Kommer det som göms i snö…

…upp i tö? Jag hoppas och hoppas och hoppas och hoppas. Har rent egoistiskt väntat så in i vassen på lite plusgrader bara för en dag eller två. Åtminstone så pass att snön smälter bort för att visa upp vad som finns därunder det tjocka täcket. När jag vet det så får det gärna snöa igen. Och vara kallt ett tag till. Bara jag hittar mitt örhänge…

Det var när vi en kväll strax före jul kom hem från vänner som jag propsade på att jag skulle skotta snö. Erik hade då fått göra det varje dag eftersom jag hade haft min envisa muskelgrej så sagt och gjort. I klänning och med dinglande örhängen under mössan skottade jag sedan snö i nästan en timme. Och det var en stund efter att jag kommit in som jag i spegeln såg en rödrosig och rufsig Anna med bara ett örhänge :(

Gick genast ut för att upptäcka att snön som vräkte ner redan hade bildat ett nytt täcke på marken och jag insåg att jag kunde se mig i stjärnorna efter mitt käraste örhänge. Eller möjligtvis under snön då. Fast sådan tur lär jag väl inte ha. Och har jag det mot förmodan så är det säkert sönderhackat av snöskyffeln eller överkört av snöplogen.

Jag är verkligen på-nytt-förälskad i örhängen! Har av en ren slump inte använt några på flera år och trodde att hålen växt igen. Men inte. När jag sprang på dessa snygga i höstas var jag bara tvungen att chansa och nu har jag en ny last - jag letar örhängen vart jag än kommer. Har insett att det är den perfekta detaljen som kan piffa upp vilken vardagsoutfit som helst.

Nu ska jag ut och krafsa lite under snön och hoppas på jackpot!