Alvins första dag på dagis

Han är en dagiskille nu. Vår minsting. Mycket overkligt måste jag säga. Att komma till dagis och där står det Alvin A på en hel massa ställen i stället för Filip A som innan. Vilma A finns där som tur är också och det var en mycket stolt storasyster som i dag presenterade lillebror med en trygg arm om hans axlar ♥

Alvin var verkligen helglad i morse där han stod med nalle hårt i famnen och poserade för mamma i den numera traditionella ”första-dagen-på-dagis-bilden”. Han har sin viktigmin på också såg jag när jag flyttade över bilderna. Den han har när han känner sig stor. Som när han åkte karuseller på Liseberg. Eller när han sitter och äter på vanlig stol (fast då syns visserligen knappt munnen över bordskanten). Eller när han ska ut och ”kyckla” (cykla). Och så i dag då. Hans första dag på dagis.

Efter varmt välkomnande av alla goa fröknar hördes ett glädjetjut och farande kom en välkänd, strålande liten sol och slängde sig på mig med öppna armar med sådan fart att jag nästan ramlade bakåt där jag balanserade på huk. Sedan skrek det lilla solskenet på sin storebror som nu äntrat slutmålet på dagis – avdelningen för de största barnen – och även han kom sättande och drog genast med sig både Vilma och Alvin in bland leksakerna. Sedan hämtade lille S pallar och satte dem vid bordet där de degar och det var väldigt noga för de bägge bröderna att Alvin skulle sitta mellan dem. Därefter lämnade lillkillen inte Alvins sida mer än på samlingen då de går i olika grupper. Utomhus skjutsade han runt nykomligen på en liten cykel och jag kan inte säga vem av pojkarna som strålade mest :)

Helt underbart med så härliga och omtänksamma barn. Jag vet att dessa två godingar i kombination med storasyster Vilma och två till välkända småtjejer som snart också ska börja, kommer vara en trygghet för vår Alvin på dagis och det värmer mammahjärtat!

De kör en ny inskolningsform från och med den här terminen som går ut på att det är föräldrarna som skolar in barnen och därmed ska ge en slags grundtrygghet som visar att dagis är ett ställe där även vi trivs och där vi vet hur allt fungerar. Så under tre dagar ska en av oss vara med hela tiden och inskolningsfröken ska hålla sig lite i bakgrunden och försöka lägga märke till små detaljer i hur vi sköter vårt barn så att de sedan kan göra på ungefär samma sätt.

Lite orolig kan man ju vara för hur det ska gå på måndag, efter tre dagar ledigt, när vi för första gången plötsligt ska lämna och åka därifrån… Dock är denna modell väl vedertagen på många håll och den fungerar säkert bra på somliga. Mindre bra på andra (vet vi av erfarenhet hos vänner). Hur det kommer gå för Alvin, det vet vi inte än men så länge vi är där går det nog jättebra. Sedan kan vi bara hoppas och självklart tror vi på det här - det måste vi ju.

Glad har han i alla fall varit sin första dag på dagis. Blev livrädd för skötbordet som var som en hiss och för den stora ludna spindeln fröknarna tog fram på sångsamlingen (kan väl aldrig tro att han förknippar den med mig och min reaktion på den typen av åttabenta kryp…).

I morgon ska Erik vara med. Lyckost. Det var verkligen mysigt i dag och också kul att se verksamheten inifrån en hel dag samt att få smyga lite på Vilma och se vilken stor tjej hon har blivit!