6 månader - en sen rapport!

Nämen nu är jag bra snurrig. En mamma med koll trodde jag ända tills jag upptäckte att jag tydligen alldeles glömt bort att lägga ut inlägget om Alvin – ett halvår. Det var ju flera veckor sedan han nådde den åldern, men bättre sent än aldrig. Här kan ni läsa vad jag då skrev:

Veckorna mellan fem och sex månader skedde så många saker med lillälsklingen att han nu nästan börjar kännas lite stor, trots sin flugvikt. Han äter gröt, och – han älskar den! En stor skillnad mot storasyster som det tog tre veckor att ens få i en smakis. Alvin, han fattade ätagrejen nästan direkt. Första kvällen betedde sig tungan inte riktigt som han ville och gröten pluppsade ut igen men redan kvällen därpå satt tekniken ganska fint och efter en vecka åt han plötsligt en hel portion. Det finns inte mycket som låter så gulligt som när en så liten människa sitter och smaskar högljutt och ler stort med hela den grötbeklädda munnen.

I den där lilla munnen kan man nu också ana att två små risgryn har för avsikt att kika fram inom en hyfsat snar framtid. Hoppas att han liksom syskonen låter bli att bita sin mamma :) Spännande ska det i alla fall bli att se hur en Alvin med tänder kommer se ut.

Han har också kommit på hur galet roligt det är att släppa ner saker på golvet då han sitter i sin matstol, särskilt när det finns två både snälla och snabba hjälpredor som är där på sekunden och plockar upp, och plockar upp och plockar upp...

Och på tal om sitter – han sitter! Själv! Korta stunder visserligen men han gör det och man kan släppa för åtminstone en liten, liten stund. Trodde det var en slump först men han bevisade snart att den lilla kroppen har bättre koll än vad man kan tro. Så overkligt att vår lilla bebis börjar bli stor för det måste man väl ändå säga nu när han passerat halvåret.

”Åhhh, sicken liten en. Kan han eller hon vara tre månader kanske?”, sa en snäll och till synes väldigt barnkär dam på Ikea häromveckan. Ett märkligt fenomen att tanter ALLTID ska leka ”gissa rätt ålder” på bebisar. Någon mer med erfarenheten?! Hursom log jag och sa att hon nästan kunde dubbla, då HAN var nästan sex månader :) Jag kan i och för sig förstå viss felgissning när man ser honom i vagn eller babyskydd men är han bara uppe så märker man ju på hela honom att han faktiskt ÄR större än vad han ger sken av! Nådde lagom inför sexmånadersdagen sexkilosstrecket. På längden mäter han 66 centimeter så där hänger han med lite bättre.

Och så är han fortfarande den där glada lilla pricken som förgyller varenda sekund av våra dagar. Så gott som alltid leendes och nöjt sprattlandes. Och världens lyckligaste föräldrar, det är vi!

Nu är det nära att jag börjar bubbla om hur han är NU, för det ni precis läst här ovanför skrevs ju som sagt för nästan en månad sedan och med en bebis i huset händer saker snabbt. Dock ska jag hålla lite på det och förhoppningsvis komma ihåg att lägga ut sjumånadersstatus i rätt tid!