Lördagslugn

Oj, vilken vecka vi haft. Eller snarare vilka veckor. Den senaste tiden har verkligen kvällarnas upplevelser avlöst varandra men så är det nog för många i skiftet maj/juni skulle jag tro? Det är terminsavslut på aktiviteter, det är anmälan till höstens äventyr, Det är tandläkarbesök hit och så var det visst ett tandläkarbesök dit också. Det är utvecklingssamtal på dagis för två, det är inskolning på skolan för en, det var övernattning på dagis för densamme och mitt i allt har Erik varit tvungen att jobba en del. Veckan som varit har dessutom bjudit på inte mindre än två trevliga dagiskvällsbesök.

I tisdags var vi bjudna på vernissage och fick beskåda de stora stjärnbarnens konstverk på väggarna. Små runda orange klistermärken skallrade om vad som blivit sålt (typ allt ;) ) och för pengarna som kom in ska de nu åka på en sista gemensam utflykt till Gränna och Visingsö på onsdag. I riktig vernissageanda bjöds också på mingel och dryck, allt ackompanjerat av sommarens värsta åskväder därutanför. Mitt i allt var Alvin plötsligt borta. Han återfanns dock snart då vi fick syn på en solblond kalufs som stack upp bakom rullvagnen med tilltugg. På var sida om kalufsen såg vi ett antal salta pinnar titta fram och när vi smög runt vagnen så stod han där. Han som med råge uppfyllt vår familjs salta-pinnar-kvot den kvällen, och förutom alla pinnar han hade i händerna också hade munnen full. Åskmullret fick sedan konkurrens av ett för tiden klassiskt Alvin-utbrott då besvikelsen blev alltför stor. Upptäckt mitt när man har det så himla bra. Orättvist tyckte lillebror.

Sen har vi också varit på sommarfest på dagisgården. Regnet hängde i luften kan man säga men inte många droppar föll förrän vi steg innanför dörren hemma igen. Vad som däremot nästan föll var tårar då det ju är så makalöst sött och fint med just sommaravslutningar. Finklädda små uppställda på rad som tillsammans med självaste Pippi och Herr Nilsson hade rytmikuppvisning med dans för oss och sen avslutade med sötaste sommarsången... Åhh, vad varmt det känns i hjärtat då.

Jag har däremot känt mig sådär tråktrött på sistone. Ni vet när man somnar till i soffan var och varannan kväll. När man inte riktigt känner att man hinner allt man vill och när energin och orken tryter och tålamodet till de små inte är lika stort som det brukar. Jag längtar så vansinnigt efter att hitta på något bara Erik och jag. Vi gör det ju så sällan, nästan aldrig, och brukar inte heller känna behovet av det - det där är ju så olika. Men nu skulle jag ge nästan vad som helst för en dag eller två bara han och jag. Att hinna prata utan att bli avbrutna av ditten eller datten - eller lilla dutten - och bara vara. Får se om vi får till det i sommar. Förutom ett bröllop har vi faktiskt aldrig varit iväg själva sedan Filip kom till oss för snart sex år sedan!

Vad vi dock fick till redan i dag var en spontanlämning av barnen med kortkort varsel till mormor och morfar och de timmarna gjorde nog gott för alla inblandade. Mormor och morfar som hade längtat efter sina små fick dem helt för sig själva en stund. De små som längtat efter mormor och morfar åt glass i stora lass och pysslade och busade och Erik och jag fick tre egna timmar tillsammans på stan. Vi strosade i lugn och ro i affärer och njöt gott kaffe på mysigt fik. Sen hämtade vi våra små, köpte med kinamat hem och fortsatte dagen i lugnt tempo. Skönt och välbehövligt!

Och ja, jag kör tråkigt i dag och publicerar utan bilder. Lovar kompensera nästa gång :)