Knasiga Vilma

Knasboll, är Filips nya favvouttryck. Kanske kan man kalla Vilma det på vissa av följande bilder. Fast inte är hon medvetet knasig. Ibland blir man ju bara tokig på bild. Och vissa blir det alltid, som jag till exempel.

Håll i er. Knasiga Vilma kommer... här:

Vilken min! Endast tre veckor gammal men ser redan ut som en sån där jobbig tonåring som "ba´" säger "öööhh" till sina föräldrar. Typ :) Den här festliga minen har vi vare sig sett före eller efter bilden togs. Inte heller tror vi att någon av oss ser ut så när vi sover...

Lite full i bus sådär. Omtänksam storebror har hittat Vilmas jättestora mössa och vips förvandlades liten bebistjej-looken till farbror-i-hatt-looken.

Nuuu kommer jag och tar dig!

Vilma sjunger sin favoritvisa. Eller kanske bävar hon när hon ser sig själv i den lilla spegeln.

Hmm. Ett gym. Vad gör man här då? Tar det lite lugnt kanske? Det finns vissa tidiga tecken på att vår dotter ärvt sin mammas ointresse för träning. Tyvärr. För oss båda. (Måste här tillägga att jag ju dock precis som alla andra med små barn promenerar och promenerar och promenerar...!)

Försöker för miljonte gången denna sommar att få in kaninens ena fot i munnen men det går bara inte. Foten är nu både tärd och stel av alla försök.

Tittut! En bild som ni sett tidigare men ändå. Knasig är den :)

Ännu en repris... Bara dagar senare besteg hon hela trappan själv (givetvis med skyddande händer tätt inpå rumpan), och detta är nu absoluta favoritsysselsättningen. Det är bara ljudet av den öppnande diskmaskinen som får henne att krypa fortare än den öppna trappgrinden...

Överflödig information men jag kan inte låta bli. Det här är en vanligt förekommande syn efter frukost på morgonen. I öppningen in till vardagsrummet. Någon som kan gissa vad hon gör? Mer än tittar på Nyhetsmorgon :)

Och såhär såg Vilma ut i kväll när hon publicerade detta inlägg ;)

Såhär sent borde jag inte sitta uppe efter en så kort natt som häromnatten. Det jag skriver blir bara svammel... Liten uppdatering bara angående Erik. Han mår bättre igen och har idag bara känt av det yra och ostadiga ett par gånger. Så skönt att det gått på rätt håll. Den envise i honom har till och med bestämt sig för att jobba i morgon. Fick en akuttid hos en sjukgymnast i dag då han tidigare haft problem med sin nacke. Hon trodde att det här absolut kunde komma därifrån. Han hade typ nackspärr när hon klämde på honom... Dock var det ingen diagnos men kanske kanske ändå en förklaring.

Natti natti!