Afrika

Usch, så hemskt svårt det är att titta på och höra om den katastrofala situationen i Afrika. Att se bilder på en utmärglad 2-åring samtidigt som Alvin sitter och äter yoghurt med hela ansiktet blir skarpa kontraster och på samma gång som man är så innerligt tacksam för att vi har det så bra värker hela hjärtat över att alla inte har det.

Har nu skänkt pengar för andra gången då en situation uppstod på Liseberg som gav tillfälle att försöka vidga perspektiven för vår blivande 6-åring. Svårt, men han lyssnade och har frågat nästan varje dag sedan dess om jag har flyttat de där pengarna. Familjens storebror blev nämligen sur över att han och Vilma skulle dela på en tacotallrik där till kvällsmat. Med tanke på tallrikens storlek var det inte så svårt för Erik och mig att lista ut att det skulle bli över även om de två delade men Filip tyckte ändå det var orättvist att de inte fick varsin tallrik när jag och Erik ju fick det.

Egentligen helt omöjligt att förklara så att han skulle förstå men någonstans tändes ändå ett ljus då han som sagt frågat om och funderat över barnen som inte ens har vatten att dricka, än mindre något att äta. Vi bestämde där och då att pengarna en portion till skulle ha kostat plus lite till skulle vi i stället ge till de små barnen där i Afrika som har det så svårt nu, och genast var diskussionen avslutad och Filip nöjd över att dela med lillasyster.

Att detta händer under sommaren då många av oss lever extra gott med mycket mat, utflykter och resor, då vi köper på oss nya kläder inför hösten och vintern och kanske betalar in avgifter för barnens aktiviteter - det blir ju egentligen helt bisarrt. Att skänka efter egen förmåga är ändå något gott man kan göra. Och om alla gör det blir det till sist mycket pengar och vad jag förstod gav satsningen i dag gott utbyte - att jobba för Afrika en timma.

Det gör verkligen ont att världen är så orättvis ibland. Att som förälder se andra barn lida gör att hjärtat ömmar extra.