När prinsessor fyller år - del 1

”Mamma, berätta sagan om mitt kalas”, har Vilma önskat ett antal gånger sedan förra helgen och vad passar väl då bättre än att berätta den även här!

Jag är medveten om att det var lite svårt att läsa texten på inbjudningskortet en bit ner men där stod en kort, liten saga. En saga som handlade om ett vitt slott och prinsessan som bodde där. Och om den glittrande skatten hon hade hört fanns gömd någonstans på slottet…

Så… När prinsessor fyller år, då ska de såklart ha kalas! Prinsessor gillar oftast rosa och prinsessan Vilma hade önskat mycket rosa och guld till sitt 4-årskalas, för ja – 4 år fyllde hon nu. Efter att ha varit duktig och hjälpt sin mamma att duka med guldduk, rosa tallrikar och servetter med prinsessor på var det dags att ta på sig finkläder. Guldklänningen av alla åkte fram. Den som mamman hennes länge tänkt stoppa undan bland för små kläder men fyller man år får man bestämma och då gör det faktiskt inte ett dugg om klänningen är lite kort. Det är rentav bra för då blir man inte lika svettig när man dansar!

Så slog klockan halv tre och första gästen plingade på dörren. Snart vimlade det av små ljuvliga prinsar och prinsessor i det vita slottet. Stiliga prinsarna Noel och Samuel sprang så mantlarna fladdrade i kapp med den otroligt söta prinsessan Selmas blinkande prinsesskrona. Ljuvliga prinsessan Olivia hade lockat håret fint och nästan svävade fram i den vida klänningen som faktiskt kom direkt från Turkiet ;) Och vår lilla Vilma. Hon njöt! Assisterande prins Filip agerade duktig medhjälpare under hela kalaset och lille prins Bus, förlåt jag menar Alvin, agerade just det. Buse ;)

Fina paket med prinsessigt innehåll öppnades och därefter var det dags för de små gästerna att pröva på lite prins- och prinsesspyssel på slottet. Kungen och drottningen hade inte hittat några roliga kalasglas. De var rentav tråkiga så alla barnen fick lov att dekorera dem själva. Vinglasen i plast på fot pryddes snart av klistermärken som glittrade och skimrade i fina färger med motiv av slott, riddare, drakar och såklart – prinsessor. Sedan fick lilla sällskapet pärla varsitt armband innan det äntligen var fikadags!

Man blir hungrig av kalas och chansningen på lite prinsessformade mackor först till fikat gick hem och de försvann i ett nafs! Till det serverades saft eller rosa jordgubbsskum att dricka, bullar och blommiga chokladbollar. Önsketårtan var slottstårta vilket mamman så gärna gjorde till sin lilla firande tjej. Den är både smidig, snabb och blir till på köpet rolig för ögat! En massa glasspaket som man skär på olika ledder och bygger ihop till ett slott. Dekorera med geléhallon och sätt glasstrutar som torn och voilá! Tårtan är klar! Glöm för allt i världen inte bort porten som helst ska prydas med den siffra som passar bäst för dagen. Det var duktiga storebror som med djup koncentration spritsade ut kristyr i form av en fyra på en after eightplatta och sedan hällde på strössel!

Och så måste man ju leka på kalas. Prinsessan och skon (hunden och benet) var aktiviteten efter fikat men först var de små tvungna att leta upp den försvunna skon vi skulle ha med i leken. Någonstans här började sockret komma ut i blodet på alla små kungligheter och stämningen trissades upp lagom tills det var dags för discobal och kröning av alla prinsar och prinsessor (med helroliga kronor från Panduro - hett tips)! Och oj, så det sedan dansades. Vi vuxna var helsvettiga och mamman fastnade med sin krona i taklampan och totalförstörde sin frisyr, men vad gör väl det? Är det disco så är det.

Ett jättejättelångt snöre ledde sedan genom kringelikrokiga vägar de små prinsarna och prinsessorna till den glittrande skatten och de landade i sofforna framför ”Barbie och de 12 dansande prinsessorna”, helt enligt födelsedagsbarnets önskan…

Och snipp, snapp, snut – så var det kungliga kalaset slut!

Slut var även mamman och pappan när de sista gästerna stängde dörren men så nöjda och glada då vi såg lyckan som riktigt glittrade i vår lilla prinsessas ögon! Jag tror kalaset blev precis som hon ville, fast ännu bättre och det var hon så värd. Vi hade också uppriktigt roligt och alla som kom var på sina bästa kalashumör.

Det var så mysigt att planera kalas till henne i år då hon var väldigt medveten och tyckte en hel del själv. Och att som mellanbarn få all uppmärksamhet och få bestämma själv för en stund – bara det måste vara en lycka så stor…