Inspirerande

Vissa saker skjuter man ju på alldeles för länge… Någon annan som också gör det ibland eller är det bara jag?! Det förvånar mig egentligen, ordningsmänniska ut i fingerspetsarna som jag är, men även solen har moln höll jag på att skriva i den sena timmen :) Vad säger man nu igen – även solen har fläckar? Eller vad är det som har fläckar? Nu är jag kanske i vimsigaste laget för att överhuvudtaget skriva egentligen. Struntsamma. Om det nu är ordet fläckar jag söker så är det jag som har dem vad gäller barnens teckningar. Eller snarare brist på energi att ta hand om dem.

Jag har väldigt svårt att slänga något de gjort. Sen är det klart, det finns ju gränser. Som till exempel när vår lilla Picasso hade fnatt på att rita biltvättar (!) i höstas och kunde leverera uppemot 30 teckningar per dag. Eller när han hade sin rita-traktor-period. Eller stora maskiner-perioden. Då sparar man ett exemplar, eller kanske två - per dag. Men när de sitter länge och funderar, ritar, målar, finputsar med små detaljer. Då har jag inte hjärta att bara samla ihop allt och kasta. Så en ganska rejäl bunt ligger där och väntar på mig. I bastun av alla ställen. Där alla sådana där efterhängsna saker har förmåga att hamna på hög. Kanske för att de syns sådär lite lagom mycket genom glasdörren ditin. Och påminner mig varje gång jag står och borstar tänderna...

Sen har jag haft någon fånig föreställning om att jag ska uppfinna det perfekta sättet att förvara dem på. Barnens konstverk. Men efter att ha funderat i åtminstone fyra år har jag inte kommit fram till något bättre än en helt vanlig pärm :) Och då har jag funderat och letat seriöst kan jag lova för det här projektet är något som stör mig enormt.

Och nu har jag dem. Pärmarna. Så snygga att de faktiskt inspirerar mig att ta tag i det nu. Varsin pärm får de. Med fina register i där det blir åldersindelning, typ 0-2 år, 2-3, 3-4 osv… I morgon kväll ska jag börja. Med Alvin som inte ha så många ännu, så är man i alla fall i gång :) Och sen Vilma som tyckker det är kul att rita när Filip gör det. Det är inget hon drar i gång själv. Och så Picasso då. Som ÄLSKAR det i perioder, och då menar jag verkligen älskar. Han kan sitta en hel dag närapå och det är klart att allt fint han har gjort ska göras synligt.

Snyggpärmarna kommer från Åhléns och jag tackar mamma Sandra som fick den veliga i mig att för en gångs skull fatta ett snabbt beslut. För där stod jag och funderade på vilken av dem jag skulle välja. Ni ser hennes förslag på bilderna och mixade mönster kan verkligen göra susen, både för ögat och förhoppningsvis – inspirationen…