Vår våriga helg

Jag har inte hunnit blogga om vår helg. Ett lyxproblem dock då gårdagen bjöd på trevligt umgänge nonstop. Mammor och barn i olika konstellationer. Både planerat och spontant. Jag njuter en extra smula då mina dagar med denna extra vardagskrydda ju är räknade… Tisdagar har varit veckans inbokade dag ända sedan i höstas. Fyra hemmamammor med små har umgåtts, lekt och fikat/ätit gott – och mycket ;) I går var den sista tisdagen då alla var med. Nästa vecka börjar första mamman jobba och ett par veckor därefter börjar jag. En annan typ av verklighet tar sin början och någon gång måste den ju det. Sorgligt var det dock ändå i går när det var dags att säga hejdå och vi kom på att det var sista gången...

Men nu måste jag slänga in lite bilder från den ljuvliga helgen som var. Precis lagom tills den kom så mojnade ju den förskräckliga vind som vinit kring oss i flera dagar och vi fick äntligen känna på riktig vårvärme! Kameran hade jag glömt på annan ort så den gamla skruttkameran, också kallad ”suddkameran”, fick dammas av och agera stand-in i några dagar.

Lördagen bjöd på loppis och simskola följt av något mycket stort på eftermiddagen… Ingen mindre än Eric Saade skulle komma till stan och många var det som ville få en skymt av honom. Vi hamnade ganska långt fram vid scenen men där var så mycket stora barn på axlar framför oss så vi såg först ingenting. Men så uppenbarade sig en lucka mellan två personer framför oss och till Vilmas stora lycka kunde hon se en av sina stora idoler nästan hela tiden. Hon vinkade blygt och viskade med i ”Popular”. Lilla tjejen :) Och hon som varit så kavat i veckan och stått och provkammat håret i olika frisyrer – ”Så här ska jag nog ha håret när jag träffar Elic Saade” – och testat olika klänningar därtill. Det slutade med nya vårjackan och nersläppt hår! Filip, han vrålade med i texten och tyckte det hela var stort!

Vi avslutade med glassfika och en stunds lek för alla goa småkompisar som inte setts på länge allesammans nu. Men tänk ändå att det är just de som är så självklara i både Filips och Vilmas världar - de små vänner de är uppvuxna med. Även om de inte ses jätteofta (förutom de som har turen att gå på samma dagis då) så finns där en trygghet och det är härligt att se.

På kvällen hade vi grillpremiär härhemma med olika sorters spett, klyftpotatis, god sås och stor sallad. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det... God mat är något av det bästa. Och det är så mysigt att se hur särskilt Filip minns saker man inte gjort på länge och även han försätts i en viss känsla. Det riktigt lyste i hans ögon när grillen åkte fram och han fick oss att tumma på att vi ska grilla alla lördagar vi är hemma HELA sommaren! Sen behöver jag nog knappt säga att kvällens lördagsdisco nästan uteslutande bestod av den Eric vi lyssnat till på eftermiddagen! Ni ser väl förresten vilket fint jobb den gamla skruttkameran gör inomhus?! Jag tror dock att ni kan skymta vilka de sudiga varelserna är :)

Den soliga söndagen tillbringades ute från tidig förmiddag till kväll. Det cyklades, det sopades, det torkades, det klipptes, det räfsades, det hängdes ut repstegar, det bars upp vintersaker på vinden, det röjdes i uteförråd och plötsligt var det vår även i trädgården. ”Ska vi ta ut poolen nu?”, frågade Filip då och gick händelserna lite i förväg…

Alvin är helt överlycklig när han är ute. Det är verkligen det bästa som finns i hans värld just nu och när man ibland säger ordet ”gå in” bryter han ihop innan man hinner blinka...

Innan kvällsmat gick jag och de två stora barnen ner till ån och plockade vårens första sippor. Med stor koncentration plockades den ena buketten större än den andra – av Filip. Vilma var så trött att hon knappt orkade stå på benen och när jag bad henna vända sig om så jag kunde ta ett kort på min lilla Vilma i vitsippsbacken hördes ”Du får ta kort på min lygg och lumpa i stället mamma. Jag orkar inte vända mig om”. Sötsnorpan min.

Sen kom skriket. Jag tror jag nästan lyfte från marken när Filip brände förbi i hundranitti med vitsipporna i ett krampaktigt grepp för att sedan snubbla och falla pladask framåt. Man trodde minst han hade en älg efter sig men jag förstod redan innan han svarade på min fråga om vad som hänt, vad han hade stött på backen. ”Ett bi, mamma. Ett galet bi” ”Men Filip”, hördes med sömnig röst från Vilma. ”Det heter inte bi, det heter GETUNGAR”. Getingar blir visst även i år getungar :) Mamman, som också var trött log, tog sina barn i handen och började vandra hemåt. Frågan om hur våra stackars barn blivit så insektsskeptiska är inte speciellt svår att besvara. Kanske blir detta sommaren då jag lär mig hantera möten med diverse olika småkryp bättre än innan?

Nu kommer snart Erik hem i sällskap med veckohandlingen. Jag ska ner och börja förbereda kvällsmaten som i dag blir tacos! Tacos på en helt vanlig onsdag är nästan lite vardagslyx. Vi har dessutom bara ätit det en gång i år såvitt jag vet. Med goda vänner för några helger sedan. Och det gav mersmak – både maten och vännerna. Ikväll får vi dock nöja oss med att återuppleva maten. Vännerna blir det förhoppningsvis massor av tid med i sommar…!