En dröm...

Min finaste Erik. Så underbar på alla vis och med egenskapen omtänksam som en av de bästa. Han hade verkligen planerat helgen på riktigt Anna-vis och jag kan inte nog beskriva hur galet mycket jag uppskattade allt detta!

Att inte behöva tänka eller planera överhuvudtaget vilket man annars är ganska upptagen av för jämnan. Han hade ju inte bara bokat en helg utan även fixat med allt det praktiska runtomkring härhemma. Barnvakter och skjuts och hämtning. Vi susade fram i första klass, vi satte sprätt på de där härliga bytesdagspengarna i favoritbuktikerna på Söder innan vi åt lunch på en favoritrestaurang där. Fortsatte sedan strosa runt i höstsolen utan tider att passa eller måsten att tänka på. Underbart och så ovant att man hela tiden trodde klockan var mer än den var.

På eftermiddagen besökte vi Fotografiska, inhyst i coola lokaler på Stadsgårdskajen där vi fortsatte dagen i vårt lugna, sköna tempo. Jätteroligt, intressant och oväntat! Fika med utsikt mot en blå himmel över Djurgården avslutade besöket där innan vi gick mot hotellet för incheckning.

Var bara tvungen att föreviga coolaste förvaringsskåpen på muséet. "Ni valde väl ett grönt?" frågade Filip när han såg korten i dag. Självklart sa jag och insåg att vi faktiskt gjort det ;)

Att sedan ligga och päsa med ett glas vin i handen framför teven i skönaste hotellsängarna någonsin innan det var dags att göra sig i ordning för kvällen var en så ovan känsla att jag inte vet hur jag ska beskriva den - ni som har haft eller har små barn vet dock säkert vad jag menar! Inget man gör varje dag precis - inte ens varje år :)

Älsklingen hade bokat bord på Underbar, en liten, urmysig libanesisk restaurang med mat som var just det - underbar. Litet, trångt, med små bord och ett perfekt mysa-på-tu-man-hand-ställe. Mitt i maten höjdes så plötsligt musiken till max och in kom en magdansös! Inte heller vardag och en härligt medryckande ingredisens i hela matupplevelsen. Jag blev så nervös att jag halkade ner sådär dumklumpigt med armbågen från det lilla bordet när hon drog tag i mig och ville ha upp mig på golvet! Man vill ju inte vara tråkig men min spontana reaktion blev ett nervöst skratt med munnen full av spenatpirog samtidigt som jag skakade på huvudet och pekade på Erik :) Det hela slutade med att en annan kille stod där och såg obekväm ut. Helt stilla samtidigt som han klappade händerna och jag var glad att jag - typiskt svensk - satt där jag satt!

Att sedan sova tills man vaknade (strax före åtta - kan nog inte sova längre), äta god hotellfrukost, prata, prata och prata utan att bli avbrutna, hålla handen genom stan och shoppiloppa massa kassar med födelsedagspresenter och till och med en och annan julklapp till barnen... ja, ni som känner mig kan ju tänka er att jag gjorde allt detta med ett leende. Ännu mera fantastisk mat, denna gång italiensk och pasta blev vår lunch. Har ni inte testat Vapiano så gör det när ni får tillfälle. Pasta eller pizza med färska råvaror som tillagas medan ni tittar på. Riktigt bra och riktigt gott.

Strax innan eftermiddagen blev kväll och vi hade hunnit kika på allt det vi ville susade vi så genom landet igen. Söderöver mot väntande barn och plötsligt kom den där längtan över en. Tänk att få ha haft det så bra och sen ha något så underbart att komma hem till...

I helgen har jag levt en dröm. En rosa dröm :) Och skylten till restaurangen får sammanfatta allt med ett ord: alldeles, alldeles UNDERBAR!