Njuter lugnet...

...och tystnaden. Sitter i detta nu ute på altanen med dagens andra kaffekopp i handen. Näsan är vänd mot solen och är det konstigt stavat så beror det på att jag är helbländad och inte ser vad jag skriver. Stackars mig va ;) Samhället är alldeles tyst. Mitt enda sällskap är fågelkvitter och vinden som får tvätten att fladdra och svepa med sig den ljuvliga doften av ren utetorkad tvätt. Oj, vilken massa härliga vårkänslor allt detta väcker i en. Dock dripp-droppar näsan en del men det är det många mer än mig som lever med i dessa tider. Vårens enda nackdel om ni frågar mig. Den eländiga allergin som dessutom gör mig så galet trött.

Men nog om det. Visst är det overkligt och märkligt att det väder som för bara några dagar sedan gjorde att vantar åkte på så snart man tittade ut nu plötsligt skänker sådan värme att man sitter barfota i linne och nästan tror det är sommar?

Sex timmar tog det förresten. Mitt första projekt för dagen och nöjdkänslan i magen är större än på länge. De där små konstverken har länge gett mig dåligt samvete men nu är de på plats där de hör hemma. Nedstuckna i plastfickor, sorterade efter ålder och jag känner mig så lycklig för det. Högen var ännu mer enorm när jag fick upp den på bordet och trots att jag är en ganska snabb sorterare så tog det mig nästan ändå en hel dag.

Så till er med yngre barn kommer här ett av mina bästa tips - låt inte den där första teckningshögen bli för stor innan du tar rätt på den. Det är då så lätt att man bara fyller på och låtsas som att det regnar varje gång man lägger dit en ny. Nu var visserligen de flesta påskrivna men oj, vilket jobb det ändå är. Samtidigt som jag såg det positiva i det - att få plocka med dessa små värdefulla dyrgripar som lagts ner ofantligt med tid på sammantaget är också som en resa tillbaks i tiden. Att stöta på Filips teckningar från när han var lika gammal som Vilma är nu var ju hur spännande som helst. För att inte tala om hur roligt det var att se hans första huvudfoting - med snopp :) Så jag klagar inte. Nu är det gjort och våra barn har nog i alla fall för tillfället några av världens mest organiserade teckningspärmar!

Nästa projekt är egentligen ett inne-sådant men det går ju inte en dag som denna. Nej, nu ska jag hämta vatten och trasa och gå loss på uterummet tills det är skinande rent och redo att ta emot familjens utesugna matgäster! Bord, stolar och bänkar ska torkas, golvet ska sopas och förra årets färgade - numera solblekta - tyger i fönstren ska bytas ut mot vitaste vitt.

Livet leker men inte fullt ut. Tre små människor och en stor saknas härhemma fast även om jag längtar ska jag fortsätta njuta min dag i tystnad och lugn...