Sista inlägget...

...kommer här. Inte för alltid utan i oktober :)

Tänk att i morgon är det "septoktember" som lilla Vilma sa häromdagen! De övar månader på förskolan nu och det är lätt att röra ihop det en smula när man är fyra år. Snart.

Månadens sista inlägg blir dock kortkort då jag tror vi har gått och blivit gamla. Känna av tidsomställningen brukar vi inte pyssla med men oj, så pömsig man blev ikväll...

Jag är så otroligt bloggsugen att jag skulle kunna sitta framför datorn en hel dag och bara skriva, skriva, skriva. Det riktigt kliar i fingrarna men tiden har inte riktigt räckt till de senaste dagarna. De har varit fyllda till bredden med en massa annat skoj, bland annat en heldag i Ullared i går som jag såklart måste berätta om.

Men det får bli en annan dag. Nu måste jag uppsöka det där fluffiga, mjuka stället där man sover så gott. Det skulle inte förvåna mig om jag drömmer bloggdrömmar i natt då huvudet är så fullt av uppslag till den!

Sov gott alla fina!

Saknat mig till Afrika

I dag hämtade jag tidigare och fick sällskap av Vilma vid mellanmålsfixet hemma vid köksbänken. Mitt i bananskärandet släppte hon plötsligt kniven, tog min hand i sin lilla varma, tittade på mig och sa: "Mamma, i dag har jag saknat dig jättemycket. Ända till Spanien." Och så måttade hon med händerna för att visa. Sen kom hon på: "Eller förresten, dit där Olivia (kompisen) var... Afrika! Till Afrika har jag saknat dig i dag mamma".

Det är i sådana lägen man glömmer tid och rum, hjärtat smälter och man inser att mitt i det virrvarr som kallas vardag så finns det egentligen bara en enda riktigt viktig sak. Att ha varandra. Att göra det där vardagsvirrvarret till något bra och inte bara något som ska genomlidas till helgen. Att ta vara på varje dag som en viktig sådan, för som klyschan säger - den kommer inte igen.

Åhh, vad innerligt tacksam jag är för allt jag har och så mycket jag uppskattar livet vi lever.

Med det sagt struntar jag i den där maskinen tvätt jag hade tänkt slänga in nu och sätter i stället på Bonde söker fru på play. Kvällen fram tills nyss har tillbringats på föräldramöte där vi skrattat så vi gråtit åt film med små underbara 1 och 2-åringar och där vi stolta sett på vilka alster 3 och 4-åringarna gjort! Man är inte mindre tacksam efter att ännu en gång ha fått bekräftat hur bra våra små har det på dagarna på den bästa av förskolor.

Hoppas ni har en bra vecka såhär mitt i den - i vardagen ;)

Tisdagslyx

Tisdagar är lyxdagar för barnen. Då turas mormor o morfar och farmor o farfar om att hämta tidigare på dagis/skola och både Erik och jag kan jobba heldagar.

I dag var farmor och farfar här och förutom att de hade räfsat upp alla våra löv (gissa hur tacksamma vi var för det!) så hade de tagit med en bröddeg som tre små bagare sedan hade fått rulla ut till frallor. Filip gjorde lite mer avancerade kreationer medan småsyskonen verkade haft stort fokus på att nagga ordentligt ;)

Ljuvligt doftade det när vi öppnade dörren och gott nybakat smakade de. Barnen var stoltare än tuppar och Alvins nya ord för dagen var: "kaddigt".

Uppdatering: Tre barn i samma rum

Vaknade någon gång i natt av att något var i min näsa. Dum och trög som man är mitt i natten förstod jag först inte vad det var. Sedan insåg jag att det var små tår. Alvins tår :) Sötaste lilla älsklingen hade alltså vaknat och vandrat in till oss, krypit upp i sängen och lagt sig precis som Pippi - med fötterna på huvudkudden.

Det här är så festligt, hur olika de kan vara. Jag tror det dröjde mer än ett år innan Vilma för första gången vågade sig upp från sin "stora" säng. Det var som att hon inte förstod att det faktiskt gick. Eller också var förklaringen så enkel som en kombination av mörkrädsla och lathet...

Hursom. Alvin har verkligen blivit stor i helgen. Inte bara bilstolsbytet och sängplatsen utan också i ålder. Vid kvällsmaten i kväll satt vi och pratade om hur gamla alla vi känner är. När vi frågade Alvin svarade han "tie". Så nu är han plötsligt äldst i skaran! Sen räknade han för första gången längre än tre: "ett, tå, te, fya, sess, tetton, åtta, tie, åtta, tie, åtta, tie" och där hängde han alltså upp sig men ändå.

Mammas lilla Alvin börjar bli stor ♥

Nu väntar en dusch och sedan ska vi se klart filmen vi båda somnade till i lördags kväll för att sedan vakna upp från vid klockan ett! Världsklass på den, herregud - vi kunde ju lika gärna ha sovit hela natten i soffan. Vad snopet det hade varit, jag som hade bäddat rent och allt!

Till filmen blir det förresten smygpremiär... Kan ni gissa på vad?!

Svooosch...

...sa veckan som försvann lika fort som den kom! Det märks att hösttempot i det Astlidska huset börjar trappas upp nu. Kallelser till höger och vänster (=tandläkaren och bvc) är ett stående inslag i brevlådan. Typ. Jobb, barnvaktsfix och trix inför föräldrarmöten och utvecklingssamtal x 3 mixas med matplanering, handling, tvätt, städande, lek och mys. Och mitt i allt snurrar idéer om kalas, önskelistor som ska synkas med tomtens (!) - så som det blir när små människors födelsedagar infaller nära jul - och baktankar. Eller haha, inte baktankar om något som jag precis såg att det blev, utan rätt och slätt tankar om vad som ska bakas till alla kalas!

Det är mycket nu skulle man kunna säga men jag trivs som fisken i vattnet. Vi ska verkligen inte klaga. Vi VILL gå på tre utvecklingssamtal och vi VILL planera kalas för världens finaste. Det finns nog de som skulle göra vad som helst för att FÅ planera sina barns kalas... Ska dock bli spännande att se hur allt klaffar i år när vi båda jobbar. Med noggrann planering hoppas jag dock att allt ska gå vägen. Det enda man inte kan planera in är eventuella besökare i form av baciller som ju alltid brukar knacka på hos oss i november men de blundar vi för så länge!

Helgen som flygit förbi i raketfart har bjudit på mycket trevligt fredagsmys hemma hos goda vänner, simskola och besök i den stooora leksaksaffären för att kolla av vad som står högst på önskelistorna. God hamburgerlunch följdes av storstädning och bullbak härhemma och byte av däck till den vintervänliga sorten.

Och mitt i allt har två små blivit större. Vilma har fått en ny bilstol då hon ju får börja sitta framåtvänd nu och lillebror får äntligen ta över hennes gamla som han trånat så länge efter. Både tripp, trapp och lilla trull ska nu för första gången sitta tillsammans där bak i bilen vilket de säkert kommer tycka är jättekul!

Alvin har också lämnat spjälsängen i vårt rum för loftsängen i syskonens sovrum. Vilma har flyttat en våning upp i den och Filip har övertagit myshörnan som i själva verket är världens skönaste vanliga säng utan ben! Och Alvin, han ligger som en liten prick med tindrande ögon i den stora före detta Vilmasängen och tycker det är HUR mysigt som helst :)

Alla nöjda såhär långt även om Alvin är lite tveksam till det nya och säger "Nej, säng. Mimmi säng". Han tycker det är Vilmas säng han sover i men samtidigt märks det att han tycker det är helspännande alltihop.

Bjuder till sist på några veckogamla bilder från en härligt höstig bokskogsutflykt. Utefika med familjen i fluffiga löv förgyller lätt en dag!

Höstnytt i garderoben!

En liten glimt av några plagg som låg i kassarna från helgens tripp får ni här. Ingen har väl missat min kärlek till Villervalla vid det här laget och den här gången fick fina tröjan med randiga ärmar och stor stjärna på bröstet följa med hem i olika färgställningar till familjens små pojkar.

Och så hittade jag värsta mys-och-snygg-plagget till Alvin som jag är så lycklig över! Byxdress i samma modell som hans älskade jeansvariant från i våras som nu är knäkort. Nu i härligt höstig svart manchester och lilleman blir cool och mysig på samma gång. Fast mest mysig såklart :)

Blir glad varje gång jag hittar något annorlunda plagg till pojkar då tjejer ju har så mycket större variation i sina kläder. Till pojkar blir det kort och gott byxor och tröja och hur kul är det då inte att sticka ut med den här godbiten!

Nu ska jag krypa ner bredvid någon som redan sover hör jag. I morgon blir det extra tidig morgon för oss då vi bör vara klara tills elektrikern kommer vid den annorlunda tiden 6.35 för att se om han kan lista ut varför golvvärmen på toan inte fungerar...

En dröm...

Min finaste Erik. Så underbar på alla vis och med egenskapen omtänksam som en av de bästa. Han hade verkligen planerat helgen på riktigt Anna-vis och jag kan inte nog beskriva hur galet mycket jag uppskattade allt detta!

Att inte behöva tänka eller planera överhuvudtaget vilket man annars är ganska upptagen av för jämnan. Han hade ju inte bara bokat en helg utan även fixat med allt det praktiska runtomkring härhemma. Barnvakter och skjuts och hämtning. Vi susade fram i första klass, vi satte sprätt på de där härliga bytesdagspengarna i favoritbuktikerna på Söder innan vi åt lunch på en favoritrestaurang där. Fortsatte sedan strosa runt i höstsolen utan tider att passa eller måsten att tänka på. Underbart och så ovant att man hela tiden trodde klockan var mer än den var.

På eftermiddagen besökte vi Fotografiska, inhyst i coola lokaler på Stadsgårdskajen där vi fortsatte dagen i vårt lugna, sköna tempo. Jätteroligt, intressant och oväntat! Fika med utsikt mot en blå himmel över Djurgården avslutade besöket där innan vi gick mot hotellet för incheckning.

Var bara tvungen att föreviga coolaste förvaringsskåpen på muséet. "Ni valde väl ett grönt?" frågade Filip när han såg korten i dag. Självklart sa jag och insåg att vi faktiskt gjort det ;)

Att sedan ligga och päsa med ett glas vin i handen framför teven i skönaste hotellsängarna någonsin innan det var dags att göra sig i ordning för kvällen var en så ovan känsla att jag inte vet hur jag ska beskriva den - ni som har haft eller har små barn vet dock säkert vad jag menar! Inget man gör varje dag precis - inte ens varje år :)

Älsklingen hade bokat bord på Underbar, en liten, urmysig libanesisk restaurang med mat som var just det - underbar. Litet, trångt, med små bord och ett perfekt mysa-på-tu-man-hand-ställe. Mitt i maten höjdes så plötsligt musiken till max och in kom en magdansös! Inte heller vardag och en härligt medryckande ingredisens i hela matupplevelsen. Jag blev så nervös att jag halkade ner sådär dumklumpigt med armbågen från det lilla bordet när hon drog tag i mig och ville ha upp mig på golvet! Man vill ju inte vara tråkig men min spontana reaktion blev ett nervöst skratt med munnen full av spenatpirog samtidigt som jag skakade på huvudet och pekade på Erik :) Det hela slutade med att en annan kille stod där och såg obekväm ut. Helt stilla samtidigt som han klappade händerna och jag var glad att jag - typiskt svensk - satt där jag satt!

Att sedan sova tills man vaknade (strax före åtta - kan nog inte sova längre), äta god hotellfrukost, prata, prata och prata utan att bli avbrutna, hålla handen genom stan och shoppiloppa massa kassar med födelsedagspresenter och till och med en och annan julklapp till barnen... ja, ni som känner mig kan ju tänka er att jag gjorde allt detta med ett leende. Ännu mera fantastisk mat, denna gång italiensk och pasta blev vår lunch. Har ni inte testat Vapiano så gör det när ni får tillfälle. Pasta eller pizza med färska råvaror som tillagas medan ni tittar på. Riktigt bra och riktigt gott.

Strax innan eftermiddagen blev kväll och vi hade hunnit kika på allt det vi ville susade vi så genom landet igen. Söderöver mot väntande barn och plötsligt kom den där längtan över en. Tänk att få ha haft det så bra och sen ha något så underbart att komma hem till...

I helgen har jag levt en dröm. En rosa dröm :) Och skylten till restaurangen får sammanfatta allt med ett ord: alldeles, alldeles UNDERBAR!

På väg!

En overklig känsla. Erik och jag på ett tåg. Utanför fönstret har vi sett Sverige vakna till en solig fredag. En härlig fredag! Frosten ligger vit på marken och det svävar en rökridå över alla sjöar.

Och här sitter vi med utsträckta ben, rykande kaffekoppar i händerna och frukost framför oss och planerar våra Stockholmsdagar.

Erik hostar lite i smyg och ska jag vara helt ärlig så har jag en ond hals som sällskap men det skiter vi i! Nu ska här njutas :)

Hoppas ni alla får en riktigt skön helg!

"Alin uuk"

Lillskrutten... Det var en hängig liten kille jag hämtade in efter sovstunden ute i kylan i eftermiddags. Och jag som skrev i går om att hellre ta det säkra före det osäkra och stanna hemma en dag extra - tur vi gjorde det för i kväll kom förkylning, del 2 med snor och 40 graders feber...

Måtte han vakna frisk i morgon. Vi som aldrig är ifrån våra barn och så lämna en jättesjuk Alvin hemma... Tur han är i så goda mormor och morfarhänder!

"Alin uuk", sa han med kraxrösten innan han somnade för natten. Lilla söt.

Nervöst...

Åhh, vad jobbigt det är att inte veta hur det blir till helgen. Just nu är, ganska otippat, Erik den som är sjukast. Han blev dålig i måndags och det har i dag vänt och blivit sämre och då ska tilläggas att han inte är en sådan typ av man som "lätt blir jättesjuk när han är lite sjuk". Jag känner snarare ingen som är så ognällig som han så han ÄR verkligen dålig.

Denna nedåtgående spiral vad gäller hans förkylning som verkligen satt sig på krafterna, i kombination med en gnutta oro för om det ska bryta ut på mig i natt eller i morgon eller hemska tanke - på väg till Stockholm på fredag - eller inte alls, är jobbig. Vill ju egentligen bara glädjas och våga längta efter detta härliga...

I dag har jag varit hemma med en mycket piggare Vilma och en hostelihostig Alvin. Vi låter dem bli helt friska och stannar hemma i morgon med. Känns så onödigt att skicka dem på dagis en ynka dag med risk att då smitta andra små. Man vet ju inte hur länge det smittar och även om de är hyfsat pigga hemma så vet man att de ju dessutom blir så mycket tröttare på dagis.

Har alltid tänkt innan att det blir svårt den dagen man ställs inför det här med VAB men såhär långt känns det ganska naturligt att hellre ta en dag för mycket hemma än en för lite - för allas skull, inklusive fröknarnas som nog ibland utsätts för en del onödiga smittor...

Rutor

Är det något jag gillar så är det att vara ute i tid med saker. Eftersom det inte alltid har varit min starkaste sida utan jag snarare har varit den som gjort saker i sista stund förr om åren uppskattar jag denna nya egenskap än mer.

Att ligga steget före funkar bra i det mesta som småbarnsföräldrar har vi märkt och det ger åtminstone mig lugn och ro att få saker gjorda. Särskilt som tiden inte riktigt finns längre för att springa och leta efter saker – då är det bättre att slå till direkt!

Till exempel har jag redan hittat – och köpt – julaftonskläder till familjens små pojkar! Eller julaftons-, och julaftons men ni vet sådana där kläder som passar bra till alla kalas vi brukar springa på och själva ordna i stundande vintertider…
Bilden ljuger en smula för de är SÅ mycket snyggare i verkligheten! Rutiga flanellskjortor som tillsammans med svarta smala jeans blir helcoola på en liten och en stor blondin. Skjortor är inget vanligt förekommande plagg i deras garderober heller så lite extra kul med finplagg. Dessutom är ju skjortor riktigt ”inne” på småpojkar just nu.

Finns på KappAhl därifrån också bilden är lånad.

En saga

Jag måste ju berätta! Sagan Erik gav mig i födelsedagspresent var en i mina ögon riktig bestseller och som jag sa en av de allra bästa presenter jag någonsin fått :)

Den handlade om en mamma som fyllde år. Och så stod där några rader om att hon var den bästa mamman i hela världen… Och så kom där plötsligt ett avsnitt om pappans dåliga fantasi vilket jag inte tycker stämmer alls. Han hade nämligen inte kommit på någon present utan tyckte att jag skulle få välja ut en själv – i vår vackra huvudstad med honom som sällskap! Vilken man va…

Som han ordnat och fixat och donat med detta. Utan att jag som ju är nyfikenheten personifierad hade anat ett dugg! Skjuts till tåget tiiidigt på fredag morgon (för ja, redan till helgen är det dags!), barnvakt och skjuts av Filip till simskola och så hämtning av oss vid station på lördag kväll. Två hela långa dagar i Stockholm får vi och kan dessutom umgås och prata obehindrat på tåget! Och så ska vi bo på sprillans nya Scandic Grand Central som öppnade förra helgen…

Jag behöver knappast säga att jag är överlycklig och nästan längtar ihjäl mig va?!

Enda orosmolnet på himlen just nu är en fortfarande krasslig Vilma och en Alvin som börjat hosta på allvar nu ikväll. Och en Erik som halvligger sjuk i soffan bredvid mig... måtte de hinna bli friska och måtte inte Filip och jag få det också. I så fall kan denna efterlängtade helg ligga i farozonen så snälla, håll gärna tummarna med mig!

Blossa 2011...

...ho hoo - törs jag?! Jo, men visst gör jag väl det va? När vinden viner utanför fönstret, regnet smattrar mot de för dagen nyputsade fönstren och termometern visar på ynka 6 grader. Vi går mot mitten av oktober och då FÅR man börja tänka på glögg.

Det var förresten egentligen inte jag utan Filip som vid eftermiddagsfikat i fredags huttrade till och sa "Nu skulle det varit gott med lite glögg, tycker du inte det mamma?" Han har så länge jag kan minnas tyckt om det (i saftvariant såklart!) liksom Vilma så nu återstår att se om även lillebror hänger på syskonen i år.

Och jo, jag erkänner. Jag längtar jag med och kunde nu inte hålla mig från att kika in på vad Blossa har att erbjuda. Och smaken låter riktigt spännande - Arabica! Som Blossa själva beskriver det: "En förening av mörkrostad elegans och Blossa starkvinsglögg". Mmm, kaffeglögg alltså!

Jag har verkligen gillat deras design ända sedan de började med sin årgångsglögg. Den med färg där årtalet varit i fokus. De flaskorna har gärna fått sin egen plats på köksbänken som en del i det juliga. Årets ser annorlunda ut. Men kanske att den också får sin plats. Ny designer har i stället för året fokuserat på koordinaterna på det plantage där kaffet odlats.

Nyhet i familjen lättglögg är äpple som ska smaka vinteräpple och den kommer garanterat smuttas på snart. Tillsammans med kompisarna lingon och apelsin utgör den en stilren och färgstark trio som var och en för sig är väldigt julig.


På tal om jul - vi fick oss en rejäl dos i går men mer om det en annan dag! Nu väntar lite fix inför ny vecka i morgon. Erik blir dock hemma med stackars lilla hostiga Vilma som nu är utan feber men hostar hiskeligt. Även Alvin började så smått i kväll så de får mysa i morgon och förhoppningsvis piggna på sig!

Testing testing

Jag är så omodern att jag aldrig bloggat från mobilen så det här är premiär för mig :)

I denna "app-värld" är ju Blogger egentligen ett måste för någon som älskar bloggandet så mycket som jag! Åker dessutom buss hem från jobbet några dagar i veckan så kanske en ny sysselsättning där?

Nu på väg mot Filips simskola! Trevlig lördag på er!

Städa, städa varje fredag...

...och så varje jul. För det tycker jag är kul :)

Kul och kul. Såhär efteråt är det alltid väldigt kul i alla fall. Ni vet när skåpet där dammsugaren bor stängs, hela huset blänker, det doftar rent och gott och fredagskänslan kommer smygande. Då får jag ro i hela själen... Någon som förstår hur jag menar och känner igen känslan? Förutom du då Emelie ;) Den är faktiskt något av det bästa och det känns som att allt annat hemmafix går så mycket lättare då allt damm är borta och alla golv är rena. Perfektionist - jag? Nej, det kan jag väl aldrig tro ;) Men en smula av den egenskapen kan man faktiskt behålla även med småbarnsfamilj. Bara man håller det på en sund nivå.

Jag har visserligen blivit riktigt duktig på att se så mycket mer än tidigare och acceptera att det där fredagsfina inte håller jättelänge så jag njuter så länge det varar!

Till tonerna av Pippis städsång städade jag alltså i dag medan de minsta satt i soffan och tittade på en av sina favoriter. Alvin kom dock plötsligt springande gråtandes och sa med dramarösten: "oootäck". Jag följde med min minste till teven och såg precis hur Kling och Klang med arga röster jagade Pippi på taket till Villa Villerkulla. Klart man blir skraj då om man är två år :)

Fina blommorna kom älsklingen hem med lagom till tacomys. Matplanerna ändrades till Vilmas val när mitt kalas som vi skulle haft ikväll, blev inställt. Lillan har fått feber och en skorrande, jobbig hosta så nu återstår bara att se vem som blir nästa på tur...

Nu blir det Idolkväll här - kul! Önskar er en riktigt skön helg!

Trött - men glad!

Tjohoo!!! Äntligen har denna vecka gått - veckan då Erik varit på kurs i Stockholm och jag varit home alone med barnen. Vi tycker verkligen att det är skittråkigt att vara från varandra men när veckan väl var här i måndags blev det enda viktiga att den ändå skulle bli bra.

Och det har den faktiskt varit. Och den har gått fort vilket alla veckor ju gör nuförtiden men alla veckor är roligare när vi är fem :) Att dra runt allt själv med tre små tar sin lilla tid men när man är så inställd på det är det som att man får extra energi någonstans ifrån.

Sen är jag ju inte precis världsmästare i konsten att sova utan min Erik. Kvällarna går bra men när det är dags att släcka alla lampor börjar jag genast både höra och se konstiga saker och ljud. Första natten gick bra, även andra då mormor och morfar som skulle vara hemma på barnens andra lediga dag sov över. Men i natt... suck.

Jättetrött la jag mig men i samma sekund jag släckte sista lampan så hörde jag det. Ljudet. Det HELkonstiga ljudet som inte var det från Vilmas lilla fot i väggen eller Alvins mot spjälorna i hans säng. Nej, det var ljudet som i min fantasi skulle ha kunnat vara precis vad som helst (men som i själva verket säkerligen bara var ett knak i huset). Genast skenade min i mörker livliga fantasi iväg och jag försökte mota bort tankar på inbrottstjuvar, mördare och spöken (ja, ni hör... till och med spöken trots min ålder men är det mörkt och ensamt så är det) med glada tankar på kommande födelsedagskalas och andra roligheter.

Hursom var jag mer än klarvaken och när jag hade vänt på kudden femhundra gånger och velat mellan att ha benet under eller över täcket lika många var klockeländet 04:00... Paniken som kan komma när man inte kan sova var vid det laget så stor att den liksom gick över och från att ha tänkt tankar på att "4 timmar klarar jag mig på" och en timme senare "3 timmar klarar jag mig på" tänkte jag nu att jag skulle vara glad om jag överhuvudtaget skulle lyckas somna innan klockan ringde och sa att det var morgon hos familjen Astliden.

Någonstans där somnade jag och en och en halv timma senare ringde den. Klockan. Och jag insåg att jag satt nytt rekord i lite sömn på en natt. Läge att dra sig fem minuter fanns inte då Filip på torsdagar lämnas 6.55 och de andra på dagis 7.00. Kanske var det allt detta tidspassande och fixande som gjorde att jag höll mig hyfsat pigg hela dagen. Ända tills alla barnen sov, klockan var halv nio och Erik ringde och sa att hans tåg var minst en och en halv timma försenat och att han skulle bli tvungen att ta buss från Falköping... Då tog jag mig en liten lur i soffan :)

Nu har jag precis smugit ifrån barnen för att ta en femminutersåktur med bilen och hämtat min älskling vid station. H a n ä r h e m m a! Och med ens är tröttheten tillfälligt som bortblåst och det enda jag känner är lycka.

Jag räknar leende in familjemedlemmarna och vi är 1, 2, 3, 4...5 och allt är som det ska igen!

En vacker man...

Filip har av mormor lärt sig den mycket fina ramsan ”Anna bak och Anna fram – Anna är ett vackert namn” :)

Gissa hur mycket jag skrattade när Vilma kom till mig och sa ”Anna bak och Anna fram – Anna är en vacker man”!

Hjälp, vad mycket roligt man kan få höra av ett barn i fyraårsåldern. Som pratar obehindrat och mycket och ibland får både en och två saker om bakfoten. Som plötsligt svänger sig med lite svårare ord som att hon faktiskt koncentrerar sig, eller måste fundera på saken. Som verkar ha ärvt min veliga gen och ibland väger saker för och emot varandra genom att lägga huvudet på sned och med tänkande blick säga ”i och för sig…”.

Så förståndig i så mycket och plötsligt frågar hon om hon kan få titta på vår ”tanttråd” i stället för tandtråd. Eller pratar om när vi ska åka till ”Balljorka” (Mallorca). Eller blandar ihop orden besviken och förvånad vilket blir väldigt festligt ibland. Hon berättade om när en tidigare fröken var och hälsade på dem på dagis – med glasögon på sig – och hur kompisen O besviket hade tittat på honom ;) Efter en stund förstod vi hur det låg till då hon blandade ihop samma ord fast åt andra hållet!

Det var ju också Vilma som myntade uttrycket ”fucking” i stället för faktiskt vilket jag fortfarande alltid tänker på när jag säger ordet faktiskt. Som tur är säger även lilla V ordet på rätt sätt sedan ganska lång tid tillbaka nu!

Men att jag skulle vara en vacker man – det har jag aldrig tidigare fått höra :)

Ledig Kanelbulledag

Svajsing i Blogger gjorde att det inte gick att publicera i går så håll till godo – här kommer ett kanelbulleinlägg en dag försent fast med rätt datum ;)

Har ni ätit någon kanelbulle i dag? Vi har faktiskt hakat på traditionen de senaste åren. Tycker det är mysigt med något speciellt som lyser upp höstmörkret en smula. Många smulor på golvet blev det förresten tidigare i dag efter att vi intagit varsin bulle på fik och bullarna var väldigt sockrade men oj, så goda! Stora men ganska platta och fluffiga så inte sådär mäktiga som de kan vara. Och så slapp jag sopa också :)

Vi har haft en helmysig och LEDIG dag i dag. Dagis är stängt för planering två dagar och detta var min hemmadag. Det kändes så lyxigt och ”som förr”. Även om jag alltid är ledig på fredagar så blir de inte riktigt samma sak. Då njuter man av ledighet med sina små samtidigt som man också gärna passar på att fixa lite inför helgen, men i dag – då har vi bara lekt och hittat på roliga saker hela dagen. Gått på utflykt till lekparken med fika och dockvagn. Varit på biblioteket och fått jackpot i roliga böcker. Och så fikat kanelbullar :) Väl hemma kom mormor och morfar på besök så dagen kunde inte varit bättre.

En sak man redan hunnit märka i det nya liv vi lever där båda jobbar och man är inne i riktiga dagis-, och skolsvängen är att man är ännu mer närvarande hemma än innan. Jag tror visserligen inte att jag var speciellt frånvarande innan heller men man prioriterar annorlunda nu och eftersom man träffar sina små så pass mycket mindre än tidigare så vill man vara med dem så mycket det bara går deras vakna tid på dygnet.

Att sakna kan vara bra ibland även om jag om jag fick välja såklart skulle vilja hänga med dem jämt! Tänk att man kan älska så mycket. Helt fantastiskt egentligen att det finns så gott om plats för dem alla tre och att kärleken till dem bara blir större och större…

Detaljer

Piffar upp i tillvaron gör detaljer. Om det så är på en kudde, ett par vantar, fina muffinsformar eller kläder. En dragkedja, en rosett, en pärla, en prick. Eller ett hjärta eller två.

Hjärtans snygga jeansleggings har förresten Vilma. Favoriter har de kommit att bli och säkert har den uppmärksamme skymtat dem på bilder härinne på sistone. De är mörka, mjuka och sköna och kommer från H&M. 99 kronor är priset och aldrig har man väl fått så mycket jeansleggings för pengarna som för den här sötcoola varianten?

Har även sett ett par fina på Lindex men hittade dem inte på deras webshop. Även de ganska mörka och med en pytterosett en bit upp på vardera benet som slutet på en rolig söm om jag inte minns fel.

Och den röda baskern, även den från H&M... den är ljuvlig och jag *harkel* passade på att utöka mössförrådet med den tidigare i höstas. Just när det gäller mössor har jag ett svagt beroende - det erkänner jag. Tur det är ett så pass billigt nöje då ;)

Hösthelg i Örebro

Ja, ÖRebRo - inte Öleblo. Inte i år, men troligtvis nästa gång vi åker dit och Alvin kan säga det. Än så länge säger han bara ""öäbo". Men Filip har ju rungande "r" sedan i våras och bara ett par månader senare knäckte lillasyster koden och kan nu också säga den där kluriga bokstaven tydligt!

Minitripper med familjen är det bästa jag vet. Alltid lika mysigt och roligt och inte minst lyxigt att bara få vara - tillsammans - utan alla måsten som finns hemma. Att se lyckan i Alvins ögon när han insåg att han skulle sova på mjukaste madrasserna på golvet i farmor och farfars lägenhet, med fluffiga täcken och mjuka kuddar - MELLAN Filip och Vilma - ja, ni skulle sett honom. Viktigminen var på plats och han uppträdde nästan högtidligt där han kröp ner i tryggheten mellan syskonen. Hur det såg ut - det såg ni ju här!

Att sedan hänga på låset till Lek och Bus-landet är nu en tradition och där blir det bara bättre och bättre. Den här gången var den första som Alvin kunde hänga på riktigt bra och det är svårt att säga vem som har roligast. Erik och jag gillar det lika mycket som barnen och det var en trött men nöjd familj som några timmar senare landade på Mc Donald´s. Lillebror somnade nästan i maten och sov sig sedan igenom hela Lager157 bredvid sin sovande storasyster. Fika i Svampen var även denna gång en höjdare (haha, vilka dåliga skämt man drar såhär dags!) och det märks hur barnen uppskattar en viss tradition i vissa saker man gör.

Idolkväll med god pastamiddag avslutade en lyckad dag och vi vaknade i går morse laddade för barnloppisen som Eriks mamma tipsat om. En relativt lugn tillställning om man jämför med de uppspeedade häromkring och vi fyndade en stor påse blandat smålego till en strålande Filip, några dataspel och prinsesspussel till Vilma. Lunch på stan och lite affärer hann vi också med innan vi styrde kosan mot stadsparken som är ett av våra favorittillhåll när vi är i Örebro. Lekparken är stor och rolig men var i det vackra höstvädret alltför full med folk. Det var knappt man kunde röra sig där så vi drog vidare in i parken och tryckte dit extranäsor på våra egna, plockade fina lövbuketter och lekte med lövbåtar i en damm.

En runda på Ikea med lördagsgodisätande barn i kundvagn fick avsluta denna tripp och vi längtar redan till nästa gång. Då måste vi nog stanna en natt till för tiden går alltför fort när man har roligt. Hemfärden gick på chans i den dimmigaste dimma vi upplevt. Lagom kul med tanke på hur mycket vilt det är på just de vägarna men hem kom vi efter att ha legat mellan 60-70 nästan hela vägen hem...

På tal om vackert höstväder. Att få uppleva sådana dagar vi hade i helgen - mestadels utomhus - i det härliga höstväder som rådde, det är balsam för själen. Det är så makalöst fint och färgsprakande ute nu. Som en enda stor färgpalett med höstens allra vackraste nyanser. Som om någon målat vart och ett av alla löv och omsorgsfullt placerat ut dem i ett till synes perfekt landskap med skenet av solljus som assistent. Stadsparken bjöd på så mycket fint för ögat att jag nog hade kunnat gå runt och knäppa bilder där ännu om inte både Alvin och Vilma hade plumsat i vattnet med varsin fot och arm och vi insåg att det var bäst att lämna stället innan någon av oss fick plumsa i efter någon ;)

Fulla av synintryck och allt annat kul vi varit med om somnar vi nog gott i kväll inför en ny vecka. Passar på att dela med mig av en del av de bilder som knäpptes i helgen och hoppas kunna smitta med lite sköna höstkänslor!

Tittut...

... i söndagen! Dimman har precis lättat här och solen tittat fram igen. Sent i går kväll kom vi hem från myshelg i Örebro och här tvättas och leks just nu med några barnloppisfynd vi gjorde i går. Kycklinggryta väntas till lunch och äppelkaka till fikat. Vi gillar söndagar!

Rosa!

Den första - i dag igen. Tycker nyss det var första september, en månad som i år fullkomligt susat förbi med blixtens hastighet. Och i dag är det alltså första oktober... En riktig höstmånad och nästa gång man skriver första så vet vi alla att det vackra färgglada man nu ser därute då är ett minne blott och att de flesta träden står kala.

En färg att förknippa med oktober är dock ROSA! Brukar uppmärksamma det här och ser alltid till att skänka en extra slant till cancerfondens Rosa Bandet-kampanj.

Lindex säljer i år, förutom de vanliga rosa banden (där Lena Philipsson varit med och designat!), även ett rosa armband i läder för 75 kronor. Smart drag och ett enkelt sätt att själv ge ett bidrag!