Choklad + koppar + guld = …

Inte är det nya färger på soffkuddar här hemma. Det är inte heller ett nytt smycke i bruna toner. Nej, det är faktiskt mitt hår! Så modig har jag aldrig varit ska ni veta. Faktum är att jag är en riktig fegis när det gäller hårfärg och jag har varit blond i hela mitt liv ända tills den råttfärgade tonen började ta överhand för ett antal år sedan och jag då började göra slingor. Senaste två åren har jag färgat det brunt i botten med lite slingor på överhåret och så har jag kört på det varje gång. Nu var jag extremt solblekt och ljusare än på länge och därför lyfter jag nästan från golvet varje gång jag i dag går förbi en spegel. Min kära frisör Lina är gravid (med tvillingar dessutom) och galen och jag är antagligen inte vid mina sinnens fulla bruk med alla amningshormoner i kroppen så tillsammans bestämde vi att för första gången någonsin blanda i lite rött den här gången. Och det är här koppartonen kommer in i bilden. Lina har länge försökt övertala mig och övertygat om att det passar mig men jag har alltid fegat ur. Nu sitter jag dock här och ser en obekant färgnyans i ögonvrån och jag tror faktiskt jag är ganska nöjd… Sen blir det alltid skillnad efter några tvättar så vi får väl se. Höstigt är det i alla fall!

När Filip fick höra att jag skulle färga håret bad han att få Linas kelekonnummer (telefonnummer – han envisas fortfarande med att uttala det så ;) ). ”Så ringer jag och säger att hon inte får färga det blått för det gillar inte min mamma att ha i håret”.

Nu släppte en liten prins precis taget om maten och vi ska återgå till att mysa för fullt. Resten av familjen är på vift och Alvin och mamma har hemmamys på tu man hand. Bara det att den lille filuren har sovit bort hela förmiddagen. Jag har passat på att tvätta och rensa bland lite papper samt påbörjat en massa olika listor inför höstens alla födelsedagar. Skönt och mycket ovant med en stunds egentid. Som jag skrev häromdagen så existerar det knappt längre och när väl blir så en stund är det lätt att yra omkring och göra tusen saker samtidigt. Jag kör dock vidare på mottot ”en sak i taget”. Helt klart det bästa när man då inte behöver bli besviken över det man inte hann...

Istället för att publicera en bild på mitt nya hår får ni se en liten Alvin, klädd i Lollopard från topp till tå - nästan. I alla fall från topp till midja. Den söta mössan och bodyn fick Vilma i present när hon var nyfödd. Otroligt sköna kläder i tjockt och mjukt material som passar perfekt att sätta på det finaste man har! Minen är den han har två sekunder innan han börjar gråta. En sekund innan knips sedan den yttepyttiga lilla munnen ihop till det där välbekanta upponervända U:et som alla våra barn formar munnen till innan gråt. Hjärtknipande gulligt.