En vacker man...

Filip har av mormor lärt sig den mycket fina ramsan ”Anna bak och Anna fram – Anna är ett vackert namn” :)

Gissa hur mycket jag skrattade när Vilma kom till mig och sa ”Anna bak och Anna fram – Anna är en vacker man”!

Hjälp, vad mycket roligt man kan få höra av ett barn i fyraårsåldern. Som pratar obehindrat och mycket och ibland får både en och två saker om bakfoten. Som plötsligt svänger sig med lite svårare ord som att hon faktiskt koncentrerar sig, eller måste fundera på saken. Som verkar ha ärvt min veliga gen och ibland väger saker för och emot varandra genom att lägga huvudet på sned och med tänkande blick säga ”i och för sig…”.

Så förståndig i så mycket och plötsligt frågar hon om hon kan få titta på vår ”tanttråd” i stället för tandtråd. Eller pratar om när vi ska åka till ”Balljorka” (Mallorca). Eller blandar ihop orden besviken och förvånad vilket blir väldigt festligt ibland. Hon berättade om när en tidigare fröken var och hälsade på dem på dagis – med glasögon på sig – och hur kompisen O besviket hade tittat på honom ;) Efter en stund förstod vi hur det låg till då hon blandade ihop samma ord fast åt andra hållet!

Det var ju också Vilma som myntade uttrycket ”fucking” i stället för faktiskt vilket jag fortfarande alltid tänker på när jag säger ordet faktiskt. Som tur är säger även lilla V ordet på rätt sätt sedan ganska lång tid tillbaka nu!

Men att jag skulle vara en vacker man – det har jag aldrig tidigare fått höra :)