Längtan

Den är enorm nu. Längtan. Sitter på resans sista anhalt och alldeles snart kommer Erik och plockar upp mig och mina väskor. I måndags morse, ja det var nästan natt, kom taxin som tog mig till tåget som tog mig till Söderhamn och där har jag nu jobbat ett par dagar. 

I tisdags kväll kom resten av jobbgänget och i går hade vi planeringsdag tillsammans med våra kollegor där uppe i norr. 

Jag har ju aldrig varit ifrån barnen mer än typ två, tre nätter förut och då har de inte varit i rad utan var för sig så det här var nytt för oss. Alla har dock haft det bra på sina håll men nu vill vi vara tillsammans igen. 

Det sägs att det är bra att längta ibland och det har vi nu gjort så det räcker för en lång tid framöver!

Födelsedagsmorgon

God morgon därute! I dag är ingen vanlig dag för det är Filips födelsedag, och det är heller ingen vanlig sådan för vi har just vaknat på hotell, ätit långfrukost och tagit ett dopp i hotellpoolen!

 

 Födelsedagsfikade gjorde vi redan i går med tomtelatte för somliga... Har ni ett Espresso House nära er bara måste ni testa. Ljuvligt god och julig! 

Nu ska födelsedagsbarnet få välja ut en luvtröja på stan och så ska vi gå till några roliga affärer innan vi styr kosan mot dagens höjdpunkt - Liseberg!!! Jag tror vi alla längtar lika mycket och även om det inte är så vitt på marken här som när vi åkte hemifrån i går morse tror jag ändå vi kommer få oss en rejäl dos julstämning :) 

En fin fredag önskar jag er alla! Nu ska jag pussa lite extra på vår fina 8-åring. Vart de åren tog vägen kan jag inte förstå...

Den vackra hösten...

...är nu ett minne blott och i kväll hälsar vi nästa årstid välkommen på riktigt. Vintern är här. De första snöflingorna, ja vad ska man säga - de dalar inte precis ner utanför fönstret. Snarare kommer de vågrätt ner från himlen och vi njuter av värmen och myset härinne.

Den genomträngande doften av nyimpregnerade skor håller mig just nu sällskap och på dörrmattan står de på rad. Tre par varmfodrade skor. Än så länge alldeles rena, oanvända och ovetandes om vilka äventyr dess nya ägare ska ta dem med på denna vinter.

Det första äventyret ska de faktiskt ut på redan i morgon men vad det blir får ni veta då. Sängen lockar nu mer än vanligt men så har de senaste veckornas nätter varit alltför korta. Vet faktiskt inte när jag sov mer än sex timmar en natt senast och det är ju faktiskt för lite i längden.

Jag bara måste dela dessa bilder med er innan det känns alldeles försent. De togs för bara några helger sedan. Då när hösten var som vackrast. Löven som färggladast och solen fortfarande liiite varm. Vi åkte förbi samma ställe som den där kvällen då vi plockade midsommarblommor. Och vi såg samma träd. Samma åkrar. Samma men ändå annorlunda. Jag tycker vyn är så vacker och jag lovar att framöver visa den även i vinterskrud!

Nu - over and out. Renbäddade sängen - here I come :)

Dubbelglugg :)

Hihi, det här är för gulligt! Här har ni nya Vilma - den tandlösa.

Den ena framtanden lossnade helt odramatiskt, utan så mycket som en droppe blod, i onsdags när vi var hemma sjuka och låg i soffan framför en film. Den andra två dagar senare, på kalas härhemma och jag trodde det var ett majskorn som ramlade ner på köksmattan. Så såg jag en lyckligt leende tandlös tjej med blodet rinnande nerför hakan och förstod att det inte alls var majs utan den andra tanden! Tandfén har med andra ord haft fullt upp här på sistone och den nyblivna lilla 6-åringen, hon är så stolt så stolt.

Ganska snabbt upptäckte hon att vissa bokstäver är lite kluriga att uttala. Som till exempel när hon ropar efter storebror och det liksom skvätter ur gluggen!

På tal om att prata. Vår lilla ordvrängerska förklarade i kväll för Alvin att i stället för att skriva hela sitt namn på en teckning, går det också bra att bara skriva sina "ingeslinjaler" :) Då har du Alvin "AAaaaaaa", jag har "VA" och Filip, han har nästan ett svärord...!

Nu tar vi snart kväll här. Tror bestämt det får bli glögg och tunnbrödsmackor framför Homeland om en stund. Men innan dess ska vi tömma en byrå och så ska jag bläddra i all julig reklam som kommit i helgen. Visst är det mysigt?!

Kalastider!

Som en symbol över vad vi gör nuförtiden! Och kanske också därmed en av anledningarna till att det stundtals är så väldans tyst härinne. Vi har nu firat en 6-åring, haft sportkalas för den i veckan blivande 8-åringen, haft släktkalas och till sist i går - Vilmas hett efterlängtade pyjamasparty. Och därmed lägger vi kalashattarna på hyllan för den här gången och det är inte med ett "ÄNTLIGEN är det avklarat" eller "Puh, nu har vi fått det gjort", utan snarare med ett litet sting av "Är det redan klart för det här året?"


Som ni nog vet vid det här laget älskar vi detta och skulle gärna extraknäcka som planerare åt andra om vi bara hann! Det enda puh:et man känner är "Puh, för att alla var friska så det blev av!" Att hitta nya alternativ i dessa tider är inte det lättaste och man är ju dessutom SÅ laddad när det väl är dags.

Jag har lovat mig själv att sluta lova saker härinne. Hade jag däremot inte lovat mig det hade jag här och nu lovat att återkomma med lite tillbakablickar på årets kalas för det är ju så kul att minnas...

Förresten kom jag just på att vi ju har kvar. Ett litet tjejmyskalas för gamla bästisarna till Vilma. Vi valde att göra så detta år då de i klassen fortfarande är ganska nya. Blir så mycket att koncenterera sig på annars för lilla kalaspinglan :)

Jag är hursom väldigt tacksam över att mitt huvud höll hela vägen den här gången. Tvivlade ett par gånger i veckan som var då det gick på högvarv och var allmänt skumt, men se. Det gick ju finfint. Tycker dock inte om när det varvar igång så som det har hänt några gånger och jag hoppas att det nu blir lite lugnare tider framöver. För jo, det är lika festligt varje år. När många varvar upp i december känner vi mest att det är lugnet som kommer jämfört med månaden innan. Och den här november går lätt till historien som den mest späckade någonsin. Vilken lycka då att den förgylls och kantas av så mycket kul!

Älsklingstjejen - 6 år!

Finaste, älskade lilla Vimsagumsan! Slarvmamman här har inte ägnat datorn mycket tid på kvällarna på sistone och ett av årets viktigaste inlägg har därför skjutits på ett antal gånger men nu, nu är det din tur!

För sex år sedan var du fortfarande väldigt ny i vår värld men jag minns att det ändå kändes som om du alltid varit där. Så självklar då, så självklar nu. En tydlig mix av både din pappa och din mamma. Ännu hade vi inte fått komma hem med dig men jag minns att vi tillbringade den mesta tiden med att bara sitta där och vara dig så nära det nu gick med alla sladdar och grejer som satt på lilla dig. En tuff start men så bra det gick ändå.

Nu är du sex år. Tjej ända ut i fingerspetsarna som gärna är målade i något fint nagellack om du får bestämma. Och är där inget nagellack på är fingrarna ändå färgade av tuschpennor för ritar och skriver och målar och pysslar, det gör du så fort du bara får chansen. Helt klart favoritsysselsättningen och du producerar mycket teckningar nu…!

Och så är du ju en skoltjej också! Och VAD du har vuxit denna höst. Kanske inte så mycket i storlek men i sinnet. Du var verkligen redo att börja skolan och du älskar det – varje dag. Fröknarna, kompisarna, allt kul ni gör. Ja, till och med skolmaten (till storebrors totala förvåning…)! Vilken lycka det måste vara att få arbeta med så tacksamma och vetgiriga små. I en värld där fröken dessutom är avgudad av sina små elever! Du saknar några av kompisarna från dagis men vet ju att de kommer nästa år och du kan inte förstå VEM du ska vara fadder åt då. Du känner ju nästan ALLA J Och ja, det är faktiskt sant. Vi ”känner” typ 20 barn som ska börja förskoleklass på samma skola nästa år…

Fortfarande är du full av idéer. Alltid något att göra. Aldrig uttråkad. "En riktig lektjej" som du ofta beskrivs av fröknar. Du är verkligen mellansyster, kanske ännu mer nu sedan du började skolan. Plötsligt har du och Filip kommit närmare varandra igen. Ni delar på något som bara ni känner till och pratar om skolvärlden, kompisar och vad som händer där. Medan du och Alvin oftast slänger er in i lek så fort ni ses efter en dag ifrån varandra. På lediga dagar kan ni leka, leka, leka och ni halkar då in i det som var när ni båda gick på dagis.

Och det bubblande, kluckande, fnittriga skrattet. Det som ÄR vår Vilma. Det hör vi ännu oftare nu. Lilla blyga Vilma tittar också fram ibland men inte lika ofta längre och när det sker mest bara en kort stund.

Hur är det med dockorna då? Bara bra, säger nog alla som känner dig och har sett dig i din dockmammaroll. Man kan liksom inte ha det bättre än dina dockor. Och visst var det Noradockan som gömde sig i det stora paketet i förra inlägget och hon är nu lika djupt älskad som alla de andra i ditt rum!

Du underbara lilla människa. Lyckan kom med dig den där kalla och mörka novembereftermiddagen för sex år sedan för att slå rot i oss. För evigt. Det går inte med ord att beskriva hur underbart det är att ha en liten Vilma i sin värld. Men vi vet. Och du vet. Hur älskad du är.

Till månen och tillbaka igen räcker inte. Inte ens om vi tar svängen runtom alla stjärnor. Vi har ju dessutom tre små av dem här hos oss, stjärnor alltså, och tur är det då att vi varje dag kan säga till dem hur viktiga de är för oss. Hur stora i vår värld. Det största och det bästa som hänt.

Tillökning :)

Den där kvällen är åter här. En av de mest speciella på hela året. Den var speciell den där mörka novemberkvällen för sex år sedan och har varit det samma kväll, varje år sedan dess. Alltid vill jag minnas känslan. Eller känslorna snarare. Den av förväntan. Den av skräck. Den av längtan. Och sedan - den av oändlig lycka!

I morgon är en stor dag och den lilla huvudpersonen är högst medveten om den. Förväntansfull och på ett strålande humör här i kväll. Vi satt och pysslade i ordning inbjudningskorten till hennes kalas och i morgon, på självaste födelsedagen, hoppar vi över alla aktiviteter och går på fik i stället. Och sen tar vi bilen runt och leker brevbärare!

Vi tar lite sovmorgon också så hon hinner firas lite grann i alla fall. Så tar vi resten lite senare. Och med resten menar jag bland annat det rosa paketet ni ser på bilden. Det som legat noggrant gömt i en garderob i minst en månad nu. Den blivande 6-åringen har bara haft en enda önskan inför denna födelsedag. Nora. Så nu får vi se... kanske får vi tillökning i morgon kväll. Kanske får sötaste lilla Molly och Max, favoritdockorna, en lillasyster ;)

Men nu hopp i säng. Ögonen går bokstavligt talat i kors känner jag. Förvånas faktiskt en smula över hur mycket kroppen och huvudet egentligen orkar med. Det är ju inte så att man skänker någon av dem ens en liten stunds vila just nu och jag hoppas de båda ska hålla hela vägen.

Natti natt och sov så gott!

Vilma funderar...

En morgonmysig liten Vilma kröp ner mellan oss i sängen häromdagen. Som oftast väldigt pratsjuk fastän timmen ibland är lite för tidig. Just den här morgonen försökte hon verkligen somna om men det gick inte. Så sa hon plötsligt, helt apropå sådär: Mamma och pappa, vet ni att... först är det larvar, sen blir det pumpor och sen fjärilar! Hon älskar fjärilar och nu visste hon plötsligt hur de blev till :)

Lätt som en plätt liksom. Kanske dock lite inspirerad av Halloweentiderna som rådde med tanke på "pumporna" :)

Och på tal om pumpor. Måste ju visa vad det blev av barnens skörd häromhelgen. Både vi och de var nog lika fascinerade över att dessa färgglada skapelser faktiskt kommit från små frön. I maj planterade de två fröer var. Och av dessa blev det sex prydnadspumpor! Sen att tre av dem kom från samma planta, det är ju rätt ointressant och bara jag som såg...

Som ni ser var det helt olika färger och former när vi plockade in dem men efter några veckor i en skål i köket har de ljusnat och går nu alla i samma varma gulton. Himla kul och absolut något vi kommer göra nästa år igen!