Mamma huvvä aj...

...sa Alvin ikväll och tog sig för sitt lilla huvud. För ja, det är något konstigt med mitt huvud.

Usch, jag avskyr att få konstiga åkommor som man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Det började för två veckor sedan när jag satte mig ner för att läsa godnattsaga för barnen. Jag fick som ett konstigt tryck i ena sidan på huvudet och det vägrade ge med sig. Jag hade svårt att läsa högt och hela världen kändes ganska konstig för en stund. Naiv som jag kan vara tänkte jag att det nog bara berodde på turbanen jag hade över mitt nytvättade hår men tyvärr blev det inte ett dugg bättre när den åkte av. En timma senare var jag som vanligt igen men tanken på vad det kunde ha varit släppte inte.

Några dagar senare kom det igen, men den här gången bara en kort stund. Dagen efter hade jag tidernas huvudvärk, ja den skrev jag ju om. Sedan har jag känt av det där konstiga trycket eller hur man nu ska beskriva det så gott som hela helgen. Det sitter i en stund för att sedan försvinna men sedan i går kväll har jag känt det konstant. Det susar och spänner och snurrar och trycker ut i öronen och det är en otroligt obehaglig känsla. När jag vaknade av eländet i natt blev jag faktiskt för första gången rädd och tänkte hemska tankar så väl på jobbet ringde jag vårdcentralen. Extra svårt då jag inte riktigt kan beskriva känslan i ord. När sköterskan frågade om huvudvärksläget överlag och jag tänkte efter så insåg jag att jag en ganska lång tid nu knaprat alvedon var och varannan dag... Hon tyckte att en doktor skulle titta på mig vilket kändes både bra och läskigt för helst av allt vill man ju bara höra att det här låter helt normalt.

Doktorn var väldigt trevlig och väldigt grekisk så vi förstod inte varann helt. Jag hörde mig själv prata som till en mycket gammal människa. Högt, tydligt och med lätt framåtlutad kroppshållning :) Efter en massa tester uteslöt han att det skulle vara något farligt och jag drog en stor suck av lättnad. Det som inte är bra är dock att han inte riktigt vet vad det är. Vad beträffar huvudvärken trodde han att den kommer från stela axlar, rygg och högerarm (=jäkla muskelinflammationsskit igen). Han skrev remiss till en sjukgymnast så det där hoppas jag få ordning på.

Men det skumma jag känner i huvudet kunde han inte riktigt förklara. Lite olika teorier fanns om att det skulle vara spänningshuvudvärk som tagit sig sådana uttryck. Annars tyder det på en infektion i kroppen som då har lagt beslag på huvudet. Som tredje alternativ hade han symtom på stress. Att kroppen säger att det är dags att ta det lite lugnare...

Och med facit i hand. Det ÄR ju galet mycket nu. Men på frågan om jag var stressad svarade jag bara ett glatt: "kanske lite, men det är ju positiv stress!". Och det är ju sant. Visst snurrar dagarna i ett fasligt tempo nu men de är ju så till bredden fyllda med roliga ting att jag ändå är glad. Det spelade visst inte så stor roll dock, huruvida man är glad i stressen eller ej. Såklart är det bättre med glad stress men kroppen orkar ändå inte hur mycket som helst.

Doktorn sa att det nog kunde vara klokt att försöka ta det lite lugnare ett tag. Lättare sagt än gjort men jag stannar i alla fall hemma i morgon. Sen trappas veckan upp för varje dag så det gäller att vila ordentligt de förmiddagstimmar jag får...

Nu väntar renbäddad säng men först måste jag stjäla en puss från en förväntansfull liten kille som om bara några timmar ska fira sin sjätte födelsedag... Liten HAR blivit stor!!!