Ljuvligt...

Morgonens luciatåg var ljuvligt... Ljuvligt juligt och så näpet, sött och vackert att jag fick torka ögonvrån både en och två gånger.

Alla ingredienser fanns med. Lucior i mängder, ljusen, pepparkaksgummorna- och gubbarna, värmen, tomtarna, lyckan och skratten, den lilla ledsna lucian som ville till mamma, tärnor med glitterprytt huvud, tindrande barnaögon, stjärngossar, ätande på små ljus och såklart allra bästa fröknarna. Allt detta tillsammans gav den där stämningen som sen har suttit i hela dagen och gärna får stanna flera dagar till.

För första gången hade det lilla följet i år stor plats för sitt framträdande. En kyrka i närheten var lånad för tillfället och gott om plats och mikrofoner gjorde att alla fick plats och alla hörde. Tyvärr såg vi dock inte så mycket av vår egna lilla lucia då hon hamnade längst bak med en stjärngossestut framför sig. Men jag vet att den lilla munnen sjöng med i alla sånger av hjärtans lust för som de har övat alla små.

Stjärngossen Alvin kan vara det gulligaste jag någonsin sett. Med slak strut som mest liknade en luva stod han där, nästan blick stilla, under hela stunden. Med sin stjärna i ena handen och Vilmas ljus i det andra. Så fascinerade och förundrade var de minsta barnen över allt att de helt glömde bort att sjunga men när mössens julafton kom, då tog även de i så taket nästan lyfte.

Vi har inte hunnit kolla än men med lite tur har vi hela morgonen filmad av den här stora killen! Han var stolt över sina småsyskon och kände sig nog större än någonsin då han fick förtroendet att hålla i filmkameran. Våra bilder, de är tagna utan blixt då det var en önskan från fröknarna. En klok sådan då en massa fotoblixtar nog annars hade kunnat få de små ur balans. Och huvudsaken är att ha några glimtar från morgonen dokumenterade inte bara i hjärtat utan även här. I mitt framtida minnesbibliotek!