Ett öde

Ingen har nog undgått denna kille. En så fin och äkta människa med ett hjärta så stort. Ingen kan nog heller titta på videon eller höra storyn berättas utan att ögonen tåras och hjärtat gör ont. Ett sådant öde. Ett bevis och en påminnelse om att man ska ta tillvara på livet och det man har, de man älskar, och vårda kärleken ömt.

För den som eventuellt inte vet vem killen är så var han med i American Idol. Den här låten handlar om hans flickvän som var med om en svår bilolycka för snart två år sedan. Läkarna sa att det inte fanns något hopp men han vägrade ge upp. En tid senare vaknade hon, svårt skadad och handikappad men hon lever och han finns där för henne. I nöd och lust heter det. Men historien gör ju så ont att tänka på och man blir så uppriktigt ledsen. Livet är inte alltid rättvist...

Låten är fantastiskt vacker och har spelats flitigt på radio den senaste tiden. "What are words" heter den och den lämnar ingen oberörd.

Soft söndag

Ahh, vilken skön dag det blev - till och med riktigt fint väder! Vi har tagit det lugnt och fixat med ditten och datten. Ibland blir det festligt när man tänker att man har tagit det lugnt. Lugnt nuförtiden är ju inte alltid att man sitter och läser en bok eller slappar i hängmattan. Lugnt är när barnen är nöjda och leker och man själv kanske tvättar lite, fixar i köket eller pysslar i trädgården i sin egen takt utan att behöva stressa. Alltid finns något att göra men man är så inne i det och vi trivs så bra med det. Önskar som alltid bara den där timmen extra på dygnet som saknas men det kommer den nog göra för evigt tror jag :)

Och så äter vi en massa gott. Hela tiden. Eller vi äter inte hela tiden men Erik har på senare år börjat få ett stort intresse för matlagning och jag känner mig minst sagt bortskämd på den fronten. Jag tycker det är roligare att baka och fixa efterrätter så vi kompletterar nog varandra rätt bra där.

I dag blev det också en tur till stan för några Ikeaärenden. Vi började med en fika och Filip lyckade inleda detta med att välta sitt saftglas rakt över Erik. ni vet precis där det ser ut som om man inte riktigt har kunnat hålla sig... Givetvis rann det snabbt ner på stolen så det även hamnade i baken på byxorna och Erik försökte lite osynligt glida ner på en toa där han kunde torka sina lingonröda kläder under handtorken.

Sen måste jag ju berätta att vi gjorde världens kap! Våra favoritstolar på altanen har börjat murkna rejält där de ju alltid står utan tak och de är nu i stort behov av nytt trä på sig. Vi har insett att detta inte är värt att lägga en massa tid på nu i sommar så vi har fnulat på en tillfällig stollösning då bordet fortfarande är jättefint.

Vi har inte varit ute efter stolar med bästa komforten utan mer något att sitta på och fika om uterummet är för varmt. Ikeas ROXÖ är både stilrena och helt okej att sitta på och vi hade så gott som bestämt oss för att slå till på ett par stycken. Gissa då hur glada vi blev när de just i dag reades för 49 kronor/styck i stället för 199 som är ordinarie pris?! Och hur snopna vi blev när det bara fanns två kvar... vi ville ju ha fem. Erik lyckades då charma till sig tre skyltex och jag tänker pussa extra på honom i flera veckor för det :) Det är min Erik det!

Och på tal om mat. Bjudna på smarrig kvällsmat direkt från grillen blev vi när vi kom hem. I kombination med världens godaste pastasallad. Och sen jordgubbar... Ännu en mysig sommarkväll med goa vänner, massa skratt och lyckliga barn. Nu längtar jag efter semester!

8.24

Ja, det är sant. Alla fem medlemmar i familjen A sov i morse till 8.24! Det hade varit kul att se min min när jag kikade på väckarklockan, med morgondimsyn tyckte mig se siffran 6 först varpå jag slöt ögonen igen för att... va, var sexan egentligen en åtta? Ja, den var faktiskt det och därmed har vi nu ett nytt sovrekord härhemma. Våra kroppar som är vana att få sex-sju timmars sömn (inte på grund av nattvakna barn utan kvällssuddande föräldrar) fick sig en rejäl chock och alla är i dag väldigt pigga och glada!

Bjuder på en bild från ett mycket mysigt och stämningsfullt midsommarfirande en bit härifrån i går. Traditionsenligt med fiolmusik, fina dräkter på dansarna och supergott fika. Barnen dansade verkligen för första gången i år - så kul! Eller de stora barnen som var med kanske jag ska säga. De lyssnade och tittade och snurrade galet fort i ringdanserna, Vilma var rätt skeptisk och ville helst vara i famnen medan Alvin snällt gick runt i ringen i racerfart med sina små ben och med paff-minen tittade på allt runtom med stora ögon. Regnet klarade vi oss precis från under dansen då solen till och med kikade fram och värmde oss. Sedan trevligt sällskap med hem på kvällen och mycket mat - igen. Grillen går varm nu! Pappan på besök hann också fånga den somriga tårtan på bild innan den plötsligt var puts väck och bara spår av grädde fanns kvar på fatet...

Glad Midsommar!

Godaste midsommarlunchen är i magen. Alvin sover sött utanför fönstret och laddar för stundande dans. Kvällens grillning är förberedd. Bordet är dukat. Jordgubbarna sprider en ljuvlig doft av sommar i köket. Tjejernas midsommarklänningar är på, blomman i håret likaså. Strax beger vi oss mot midsommarfirandet. Sommarvärmen lyser dock med sin frånvaro och vi håller tummarna för att vi slipper regndroppar som danssällskap...

Hoppas ni alla får en riktigt fin dag!

Sexton

Förresten... i dag har vi jubileum. Erik och jag. Tänk, att världens finaste och bästa är min. Sexton år sedan vi träffades och man börjar undra, är vi gamla eller var vi unga?!

Tokkär och lycklig är jag i alla fall. Och tacksam. Inte visste vi då att vi två skulle bli tre till så småningom. Men här är vi nu. Mitt i livet och vi stortrivs med det. Det liv vi lever och huset och allt runtomkring, inte minst alla våra fina vänner.

Så mycket har hänt på dessa år och ändå minns jag den där allra första tiden som i går. Så länge sedan men ändå så nära. De viktigaste stunderna, de glömmer man inte. De bevarar man i den där lilla vrån i hjärtat jag brukar bubbla om. Och man inser att man är lycklig när vrårna både är många och trånga - fyllda av de bästa och finaste av minnen ♥

Filip cyklar!

Gissa hur lycklig den här lille killen är? Han har inte riktigt haft intresset för att cykla innan så vi har inte brytt oss om det. Det är ju egentligen ingen brådska men så har fler och fler kompisar lärt sig och nu ville Filip verkligen försöka han med.

Efter några kvällars övning med Erik föll så allt plötsligt på plats i går kväll och nu cyklar lilleman som om han aldrig gjort något annat. Och hej, vad det går! Inte kom jag ihåg att man blev så säker direkt? Fast det kanske är en killgrej?!

Kul är det i alla fall och i morse kom han ner färdigklädd och klar och ville ut och cykla innan klockan var halv åtta :) Tror jag det att det är det enda man vill göra nu när man kan!

Vilma kom och kröp ner mellan mig och Erik i sängen vid halv fem i morse. Hon låg och pillade mig i håret en stund innan hon sa "Visst är Fillip så duktig som kan cykla, mamma?!" Snäll kommentar från en beundrande lillasyster...

En midsommarnattsdröm

Den där snyggklänningen jag längtade så efter visade sig vara gigantisk i modellen och det såg ut som om jag trasslat in mig i ett tält när jag fick den på mig. Så synd, mönstret var jättesnyggt och den hade nog blivit en favorit i sommar om den bara hade passat.

En sann sommarfavorit är dock en annan Lindexklänning som redan använts flitigt. Med vita leggings inunder blir den en perfekt sommaroutfit såväl till stranden som till kvällen. Och så ska erkännas att jag är löjligt svag för broderierna upptill…!

Klänningen finns på Lindex och har så gjort en tid. Jag köpte den för 199 kronor vilket jag tyckte var ett kap. Dock var det just då något ”sommarpris” på den och nu kostar den ytterligare hundra men den är värd det. Sval, bekvämt döljande och viktigast av allt – så somrig. Kanske rentav en midsommarnattsdröm?!

Koll på boll?

Det-här-är-så-roligt! Jag har skrattat så tårarna runnit när jag suttit här och flyttat över helgens bilder från kameran. Hade slängt ett öga på dem innan men då inte upptäckt den detaljrikedom som faktiskt fanns där...

I lördags, då när vi inte var på Astrid Lindgrens Värld ni vet, då åkte vi i stället till en stooor lekpark där vi som var friska lekte tills vi inte orkade mer. Då åt vi thaimat och sen hade vi minigolfpremiär med de stora barnen medan lillebror sov. Supermysigt, roligt och även komiskt ser jag ju nu. För det första är hela familjen helrufsiga efter den där lekstunden i blåsigt väder. För det andra ser vi ju helt galna ut hela högen men det bjuder jag på i dag.

Jag hade glömt det för det var så längesedan nu men det är något visst med just minigolf. Det växer fram små horn i pannan på mig och jag grips av en tävlingsdjävul som inte går att stoppa. Kanske för att jag vet att det här är en av de få saker jag kan vinna över min kära Erik i. Och alla ni som känner Erik och kanske till och med spelat minigolf med honom någon gång, ni vet ju också hur duktig han är på mycket och hur - hmm... hur ska jag uttrycka mig - hur mycket otur han kan ha just när han utövar denna aktivitet ;)

Men vi börjar med Vilma! Man ser ju nästan på springstilen här ovanför hur lycklig hon är när hon äntligen (efter hjälp från mamma) fått bollen förbi alla hinder...

Och då är det ju dags för putt. Vår lilla tjej lyckas alltid vända saker ut o in, bak o fram och upp o ner och även klubban försökte hon först putta (med rätt tjejig stil!) med när hon höll den rakt framåt. Förstår ni vad jag menar? Men förresten, kolla in instruktören här nedanför! Inte kan det väl vara han som lärt sin dotter fel, eller...? Nej, såklart inte! Men instruktörer hade Vilmisen gott om när hon skulle spela. Bilderna som snabbt knäpptes var tänkta på Vilma men tittar man noga ser man visst även något björnliknande till höger på alla kort, som ivrigt visar hur bollen ska rulla...

Nej, det här duger inte. Filip visade sig visserligen ha ovanligt bra bollkoll för att vara han men är man pappa så är man. Erik visar sin lilla Vilma hur man ska stå, hur man ska hålla klubban, hur man ska sikta, och... så träffa bollen. Äsch då, det gick visst inte så bra :) Jag tror inte ni kan förstora de här bilderna och det är synd för instruktörens min är helt underbar på den nedersta bilden där det har blivit dags att instruera Filip. Ja, kroppsspråket talar i alla fall ganska tydligt - lätt framåtböjd, på väg att visa... Medan lillasyster precis gör en danssnurr i bakgrunden och kollar hur mycket klänningen står ut. Vilken cirkus!

Sen jäklar, kommer Filip i gång och det blir lite action i denna stillsamma aktivitet. Det svingas och svungas och svooosch - där far bollen bort till nästa bana. Det gällde att akta sig för den mestadels höga klubban och gjorde man bara det, ja då kunde man se att han nästan mer såg ut att ha långgolfen i sig, eller?!

Och titta på storälsklingen! Han har bekymmersrynkan mellan ögonen på nästan alla bilder och här ser han nästintill uppgiven ut. På bana 3. När bollen hela tiden vill åt vänster i stället för rakt fram... Mamman därunder, hon däremot är så in i baljan koncentrerad att hon varken hör eller ser. Mer än den runda lilla vita bollen som hon kom ganska bra överens med. Vi ska inte prata siffror nu men jag kan avslöja att det var en av familjens tjejer som tog hem segern i familjemästerskapet - och det var inte Vilma :)

Det blev inte som vi tänkt oss...

Nej, rackarns också vilket svårt beslut vi kämpade med i fredags. Den där halsflussen Erik hade blev till en liten stafett där Alvin tog över pinnen dryga veckan efter att Erik fick det. Det började redan i tisdags kväll med feber, och sen har han varit så dålig lillskrutten. Inte ätit, knappt ens druckit och så den envisa febern som inte släppte greppet förrän i går. I torsdags var Erik med honom till Vårdcentralen där doktorn konstaterade halsfluss och vi insåg att bara underverk skulle få iväg oss på den efterlängtade helgen tillsammans med fina vännerna till Astrid Lindgrens Värld. Den vi bokade redan i januari och sett fram så mycket emot...

När Alvin så vaknade ännu sämre i fredags började vi inse vartåt det hela lutade men så tyckte Erik att han plötsligt blev piggare. Då började Filip bli rödkindad och hade plötsligt en gnutta feber så typ fem minuter innan sista avbokningstid ringde Erik det där samtalet vi inte ville. Inte alls :(

Sen bestämde vi att det skulle bli en bra helg ändå. En jättebra till och med. Och tänk, den blev så där överraskande härlig trots allt! Såklart har vi skickat många tankar till våra kära och önskat att vi vore där men för en gångs skull lyckades vi släppa det hela redan i går morse då JAG vaknade med lite feber jag med! Vi kände också att beslutet var det rätta. Alvin har varit ganska matt och stillsam och äter fortfarande jättedåligt så krafterna är inte vad de brukar vara. Det hade liksom inte varit rättvist att dra iväg på en helhelg med övernattning och en massa aktiviteter med en sådan liten krasslig en som nog mest har behövt oss nära.

I stället har vi umgåtts non stop. Bara lilla familjen. Inte fixat, inte städat, inte tvättat, inte gjort några måsten alls. På två hela dagar. Det har varit kvalitetstid på högsta nivå med en totalt närvarande mamma och en totalt närvarande pappa. Vi har njutit och de har gjort det och en smygkänsla av semester infann sig faktiskt i dag. Den riktiga semestern får jag dock vänta på i fyra veckor till men bara det att ha känslan i sig brukar ju mana till semesterbeteende åtminstone på kvällarna!

Pippi och alla de andra hoppas vi få träffa snart ändå. Får försöka pricka in en solig lördag snarast...

Nytt!

Nu måste jag verkligen lägga mig och toksova de timmar som följer innan väckarklockan med gäll ton piper att det är en ny dag. En ny dag ja. Inte vilken onsdag som helst utan en ovanlig sådan, för vet ni - jag ska börja mitt nya jobb!

Så galet roligt och spännande på alla sätt och vis. Jag ska vara kvar på min gamla arbetsplats men byta jobb där till Kundavdelningen. Informera, hjälpa och prata - direktkontakt med kunder - det känns så mycket jag och jag hoppas det ska gå bra... Det är dock inget evighetslångt byte utan ett vikariat året ut men ändå så kul att testa något nytt för ett tag.

I dag har jag bjudit mina gamla arbetskamrater på fika och med hem fick jag vackra sommarblommor, bland annat rosa pioner i knopp som snart kommer sprida sin ljuvliga doft. Jag har ju så svårt för avsked och även fast jag kommer se de gamla och troligtvis komma tillbaka till dem om ett halvår så finns där ändå många jag tycker mycket om och som jag haft trevligt med nu sedan jag kom tillbaka. Är dock säker på att jag kommer trivas BRA med mina nya, känns bara lite pirrigt att nu vara ny - igen!

Nu ska jag pussa lite extra på min feberheta lilla Alvin som ikväll förvånade oss med att plötsligt vara varm som en liten spis. Bara det inte är Eriks halsfluss han hade för några dagar sedan som börjar sprida sig härhemma... skulle vara dålig tajming på alla sätt just nu.

Godnatt och sov så gott alla fina och håll gärna en tumme eller två för mig i morgon!

Visst kan pojkar ha hjärtan!

I alla fall kan vår hjärtans fina lilla Alvin det. Den här gången på en sprillans ny pyjamas. Snygg-grön med vita hjärtan. Hans första tvådelade dessutom. På Eriks och min shoppingrunda igår ropade den på oss från Åhléns och när vi såg den så stod det ju Alvin på den, inte sant?!

Beträffande pojkar och hjärtan - självklart om ni frågar mig. Flickor har ju döskallar på kläder så why not? Särskilt när de är så små tycker jag bara det blir sötcoolt. Skulle någon mot förmodan fråga VARFÖR jag har hjärtan på Alvin (nu brukar jag inte ha det, detta är typ hans livs tredje plagg med den symbolen) blir mitt svar - DÄRFÖR!

Hoppas någon i den sena timman förstod min dåliga ordvits där ;) Får skylla typen av humor på just den återigen för mig alltför sena timman...

Pyjamasen finns i butik nu för 149 kronor och märket är alltså - VarförDärför :)

Lördagslugn

Oj, vilken vecka vi haft. Eller snarare vilka veckor. Den senaste tiden har verkligen kvällarnas upplevelser avlöst varandra men så är det nog för många i skiftet maj/juni skulle jag tro? Det är terminsavslut på aktiviteter, det är anmälan till höstens äventyr, Det är tandläkarbesök hit och så var det visst ett tandläkarbesök dit också. Det är utvecklingssamtal på dagis för två, det är inskolning på skolan för en, det var övernattning på dagis för densamme och mitt i allt har Erik varit tvungen att jobba en del. Veckan som varit har dessutom bjudit på inte mindre än två trevliga dagiskvällsbesök.

I tisdags var vi bjudna på vernissage och fick beskåda de stora stjärnbarnens konstverk på väggarna. Små runda orange klistermärken skallrade om vad som blivit sålt (typ allt ;) ) och för pengarna som kom in ska de nu åka på en sista gemensam utflykt till Gränna och Visingsö på onsdag. I riktig vernissageanda bjöds också på mingel och dryck, allt ackompanjerat av sommarens värsta åskväder därutanför. Mitt i allt var Alvin plötsligt borta. Han återfanns dock snart då vi fick syn på en solblond kalufs som stack upp bakom rullvagnen med tilltugg. På var sida om kalufsen såg vi ett antal salta pinnar titta fram och när vi smög runt vagnen så stod han där. Han som med råge uppfyllt vår familjs salta-pinnar-kvot den kvällen, och förutom alla pinnar han hade i händerna också hade munnen full. Åskmullret fick sedan konkurrens av ett för tiden klassiskt Alvin-utbrott då besvikelsen blev alltför stor. Upptäckt mitt när man har det så himla bra. Orättvist tyckte lillebror.

Sen har vi också varit på sommarfest på dagisgården. Regnet hängde i luften kan man säga men inte många droppar föll förrän vi steg innanför dörren hemma igen. Vad som däremot nästan föll var tårar då det ju är så makalöst sött och fint med just sommaravslutningar. Finklädda små uppställda på rad som tillsammans med självaste Pippi och Herr Nilsson hade rytmikuppvisning med dans för oss och sen avslutade med sötaste sommarsången... Åhh, vad varmt det känns i hjärtat då.

Jag har däremot känt mig sådär tråktrött på sistone. Ni vet när man somnar till i soffan var och varannan kväll. När man inte riktigt känner att man hinner allt man vill och när energin och orken tryter och tålamodet till de små inte är lika stort som det brukar. Jag längtar så vansinnigt efter att hitta på något bara Erik och jag. Vi gör det ju så sällan, nästan aldrig, och brukar inte heller känna behovet av det - det där är ju så olika. Men nu skulle jag ge nästan vad som helst för en dag eller två bara han och jag. Att hinna prata utan att bli avbrutna av ditten eller datten - eller lilla dutten - och bara vara. Får se om vi får till det i sommar. Förutom ett bröllop har vi faktiskt aldrig varit iväg själva sedan Filip kom till oss för snart sex år sedan!

Vad vi dock fick till redan i dag var en spontanlämning av barnen med kortkort varsel till mormor och morfar och de timmarna gjorde nog gott för alla inblandade. Mormor och morfar som hade längtat efter sina små fick dem helt för sig själva en stund. De små som längtat efter mormor och morfar åt glass i stora lass och pysslade och busade och Erik och jag fick tre egna timmar tillsammans på stan. Vi strosade i lugn och ro i affärer och njöt gott kaffe på mysigt fik. Sen hämtade vi våra små, köpte med kinamat hem och fortsatte dagen i lugnt tempo. Skönt och välbehövligt!

Och ja, jag kör tråkigt i dag och publicerar utan bilder. Lovar kompensera nästa gång :)

Veckan i bilder

Ibland liksom stannar delar av livet upp. Jag syftar den här gången på mitt bloggliv för då solen och värmen gjorde entré förra veckan har så gott som all vaken tid härhemma tillbringats utomhus. Lite av vad vi har gjort får ni se i bilder istället för ord den här gången. Eller - kanske att det kommer med ett och annat ord ändå… Jag brukar ju som ni vet ha svårt att hålla fingrarna från tangentbordet ;)

En dag hade vi storträff med alla härliga familjer och goa barn hemma hos vännerna i Gränna. Snart ska hela gänget åka till Astrid Lindgrens Värld och temat för den här förträffen var just det. Några var utklädda, pyssliga mamman i huset hade gjort världens sötaste pannkakstårta och efter grillning på deras nybyggda altan fick alla barn leta sig fram till ett riktigt pippiträd där det hängde sockerdricksflaskor och polkagrisnappar... gissa hur stor lyckan var?

Detta avnjöts sedan till pippifilm och popcornstrutar och när sådana godsaker åker fram kan Alvin bara inte hejda sig. Ni ser ju kinderna här ovan :) Han trycker i sig fortare än han hinner tugga och man nojar ibland över den där sätta-i-halsen-risken.

En fantastiskt mysig men blåsig dag hade vi och allt var så fint ordnat!

Jag blir alldeles nostalgisk när jag ser den här bilden! Det kunde lika gärna ha varit Filip för några år sedan - så lika just här. Alvin har fått en keps som han älskar - och samtidigt stör sig på. "Fin, mamma" säger han och vänder lite på den så att han ska se framåt och inte ha skärmen mitt framför ögonen. Precis så som storebror också alltid gjorde. Här i sopartagen då Erik varit och hyrt ett släp...

... som sedan fylldes med skräp. Trädgårdsskräp och förrådsskräp och trasiga uteleksakerskräp och så lite till skräp. Röja, rensa och fixa - tänk att känslan alltid är lika befriande över ytorna som blir. Åtminstone för ett tag.

Och så har vi levt strandliv i trädgården för oj, vilken hetta vi har haft. Varma morgnar med pyjamasfishoppande på studsmattan, heta dagar med semesterkänsla och ljumma kvällar med gott grillat. Helt underbart och barnen har njutit så. Hängmattan är redan välanvänd - perfekt bokmysställe när det blir för varmt i solen. På tal om sol förresten - kolla in Vilmas "bonnabränna"!

Tycker man det är för vamt kan man också anlita Alvin. Han har nämligen kommit på nöjet med vattenslangen och ingen går längre säker. Här gick lilleman totalt bananas med den.

Sörjer att vi inte kom på att filma hans första spring i vattenspridaren. När han såg hur Filip tjöt och skrek av skratt där han sprang en dag försökte även lillebror få av sig kläderna. Vi hjälpte honom och han gjorde sig redo. Lade upp ett likadant tjut som storebror innan han också sprang och - tvärstannade efter att helt ha tappat andan efter den kyliga duschen. Sen tittade han på oss med besviken min och darrande underläpp, pekade på den blöta magen och sa "uss" vartefter han hämtade kläderna och genast ville ha på dem igen. Efter denna hemska händelse har det varit Alvin som stått bakom slangen :)

Såhär trött blir man efter varma dagar utomhus från morgon till kväll. Närmast utslagen rentav. Lillan ser nästan ut att sova koncentrerat och vem vet, kanske går hon i drömmarnas land faktiskt igenom dagens alla händelser!

Blommig

Nämen se där - ett opublicerat inlägg som låg och väntade. Jag måste varit bra trött när jag missade den sista detaljen! I skrivande stund är det måndag och nationaldag - här kommer inlägget som skrevs för snart en vecka sedan :)

Filips ”blommor till mamma” var mitt i prick kan man säga för jag är mer såld på blommor än någonsin. På kläder tycker jag det är en riktig glädjeklick och de blommönstrade klänningarna hänger nu på rad i garderoben. Senaste tillskottet är den här skönt retroblommiga i några av favoritfärgerna. Extra plus för snygg modell - tror och hoppas jag! Den har nämligen inte anlänt ännu. Har spanat på den bland kommande godbitar på Lindex webshop och när den dök upp där men inte i butik tog jag det säkra före det osäkra och klickade hem en.

Klänningen finns i fyra olika färgställningar och kostar 199 kronor.

Bild från Lindex.