Snark

Jag tror aldrig vi har snoozat som vi gjorde i morse. Erik hade tydligen stängt av klockan i ett medan jag låg och drömde att han försökte väcka mig. Nu var det ingen dröm utan högst verkligt. Jag sov dock som om det var mitt i natten och kunde bara inte vakna vilket gjorde att Erik hela tiden somnade om på min axel. Vilken syn det måste ha varit :)

Till sist slängde vi ett öga på klockan och tog vårt förnuft till fånga. Upp som raketer och snurrade igång dagen med dånande vindar och regnsmatter mot fönstren som ackompanjemang. Barnen var sen lika svårväckta som vi men morgonen blev ändå bra och vi kom iväg i tid. Väl på dagis insåg jag dock att jag glömt påsen med extrakläder och vi fick åka hem igen. Dessa ödesdigra minuter gjorde att vi kom in till stan samtidigt som alla andra och med rött vid vartenda trafikljus, stopp vid vartenda övergångsställe och långa köer vid varenda rondell kom jag försent till jobbet efter att ha parkerat i något som liknade en lerig damm som jag liksom fick kliva rakt i och jag började undra om det skulle bli en sådan där tokdag. Men det blev det inte.

Den blev riktigt bra, om än lite trött och torsdagar är dessutom mina fredagar då jag slutar tidigt och sedan tar helg. Det är så himla mysigt att hämta barnen och veta att man får vara med dem nonstop i flera dagar! Bästa känslan på hela veckan...

Nu snusas, snarkas och andas det tungt från alla håll och det jag hade tänkt skriva om får vänta till en annan dag. Första veckan är till ända för tre av oss och ögonen, de blir tyngre, och tyngre och tyngre...