Nya Favoriter

Måste bara slänga in ett bra tips på efter-maten-gott såhär innan Valborgskvällen. Perfekt om man har lite bråttom och annars med för den delen för det är vansinnigt gott - jag lovar!

Vi har nästan blivit lite beroende av att köpa ett paket varje vecka till helgen. Ett paket av Arlas smaksatta grädde som finns i smakerna choklad och jordgubb. Båda är goda men chokladen vinner lätt tycker vi. Användningsområdena är nog oändliga skulle jag tro - ett bra komplement till sylt, vaniljsås eller glass.

En barnsligt god, enkel och snabb variant är att vispa chokladgrädde och sen varva i portionsformar med vaniljglass, maränger och jordgubbar. Detta blir det söta till kaffet efter grillningen här i kväll. Vi får några goda vänner på besök som ska äta med oss innan vi går bort till majbrasan. Fast jag tror i ärlighetens namn nästan att fiskdammen och chokladhjulet lockar våra barn mer än elden...

Ha en härlig Valborgskväll!

Vacker!

Vilken strålande vacker brud... Kate Middleton glänser verkligen i sin vita dröm med fina spetsar och jag måste någon gång i helgen ta mig en stund och kika på lite klipp från dagens stora bröllop. Dagen har gått i ett så mycket tid framför teven har det inte blivit.

Det är inte utan att man blir lite extra giftassugen dagar som dessa, det erkänner jag... Tänk, att vi har något så fantastiskt framför oss! Det är tur ibland att man gör saker i lite fel ordning ;)

Foto: Royal Wedding

Sista morgonen...

Mitt livs största och bästa resa börjar nå sitt slut... Mammaledigheten. Men min resa som mamma har ju egentligen bara börjat så inte ska jag sörja egentligen! Ändå känns det nu kan jag lova... Klumpen i bröstet var stor när jag i morse gick iväg med mina tre små godingar mot dagis. Sista morgonen. Det hade spridit sig bland fröknarna att jag inte kommer lämna/hämta mer nu på ett tag och flera av dem kom fram och pratade lite extra. Tårarna brände bakom ögonlocken och man förundras åter över hur blödig man gått och blivit men så har ju det här varit mitt liv så länge nu. Åhh, det är så mycket jag kommer sakna...

Sista hemmadagen har dock varit en underbar sådan och det ska jag för evigt minnas. Vi har lekt hela förmiddagen och haft det så mysigt i solens sken. Jag har inte släppt Alvin för en sekund men nu sover han och det får han göra i fred :) Prins Bus fick helt bestämma vad vi skulle hitta på och efter det självklara fikat på trappen (i dag med storebrors solglasögon på näsan!) och lite bokläsning gungades det länge. Sen gjorde vi sandkakor på löpande band, sparkade boll, lekte i lekstugan och pratade.

Innan maten tittade vi en stund på Totte och med näsan inborrad i det lilla fjuniga huvudet som luktar sådär gott som bara Alvin kan då trillade tårarna. Det märkte dock inte lilleman som bara var så nöjd över att sitta där lutad mot mitt bröst med sin hand i min. "Mmmm, mamma!", sa han så plötsligt samtidigt som han vände sig om och gav mig en puss. Ett märkligt ögonblick, nästan som att han förstod att det var något speciellt...

På måndag börjar en ny epok. Eller halvny i alla fall. Nu ska ju Erik ta över och det kommer han göra med glans! Han är liksom de tidigare gångerna tokladdad och ingen minimänniska i vårt hus kommer hinna sakna mamma :) Men mamman, hon kommer sakna sina små så mycket... Och där kom en tår igen.

Plötsligt händer det...

Hela familjen är chockad. Det hänger något BLÅTT i min garderob!!! Nästan blått i alla fall, snarare åt turkoshållet men ändå. Eller heter färgen kanske petrol? Hursom, jag har tagit ett stort steg i mitt liv och smugit in en färg som aldrig funnits där tidigare. Det var en annan Anna som propsade på att den skulle passa mig och jag måste erkänna att jag älskar den. I alla fall färgerna och mönstret.

Lite värre var det då jag kom hem och provade den vilket jag inte gjorde i affären. Modellen är nämligen en riktig mormor-sådan när den kommer på. Precis en sådan klänning som min egen mormor brukade ha. Smocken i midjan hade gärna fått vara lite bredare då det är väldigt mycket kjol och så är längden hemskt ovan men äsch, det är nog just bara ovant. Jag får väl se ut som en liten mormor då. Den kommer säkert passa perfekt varma sommardagar!

Filip tvärstannade i dörren när han såg den på mig. Sen lyste han upp med hela ansiktet och sa "Åååhhh, vad du är fin mamma! Du ser ut som mitt påskägg!". Tack älskade Filip. Det var säkert menat som en komplimang även om jag inte riktigt vet hur jag ska tolka den :)

Den somrigt blommiga finns förresten nu på Lindex för bara 199 kronor. Styled by Rachel Zoe!

Impuls

Tänk, att de där impulsköpen man gör ibland kan få en att känna sig lite extra lycklig. Som nya krukan SKURAR från Ikea. I förzinkat stål och med sin fina "topp". Finns i tre olika storlekar för 29, 39 och 59 kronor. Visst är den snygg?!

Och visst är hon trött, skulle ni nog tänka om ni såg mig i detta nu... Ändå sitter jag här men jag skulle ju bara, och bara och bara. Och när jag ändå skulle det, ja då kunde jag ju lika gärna kika in här en sväng också. Men snart blir det natta för mig med.

Det snusas och snarkas och bökas på olika håll häruppe just nu. Det är för festligt hur olika de sover. Filip, han hörs knappt. Måste alltid lägga en hand på honom så jag verkligen känner att han andas innan jag går och lägger mig. Och så ligger han helt still. Ibland pratar han dock i sömnen. Vad gäller Vilma råder inga tvivel om hon andas. Vår tjej sover nämligen så det hörs i hela huset. Tunga, djupa andetag alltmedan hon far fram som en propeller. Tre gånger i kväll har vi redan hört den välbekanta dunsen då hon rullar ur sängen :) Och Alvin, han snusar rätt normalt tror jag. Och rör sig lite lagom sådär. Han pratar också i sömnen ibland och det gör faktiskt Erik med så det verkar vara ett killdrag här i huset! Och jag då? Ja, troligtvis har jag aldrig vare sig snarkat, sovit med öppen mun eller sovdreglat på kudden ;)

Nejmen, det var ju jag som skulle gå och lägga mig och nu sitter jag ändå här och låter fingrarna dansa över tangentbordet...

Sov sött och dröm vackra drömmar nu! Kanske ses vi i morgon igen?

Bild: Ikea

Härliga Roliga Soliga PÅSK!

Fyra lediga dagar tillsammans med familjen. Det är kvalitetstid när den är som allra bäst! När den dessutom kommer i sällskap med rena försommarvärmen och soliga barfotadagar med klarblå himmel, då är det nästan för bra för att vara sant…

Vi har träffat våra föräldrar och Eriks syster med familj.
Vi har ätit nästan för gott...
Vi har lekt massor med våra barn.
Vi har ätit kopiösa mängder godis.
Vi har hoppat och hoppat och hoppat på vår nya studsmatta!
Vi har plockat ännu mera vitsippor.
Vi har påskpysslat – målat äggkoppar och ägg samt gjort fina färgglada fjädertavlor.
Vi har grillat och grillat och grillat.
Och så har vi ätit godis…
Vi har varit på loppis.
Vi har torkat allt som går att torka ute på altan och veranda.
Vi har putsat fönster.
Vi har städat uteförrådet (av mig kallat spindelförrådet… brrr – ditin går jag aldrig utan skeptiska blickar både upp och ner och fram och tillbaka och hit och dit. Minsta ljud eller rörelse så är jag ute fortare än jag själv hinner fatta, så det är Eriks lott att städa där).
Filip har lekt med lite kompisar.
...och så har vi ätit godis.
Vi har sett flera bra filmer.
Vi har haft besök av påskharen men Vilma var så rädd för honom att jag fick ringa hans fru (!) och be att hon skulle säga åt honom att lägga en karta i brevlådan i stället för att plinga på :)
Vi har ätit alla måltider utom frukost i uterummet.
Vi har tittat på kort från semestrar och på Filip och Vilma när de var lika gamla som Alvin är nu - och konstaterat att han är lik dem båda.
Vi har bokat semester.
Och så har vi ätit ännu mera godis…


Det enda jag inte har gjort är att blogga. Hade jag även lyckats trixa in det någonstans hade påsken varit mer än komplett. Nu är den rätt och slätt komplett och det är perfekt för mig! Den bästa påsken någonsin. Glad, god, rolig och solig. Bättre än så blir det inte! Hopas ni också har haft härliga dagar!

Gullig Gumma Och Hoppig Hare

Ja, den där haren var inte lätt att fånga. Väldigt mycket hopp och skutt i benen hade han i morse men se, i spegeln skymtar en vit varelse ändå på en av bilderna!

I dag har det varit påskmys på dagis med maskerad för de som ville, påsklunch och teater med fröknarna. De hade haft så kul och en dag som denna skulle man verkligen vilja vara en fluga som fick tjuvkika lite...

Precis när barnen lagt sig i går kväll kom Filip på att han skulle vara påskhare. Förra året ungefär samma tid kom han på att han skulle vara kyckling... Kyckling blev han då efter att jag rotat fram ett gammalt gult lakan, klippt hål för huvudet och sedan klätt av påskriset och i stället klätt ett diadem med gula fjädrar :)

Och hare blev han i år! Dock fixade han nästan allt själv. Han blev så ivrig när han fått idén att han inte kunde gå och lägga sig. Strax därefter låg en vit t-shirt, vita kalsonger, de vita "stjärngossestrumporna" som han kallar dem, samt Vilmas paljettmask med öron på en stol. En vit mössa fick han låna av lillasyster och sen återstod bara vad han skulle ha på benen... Mammas gamla leggings såklart! Visserligen hade jag nog kunnat stoppa ett barn i varje ben men ett skärp fick lösa det hela och voilá - påskharen var redo!


Lilla gumman, hon ville vara påskgumma och en naggande god sådan blev hon i gul klänning med prickar och Eriks mormors gamla förkläde. Sjaletten ville hon dock inte alls knyta under hakan för då killades den på tok för mycket. Dessutom fick hon för sig att påskgummor har tofsar i håret så det fick vi också fixa till. Och prickar på kinderna... njaee. "Men Vilma, det gör inte ont", sa storebror när han märkte att hon var skeptisk. "Måla på mig, mamma så får hon se!". Och så hade påskharen fräknar också. Vilma, hon var dock ändå inte helt säker utan nöjde sig med en prick på varje kind och kanske var det just det som gjorde henne lite extra gullig :)

Några våriga dagar i bilder!

Härliga vårdagar flyger lätt fram och efter att ha flyttat över hur mycket bilder som helst från kameran tänkte jag dela med mig av några. Helt ofixade så både röda ögon, sudd och ludd lär finnas men strunt samma. Ibland blir ögonblicksbilderna precis så som de är de mest levande!

I söndags tänkte vi egentligen göra en utflykt till Hjo men morgonen var iskylig och vi kom på att så mycket kanske inte var öppet ännu så vi drog till Gällstad i stället. Jag har säkert skrivit det förut men det är en sådan lyx att åka dit då våra barn verkligen tycker det är jättekul. Vi är ganska snabba genom affärerna Erik och jag och de små vet precis vilka lekhörnor som finns på vilka ställen. Och så får de välja mat och fika. Även denna gång blev urmysig men jag ser här nedan att familjens syster visst inte hamnade på bild alls! Det gjorde däremot storebror som glatt provade kläder samtidigt som han underhöll lillebror :)

Filip i nya snyggjeansen från KappAhl. Förutom favoriterna NovaStar som lätt är de mest tåliga jeansen tycker jag att Kappahls är de som kommer på andra plats. Håller längre på knäna än de flesta andra och finns i många pojkcoola modeller. Dessa lite ljusare som finns i butik nu kan jag verkligen rekommendera!

Och så fick Filip sitt livs andra blåa plagg...! Ja, det är nog faktiskt så. Trots två pojkar finns här inte mycket blått att hitta men den här t-shirten var riktigt snyggblå så det höll nästan på att komma med en till lillebror också men han fick till sist en grön i stället :)

Alvin var pappas bästa smakråd och hängde gärna i provrummet med honom. Det var ganska glest med folk vilket var tur för jag tror inte han riktigt förstår grejen att man inte får leka kurragömma under vilket skynke som helst...

Hjälper pappa...

På Lager 157 finns en klottervägg där man går ut och Filip plitade omsorgsfullt ner oss alla :)

En yrvaken Vilma dök till sist upp på en bild ändå. Hon sov sig igenom sista affären och vaknade lagom till fikat! Världens godaste snickerskakor finns på detta fik men det har nog ingen som varit där undgått att märka. Filip sa att han blev så hungrig av att prova så han var tvungen att äta pannkakor.

I måndags lyste solen varmt över oss och vi tog picknickkorgen och mormor med oss till Stadsparken i stan. Den stora lekparken lockade mer än djuren den här gången så där blev vi kvar. Lyckan var gjord för Filip då Tildakompisen plötsligt dök upp och de två lekte själva.

Vilma var bästa storasystern och ville bara leka där Alvin var. Något av det roligaste hon vet, förutom att gunga själv, är att putta på lillebror som dock inte alltid uppskattar det lika mycket... Men den här gången tyckte han det var riktigt kul och stoltheten lyste om lilla Vilmisen!

Den lilla lastbilen lockade Alvin till sig mest hela tiden. Här kör hela syskonskaran tillsammans och det ser ut som om Filip försöker instruera Vilma om något...

Här får lillebror köra...

...nästan själv. Vilma måste såklart hjälpa till! Visst är de lika på bilden härunder?!

De tre senaste dagarna har verkligen varit varm, varmare, varmast för i dag var det hett! Efter dagis fick vi besök av fina Lina. En av våra favoriter faktiskt... och det kände hon nog :) Jag har nog på fullaste allvar aldrig hört Filip prata så mycket under en eftermiddag. Vi har inte träffat henne på ett år men ändå var det som om barnen träffar henne varje vecka. Så härligt att en del människor har den dragningskraften på barn! Men så känner de nog av om det är någon som tycker om och bryr sig om! Lina är en av mina allra bästa barndomsvänner och denna mysiga människa sprider sådan glädje och energi runt sig att den sitter kvar i huset fortfarande - flera timmar efter att hon åkt hem!

I en hemlig påse hon hade med sig gömde sig den bästa presenten - pysselgrejer! Vi pysslar ju mycket och efter att de plockat upp tejprullar i mängd, fina sidenband, sugrör, lim och piprensare satte pysselverkstaden i gång ute på den stekheta altanen.

En något svettig Filip har här med lite hjälp från Lina fått till ett par riktigt coola brillor!

För att inte tala om Vilmas som Alvin här agerar modell i :)

Långt hår :)

Vår lilla, lilla tjej. Med stora bokstäver för en riktig liten TJEJ är precis vad hon är. Hon har alltid haft mycket klänningar och tunikor och på så vis varit tjej men någon rosa tjejmamma har jag inte varit. Förrän nu. För plötsligt blev hela Vilmas värld rosa. Någon gång i höstas var det bestämt och ingen vet varifrån det kom. Och tänk, hon har smittat mig så nu tycker jag verkligen om det också. Rosa. Jag tycker det är jättefint på småtjejer - och mammor med för den delen - men gärna på plagg som inte är för yttepyttesöta...

Hon är otroligt medveten om "sejer" och "sejigt" och kollar varje dag om inte håret har växt liiite till. Stackarn har ju inte håret som växer med raketfart precis. Förutom luggen då. Den växer väldigt snabbt och efter att jag nu varit på och naggat den säkert fem-sex gånger ser man att det är något som inte riktigt stämmer så i morgon har Vilma en luggtid hos frissan. Det ska bli mysigt att se hennes ögon igen! Annars har det funkat fint för en stund att sätta luggen i spänne åt sidan, om det bara inte vore för den där berömda skandinaviska hårtypen som är så hal att spännet knappt hinner fästa förrän det ramlar av...

"Åhh, vad långt mitt hår är. Eller hur Alvin?", kan man ibland höra. "Näääää", svarar lillebror som säger det mest hela dagarna nu :) Men visst börjar det bli lite långt i alla fall. Särskilt när det är nytvättat, nykammat och helt otjorvigt!

Finn ett fel?!

Jag glömde ju ta med cykelbilderna innan. Vilma har äntligen invigt sin sprillans nya bubbelgumsrosa dröm med glittriga stänkskärmar. Den hon fick av farmor och farfar i julklapp och är så stolt över. Och som hon cyklar! Envis som få trampar hon på. Dock hamnade hon i en liten nerförsbacke hemma vid kompisarnas hus häromdagen och hade inte mamman i huset sprungit och fångat vår lilla hade hon dundrat i backen i hög fart. Gulp. Hjärtat i halsgropen fick jag som kom en bra bit efter med Alvin i handen. Så nu ska vi öva mer på att bromsa. Men, vem är egentligen den lille cyklisten längst ner? Jo, han som jag syftar på i rubriken :) För mitt i sammanbrottet ni ser på en av bilderna i inlägget härunder så tystnade lilleman tvärt, reste sig och sprang målmedvetet iväg. Jag tänkte inte mer på det utan fortsatte mitt räfsande tills jag plötsligt hörde ett pling. Sen ett "Wooow" och sen pling, pling, pling.

Alvin hade tryckt Vilmas hjälm på sitt huvud och stod där startklar framför den rosa faran. Bökade och trixade ett par gånger med benet för att komma upp men struntade snabbt i det för att istället ägna sig åt plingandet.

Ja, det blir en spännande sommar. Får se om han lämnar storasysters lyxåk i fred och nöjer sig med sin bobbycar eller om krig utbryter varje gång hon ska på cykeln. Den som är hemma får se. Det vill säga Erik :)

Vår våriga helg

Jag har inte hunnit blogga om vår helg. Ett lyxproblem dock då gårdagen bjöd på trevligt umgänge nonstop. Mammor och barn i olika konstellationer. Både planerat och spontant. Jag njuter en extra smula då mina dagar med denna extra vardagskrydda ju är räknade… Tisdagar har varit veckans inbokade dag ända sedan i höstas. Fyra hemmamammor med små har umgåtts, lekt och fikat/ätit gott – och mycket ;) I går var den sista tisdagen då alla var med. Nästa vecka börjar första mamman jobba och ett par veckor därefter börjar jag. En annan typ av verklighet tar sin början och någon gång måste den ju det. Sorgligt var det dock ändå i går när det var dags att säga hejdå och vi kom på att det var sista gången...

Men nu måste jag slänga in lite bilder från den ljuvliga helgen som var. Precis lagom tills den kom så mojnade ju den förskräckliga vind som vinit kring oss i flera dagar och vi fick äntligen känna på riktig vårvärme! Kameran hade jag glömt på annan ort så den gamla skruttkameran, också kallad ”suddkameran”, fick dammas av och agera stand-in i några dagar.

Lördagen bjöd på loppis och simskola följt av något mycket stort på eftermiddagen… Ingen mindre än Eric Saade skulle komma till stan och många var det som ville få en skymt av honom. Vi hamnade ganska långt fram vid scenen men där var så mycket stora barn på axlar framför oss så vi såg först ingenting. Men så uppenbarade sig en lucka mellan två personer framför oss och till Vilmas stora lycka kunde hon se en av sina stora idoler nästan hela tiden. Hon vinkade blygt och viskade med i ”Popular”. Lilla tjejen :) Och hon som varit så kavat i veckan och stått och provkammat håret i olika frisyrer – ”Så här ska jag nog ha håret när jag träffar Elic Saade” – och testat olika klänningar därtill. Det slutade med nya vårjackan och nersläppt hår! Filip, han vrålade med i texten och tyckte det hela var stort!

Vi avslutade med glassfika och en stunds lek för alla goa småkompisar som inte setts på länge allesammans nu. Men tänk ändå att det är just de som är så självklara i både Filips och Vilmas världar - de små vänner de är uppvuxna med. Även om de inte ses jätteofta (förutom de som har turen att gå på samma dagis då) så finns där en trygghet och det är härligt att se.

På kvällen hade vi grillpremiär härhemma med olika sorters spett, klyftpotatis, god sås och stor sallad. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det... God mat är något av det bästa. Och det är så mysigt att se hur särskilt Filip minns saker man inte gjort på länge och även han försätts i en viss känsla. Det riktigt lyste i hans ögon när grillen åkte fram och han fick oss att tumma på att vi ska grilla alla lördagar vi är hemma HELA sommaren! Sen behöver jag nog knappt säga att kvällens lördagsdisco nästan uteslutande bestod av den Eric vi lyssnat till på eftermiddagen! Ni ser väl förresten vilket fint jobb den gamla skruttkameran gör inomhus?! Jag tror dock att ni kan skymta vilka de sudiga varelserna är :)

Den soliga söndagen tillbringades ute från tidig förmiddag till kväll. Det cyklades, det sopades, det torkades, det klipptes, det räfsades, det hängdes ut repstegar, det bars upp vintersaker på vinden, det röjdes i uteförråd och plötsligt var det vår även i trädgården. ”Ska vi ta ut poolen nu?”, frågade Filip då och gick händelserna lite i förväg…

Alvin är helt överlycklig när han är ute. Det är verkligen det bästa som finns i hans värld just nu och när man ibland säger ordet ”gå in” bryter han ihop innan man hinner blinka...

Innan kvällsmat gick jag och de två stora barnen ner till ån och plockade vårens första sippor. Med stor koncentration plockades den ena buketten större än den andra – av Filip. Vilma var så trött att hon knappt orkade stå på benen och när jag bad henna vända sig om så jag kunde ta ett kort på min lilla Vilma i vitsippsbacken hördes ”Du får ta kort på min lygg och lumpa i stället mamma. Jag orkar inte vända mig om”. Sötsnorpan min.

Sen kom skriket. Jag tror jag nästan lyfte från marken när Filip brände förbi i hundranitti med vitsipporna i ett krampaktigt grepp för att sedan snubbla och falla pladask framåt. Man trodde minst han hade en älg efter sig men jag förstod redan innan han svarade på min fråga om vad som hänt, vad han hade stött på backen. ”Ett bi, mamma. Ett galet bi” ”Men Filip”, hördes med sömnig röst från Vilma. ”Det heter inte bi, det heter GETUNGAR”. Getingar blir visst även i år getungar :) Mamman, som också var trött log, tog sina barn i handen och började vandra hemåt. Frågan om hur våra stackars barn blivit så insektsskeptiska är inte speciellt svår att besvara. Kanske blir detta sommaren då jag lär mig hantera möten med diverse olika småkryp bättre än innan?

Nu kommer snart Erik hem i sällskap med veckohandlingen. Jag ska ner och börja förbereda kvällsmaten som i dag blir tacos! Tacos på en helt vanlig onsdag är nästan lite vardagslyx. Vi har dessutom bara ätit det en gång i år såvitt jag vet. Med goda vänner för några helger sedan. Och det gav mersmak – både maten och vännerna. Ikväll får vi dock nöja oss med att återuppleva maten. Vännerna blir det förhoppningsvis massor av tid med i sommar…!

Gympakillen Filip

Och så var vårens första avslutning avverkad. I kväll var det sista gången för den här terminen på Filips gympa. Inte klokt med avslutningar redan... man luras ju nästan att det är sommar!

5 och 6-åringarna briljerade i alla fall med alla nya konster de lärt sig. Hinderbana med olika typer av balansgång, jämfotahopp över bänk, snurr över stång och rörelsedans. Så himla duktiga och mycket hade hänt sedan julavslutningen. Det är härligt att se hur det lyser om dem när de får visa upp vad de kan och hur stolta de är över att ha publik!

I slutet bjöd de gulliga fröknarna alla gympabarn på glasstrut och en Filip på ovanligt gott humör kom genast och satte sig med småsyskonen som fick smaka hur mycket de ville - ja, ni läste rätt. Plötsligt händer det, som mamman bredvid mig sa :) Och ibland händer det två gånger för när själva överdelen på glassen var uppäten fick Vilma hela struten! Omtanke och givmildhet är två bra egenskaper i min värld och familjens storebror visade i kväll upp båda. Och tänk, vissa dagar kan världen rasa samman om lillasyster får en ananasbit mer i morgonmüslin...

Njuter lugnet...

...och tystnaden. Sitter i detta nu ute på altanen med dagens andra kaffekopp i handen. Näsan är vänd mot solen och är det konstigt stavat så beror det på att jag är helbländad och inte ser vad jag skriver. Stackars mig va ;) Samhället är alldeles tyst. Mitt enda sällskap är fågelkvitter och vinden som får tvätten att fladdra och svepa med sig den ljuvliga doften av ren utetorkad tvätt. Oj, vilken massa härliga vårkänslor allt detta väcker i en. Dock dripp-droppar näsan en del men det är det många mer än mig som lever med i dessa tider. Vårens enda nackdel om ni frågar mig. Den eländiga allergin som dessutom gör mig så galet trött.

Men nog om det. Visst är det overkligt och märkligt att det väder som för bara några dagar sedan gjorde att vantar åkte på så snart man tittade ut nu plötsligt skänker sådan värme att man sitter barfota i linne och nästan tror det är sommar?

Sex timmar tog det förresten. Mitt första projekt för dagen och nöjdkänslan i magen är större än på länge. De där små konstverken har länge gett mig dåligt samvete men nu är de på plats där de hör hemma. Nedstuckna i plastfickor, sorterade efter ålder och jag känner mig så lycklig för det. Högen var ännu mer enorm när jag fick upp den på bordet och trots att jag är en ganska snabb sorterare så tog det mig nästan ändå en hel dag.

Så till er med yngre barn kommer här ett av mina bästa tips - låt inte den där första teckningshögen bli för stor innan du tar rätt på den. Det är då så lätt att man bara fyller på och låtsas som att det regnar varje gång man lägger dit en ny. Nu var visserligen de flesta påskrivna men oj, vilket jobb det ändå är. Samtidigt som jag såg det positiva i det - att få plocka med dessa små värdefulla dyrgripar som lagts ner ofantligt med tid på sammantaget är också som en resa tillbaks i tiden. Att stöta på Filips teckningar från när han var lika gammal som Vilma är nu var ju hur spännande som helst. För att inte tala om hur roligt det var att se hans första huvudfoting - med snopp :) Så jag klagar inte. Nu är det gjort och våra barn har nog i alla fall för tillfället några av världens mest organiserade teckningspärmar!

Nästa projekt är egentligen ett inne-sådant men det går ju inte en dag som denna. Nej, nu ska jag hämta vatten och trasa och gå loss på uterummet tills det är skinande rent och redo att ta emot familjens utesugna matgäster! Bord, stolar och bänkar ska torkas, golvet ska sopas och förra årets färgade - numera solblekta - tyger i fönstren ska bytas ut mot vitaste vitt.

Livet leker men inte fullt ut. Tre små människor och en stor saknas härhemma fast även om jag längtar ska jag fortsätta njuta min dag i tystnad och lugn...

En ovanlig dag

I dag är verkligen ingen vanlig dag. För här sitter jag i soffan. Framför nyhetsmorgon. En kopp rykande varm latte med mycket fluff står på bordet. Huset är sånär som på tevens prat och tvättmaskinens surr knäpptyst. Jag är helt ensam hemma och ska så vara hela dagen!

Detta är inget jag är van vid och jag misstänker att jag om några timmar kommer längta ihjäl mig efter mina små. Sakna deras rop på "mammmaaaa" och alla små utryckningar man gör under en dag. Det här är rentav första dagen jag är utan alla barnen sedan vi blev fem i familjen. För 20 månader sedan... Sånär som på de gånger jag varit hos frissan, ett lönesamtal på jobbet och en julhandling fast då har jag ju inte varit HEMMA och det har bara varit några timmar.

Lika lyxigt som det känns lika stressande är det i ärlighetens namn också... Eftersom jag börjar jobba om tre veckor så finns det massor av måsten som jag helt enkelt MÅSTE göra innan dess och frågan är vart jag ska börja. Det jag gör nu känns som en bra start i alla fall och sedan tror jag bestämt att det här blir först ut. Naiv som jag var trodde jag ju att det skulle vara gjort på en kväll eller två då för en tid sedan men tji fick jag. Det VAR verkligen ett berg av konstverk och jag insåg att de skulle få vänta tills en dag då jag var själv. Den dagen är nu kommen och jag hoppas på bra flyt med allt fix idag. Kanske blir det även en stund över att blogga om helgen som var också?!

En härlig, solig vårmåndag önskar jag er!

Vårfavoriter

Under en spontan shoppingtur till stan förra veckan fick faktiskt flera vårfina plagg följa med hem. Jag och mitt på-stan-sällskap visade oss vara på värsta provarhumöret vilket sällan inträffar nuförtiden. Men så hade vi också två lugna och mycket vagnsnälla barn med oss just denna dag. Vila har otroligt mycket snyggt nu. Ojojoj, hade kunnat gå därifrån med säkert tio plagg men fick nöja mig med tre. Dock har jag inte kunnat glömma de två klänningar som jag lät hänga kvar…

En annan ny favorit är KappAhl. Hörde mig själv nyligen säga till Erik att de precis liksom Lindex för ett par år sedan verkligen har ”föryngrat” sig. Samtidigt som man säger något sådant inser man dock att det kanske snarare är hon som talar som blivit lite äldre. Nu menar jag inte att jag klär mig som en tant. Verkligen inte ;) Men eftersom modellerna i reklamen är ungefär i ens egen ålder kanske det blir lättare att se sig själv i den typen av plagg?

Även H&M överraskar stort i vår. Färgerna som gäller tilltalar mig massor då det är ganska mycket pastellernas vår och jag vet att jag klär bra mycket bättre i dem än i de starka och knalliga nyanserna, klassigt råttfärgad som jag ju är till min natur. Ljus aprikos och toner åt det gammelrosa ger till och med blekfisen i mig lite färg och det känns skönt. Kanske kan man förresten till och med skaffa sig lite riktig färg på näsan nu till helgen då det lovas massor av härlig SOL?!

De här båda topparna fick i alla fall också slå följe med mig hem och fastän jag än så länge bara provat dem som hastigast är de redan favoriter. Svårt att se på bild men passformen är så fin. Figurnära men ändå lös och skön tack vare de fladdrande fjärilsärmarna som jag har lärt mig att de så fint heter.

99 kronor kostar en och därför fick två följa med.

Och så ett par snygga-till-jeansleggings-skor. Konjaksbruna och med kilklack. Perfekta till någon som snart börjar jobba...

Ja, det här är i alla fall en början till min nya garderob. En snygg kjol får gärna hitta in där också liksom ett par klänningar. Sa jag att jag behöver koftor också? I plural. Dock svårt att finna fina tycker jag då de alltid ser snyggare ut på sin galge än på mig.

Och en bikini behöver jag verkligen innan den säsongen börjar. Jisses, vilken fara jag befinner mig i när jag har på min fina röda som jag köpte när jag var gravid med Alvin. Då något (läs, mycket) yppigare än nu och minst en storlek större än normalt. Nu, kanske (läs, minst) en storlek mindre än normalt, så ni kan ju tänka er den insyn som blir då man bär barn eller än värre böjer sig ner vilket man ju gör mest hela tiden. Inte ligger man still i badkläder nuförtiden i alla fall och gör man inte det ska gudarna veta att man behöver något som sitter tryggt och säkert där det ska :)

Lite kvällssvammel från en trött mamma som nu ska ta en svängom med dammtrasan på nedervåningen innan hon intar soffan med värsta posthögen. Övervåningen är nu dammfri och solen som tills alldeles nyss sken in gjorde att jag mer än väl såg vartenda dammkorn.

I morgon är det fredag. Igen. Veckorna flyger och nu i helgen ska de sista vinterkläderna tvättas och transporteras en våning upp och därmed göra hatthyllan flera kilo lättare – och nättare! Åhh, vad härligt! Och så ska vi premiärgrilla. Mmmm...

Bilderna är lånade från H&M och DinSko.

Häcken full

Vår ”sång-, och danssej”, som hon själv titulerar sig (sång-, och danstjej) framförde ikväll ett helt potpurri med hemmagjorda micken i högsta hugg. Minibiljetter där hon klistrat små örhängen på papper som hon sedan klippt i mikroskopiska bitar, delades ut och vi tog plats i soffan. Filip spelade trummor på puffen och Alvin störde hela tiden framträdandet då han envisades med att tända taklampan som enligt trummisen skulle vara släckt.

Sen började det. Först ut var ”Bä, bä vita lamm har du någon ull. Ja, ja sära barn jag har häcken full. Söndagstjock är far och söndagstjock är mor...”. Därefter kom ”Ekorre, ekorre vifta på din snopp” och för er som inte har hört den är det egentligen svansen han ska vifta på :). Det hela avslutades med den omtalade ”Ja, jag limmar på” och öset visste inga gränser. Det var rentav svårt att hinna fånga artisten på bild innan hon försvann ur den.

När så de rungande applåderna tog slut tog hon sin lilla nyfödda bebis (som hon hela helgen lekt att Majadockan är) i famnen och blev akut sovtrött. Så som bara vår lilla Vilma kan bli. ”Nu vill jag sova”, sa sötisen vid kvart över sju. Tur det är så tidiga föreställningar hon har än så länge ;)