Neeej...

Vårt hem ser ut som en tvättinrättning. Pesten is back och den här gången i en betydligt läskigare variant än hosta, snor och feber. Magsjukan gjorde sin entré sent i går kväll med början på en liten tjej som sen hade några tuffa timmar. I morse var det Filips tur – och Vilmas igen. Alvin vågade vi inte lägga ut i vagnen på sovpasset idag då konstiga kurr-och-burr-läten från hans lilla mage hördes när det var dags att sova. Han sov sen inne ungefär en kvart och har sedan dess varit vaken – han som annars sover minst tre timmar.

Tajmingen har förstås aldrig varit sämre. Erik har kämpat för att få hit en kurs till Jönköping som annars skulle varit i Stockholm. En kurs han måste gå nu snart. Den är egentligen på fem dagar men den blev till och med komprimerad till tre så med början i dag skulle den varit avklarad på fredag. I normala fall är ju valet enkelt då magsjuka går men i morse innan Filip började så visste vi ju faktiskt inte säkert vad det var. Det velades hejvilt fram och tillbaka om huruvida han skulle åka eller ej. Sen kräktes Filip och valet blev med ens enkelt. Det känns nu som att det står SMITTBÄRARE med stora, feta, röda bokstäver i våra pannor idag ;) Så nu blir det väl med lite otur kurs för Erik i huvudstaden inom kort – i en vecka... Kanske låter lyxigt för vissa men med tre små därhemma liknar det snarare en mardröm. Men men, det ska nog gå om det nu blir så.

Och så ska ju jag egentligen göra en ovanlig grej i kväll. Har fått ett jätteroligt uppdrag att skriva en artikel i en tidning vilken ska vara klar på fredag och i kväll är det meningen att jag ska intervjua två familjer. Det är ju helt otroligt att detta ska hända just nu, den här veckan, i dag... Vi som inte varit magsjuka på över ett år.

Vi får helt enkelt bara vänta och se hur dagen utvecklar sig, mycket annat kan man inte göra. Och fortsätta tvätta, försöka få i de små lite att äta och maratontitta på film. En sån här dag får man faktiskt göra det.

Har ni en tumme över får ni gärna hålla den en stund för att inte jag och Erik ska åka dit också. Helt klart känner vi oss båda lite skumma vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att vi varit i det en stund. Blir här tyst nu ett tag så vet ni i alla fall varför... Urk.