Vänner

Nu MÅSTE jag snart krypa till sängs. Erik jobbar sent men är på väg hem. Jag har haft fixkväll med tvätt och plock efter att barnen somnade nybadade med fluffiga hår och en doft av härliga hallon i rummet :) Jag vet i och för sig inte om Alvins hår kan kallas fluffigt men det är väldigt noga att han får ”likasamma” som syskonen.

Mitt i badet ringde det på dörren. Kalsongfisen Filip sprang ner och öppnade och hämtade sen mig som med nakenfisen Alvin och en halvledsen Vilma som precis trasslat in min hårborste i sitt hår och gick runt med den dinglandes däri, sprang ner för trappan. ”Stör vi?”, frågade det äldre paret vänligt och frågade sedan vad jag tyckte om Moderaterna i Habo. Ha. Till en politiskt ganska ointresserad trebarnsmamma som knappt hinner öppna dagstidningen var det en fråga som fick ett väldigt ärligt svar. Svaret ledde till att en liten broschyr med en leende statsminister på framsidan nu ligger i högen med papper som ska läsas – eller inte, och vi fick fortsätta med våra kvällsbestyr.

Ser tillbaka på dagen som varit med lycka. Jag är så himla glad över alla våra vänner! Jag har ofta en otrolig tur och förmåga att stöta på de där allra finaste och bästa. Som gör en glad, ger energi och får hjärtat att vara varmt. Onsdagsförmiddagarna tillbringar vi alltid med vännerna jag brukar nämna. De där vi inte skulle klara oss utan. Som är en så naturlig del av vår vardag att de nästan tillhör familjen. Och jag tror eller snarare vet att de vet hur mycket de betyder!

Men som om inte detta vore nog har vi nu lyckats stöta på ännu en sådan där familj som är så himla rolig att vara med. Filip är väldigt förtjust i en söt liten tjej från dagis och vi har börjat träffa henne och hennes mamma och lillasyster efter dagis i bland. F och F leker jättebra ihop och är dessutom så himla gulliga och låter Vilma vara med en del när de leker vilket ju får henne att växa flera centimeter av stolthet och det finns ingen hon nu ser upp till så som denna tjej.

Förresten fick jag höra från mamman att F och F hade pussats på dagis för ett tag sedan... Dock inga ”kärlekspussar” som tjejen hade uttryckt sig utan bara kompispussar. När jag sen nyfiket frågade Filip lite i förbifarten om de hade pussats fick jag det kryptiska svaret ”Inte jag i alla fall”...

Söta är de och en lyckans ost är jag som återigen har stött på en mamma som Anna! En annan Anna då :) Vänner är en stor del av livet och vardagen och det är alltid extra kul när det klickar mellan både barnen och föräldrarna!

Nej, nu måste jag sova. Klockan är alldeles för mycket. Igen. Godnatt!