Magiskt

Tänk, nu är den här igen... Så efterlängtad och så älskad. Jag riktigt känner hur jag blommar upp denna tid på året. Allt är så mysigt och härligt och trevligt och roligt att jag bara vill stoppa tiden eller i alla fall få den att gå långsammare.

Tid har dock en förmåga att rusa så det gäller att i stället njuta nu när favorithögtiden är här. I år är första året sedan vi flyttade till huset som jag inte är mammaledig i december... Det låter helt galet men jag har faktiskt med tre barn lyckats pricka in sex jular hemma! Det har passat mig perfekt och ska jag välja sommar eller vinter hemma så väljer jag faktiskt vinter.

Men som sagt, i år har vi båda jobbat och man har på något sätt varit så inställd på att det ska bli stressigt att man nog legat steget före hela tiden. Vi har haft "uppesittarkvällar" eller snarare "uppefixarkvällar" de senaste två veckorna minst så när vi i dag äntligen var lediga kände vi oss ganska så - klara! Så ovanligt och så skönt. Vi gick på fik på förmiddagen innan vi städade det där sista. Det som får känslan att komma i samma stund som dammsugare åker in i städskåpet. Den välbekanta känslan som sakta men säkert sprider lugnet i hela kroppen.

Som bortblåst är allt julstök och plötsligt sitter man där med ett fånigt leende och en skinkmacka i handen. Ljus fladdrar lite varstans, varenda liten legobit ligger på sin plats (det där var ljug - eller önsketänkande kanske jag ska kalla det), alla barnen är nybadade, den ljuvliga doften av hyacint trängs med clementindoft och pepparkakshusdoft och granen står där så grön OCH grann... Ja, ni läste rätt! Vi har en fin gran i år. Riktigt snygg rentav. Den är sådär... vad ska jag kalla den? Lagom. Inte för stor och inte för liten. Inte för vid och inte för smal. Den är dessutom spikrak i stammen ch saknar inte ett endaste grenverk - nej, det verkar snarare som att vi i år kompenseras för alla tidigare julars saknade sådana ;)

Barnen klädde den under högtidliga former i går. Filip är nu stor och klok och klär den med snits. Vilma är på god väg, snöar dock in på sina favoriter och vill helst bara hänga upp de glittriga kulorna. Och lille lillebror, han tror att kulorna ska hängas över ljusen... sötnosen. Och gärna flera kulor på samma ljus dessutom :)

Ja, det enda som saknas är det där vita, gnistrande täcket på marken. Jag är dock lycklig ändå. Lugnet har sänkt sig, stämningen är här. Mörkret vilar tungt över taken och endast mamman är vaken... Glöm nu inte titta på allt fint, lyssna på allt vackert, dofta så mycket näsan kan ta in och smaka omsorgsfullt på alla julens godsaker. Njuter man helhjärtat så tror jag julens härliga känsla stannar kvar länge, länge...

Från favoritjulskivan kommer den här - och visst är den underbar, världen just nu!