Världens snällaste spöke

I går eftermiddag lämnade vi Vilma hos mormor och morfar för en stund och tog med lilleman på ett par timmars egenmys med BÅDE mamma och pappa. Han njöt och vi njöt men saknade förstås Vilma innan vi ens hunnit parkera bilen. Och Filip frågade "Vad gör Vilma nu? Jag tror hon är liiite ledsen, det tror jag". Hua. Tanken hade redan slagit oss ett par gånger men vi slog snabbt bort den och ägnade oss i stället totalt åt den som skulle ha vår uppmärksamhet denna stund.

Mest uppmärksamhet från Filip fick dock Laban. Och hans lillasyster Labolina som är så duktig på att härma ljud. Och Lillprins Bus. Filip gjorde biopremiär och ni ska tro att någons ögon var stooora när vi kommit uppför trappan och en jättelång korridor med röd heltäckningsmatta sträckte ut sig framför oss. "Åhh, vad fint det är här! Nästan som att bo på hotell", sa en helimponerad Filip och glömde nästan bort att han skulle bära popcornen stilla och försiktigt. "Vilken tokig TV!", "Varför är det så mörkt här?", Vad heter de som sitter där?" "Mamma, nu får du inte äta mer popcorn", var andra kommentarer som slank ur hans mun. Fast roligast av allt var nästan att Erik lyckades hinna fånga "chockadminen" med mobilkameran (därav den jättesuddiga kvaliten på bilderna) :) På den nedre bilden ser han dock ut att ha läget under kontroll igen :)

Filmen var jättekul och det var så mysigt att se lyckliga Filip surpla päronmer utan att ta ögonen från filmduken samtidigt som han efter en stund kom på att han kunde dippa snusklubban i popcornen och på så sätt äta av allt samtidigt :)

Det enda som var lite otäckt var det arga molnet i ett avsnitt. Då höll Filip för öronen och blundade och pep "är det slut snart?". Pojken framför skrek och började gråta. Pojken bakom tappade först sin godispåse och strax därefter alla popcorn. Mamman bredvid Erik fällde när hon kom upp sin stol, släppte den (!) och satte sig - på golvet. Annars var det en helt vanlig bioföreställning med en massa fnissande barn, lika många leende föräldrar, drivor av popcorn på golvet och världens snällaste spöke. Laban ni vet.