Mommo Ajjj

En fantastiskt härlig helg på landet med massor av vänner slutade tvärt och abrupt med tråkiga nyheter om stackars mormor som ramlat pladask och brutit armen...

Men vi börjar med det roliga. I lördags åkte vi till Blekinge med galet fullastad bil för att träffa hela gamla kompisgänget och allas barn. Det var första gången som barnen var med, annars har vi bara setts på bröllop de senaste åren. De mest gästvänliga vi känner, Johan och Anna, fick alla att känna sig precis så välkomna som man alltid känner sig där, i Hjärtonemåla. Ja, ni hör ju på namnet hur hjärtans härligt det låter.

Massor av god mat och dryck och äventyr för våra små väntade sedan i dagarna två. Värmen var tryckande och nästintill tropisk med en luftfuktighet som inte är vanlig på våra breddgrader. Mellan pooldopp fick de som ville rida (så även stora barn såsom Erik och kompisen Tomas). Filip var annars det enda barnet i vår familj som vågade sig upp och lyckan visste inga gränser. Kvällen tillbringades ute vid grillen med myggen som sällskap och härliga människor som vi önskar att vi träffade oftare. Och ja, det är Erik på bilden härunder. Till häst. Ingen vanlig syn precis :) Han hade längre ben än hästen Nisse var van vid så han missuppfattade visst Erik som tvingades hålla benen lite utåt under ridturen...

Innan vi åkte hem i dag stod traktorn i fokus och det kördes med flera olika ”släp” där barnen fick åka med. Det är tur att Filip sover nu för skulle han höra vad jag kallar det skulle jag antagligen bli skarpt kritiserad. Släp. Ja, men ni förstår nog vad jag menar. Kunde fått världens härligaste bild på alla glada små men kameran var på vift och när jag väl fann den och knäppte en bild i fart fastnade bara en pappa på bild... Men pappan var glad och får symbolisera allas glädje tycker jag! Och ja, Sofia – pappan är Emils :)

15 vuxna har blivit 14 barn och då var ändå inte alla med. Det var en mäktig syn med alla små charmtroll och så roligt att se små minivarianter av mammorna och papporna. Inte mindre än sju små bustroll var i Alvins ålder och det skulle ju ha kunnat spåra ur men de var nog mest chockade över alla barn och nöjda med allt de hade att titta på.


På väg hem i fiskade jag så upp min mobil och såg att mina föräldrar ringt flera gånger på förmiddagen. Man får snabbt en känsla av att något är fel när det liksom inte stämmer. Det sista jag sa till mamma på väg dit var att vi skulle höras när vi åkte hem och därmed visste jag att något hänt. Eftersom min pappa varit jättekrasslig det senaste året med flera operationer och dumma åkommor var vi helt säkra på att något hänt honom. Förvånade blev vi då när det var han som ringde och berättade att mamma var på sjukhus. Med elakt bruten arm. Högerarmen förstås, och just då låg på operationsbordet. Hon är dock redan hemma och trots värk och ett klumpigt gips så var hon vid ganska gott mod när jag nyss pratade med henne.

Den här och nästa vecka skulle egentligen både Erik och jag ha jobbat, något som varit bestämt sedan i vintras. Våra föräldrar var tillfrågade barnvakter och skulle dela upp dagarna mellan sig. Detta har dock sett mörkare och mörkare ut de senaste veckorna då pappa varit dålig igen och Eriks mamma dessutom också är nyopererad. Och när nu mormor då toppade med sin brutna arm insåg vi att de där jobbveckorna skulle bli aningen problematiska...

Vi har nu lyckats lösa några dagar utspritt dessa veckor med hjälp av farfar och Eriks syster i morgon och så farmor och farfar en dag längre fram i veckan. Sedan får vi helt enkelt ta ut föräldradagar och se det från den ljusa sidan – att vi får extra ledig tid tillsammans med det bästa som finns. Men vi hade båda så gärna jobbat bara alla hade fått vara friska och pigga. För det är verkligen som det sägs, att det i sista änden är det enda riktigt viktiga.

”Mommo ajjj”, säger Alvin med hopknipen plutmun och bekymmersrynkan mellan ögonen samtidigt som han pekar på sin lilla arm. "Takkas mommo." Och vi håller med. Stackars ALLA som inte är friska. Nästa gång jag ser en stjärna falla är det enda jag ska önska att de blir det igen. Snart.
.Bilder blev nu inslängda lite här och var men lättar kanske upp mitt blubb en smula... Har några riktiga godingar från helgen på flera av de små så om exempelvis Anna eller Sofia läser här - ge mig era mailadresser så ska ni få se era sötnosar fint förevigade!