Nämen, ser ni vad klockan är? Tror minsann vi har blivit familjen-som-vänt-på-dygnet-en-smula... Kanske dags att börja vända tillbaka till rutintid igen. Och det har vi faktiskt under veckan som gått. Så smått i alla fall och när det gäller barnen. Det är lite värre med mig som ofta har en liten dygnstopp såhär dags och kan få för mig att fixa en stund innan sängdags.
Överlag har det varit en småfixvecka, denna Eriks första jobbvecka och min och barnens sista sommarlovsvecka. Mycket lek och mys, kompislek, bakning inför kalas i morgon, bibliotekstripp, frisörbesök x 3, garderobskoll och prova-kläder-maraton för tappra små som tålmodigt provat tröja efter tröja och byxa efter klänning. Saker som hängts tillbaka efter att vi konstaterat att de ju var riktigt bra. Men såklart ännu fler för korta byxor, för små tröjor och för snäva tunikor som sorterats i olika högar - spara, skänka, sälja... Vi är nästan i mål, bara Alvin som har en hylla kvar i sin garderob och sen allas skor, stövlar och vinterkläder som ska provas i helgen. Älskar att ha koll på allt när vardagen drar i gång och man vet hur mycket annat kalendern plötsligt fylls med.
I kväll var vi bara tre till kvällsmaten. Filip blev bjuden på fredagsmysmat hos kompis, Vilma var på disco och kvar var bara Alvin, Erik och jag! Alvin var i sitt esse och lilla munnen gick ovanligt mycket. Det gäller att passa på :) Så var han också riktigt adrenalinkickad efter att ha varit på fotbollsträning á la 5-åringar. Boll-i-bompa. SÅ roligt! Han gick ett par gånger före sommarlovet och så kör de några gånger nu i slutet av sommaren. Mest lek med och utan boll och så match sista kvarten.
Bilden på stoltaste killen tog jag innan första träningen i maj. Taggad till tänderna och sååå stolt - minst sagt. Två minuter in i matchen stod det 1-1 och Alvin hade gjort båda målen ;) Sötnöten! Först gjorde han mål där han skulle och lyckan var total. "Det var jaaaaag", skrek lilleman med armarna upp i luften. Bara sekunder senare fick han så en chans igen, målet var helt öppet. Problemet var bara att det denna gång var fel mål. Man såg hur han tittade till, tvekade... men sen, vad tusan, det lockade för mycket och han gjorde mål igen. Hihi!
Men vet ni, nu somnar jag nästan här över tangenterna så bäst att krypa ner! Hörs snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar