Jag glömde ju ta med cykelbilderna innan. Vilma har äntligen invigt sin sprillans nya bubbelgumsrosa dröm med glittriga stänkskärmar. Den hon fick av farmor och farfar i julklapp och är så stolt över. Och som hon cyklar! Envis som få trampar hon på. Dock hamnade hon i en liten nerförsbacke hemma vid kompisarnas hus häromdagen och hade inte mamman i huset sprungit och fångat vår lilla hade hon dundrat i backen i hög fart. Gulp. Hjärtat i halsgropen fick jag som kom en bra bit efter med Alvin i handen. Så nu ska vi öva mer på att bromsa. 
Men, vem är egentligen den lille cyklisten längst ner? Jo, han som jag syftar på i rubriken :) För mitt i sammanbrottet ni ser på en av bilderna i inlägget härunder så tystnade lilleman tvärt, reste sig och sprang målmedvetet iväg. Jag tänkte inte mer på det utan fortsatte mitt räfsande tills jag plötsligt hörde ett pling. Sen ett "Wooow" och sen pling, pling, pling.
Alvin hade tryckt Vilmas hjälm på sitt huvud och stod där startklar framför den rosa faran. Bökade och trixade ett par gånger med benet för att komma upp men struntade snabbt i det för att istället ägna sig åt plingandet. 
Ja, det blir en spännande sommar. Får se om han lämnar storasysters lyxåk i fred och nöjer sig med sin bobbycar eller om krig utbryter varje gång hon ska på cykeln. Den som är hemma får se. Det vill säga Erik :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar