Små som växer

Liten blir stor och stor blir större. Men minst kommer nog ändå alltid vara minst - om än inte kortast...

Alltså, hjälp vad de växer våra små! Det känns som att den varma sommaren satte ordentlig fart i små kroppar och vi har hittills denna höst rensat ut mer kläder än någonsin tidigare. Detta blir också första vintern då inget från året innan passar utan alla behöver nytt - på alla fronter. Vintergarderoberna börjar dock kännas ganska klara och vi kunde för någon vecka sedan även bocka av vinterstövlar/skor på den långa listan.

Till och med underkläder och strumpor har plötsligt blivit för smått och så glad jag då blev av att hitta dessa finingar i en låda - i både Filip-, och Alvinstorlekar! Där har de legat ända sedan vår Ullaredstripp i somras då de såldes i en jubileumskollektion vad nu det egentligen innebar, men jag gjorde i alla fall ett litet glädjeskutt över dessa färgglada fast ändå neutrala strumpor. Extra uppskattat att hitta dem precis nu när man just hade plockat ut en massa för små.

Tillbaka till det jag skrev i början - minst men inte kortast. I morse var Erik med Alvin på 4-årskontroll. Lillebror hade varit så väldigt ordentlig fastän han vid frukosten satt och sa att han kanske skulle säga bajs i stället för hej ;) Han visade sig vara ännu mer giraff än sin storebror och de långa, smala benen har nu tagit honom upp till en höjd av 109 centimeter. Detta är galna 10 centimeter längre än vad Vilma var när hon var lika gammal och det festligaste av allt är att hon inte hade nått upp till den längden heller vid fem år! Tänk, att det kan vara så olika. Men så var hon inte heller längre än Skrållan när hon föddes och då har man faktiskt några extra centimeter att ta igen. Dock vägde Alvin mindre än vad båda storasyskonen gjorde vid samma ålder och jag tror på fullaste allvar att han skulle kunna tävla i "Sveriges minsta 4-årsrumpa" :)

Det blev en extra, otippad hemmadag för mig och de två minsta idag. Vilma var jättepigg i går när Erik var hemma men så frampå eftermiddagen kom hostan - ni vet HOSTAN, den där förskräckliga farbrorhostan som vi inte hört sedan i våras... Stackars liten tapper tjej hostade så sig igenom halva natten och en sådan liten trasa kan man ju inte skicka iväg. Dock pigg i dag så i morgon blir det nog åter till rutinerna igen.

När jag för en stund sedan stod upp-och-ner över badkaret och kletade i en hårinpackning hörde jag från vår säng precis utanför: "Mamma, vet du en viktig sak jag har tänkt på? Att när man blir vuxeeeen..."*lååång paus* och här började jag känna på mig att nu kommer det en riktigt klurig fråga - "när man blir vuxeeeen... är det egentligen DÅ man börjar tycka om kräftor? Och räkor och sånt?"

Det är i de stunderna min värld slutar snurra för en stund och jag fylls av den totala lyckan över att få ha så underbara, kloka, små (långa) människor runt mig!