Nervöst...

Åhh, vad jobbigt det är att inte veta hur det blir till helgen. Just nu är, ganska otippat, Erik den som är sjukast. Han blev dålig i måndags och det har i dag vänt och blivit sämre och då ska tilläggas att han inte är en sådan typ av man som "lätt blir jättesjuk när han är lite sjuk". Jag känner snarare ingen som är så ognällig som han så han ÄR verkligen dålig.

Denna nedåtgående spiral vad gäller hans förkylning som verkligen satt sig på krafterna, i kombination med en gnutta oro för om det ska bryta ut på mig i natt eller i morgon eller hemska tanke - på väg till Stockholm på fredag - eller inte alls, är jobbig. Vill ju egentligen bara glädjas och våga längta efter detta härliga...

I dag har jag varit hemma med en mycket piggare Vilma och en hostelihostig Alvin. Vi låter dem bli helt friska och stannar hemma i morgon med. Känns så onödigt att skicka dem på dagis en ynka dag med risk att då smitta andra små. Man vet ju inte hur länge det smittar och även om de är hyfsat pigga hemma så vet man att de ju dessutom blir så mycket tröttare på dagis.

Har alltid tänkt innan att det blir svårt den dagen man ställs inför det här med VAB men såhär långt känns det ganska naturligt att hellre ta en dag för mycket hemma än en för lite - för allas skull, inklusive fröknarnas som nog ibland utsätts för en del onödiga smittor...