Skitmamma

Åhh, jag skrev just till en vän att NU ska jag gå upp och blogga om något positivt eftersom jag varit en grinig skitmamma ikväll. Det händer mycket sällan, nästan aldrig, men just i kväll tog tant trötthet över och gjorde mig både lättirriterad och gnällig och man hatar ju hur man låter... Så att skriva något positivt just ikväll känns fel. Bättre att vara ärlig och lätta hjärtat om hur tokigt det kan bli ibland.

Fy. Det dåliga samvetet ligger som en dimridå runt mig och jag kunde inte ens koncentrera mig på Bonde söker fru ;) En sak om man skäller för att det är befogat men när jag tänker efter så var det nog inte det direkt. Ingredienserna till denna gnälliga kväll var nog en blandning av trötta barn, en pappa som varit i Stockholm sedan i måndags och därmed en jättejättetrött mamma som ännu en gång sovit som en kratta ;) och som dessutom har lite för mycket i huvudet just nu. Får inte riktigt ihop dagarna för tillfället men hoppas det ska lösa sig. Det brukar ju göra det på något vis till sist men nu är det mycket. Jättemycket till och med och är det någon som tycker jag är dålig på att höra av mig så är det inte för att jag inte vill utan helt enkelt för att det är lite fullt upp just nu. Det märks också då så väl när man är själv hemma med allt och man egentligen behöver fixa med fler saker på kvällarna än bara det vardagliga.

Till på köpet har jag varit röstlös sedan i fredags... Då fick jag knappt fram ett ljud så bättre har det absolut blivit men det ger ändå inte med sig. Känner mig dock frisk och det är ju skönt men jag funderar på hur länge jag ska låta som jag gör.

Gnäll, gnäll, gnäll. Det här var ju inte särskilt upplyftande för den som läser här. Förlåt för det, hoppas jag inte skrämmer bort någon. Nu ska jag för femtioelfte gången gå och pussa på mina tre små söta älsklingar som ligger där och sover så gott. Det dåliga samvetet lär nog sitta i en vecka. Minst. Tur i alla fall att Erik som jag nyss pratade med, sitter på tåget hem och bör vara i Jönköping i detta nu! Längtar så...