En Solig Skånetripp!

Jag sitter här och frossar i härliga semesterbilder från våra dagar i södern. Vill ni följa med på en resa tillbaka - med massvis av bilder? Hoppa på så kör vi!

Det är gulligt när man smyger ner tidigt en regnig måndagsmorgon för att stänga resväskorna innan de ska ut i bilen och upptäcker en liten, grön gräsklipparmaskin (ser ni den?) mitt i virrvarret av färgglada sommarkläder i barnens resväska. Den och en hel del annat får följa med när man ska åka iväg några dagar men eftersom hotell blir vårt boende slipper man en massa extrapackning i form av handdukar och sängkläder och det är skönt. Bilen blir så full så full ändå :)
Stämningen i semesterbilen är på topp. Filip har till sin stora lycka lyckats smussla med sin ”discoskiva” och det låter mer som sen fredagskväll än tidig måndagsmorgon när vi skrålar med. När vi passerar Helsingborg möter vi också det fina vädret som ni ser på bilden. Vilken himmel, va? Ett klart och tydligt streck där grått möter blått – häftigt!

Den där blåa himlen och strålande sol kommer nu att bli vår följeslagare under hela vår resa. Med undantag för sista dagen då solen skymdes av moln emellanåt men värmen var skön ändå.
Väl i Malmö hamnar vi på deras Söder och en thairestaurang som får bli första dagens lunch. Sedan en liten stund på stan innan vi äntligen får vårt hotellrum. Scandic City är helt klart ett av de fräschaste Scandic vi har bott på och jag kan varmt rekommendera det. Mitt i city, endast ett år gammalt och stora rum med fullt utrustad köksdel! Kändes som ett lägenhetshotell på chartersemester.

Och så är de så duktiga på att få barnen att känna sig välkomna med små presenter vid incheckning, lekhörna, besök av maskoten Sigge och bra barnmeny i restaurangen. Full pott för boendet alltså. Och full pott för deras barnregler som hängde så fint inramade på rummet :) Därav Filips näspetning på en av bilderna ovan...

Efter testhopp i sängarna och en stunds uppackning (såg ni Vilmas uppackning lite längre upp? Sinne för ordning finns ännu inte alls. Typ.) beger vi oss mot Västra Hamnen för att beskåda Turning Torso i verkligheten. Glass vid stranden under bambutak med utsikt över havet och Öresundsbron i sällskap av strålande sol ger den skönaste av semesterkänslor i kroppen. Semesterkänslor ger också stället vi fikar på där musiken är lite för hög och killarna bakom disken lite för coola…
Hela Västra hamnen är som ett stort frosseri i byggnadskonst. Det ena huset finare – och ovanligare - än det andra avlöser varandra. Där finns de kritvita sockerbitsformade husen som för tankarna till Kreta, där finns de hypermoderna med de rätta vinklarna, där finns de mörka och murriga som skiljer sig helt från mängden, där finns de med teakdetaljer, de av tegel och så mitt i allt huset i aluminium. Vatten i form av kanaler och små dammar dyker upp överallt. Asfalt ser vi knappt utan gatorna består av olika stenläggningar.

Även trädgårdsmästarna har fått ta steget fullt ut med höga gräs som svajar och prasslar i vinden och blommor som inte är helt vanliga de heller. Hur roligt som helst är det att promenera omkring och uppleva allt detta och nu glömmer jag ju nästan att nämna det vi egentligen åkte dit för. Det högsta huset av dem alla. Det skruvade, vita som sträcker sig så långt upp i det blå och som syns som riktmärke vart man än befinner sig. Verkligen coolt. Och annorlunda.

Efter ett berg av räkor (som gjorde mig törstig i flera dagar) till kvällsmat och barnmeny för de små slänger vi oss sedan i mjuka hotellsängar och planerar nästa dag…

Efter hotellfrukost ska vi ta oss över bron med tåg och nere på perrongen vet barnen knappt åt vilket håll de ska titta. Alvin har ögon av tefatsstorlek och mumlar förundrat ”busch” (buss) som i ett mantra. Efter en färd i världens fullaste tåg når vi så grannlandet och rödvita flaggor vajor nu i vinden. Vi går längs Ströget och Filip får en kram av en man utan huvud (!) medan lillasyster förskräckt gömmer sig under en filt. I legoaffären hade vi nog varit kvar än om det inte hade varit så att Filip blivit akut kissnödig.

Alvin smakar på dansk öl och vill bara ha mer och mer men mamman säger förskräckt stopp. På Tivoli trängs vi med alla turister i hela världen känns det som och det är tur det finns så mycket spännande att se på för åka karusell, det gör barnen bara varsin gång – på nästan fyra timmar! Oändliga köer…
Efter ett par inställda tåg, byte av spår, springande på perronger och hissåkande upp och ner lyckas vi så äntligen trycka in oss i ett ännu mer fullproppat tåg än det på morgonen. Hämtpizza på rummet med Allsång på Skansen som sällskap blir vår kväll och den är god – och har trötta ben!

Mysigaste leksaksaffären – Hörnan på Limhamn – får långbesök av oss nästa förmiddag och vi shoppar presenter till kompisar som snart blir ett år äldre. Sedan kör vi förbi ett hus som ser ut som Zlatans och sekunden efter vi har sagt det ser vi alla turister som står utanför murarna och fotar...

Möllevångstorget i färgstarka kvarter med butiker och restauranger från världens alla hörn får bli dagens lunchställe och vi laddar för en eftermiddag i Folkets Park.

Kanske är det här resans höjdpunkt. Så charmigt och med massor av roligheter för barnen. Terrarium, en liten djurdel med minigrisar, kaniner och hästar, lekpark, dammar att bada i och så – ett helt tivoli! Gissa hur stor lyckan blir när massor av olika karuseller uppenbarar sig och köerna är näst intill obefintliga... Vi tar igen det vi inte åkte dagen innan och Alvin är plötsligt kung för en dag. Han strålar som en liten sol och hoppar upp och ner av förtjusning – när karusellerna snurrar. Sekunden efter de stannar kommer krokodiltårarna och han hoppar nu i stället upp och ner av ilska på ett sätt som bara en tvååring kan. Varför sluta när det roliga precis har börjat, liksom?!

Vi kör sedan en timme och stannar till sist i Helsingborg där vi går i lite butiker och äter ännu mer god mat innan vi med tre pyjamasfisar styr kosan norröver igen. Det sista Vilma med stora ögon och pekande finger lyckligt säger innan hon somnar är ”Åhhh, till och med himlen är alldeles låååsa (rosa)!”

Hemma är bäst men borta kan vara väldigt bra. Så bra att vi gärna hade stannat en natt till. Minst. Sju, om ni frågar Filip och Vilma :)