigt som alla andra. Det blir ju verkligen en helt annan typ av upplevelse att bara kunna springa upp till en tom rutschkana igen och igen och igen...

I stället för att åka hem for vi sedan bara några hundra meter bort för att checka in på Scandic där vi skulle tillbringa kvällen och natten. En sådan lyxig känsla att det roliga inte var över och barnens iver kan inte beskrivas i ord. Vi älskar ju myset det innebär att bo på "otell" :) Efter god mat i restaurangen och lite godis framför Idol somnade vi sedan en efter en i mjuka sängar, sådär skönt badtrötta i kropparna.

Långfrukost med egengräddade våfflor som pricken över i, laddade oss sedan i går morse för en dag på stan. Skövde må inte vara jättestort men det är en galet mysig shoppingstad med flera små pärlor i och vi strosade i lagom lunk runt bland dem alla och fyndade en täckväst här och en mössa där. Och så slank visst ett par saker till mamman ner i en påse också... Alvin har hamnat i en jag-testar-att-skrika-så-får-vi-se-om-jag-får-som-jag-vill-och-får-jag-det-inte-så-skriker-jag-ännu-högre-eller-gråter-krokodiltårar-så-de-ska-smälta-och-tycka-synd-om-mig-fas. Om jag säger att det i går vid ett par tillfällen handlade om ballonger som delades ut och sen för vissa small, förstår ni då vad jag menar?! Lilla, underbara lillebror. Klart att du också ska få ha humör, du som däremellan skiner starkare än solen själv och charmar oss alla till max, men ibland får man dock räkna både till tio och tjugo när din plötsligt envisa sida slår till. Tur att en fyraåring fortfarande kan avledas ganska enkelt i alla fall ;)

Duktiga barn (ja, Alvin också ;)) belönades sedan med lekparkslek innan vi åkte hemåt igen. Vi har flera vänner med anknytning till Skövde och hade fått roliga lekparkstips med oss. Vi tror att det var ett av dem vi till sist lyckades pricka. Uppe på Billingen - säger man så tro? Kan inte stan så väl men den där lekparken kommer med all säkerhet besökas av oss igen. För visst är det kul att hamna i något som inte ser ut som det brukar?! Hela lekparken var gjord i trä med färgglada detaljer och förutom linbana, klättertorn och rutschkana fanns även två olika inte-nudda-marken-banor. En för stora och en yttepyttig för små. Att sedan hela parken omgavs av höstträd i de vackraste av färger gjorde nog upplevelsen ännu bättre. Vindstilla och kyligt, men så soligt och energigivande.

Och med denna myshelg i bagaget är vi nu laddade inför veckan som inte är en helt vanlig sådan. Mycket extra på kvällarna förutom de vanliga aktiviteterna men det ska nog gå bra - det brukar det ju faktiskt göra och oftast är det också trevliga saker som ska ske!

Här en "omöjlig" del där man skulle gå över en stock som enligt en skeptisk Vilma rullade fort så in i norden. Nejdå, sa mamman och gav sig upp - fortfarande i opraktiska gå-på-stan-skor - och höll på att bjuda på en riktig show på kuppen. Om jag säger som så, att jag kom heller aldrig över, men nästan under. Och Vilma skrattade så hon fick hicka ;)

Små som växer

Liten blir stor och stor blir större. Men minst kommer nog ändå alltid vara minst - om än inte kortast...

Alltså, hjälp vad de växer våra små! Det känns som att den varma sommaren satte ordentlig fart i små kroppar och vi har hittills denna höst rensat ut mer kläder än någonsin tidigare. Detta blir också första vintern då inget från året innan passar utan alla behöver nytt - på alla fronter. Vintergarderoberna börjar dock kännas ganska klara och vi kunde för någon vecka sedan även bocka av vinterstövlar/skor på den långa listan.

Till och med underkläder och strumpor har plötsligt blivit för smått och så glad jag då blev av att hitta dessa finingar i en låda - i både Filip-, och Alvinstorlekar! Där har de legat ända sedan vår Ullaredstripp i somras då de såldes i en jubileumskollektion vad nu det egentligen innebar, men jag gjorde i alla fall ett litet glädjeskutt över dessa färgglada fast ändå neutrala strumpor. Extra uppskattat att hitta dem precis nu när man just hade plockat ut en massa för små.

Tillbaka till det jag skrev i början - minst men inte kortast. I morse var Erik med Alvin på 4-årskontroll. Lillebror hade varit så väldigt ordentlig fastän han vid frukosten satt och sa att han kanske skulle säga bajs i stället för hej ;) Han visade sig vara ännu mer giraff än sin storebror och de långa, smala benen har nu tagit honom upp till en höjd av 109 centimeter. Detta är galna 10 centimeter längre än vad Vilma var när hon var lika gammal och det festligaste av allt är att hon inte hade nått upp till den längden heller vid fem år! Tänk, att det kan vara så olika. Men så var hon inte heller längre än Skrållan när hon föddes och då har man faktiskt några extra centimeter att ta igen. Dock vägde Alvin mindre än vad båda storasyskonen gjorde vid samma ålder och jag tror på fullaste allvar att han skulle kunna tävla i "Sveriges minsta 4-årsrumpa" :)

Det blev en extra, otippad hemmadag för mig och de två minsta idag. Vilma var jättepigg i går när Erik var hemma men så frampå eftermiddagen kom hostan - ni vet HOSTAN, den där förskräckliga farbrorhostan som vi inte hört sedan i våras... Stackars liten tapper tjej hostade så sig igenom halva natten och en sådan liten trasa kan man ju inte skicka iväg. Dock pigg i dag så i morgon blir det nog åter till rutinerna igen.

När jag för en stund sedan stod upp-och-ner över badkaret och kletade i en hårinpackning hörde jag från vår säng precis utanför: "Mamma, vet du en viktig sak jag har tänkt på? Att när man blir vuxeeeen..."*lååång paus* och här började jag känna på mig att nu kommer det en riktigt klurig fråga - "när man blir vuxeeeen... är det egentligen DÅ man börjar tycka om kräftor? Och räkor och sånt?"

Det är i de stunderna min värld slutar snurra för en stund och jag fylls av den totala lyckan över att få ha så underbara, kloka, små (långa) människor runt mig!

Where do I begin...

Ja herregud, var i hela friden ska jag börja blogga tänkte jag när jag för en stund sedan damp ner här på stolen. Eftersom inget bra dök upp, eller rättare sagt så mycket att jag omöjligt kunde sålla, har jag nu en stund i stället roat mig med att slumpvis läsa gamla inlägg och det gör mig alltid så lycklig. Lycklig över att Hemma finns - som den där reservplanen när minnet sviker eller nyfikenheten kommer över något man gjorde men inte riktigt minns. Eller suget efter att se semesterbilder eller överraskningen då man ser en bild man inte mindes fanns. Från en dag i vårt liv man inte heller skulle ha kommit i håg om det inte varit för bloggen...

Som jag skrev sist - så åsidosatt nu under en händelserik månad och ekvationen där går ju inte alls ihop. Det hade om tid funnits varit typ HUR mycket som helst att blogga om men i stället sprang tiden och bloggen blev bara pannkaka.Och ju mer tiden går desto oftare kommer tanken att nej, jag kanske ska lägga ner den nu? Hur ska jag någonsin hinna om jag inte hunnit nu? Men det där är ju inte riktigt sant. Det VAR ju så extra mycket att göra och jag tror faktiskt inte jag kan leva utan min egna lilla vrå, så självklart ska jag lägga i en extra växel nu och kanske till och med blogga ikapp om något!

Men inte i kväll. I kväll blir det tevemys med Erik. Vi har äntligen fattat att Bron verkar vara en grymt spännande serie och har precis avverkat de första avsnitten på säsong 1. Och så är ju favoriten Homeland tillbaka och kommer göra måndagarna lite lyxigare hela hösten!

I dag har jag vabbat (andra dagen på hela hösten - den är vi rätt nöjda med faktiskt!). Stackars lilla Vilma blev magsjuk natten till i går och vi har i dag myst hemma och så sakteliga börjat äta ikapp. En ganska lindrig variant men ändå, just den sjukdomen är ju hemsk. Och så mycket extrafix den för med sig i form av sanering - och oro efteråt. Ska vi andra klara oss... Hon har dock varit riktigt piggelin i dag men blir hemma med Erik i morgon också. Vi har dessutom såklart haft det bästa av sällskap i form av Alvin som har varit överlycklig över att få leka med sin Vilma en hel dag. Så som han saknar henne på dagis...fortfarande...

Som sagt, en liten återblick på september får det nog ändå bli när jag tänker efter. Och vi kan ju börja bakifrån redan nu! Ni vet hur mycket jag älskar hösten - färgerna, luften, tiden överhuvudtaget. Och varje år tänker jag att det nog har sin botten i att jag ju är ett septemberbarn. Min trettiosjunde födelsedag förra helgen var väldigt mysig. Extra lyx när dagen infaller på en lördag och på eftermiddagen firade vi med att gå på Flygplan hela familjen innan vi åt gott på restaurang :) Nu till helgen blir det en liten tripp, med anledning av samma dag, och den ser vi så mycket fram emot!

På återhörande snart igen hoppas jag - nu, mot soffan!