Bilden talar sitt tydliga språk. Och knappast kunde Eriks första semesterdag varit bättre än den vi fått i dag. Strålande solsken, en förmiddag på stranden med vänner så kära och resten av dagen hemma med familjen, småfixandes och ute. Ute utan solkräm… Inte jag och de små men Erik såklart som därmed i kväll fått mig att knäppa 2008 års brändbild. Dock inte så farlig som föregående års men helt klart kännbar i natt skulle jag tro :)
Även fast Filip, Vilma och jag har haft jättemysiga dagar i sommar och vi alla levt semesterliv på kvällarna när Erik varit hemma så är det ju ändå det här man går och längtar så innerligt efter. Att få vara lediga tillsammans. Hela dagarna. I år blev semestern ovanligt sen så det enda som man inte riktigt hänger med på är att det i morgon är första augusti. Det är ju nu det börjar! Nästan fyra härliga, långa, lata veckor…
Snart bär det av till Skåne några dagar. Sen blir det lite småtripper och mycket tid här hemma förstås. Nästa sommar kanske vi ska måla om huset så målning av det vita, samt fönster står på schemat redan nu. Kanske inte det roligaste som husägare men nödvändigt och skönt att få gjort.
Och så ska vi umgås och mysa och leka med våra små. Och drömma om framtiden. Och äta massor av gott grillat. Och se filmer när augustikvällarnas mörker smyger sig på. Och äta kräftor. Och träffa vänner och nära och kära. Och troligtvis börja använda trappgrinden igen då lillan i dag visade hur snabbt hon kunde hasa sig fram på rumpan när hon såg något hon ville åt.
Och så ska vi umgås och mysa och leka med våra små. Och drömma om framtiden. Och äta massor av gott grillat. Och se filmer när augustikvällarnas mörker smyger sig på. Och äta kräftor. Och träffa vänner och nära och kära. Och troligtvis börja använda trappgrinden igen då lillan i dag visade hur snabbt hon kunde hasa sig fram på rumpan när hon såg något hon ville åt.
Men först ska jag gå och smörja in mina lår med brun-utan-sol. Jisses, jag brukar inte bry mig så mycket men ni skulle se mig. Som en zebra fast brun-randig. Eller en riktig sandlådebränna skulle man också kunna kalla det. Har nog knappt aldrig varit så brun på axlar och överdelen på ryggen som nu – delar som utsätts för mycket sol när man sitter i sandlådan, puttar på gungan eller sparkar på fotbollen med Vilma i famnen, vänd från solen såklart. Även benen har fått åtminstone lite färg, liksom ansikte och armar. Vad jag dock upptäckte i dag på stranden var att magen, nederdelen av ryggen samt låren nog knappt ens sett solen i år och dessa blekare kroppsdelar i kontrast till min bruna bikini gav nog ett festligt intryck kan jag tro. Så nu jäklar ska här smörjas så att zebrans ränder i morgon bitti är något suddigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar